Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

söndag 31 oktober 2010

Franska ungdomar är artiga - åtminstone dom som inte bränner bilar

Jag har berättat om hur barn i Frankrike uppför sig på restaurang. Det är fantastiskt att höra hur en hel familj med två barn på kanske 8 och 12 tillsammans diskuterar menyn på restaurangen eller hur barnen får välja sina egna favoriter i stånden på marknaden. Än mer förvånande är vilken avancerad smak de franska barnen har när det gäller mat.

Nu är inte det här så konstigt eftersom mat är oerhört centralt i den franska kulturen och även barn som har föräldrar som inte är lika intresserade får sin kulinariska uppfostran i förskolan. Förskolan börjar vid 2 års ålder i Frankrike och eftersom det är en obligatorisk förskola så är den gratis. Där får alla barn lära sig att en måltid består av förrätt, huvudrätt och dessert och är lagad med omsorg. Inte underligt att mat är ett intresse och vurm som skär rakt över klassgränserna i Frankrike.

En annan sak som förundrar oss är hur artiga barnen och ungdomarna är i Frankrike. Givetvis har det att göra med att fransmännen i gemen är mycket artiga. I vår by hälsar man på alla man möter på gatan, hälsar i alla affärer och etablisemang man går in i och säger god dag och önskar "god aptit" till dom som sitter vid bordet bredvid på restaurang. Man känner genast igen en utländsk turist i byn eftersom dom tittar bort utan att hälsa. Nu hälsar naturligvis inte alla på varandra överallt. I större samhällen hälsar man på dom som man möter i sitt närområde och i sitt hus. Man är emellertid mycket noga med att be om ursäkt om man bara är i närheten av att inkräkta på andras område på gator, i affärer och andra ställen där man möts.

Hur lär man då barnen detta beteende? Givetvis ser dom hur föräldrarna gör och härmar. Idag stod jag utanför huset och grejade med en palm vi har i en kruka. Det kom två mor-farföräldrar med sitt lilla barnbarn. Han kan ha varit ungefär två år gammal. Jag tittade upp eftersom jag hörde en liten röst som upprepade frasen "Bonjour monsieur" på långt håll. Jag reste mig givetvis och sa "Bonjour monsieur-dame" som man drar ihop det till. Just när de passerade vände sig den lille parveln återigen och tittade på mig och upprepade "Bonjour monsieur" och jag svarade honom och frågade hur han mådde. Nöjd fortsatte han tillsammans med de stolta morföräldrarna.

Jag minns från min egen barndom när det ansågs påfluget av barn att tilltala äldre. Då skulle man vara så osynlig som möjligt om man var väluppfostrad. Min erfarenhet är att det inte alls är så numera enligt tidens svenska uppfostran, men frågan är hur man hittar balansen mellan att vara utåtriktad och fortfarande vara artig och trevlig och visa respekt för andra. Åtminstone vår erfarenhet av franska barn och ungdomar är att man lyckats ganska bra här. Jag upplever att barnen och ungdomarna vill agera som vuxna väldigt tidigt här.

Vi själva har lärt oss mycket, men det tog emot i början att hälsa på helt okända människor. Nu är problemet det omvända. När jag promenerade i villakvarteren runt där dottern bor i Göteborg hälsade jag på människor som jag mötte eller som stod utanför sina hus. Många hälsade tillbaka med pannan i djupa veck för att komma på var/om de träffat mig förrut, andra tittade på mig med misstänksamhet och ignorerade mig. Helt plötsligt kom en joggare springande och stannade och pratade med mig - han var emellertid utlänning så honom kunde man ju inte räkna med. Troligen hade han inte gått kursen i kuturell anpassning ännu.

tisdag 26 oktober 2010

Ny stormarknad för prostitution i Spanien och lite annat

Lyxigt rum på Hotel de Paris
Vi blev trötta på vinden så vi åkte till Sete idag och där var det underbart varmt och skönt som så ofta. Det är lustigt hur klimatet kan skilja på bara tio mil. Vi åt lunch på ett nygammalt hotell som verkligen är värt ett besök.

Allt sedan vi först kom till Sete i början av 90-talet har vi förundrats över det centralt belägna Grand Hotel de Paris som är ett, en gång vackert, Art-Decohotell som under många år drevs av en gammal dam som var milt sagt originell. Hotellet var verkligen ett spökhotell. Att komma in i hotellet var som att komma tillbaka till seklets början och det var oerhört slitet. Vi bodde där en natt en av de första åren på 90-talet, men rummen och sängarna var verkligen bedrövlig urmodiga så vi stod ut en natt.

Hotellet har nu köpts upp av ägaren till den stora campingen utanför Sete och det är numera fantastiskt vackert och maten är av högsta klass i Café de Paris. Man visade oss rummen och lät oss gå igenom hotellet och det var imponerande. Troligen kommer gästerna att förändras. Tidigare var det ett omtyckt ställe för motorcykelturister, men jag tror nog att dom söker sig till enklare logi nu.

Vad som inte var så trevlig i Sete var alla sopor som staplats överallt på gatorna. Sophämtarna har strejkat i tre veckor mot pensionerna. Jag begriper inte riktigt hur dom tänker för dom får ju själva ta hand om skiten när dom går tillbaka till arbetet och det lär ju inte vara så trevligt.

Vi läste i tidningen att Spaniens motsvarighet till Strömstad -  La Jonquera - fått en ny attraktion. Man har ordnat ett 2000 kvadratmeter stort Super Marche för sex. 170 kvinnor servar män i 80 rum. Kunderna är huvudsakligen fransmän. stället heter Paradiset och har redan blivit oerhört populärt. Allt enligt den lokala avisen.

Denna verksamhet har hittills skötts mer genom egna initiativ. Efter huvudvägarna mellan Beziers och Narbonne och hela vägen ned till Spanska gränsen står unga kvinnor - främst spanjorskor - och bjuder ut sina tjänster. Det är bara att svänga in på en rastplats och förhandla om pris och lämpliga tjänster. Nu skall det bli mer ordning på det och Spanien har tagit kontroll över verksamheten så inte resurser flyter ut ur landet. Det är ju ändå deras råvaror som exploateras. Så är ju momsen lägre i Spanien också.

Det är annat än dom patetiska husvagnarna i Strömstad det.

måndag 25 oktober 2010

Livet går vidare i det förträffligaste av länder

Det är lite ombytligt i vädret just nu. Igår var det riktigt varmt men ingen sol - det var idealiskt promenadväder så vi gick lite över en mil upp på en utsiktspunkt där vi hade 360 graders panoramautsikt. Vi tittade på en grotta som en av vännerna övernattat i som barn och vi passerade genom den kommunala skogen där det växer mängder av pinjenöttallar. Jag får nog ta en tur dit nästa sommar och plocka lite. Dom kostar faktiskt en hundring för en liten påse så det kan det vara värt för det är gott.

Idag, å andra sidan, skiner solen från en klarblå himmel, men det är bara 10 grader och det blåser småspik - stadigt 11 sekundmeter och mycket mer i byarna - och det ökar medan jag skriver. Lyckligtvis finns det skyddade stigar så man kan få lite frisk luft ändå. Vi har faktiskt varit tvungna att sätta på värmen i det rum vi vistas i, men det är förhoppningsvis övergående. Lite till vill vi nog vänta innan vi måste brassa på konstant.

Det verkar som om strejkerna ebbar ut här nu sedan omröstningen om de nya pensionerna avgjordes i parlamentet. Den franska vänstern är nog ganska lyckliga idag för hur skulle det sett ut om dom hade vunnit det kommande presidentvalet och tvingats att försämra pensionerna på grund av brist på pengar. Nu kan Martine Aubry hösta in alla poäng inför nästa presidentval utan att behöva riskera att genomföra den obekväma reformen.

Fransmännen var inledningsvis positiva till strejkerna men allt eftersom det led blev de mindre och mindre populärt. Dom vi känner är genomgående negativa och menar att franska folket kanske skulle jämföra sina förmåner med andra länder, men det ligger inte för oss som dom säger. En vän vars son är vinmakare tog vinproduktion som exempel. Vi fransmän vägrar att smaka på vin från andra länder för då kanske vi inte kan döma ut dom som undermåliga menade han.

Nu tycker jag väl inte att det är värre med chauvinismen här än i andra länder. Skillnaden mot den svenska chauvinismen skulle kanske vara att här i Frankrike är man stolt över att vara stolt över Frankrike och det franska, medan vi svenskar inte anser oss vara chauvinister eftersom det är lite skämmigt. Trots det anser vi oss vara föredömen för hela världen när det gäller vissa samhälleliga och sociala frågor. På samma sätt som fransmännen undviker vi att jämföra oss med andra för då skulle bubblan spricka.

All heder åt programmet Caliber som än en gång stuckit hål på en varböld med sitt reportage om bärplockarna. Man kan ju undra över hur journalister gång efter annan kan gå till roten med skandaler och hitta skurkarna där polisen går bet. Kanske man skulle anställa några undersökande journalister som lärare på polishögskolan.

torsdag 21 oktober 2010

Politiska strejker - en i Sverige främmande företeelse som omhuldas i Frankrike

Nu säger regeringen att det inte skall vara något problem med drivmedel längre eftersom man öppnat ett antal raffinaderier med polishjälp. Vi här nere i södern har faktiskt inte märkt av strejken på annat sätt än att det varit glest med trafiken på motorvägen. Bränsle har vi haft hela tiden.

För oss svenskar är de här franska strejkerna väldigt konstiga. Det underliga är ju att dom inte är fackliga, trots att de administrera och initieras av fackföreningarna, utan politiska och det förekommer ju väldigt sällan i Sverige. Vi har väl haft någon politisk demonstration då och då som när företagarna protesterade mot löntagarfonderna, men politiska strejker har vi ju ingen erfarenhet av.

Vi i Sverige har ju ett väldigt civiliserat umgänge mellan arbetsgivare och fackföreningar och en stor respekt för det vi kommit fram till i allmänna val. Det unika är ju att vi i Sverige har fredsplikt under avtalsperioderna, dvs. man får bara strejka när ett löneavtal gått ut och sedan får man hålla sig i skinnet till nästa förhandlingstillfälle. Detta förhållande har ju gjort att den svenska industrin har kunnat utvecklas ganska bra utan störningar sedan efter kriget.

En annan specialitet i Sverige är att vi går till val och väljer en regering och sedan respekterar vi deras rätt att styra under mandatperioden oavsett vad dom hittar på. Det är närmast otänkbart att någon grupp skulle gå ut i strejk - möjligen några små demonstrationer med vederbörligt tillstånd - mot det som den folkvalda regeringen tar sig för. Då finge det vara väldigt extremt.

I Frankrike är det inte alls så. Där förbehåller sig fackföreningarna rätten att strejka och lamslå landet så snart dom inte tycker att den regering som blivit vald gör det dom vill att den skall göra. Samma gäller olika intressegrupper och till och med på individnivå. Nu är de här stora manifestationerna i praktiken bara ett beteende som kan drabba konservativa regeringar eftersom man knappast kan tänka sig att fackföreningarna skulle gå ut i strejk mot en socialistisk regering.

Herman Lindqvist skrev för lite sedan i en krönika i Aftonbladet att en av de röda trådarna genom svensk historia just är att vi accepterar ingångna avtal och demokratiska beslut även om vi ogillar dom. På samma sätt går revolutionen och demonstrationen som en röd tråd genom den franska historien. Här ar det helt naturligt och till och med respekterat att inte acceptera ingångna avtal som man inte gillar och demokratiska beslut som man har röstat emot.

Det har berättats för mig att detta var en av problemen när Volvo och Renault försökte samarbeta. Fransmännen hade svårt att acceptera den svenska förkärleken för att diskutera sig fram till en konsensus, vilket är en annan röd tråd genom svensk historia enligt Herman Lindqvist. I Frankrike tror man mer på en maktfullkomlig chef som bestämmer själv, vilket ger de anställda rätten att i alla lägen göra som det passar dom oavsett vad som bestämts. Resultatet av de långa diskussionerna enligt svensk modell mellan bilföretagen blev ofta ett beslut som svenskarna lojalt respekterade, medan fransmännen gav fullständigt fan i vad man kommit överens om.

Det är det här franska sättet att använda strejkvapnet som har gjort att ingen president som vill sitta mer än en period har vågat eller lyckats genomföra några förändringar hur nödvändiga dom än har varit om dom på minsta sätt missgynnar någon grupp som kan ta till strejkvapnet. Det är därför som man till bara något år sedan haft lagar från Napoleons tid som exempelvis gjort att kvinnor ställdes på bar backe när deras män dog och andra absurditeter.

Man skämtar om i Frankrike att Sarkozy skall förändra allt under en mandatperiod. Jag undrar om det inte är precis så han ser det. Han verkar strunta i att snegla på omval utan gör det han anser nödvändigt på den tid han är vid makten.

Jag har många gånger uttryckt beundran för fransmännens sätt att inte finna sig i övergrepp och godtycke från myndigheterna, men denna självklara rätt att hävda sina egna intressen har definitivt sina svagheter i många fall.

onsdag 20 oktober 2010

Gör-det-själv-kit för en modern deckare

Jag har ändrat mina läsvanor en del på senaste tiden. Dels läser jag en del som min fru rekommenderar och finner att jag faktiskt gillar många av hennes val även om det fortfarande är så att vi har ganska olika smak när det kommer till ytterkanterna. Jag har läst ganska mycket historiska romaner på senare tid som Katedralen vid havet, Ken Follets historiska böcker och Conn Igguldens romaner om Caesar, liksom Kate Moss böcker om Carcasssone. De första tre författarna tycker jag var oerhört bra men Kate Moss böcker orkade jag bara med på grund av att det var intressant att läsa om Carcassonne. Fortfarande återfaller jag emellertid till min gamla last att läsa deckare och det är framför allt det jag har funderat lite över.

Om man är trollkonstnär kan man köpa trick av andra trollkarlar och om man är dataprogrammerare finns hela bibliotek av procedurer man kan hämta på Internet och klistra in i sina program. Jag börjar misstänka att samma sorts bibliotek av idéer och karaktärer finns att tillgå för nutidens deckarförfattare, åtminstone de svenska.

Jag är nämligen genuint trött på svenska deckare med några få undantag. Det gäller även norska förresten, men dom danska författarna höjer sig klart över de föregående och är nästan i klass med de brittiska enligt min åsikt. Visserligen säljer svenska deckare bra utomlands i kölvattnet av Stieg Larsson, men med få undantag tror jag det blir kortvarigt.

Jag kan föreställa mig hur det går till att producera dessa själlösa alster - ofta en per år - där den ena boken är den andra lik och man ständigt tycker man har läst boken tidigare även om den är nyutkommen. Dessutom händer det alltsomoftast att man mitt i en bok inser att man faktiskt har läst den tidigare, men inte minns ett smack av den från förra gången.

Troligen finns det någon postorderfirma för självutnämnda författare där man kan finna allehanda nybörjarkit för en rafflande deckare. Ett deckarbranschens gör-det-själv, som Claes Olsson ungefär. Kanske finns det en katalog någonstans med följande produkter.

  • En överviktig trött manlig kriminalpolis med relationsproblem - säljes nu till specialpris i kombination med vacker kunnig bi- eller homosexuell kvinnlig polischef. Den senare kan även kan fås som åklagare.
  • Manlig pedofil - finns i flera modeller som äldre släkting, betrodd politiker eller enligt önskemål.
  • Osannolika karaktärer finns i många modeller - populära modeller är:
    • Intellektuell mjukis i utförande som livsfarlig gangster
    • Knivskarp detektiv i utförande som äldre disträ tant (en gammal modell som alltid är lika omtyckt). Görs numera även i manlig, knarrig variant.
    • Förtappade skurkar i utförande som "good guys". Finns i religiöst, idealistiskt, politiskt utförande m.fl. Både manliga och kvinnliga modeller. Ger ett spännande överraskningsmoment i slutet av boken - mycket omtyckt.
  • Kvinnliga poliser - extremt sexiga och kunniga, levereras i sexpack med olika etniskt ursprung.
  • Psykopater och grovt kriminella av olika etniskt ursprung. Mycket användbara som bifigurer för att förklara bristande logik i handlingen.
  • Extremt vackra och smarta superkvinnor kan fås i alla modeller som journalist, jurist, läkare etc. Finns både som skurk och hjältinna. Patologmodellen är för närvarande slutsåld, men en ny uppgraderad version kommer inom kort att finnas i lager.
  • Yngre manliga eller kvinnliga poliser som inte ännu kommit ut ur garderoben kan fås skräddarsydda i olika roller och för olika intriger.
Vi slumpar bort ett utgående lager av:
  • Gärningsmän i utförande som butler
  • Hjältar i attraktivt manligt utförande. 50% på den utländska modellen "007" och de svenska modellerna "Christer" och "Hillman".
För den som kört fast och inte får ihop intrigen finns "första-hjälpen-kit" innehållande:
  • Lösning av fallet genom att någon drömmer, användning av spåkvinna, ingivelse från ovan, spöken och ockulta väsen inklusive gengångare, hallucinationer vid sjukdom, inverkan av droger eller medicinering, trötthet eller liknande.
  • Lösning av fallet genom anonyma brev, annonser i pressen, att det plötsligt händer - ingen vet hur - och andra nödlösningar kan fås efter behov (begär offert)
Dessa nödhjälps-kit kan också användas mer offensivt då en deckare måste framställas extremt snabbt. Med dess hjälp krävs ingen logik i handlingen och tidigare skeenden behöver inte på något sätt hänga ihop med bokens upplösning. Detta är emellertid inget att rekommendera för dem som vänder sig till läsare av puzzeldeckare. För den som inte klarar av att skriva en intrig som inte läsaren genomskådat redan i kapitel två är det emellertid en utmärkt produkt.

Med varje leverans medföljer beskrivning av olika sätt att infoga karaktärerna och handlingsmodulerna i befintlig intrig. Vid svårare fall debiteras installationshjälp per timma.

måndag 18 oktober 2010

Om romer, pensioner och RyanAir och andra vinklade sanningar

Nybyggd resandeboplats
Alla svenska media rapporterar nu om strejkerna i Frankrike mot Sarkozys pensionsreform. Man berättar att det handlar om att han vill höja pensionsåldern från 60 till 62 år. Det finns emellertid en del komponenter i detta som man inte hör så mycket om i Sverige. En är att man i Frankrike kräver 40 års intjänandetid för att man skall få full pension. Jag tror att det är 30 år i Sverige. En annan sak man sällan nämner är att 60 år är den absolut högsta pensionsåldern i Frankrike. Många statligt anställda grupper kan gå i pension vid 50 eller 55 års ålder. Det är dessa grupper som oftast går i spetsen för strejkerna och utan dom skulle strejkerna bli ganska uddlösa. Det är lokförare och andra anställda på järnvägen och vissa andra mycket privilegierade statligt anställda grupper som har strategiska positioner som gör deras strejker mycket kraftfulla. Att man kan gå i pension som militär, polis, lokförare eller konduktör vid så unga år trots att man inte har gjort sina intjänandetid beror på att man är fri att ta ett nytt bättre betalt jobb och fortsätta tjäna in nya pensionspoäng om man vill. Dessa otroligt förmånliga villkor vill naturligtvis de offentliganställda inte förlora, medan presidenten anser att det inte är rimligt att personer som helt och hållet betalas genom skatt från andra medborgare skall ha det så mycket bättre än genomsnittet.

RyanAir har i dagarna beslutat att stänga sin enda hub i Frankrike - den i Marseilles. Skälet är en konflikt mellan franska staten och RyanAir om var personalen skall betala skatt och sociala avgifter. Franska staten och de franska fackföreningarna hävdar att personalen skall betala sin skatt i Frankrike. Michael O'Leary anser att de skall betala sin skatt på Irland eftersom Ryanairs plan är irländskt territorium. RyanAirs chef anser att han till fulla följer EU-reglerna i det här fallet, men har beslutat att stänga hubben enbart på grund av hotet om rättslig prövning. Han vet nämligen att han kommer att förlora eftersom EasyJet försökte med samma sak och dömdes att betala 1,4 miljoner euro i böter och 200 000 euro i ideellt skadestånd till facken i Paris. Han kommer nu att dra Frankrike inför EU-domstolen. Man kan undra vad han gör om han förlorar i EU-domstolen. Skall han lämna Europa i sådant fall? För oss kan det emellertid bli en fördel eftersom flera av de rutter som läggs ned måste omdirigeras till andra sydfranska flygplatser och då hoppas vi på Beziers som ligger nära oss.

En annan rapportering som varit fyllig i Sverige är hur man utvisar rumänska romer ur Frankrike. Med all rätt har många EU-länder protesterat mot dessa massutvisningar, men det finns lite mer att säga om Romernas situation i Frankrike. Om jag förstått rätt har EU-länderna protesterat mot Frankrike, inte mot utvisningarna i sak, utan mot det faktum att man gjort dem i grupp. Varje EU-medborgare måste nämligen - och det gällde även för oss när vi flyttade hit - bevisa att man kan försörja sig för att få vistas i landet mer än de 90 dagar som turiststatus tillåter. Man måste således pröva varje individ var för sig och det har inte skett med de rumänska romerna. Ett inslag i Dagens Eko visade emellertid att många unga romer från Rumänien hade blivit avvisade ett flertal gånger och fått sina 3000 kronor och fri hemresa av franska staten vid varje tillfälle.

Entrén till resandeboplats i Lezignan
Ett annat förhållande som man inte talar så mycket om i Sverige är att Frankrike normalt har oerhört många fler romer än vad Sverige har och att de i de flesta fall är väl integrerade i samhället. I vår del av Frankrike är det romska inslaget mycket markant. De allra flesta är bofasta och har hederliga så kallade fria yrken. De dominerar ofta marknader och liknade där de säljer blommor, hantverk eller frukt och grönt. De försörjer sig också ofta genom renovering av saker som dom samlar på sig eller som andra har kasserat. Mycket av de gamla smidesdetaljer och byggdetaljer som man behöver kan man finna på marknaderna där de säljs i renoverat skick av romer. Många är också sysselsatta i olika serviceyrken och det stora flertalet är som sagt väl integrerade i samhället.

Det finns givetvis också ett antal romer som fortfarande är resande. Ofta slår dom ned sina bopålar på övergivna kommunala tomter eller annan överbliven mark ofta nära soptippar där dom kan ägna sig åt sakletning. Dessa läger är ofta inte särskilt vackra att skåda för andra och det är en del av dessa som myndigheterna nu rivit på ett brutalt sätt. I de flesta fall ser emellertid kommunerna mellan fingrarna när det gäller dessa bosättningar när det gäller de resande som kan försörja sig och är skrivna i landet.

Vad man inte talar om är att alla kommuner runt där vi bor iordningställer speciella boplatser för resande. Det är de som Aftonbladet hänvisar till att "romerna har hänvisats till asfalterade parkeringsplatser". Vad Aftonbladet inte vet är att dessa områden visserligen är asfalterade, men också planterade med skuggande träd. Varje boplats har parkeringsplats för husvagn samt bil, Till platsen hör en mindre byggnad per familj där man har hygienutrymmen samt kök i klass med vad man har på en välutrustad campingplats. Tanken är att familjerna skall bo i sina vagnar men utföra alla andra hushållsgöromål i det tillhörande huset. Detta är ett sätt för kommunerna att bringa lite ordning och ordna acceptabla hygieniska förhållanden i det tillfälliga boende som resandefolket föredrar framför att vara bofasta.

Jag kan inte hjälpa att jag jämför med vad svenska staten gör för romerna idag. På sextiotalet var aktiviteten en annan. Då ordnades på några platser i landet zigenarskolor som skulle göra det möjligt för de vuxna zigenare som inte kunde läsa och skriva att utbilda sig. Själv arbetade jag som lärare och min mor som husmor vid zigenarskolan i Skrekarhyttan i Bergslagen. Det var en vacker herrgård som tjänade som internatskola för ett antal zigenska familjer under deras utbildning. Under den tiden fick vi flera vänner bland eleverna och bland den zigenska befolkningen i Sverige. Vi fick också lära oss mycket om den zigenska kulturen och på vilka sätt den skiljde sig från vårt eget invanda tänkande i olika frågor. Min mor har fortfarande kontakt med några av dessa före detta elever och deras vänner.

onsdag 13 oktober 2010

Gick du på den lätte - eller?

När jag och min bror var på Nora marknad passerade vi en bekant som i många år haft Noras mest besökta kuriosaaffär. Han berättade följande historia. Under några sommardagar hade han samlat lite av varje i en av sina bodar och satt priset på allt till 10 kronor. Helgen efter när det blivit lite utplockat satte han ned priset till 5 kronor. En lite "finare" äldre dam gick runt i boden och fann slutligen en ganska fin tekanna som föll henne i smaken. Den var inte alls oäven, men damen undrade om hon inte kunde få pruta lite eftersom det var en liten nagg i porslinet på undersidan av locket. Ägaren tittade på henne, rotade en stund i sina fickor och tog sedan fram ett tiokronorsmynt och gav till damen med orden: "Här får du tio kronor och tekannan får du på köpet, det är väl ett bra pris?"

Jag minns den här historien när jag kommer att tänka på hur svårt det är att lita på andra och hur svårt det är att avgöra om man blivit lurad eller ej. På marknaden idag såg jag en händelse som påminner om den i Nora. En "syster" till den fina damen köpte grönsaker i samma stånd som jag. Hon var inte fransyska så hon hade lärt sig att fransmän kan man inte lita på - särskilt inte på marknader. När bonden la hennes grönsaker i en plastkorg och placerade den på vågen protesterade hon ljudligt och sa att hon verkligen inte ville betala för vikten på korgen. Bonden visade då på att vågen var kalibrerad så att den stod på noll med tom korg, vilket hon inte begrep. Hon insisterade och bonden försökte återigen visa att vågen tom faktiskt stod på minus. Han la på en liten pepparfrukt och visade att vågen fortfarande stod på minus, men hon fattade fortfarande inte utan var djupt förorättad för att "grodätaren" försökte lura henne.

Nu är det inte alltid så lätt. En populär inkomstkälla på marknaden är att visa upp små killingar, minigrisar och kattungar. Samtidigt bjuder man på karameller. Den som oförsiktigt nog tar en erbjuden karamell eller fotograferar de små djuren inser att dom knappast kommer därifrån med hedern i behåll utan att ha donerat minst en 5-eurosedel till "djurens bästa".

Härom dagen knackade det på dörren och en man stod utanför med en lista där alla noterat en donation på 10 euro. Han grymtade och stönade och pekade på sin mun och hals vilket betydde att han var stum vilket också framgick av texten på listan. Vår engelska väninna som var på besök var genast beredd att ge honom en tia när vår granne kom förbi och berättade att hon talat med mannen för en halv timma sedan när han köpte bröd och då var det inget fel på rösten. Dessutom hade han kommit i en bil av senare årsmodell.

En liknade händelse var vi med om i somras när en italiensk man som påstod sig ha vandrat från Italien för att gå till Santiago de Compostella. Han var en djupt religiös munk som inte ätit på flera dagar och sovit utomhus. Han bad nu om en allmosa. Min fru som är medkännande hänvisade honom till mig som arbetade med något utanför och hade plånboken till hands.

Nu är det så att religiösa pilgrimer som är på väg till Santiago de Compostella, och i synnerhet dom som är munkar, får gratis mat och logi på täta ställen efter vägen av lokala kloster, så något stämde inte med hans historia. Dessutom skvallrade hans modetillverkade kläder under hans slitna jacka att han knappast var fattig. Att jag sedan ogärna ger pengar till religiösa dörrknackare gjorde att jag beklagade och sa att han inte kunde få några pengar. De okvädningsord och eder som då strömmade ur hans mun hade han knappast lärt sig på något kloster.

Slutligen måste jag göra ett tillägg i efterhand. Det bär mig emot eftersom jag inte gillar lyteskomik, men jag kan inte motstå följande videosnutt. http://www.youtube.com/watch?v=EUPlsm4A1QI&sns=fb
Tipstack till David Granath

tisdag 12 oktober 2010

Efter regn kommer sol - eller hur det nu var

Ett urgammalt golv
Nu kommer solen tillbaka igen efter tre dagars ihållande regn. Meteon (väderrapporten) hotade med katastrofoväder med 30 sekundmeter och åska, men troligen har dom samma kaffesump här som alla andra väderspåmän numera så det blev inte så farligt. Visst regnade det och blåste, men någon åska såg vi inte till och det var inte värre än en vanlig ruskig vinterdag på svenska västkusten - varmare bara. Min fru blev alldeles tossig av sysslolöshet så vi tog oss för att göra rent vårt köksgolv.

Större delen av golvet består av 250 år gamla röda plattor, så kallade tometter. Dom är 35 mm tjocka och lagda direkt på jorden under golvet. Eftersom dom är handgjorda är dom väldigt ojämna och poriga, men fantastiskt vackra med sin djupröda tegelfärg. Resten av golvet har vi varit tvungna att lägga om med snarlika nytillverkade plattor som är så lika dom kan bli de gamla - inte lika vackra dock. Problemet är emellertid att porerna på dom nya plattorna efter hand fylls med sedimenterad smuts som blir kvar när man tvättar golvet med mopp. Det gör att plattorna efter en tid ser ganska tråkiga ut med mörkgrå prickar och ränder i fördjupningarna i de tegelröda plattorna, Detta kräver åtgärder då och då.

Tricket är att borsta plattorna, speciellt i fördjupningarna, med en levang och rikligt med varmt vatten med rengöringsmedel. Sedan är det bara att ta fram vattendammsugaren och suga rent alla fördjupningar så smutsvattnet försvinner. Det här är ett knäarbete så det känns i rygg och knän efteråt. Efter att det har torkat polerar vi båda golven med bivax och golvpoleringsmaskin. Det här jobbet får man göra ett par gånger om året, så man får vara glad att det regnar ibland.

Vårt hus i Björboholm
När jag skrivit färdigt dom här raderna så får vi diskutera vad vi skall göra idag. Lite frisk luft måste vi ju ha efter att suttit inne flera dagar. Det är förunderligt hur påverkad man blir av några dagars regn när man är van vid att vädret alltid är vacker. När vi bodde i Björboholm var ju de dagar på vintern när det inte var ruskväder en högtid, man förväntade sig inget annat än en grå filt över tillvaron - vädermässigt alltså. Det som gjorde oss mest frustrerade var emellertid när vi såg hur svartmöglet växte till på husfasaden och de fina snickerierna som vi jobbat så mycket med blev svartare och svartare för varje dag som led. När första vårsolen kom var det bara att ta fram borstarna och tvätta hela huset med norsk husvask som är riktigt rejäla grejor. Att tvätta ett hus som är 30 meter långt och två våningar högt är ganska mycket jobb och det går åt mycket husvask.

Apropå fasader så har jag ett jobb som måste fixa idag. Jag måste fästa upp de rankor av vildvin som vinden rivit ned från fasaden. Det är så vackert med vildvinet så jag vill inte att det skall ge upp.

lördag 9 oktober 2010

Nu behöver jag aldrig mer köpa en CD-skiva

Ett återkommande nöje när vi har gäster är att dom får önska musik för att se om jag har den. Det är väldigt sällan jag misslyckas med att uppfylla gästernas önskningar. Höjdpunkter var när en av våra vänner ville höra ett band som hennes dotters pojkvän spelade i. Det var ett Death Metal band. Jag hade det! En annan gång var när en musikervän ville höra originalinspelningen av Elvislåten Hound Dog med Big Mama Thornton. Jag hade den! Hemligheten är att jag har en hårddisk på 1 Terrabyte med musik - en del har jag fått av personer med helt annan smak än min egen så det är ganska varierat.

Hur kan jag då spela denna musik? Jag har köpt det bästa man kan hitta, nämligen en Sonosanläggning. Sonos är unikt på så sätt att jag kan använda mina stereogrejor från 70-talet både som ljudkällor tillsammans med hårddisken och för att spela upp musiken i och Sonos för över musiken från vilken enhet jag vill till vilket rum jag vill i huset. Jag kan således använda min gamla Thorenskivspelare, min Marantzförstärkare, min gamla kassettbandspelare och diverse nytillskott av CD-spelare som vi köpte genom åren liksom vår splitter nya ljudanlägning för platt-TVn.

Lika suveräna som Sonos är som digital musikanläggning är Spotify som musikservice. Sonos hade sin egen musikservice och få trodde att Sonos skulle tillåta Spotify på sina system. De hade fel! Sonos skulle förlora mängder av kunder till sämre system utan Spotify. Nu kan man spela Spotify på Sonos, vilket gör att jag aldrig mer behöver fundera på att köpa en CD-skiva med modern eller aktuell musik. Den gamla har jag ju redan på min hårddisk.

Frågan om nedladdning har således blivit fullständigt meningslös eftersom varje musikförlag som vill överleva måste låta Spotify förmedla deras musik till kunderna. Helt plötsligt har rollerna blivit ombytta - lika angelägna som musikindustrin är att Piratebay skall försvinna är man att Spotify skall förmedla deras musik till kunderna utan annan ersättning än en årsavgift eller till och med gratis. Varför i herrans namn skall man köpa skivor eller ladda ned musik när man kan hitta nästan allt man behöver på Spotify.

Om det sedan inte vore så vattentäta skott mellan dom som arbetar med musik i bilar och dataindustrin så skulle det sedan länge vara standard i bilar att man kan plugga in sin digitala musik. Då kunde dom skippa CD-spelare och annat krimskrams och bara göra ett uttag för en USB-stick på panelen och ha en liten musikdator i bilen. Snacka om att spara pengar och höja kvalitén för oss konsumenter.

torsdag 7 oktober 2010

Ian Rankin skrev handboken för konstkupp

Det blev en väldigt lång promenad idag - längre än jag hade räknat med skall vara mitt dagliga pensum, eftersom jag bestämt mig för att gå upp till brandbevakningstornet för att se på utsikten. Det blev hela 12 kilometer ToR med en nivåskillnad på 200 meter. Nu kan jag riktigt höra hur min nätvän Stephan fnyser föraktfullt eftersom han cyklar 50 kilometer i snabb takt dom dagarna han har träningsuppehåll. En annan nöjer sig ju med det lilla.

Nu var det värt besväret för utsikten var hänförande där uppe och på vägen dit, men det blåste som tusan. Tur att det var varmt annars hade det varit lite obehagligt. Man blir ganska hänförd när man kan se hela 360 grader och i norr ser Montagne Noir och i söder Pyrenéerna. Lite disigt var det men ändå vackert.

Jag kunde göra en så lång promenad idag ensam eftersom min fru helt oförhappandes måste åka till Lyon och hämta en av våra vänner som blivit sjuk och behövde åka till sin läkare i Montpellier. Tråkigt och jobbigt. Jag får laga en god marulk med vinsås åt henne när hon kommer hem och öppna ett gott vin till så hon får koppla av.

Jag läste i bladet att man gjort en  konstkupp på Malmö Museum. Det är ju inte så kul, men det dråpliga är att ingen hade upptäckt att tavlorna saknades fast det var internationella mästerverk. Än dråpligare är att jag faktiskt läste om hur en sådan kupp kan genomföras för två veckor sedan. Den brittiske författaren Ian Rankin beskriver nämligen exakt en sådan kupp i sin bok Öppet hus. Kanske Malmöpolisen skulle läsa den och få lite hjälp i letandet efter skurkarna.

Dom som läser den här bloggen kanske har märkt att det ibland smyger sig in en del knastertorra gamla ord och uttryck som ingen använder längre. Min fru skrattar ofta åt när jag använder ord som "trampcykel" exempelvis, men jag är stolt över det. För den som är intresserad så finns det faktiskt en grupp på Facebook som listar utrotningshotade ord. Jag använder dom ständigt så än lever dom. Jag kanske kan få något bidrag från EU för att bevara en vokabulär biotop som är hotad.

tisdag 5 oktober 2010

Att sitta och lukta på blommorna när dom andra stångas och håller på

26 grader, ingen vind och klarblå himmel idag. Vi tog tillfället i akt och planerade om vår bouganvilla och en klätterros vi har på terrassen. I morgon skall vi ta bort vår vinranka och sätta dit ett blåregn i stället som får klättra på pergolan. Vinet skänker vi till våra amerikanska vänner som har en liten trädgård så dom kan plantera vinrankan i öppen jord. Det gillar den nog bättre än en kruka. Det var verkligen stekhett på terrassen när vi jobbade och efter jobbet somnade jag i en vilstol för att smälta lunchen.

För drygt en vecka sedan besökte vi våra nätvänner Claes och Eva som hade sin son och dotter på besök samt broder och svägerska och deras dotter. Det var väldigt trevligt att få se deras fina hus och träffa dom alla och dessutom att strosa omkring i den vackra byn Murviel-les-Beziers där dom bor. Det visade sig att brodern och svägerskan hade köpt en gammal bergssmansgård några kilometer från mitt barndomshem i Bergslagen. Det blev mycket kul att prata om. Nog är världen liten.

Vi bestämde härom dagen att vi ville göra något med alla flygmil jag har samlat på mig genom åren så vi beslutade att åka till Hong Kong på någon dryg vecka i november. Hong Kong är verkligen bådas vår favoritstad så det skall bli trevligt att komma tillbaka dit.Det finns verkligen hur mycket som helst att uppleva där.

Jag har ju inte alls flugit med de stora bolagen på några år så det var intressant att se hur de förändrats. Man klagar på RyanAir att allt kostar extra, men jag kan berätta att KLM är inte långt efter. Jag blev ganska förvånad när jag insåg att en plats i första raden med plats för benen kostade 1400 kronor ToR per person och en plats på de första 10 raderna i turistklass kostade det dubbla. Det är alltså en avgift utöver biljettpriset för att få sitta på vissa platser i planet. RyanAirs tankar om toaavgift var nog inte så främmande för branschen ändå.

I övrigt vet man inte om man skall skratta eller gråta åt det man läser i tidningen. Sverigedemokraterna tågar ut ur kyrkan vid Riksdagens öppnande när biskopen talar om alla människors lika värde. Bra programförklaring av SD!!!. Men så har dom Ian som rådgivare också.

Vatikanen protesterar mot att en nobelpristagare i medicin fått priset för arbete inom konstjord befruktning. Nog var det bättre för Katolska kyrkan när man kunde ta till tortyr och bannbullor mot kättare!? Då kunde man muckla med korgossarna i fred utan att bli avslöjade.

Mona Sahlin försöker på alla vis kasta Sverigedemokraterna i famnen på Alliansen, först genom att nominera en motkandidat till talmansposten och sedan genom att neka gör upp med Alliansen om minskning av utskotten. Väldigt ansvarsfullt!? Till och med de egna ruskar på huvudet. Man blir nostalgisk när man tänker på gamla statsmän som Erlander, Palme och Karlsson och deras förhållande till såväl sina motståndare som till landets framtid.

Läs om andra inte särskilt anmärkningsvärda dagar:
Första lunchen på terrassen
En alldeles vanlig dag
Ta seden dit man kommer


söndag 3 oktober 2010

Lite gnäll och moralkakor - så lite mat förstås

Man läser mycket intressant i tidningarna även när man är hänvisad till nätupplagorna. En positiv och trevlig debattartikel skrev Jan Nordvall och Christer Svanström, som båda representerar Sveriges Hembygdsförbund. Där drar man tydligt upp gränserna mot främlingsfientliga grupper som Sverigedemokraterna. Man kan ju förstå att det kan behövas eftersom SD gjort en del uttalanden som flörtar med just hembygdskänslan och svenskheten. Sådana artiklar blir man glad av.

Lika glad blir man ju inte av att läsa att polisen i Göteborg har gjort husrannsakan på innekrogen Nivå på Avenyn och funnit ett låst rum fullt av väskor, jackor och andra värdeföremål som garderoben stulit från gästerna. Det framgår av artikeln att det är ganska vanligt bland Göteborgs krogar att garderoben stjäl från gästerna.

Samtidigt rullar mutskandalerna i Göteborg vidare och blir större och större. Jag har ända sedan sextiotalet arbetat nära den göteborgska bygg- och fastighetssektorn och jag kan ju inte säga att det förvånar mig. Att muta, ta mutor och skoja i största allmänhet är inget som bara sker i den offentliga sektorn i Göteborg. En småbyggmästare, som jag ritade villor åt, berättade att han alltid fick betala en muta på 50 000 kronor till banktjänstemannen för att få det livsviktiga byggnadskreditivet på sjuttiotalet. Några skojare jag kände specialiserade sig på att lura av gamla änkor deras fastigheter i Vasastaden. Det var ett gäng bestående av två mäklare, varav en gammal fotbollsstjärna och småkändis, samt en bankdirektör som hade den affärsidén. Bankdirektören tipsade om gamla tanter bland kunderna som var lämpliga offer, mäklarna förhandlade med tanten och bankdirektören bistod den gamla damen med goda råd om vad som kunde anses vara rimligt pris. Som ung mådde man illa när man såg vad som skedde, men vad skulle man göra mot dessa mäktiga herrar som ung nybakad akademiker.

Nu är det nog inte bara i Göteborg sådant händer. Mina kollegor och företrädare i ledningen för ett större företag i byggbranschen som jag var chef för under några år berättade hur det hörde till att byggnadsnämnder och kommunala förtroendemän från alla partier skulle bjudas på studieresor till Amsterdam och Köpenhamn där de kunde supa till ordentligt och bjudas på porrklubbar och sällskapsdamer under natten. Bottennoteringen var när en kvinnlig arkitekt från Småland berättade för mig att hon övertalats att bjuda kommunala förtroendemän på sådana begivenheter i Köpenhamn och betala med firmans kreditkort. Hon kände sig oerhört smutsig, men behövde verkligen uppdraget från kommunen. Troligen förlorade jag många jobb till företaget på grund av att jag aldrig begrep vad dom for efter när dom med förstulna antydningar bad om sådana tjänster. Är man enfaldig så är man. Dom fick väl supa desto mer för att döva sin klåda eller fixa servicen själva. Vad jag aldrig kunde begripa var varför oförvitliga, ordentliga, ibland aktivt religiösa, familjefäder i medelåldern helt plötsligt var tvungna att svina ner sig bara för att dom var utanför Sveriges gränser.

Ett sån't tråkigt ämne - varför inte tänka på något trevligt som mat exempelvis. Ett nästan okänt kök i Sverige är köket från Languedoc. Ostron, sniglar, musslor, fisk, färska grönsaker, allehanda fåglar, kanin, får, ostar av alla sorter, tryffel och mängder av sådant som man kan plocka i naturen ingår i det languedokiska köket. Det är en av de mest spännande och smakrika i Frankrike, speciellt om man gillar lite mer rustik matlagning.

Om man vill lära sig det finns en fantastisk kokbok som är skriven av journalisterna på Sveriges Radio Nathalie Besèr och Ola Henriksson. Det är en av de få kokböcker vi har - och vi har många - som man kan använda samtliga recept i. Kokboken heter "Ett kök i Languedoc" och är utgiven av B. Wahlströms Förlag. Om jag skall välja en favorit som också är en utmaning så blir det Bouride de Baudroie, som är marulk med krämig sås. Tänk bara på att den svenska torkade vitlöken är mycket starkare än den färska franska. Var försiktig när ni gör aïolin annars blir den oätlig. använd inte för mycket olivolja för då blir den besk. Rätten kräver dessutom ett kraftigt vitt vin för att det skall funka smakmässigt. Rätten är svår för aïolin skall vara perfekt, grönsakerna al dente och fisken får inte var överkokt - dessutom skall allt var klart samtidigt. Nåja - aïolin kan man göra i förväg.

En annan trevlig sak är att alla stormarknader har haft och har den årliga vinrean just nu. Carrefour är väldigt duktiga på vin och vi köper några ströflaskor som verkar lovande och smakar hemma. Faller det ut till belåtenhet så åker vi tillbaka och köper en låda. Hittills har vi funnit en väldigt god Faugère för 8 euro och en mycket mjuk och angenäm Boujolais för 4,50 euro. Vi kämpar vidare med provningen.

Kanske du också vill läsa:
Bröllopsdag med god mat
Det är mycket att stå i som pensionär
Att äta på trestjärnig krog är en upplevelse

fredag 1 oktober 2010

Garriguen - en plats för jakt och motion

Utomhuspool för svin

Jag har just kommit hem från min dagliga promenad på Garriguen. Jag provade en lite annan väg idag, men det blev ändå 6 kilometer. Jag blir lite törstig och slak efter alla uppförsbackarna, men då finns det råd. Jag passerar flera nedlagda och förvildade vingårdar som har stora klasar vindruvor. Dom är rena energibomberna att äta om man börjar bli lite trött. Jag föredrar att äta druvor från de nedlagda vingårdarna framför de aktiva. Troligen finns lite rester av svavel på druvorna i dom aktiva vingårdarna för magen brukar bli ganska glad och livlig dagen efter man har käkat dom osköljda druvorna.

Garriguen är inte bara oerhört vacker alla årstider; den har också andra speciella egenskaper. Nästan all mark som inte är bebyggd eller odlad är Garrigue och ingår i de kommunala skogarna där motsvarigheten till svensk allemansrätt råder.

Dy- & tallpeeling för svin
Garriguen är framför allt viktig för all jakt här nere. Jakt är en mycket viktig del av hushållningen för befolkningen. Det är främst vildsvin man jagar, men också hare, kaniner och olika hönsfåglar. Det finns väldigt gott om vildsvin så man bör inte gå ut på Garriguen eller ens åka bil på småvägarna där efter skymningen. För att främja vildsvinsstammen bryter man upp små områden av marken - plöjer och harvar den så att svinen har lättbökade områden och inte frestas ge sig på vinodlingar och olivlundar. Man gräver också ut svinbadkar i skogen där grisarna kan rulla sig i gyttja med efterföljande peeling mot tallstammar. Även vattensåar som skall samla regnvatten gjuts ute i naturen på vissa ställen.

Man skulle ju tycka att det skulle vara lätt att köpa viltkött här eftersom det förekommer så mycket jakt. Det är faktisk nästan omöjligt att köpa viltkött över disk. Skälet är dels att jägarna äter upp det själva, dels att köttkontrollen är så sträng så ingen vill ta de kostnader som det innebär att sälja sina bytesdjur och inte heller riskera framtida jakt genom att sälja kött svart.

Den stora tillgången på vilt har givetvis också lockat till sig en del avvarter. I Saint Chinian har en dansk miljonär köpt upp sammanhängande tegar av småbönderna. Där har han anlagt vilthägn med vildsvin och hjort. I anslutning till detta har han byggt en lyxanläggning med gourmetrestaurang. Han säljer sedan all-incusive "jaktresor" till danska direktörer för fantasipriser. Inte har det mycket att göra med jakt, men gästerna får förhoppningsvis sin blodtörst stillad så dom kan avhålla sig från djävulskap mot vanligt folk när dom kommer hem.

En fransk bekant som blivit inbjuden till en sådan jakt berättar att man lägger ut mat åt "viltet" på speciella platser på natten. "Jägarna" går sedan ut i bekväma torn i anslutning till semesteranläggningen - antagligen med konjakskupan i en hand och det specialtillverkade geväret i den andra - och skjuter det fridfullt mumsande villbrådet med hjälp av lasersikten. Jag kan riktigt se hur damer i aftonklänning står bredvid och klappar beundrande i sina små händer åt sina hjältar. På mig låter den som en variant på Kolmårdens djurpark där man kan få ta död på djuren mot extra betalning.

Läs också:
Jakttider och bränder
Golfe du Lion - närproducerad solsemester

Gadgeten innehöll ett fel