Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

lördag 24 juli 2010

Misantropi, skatter och annat kul

Det har blivit svalare. Efter lång tid av temperaturer över 35 grader har vi rimliga 27 grader idag och dessutom är det fest i byn. Igår åt och drack vi tillsammans med övriga innevånare på gården bakom kommunens festsal och sedan spelade man musik och dansade till åtminstone 3 i morse när jag hade ärende uppe och hörde ljudet.

Annars går livet sin gilla gång. En fransk domstol har tvingat den franska skattemyndigheten att betala tillbaka den arvsskatt på 60% som en homosexuell man tvingade betala 2007 när hans partner gick bort. Homosexuella partnerskap erkändes inte i Frankrike vid den tiden så det brittiska paret ansågs inte ha någon relation - därav den höga arvsskatten samt att Sarkozy inte hade hunnit avskaffa arvskatten ännu.

Däremot har Frankrike kvar skatt för förmögenheter över 790 000 Euro borträknat 30% av värdet av den ordinarie bostaden. Trots ekonomisk kris har andelen som beskattas ökat med 4% i år och uppgår till över 550 000 personer. Sarkozy skäms över att Frankrike som enda land inom EU fortfarande har förmögenhetsskatt och tänker snarast ta bort den. Om han emellertid väntar till efter september kanske han får sällskap med Sverige i denna exklusiva klubben.

Så hotar man med att bötfälla 100 riksdagmän och kvinnor för dålig närvaro i parlamentet. Värsta syndaren är François-Xavier Villain (man undrar om han tog sig namnet när han blev riksdagsman)* som missat vid 17 tillfällen senaste halvåret. Han hotas nu av böter på över 20 000 kronor. En kommunist och en representant för UMP ligger också i topp. Tillsammans hotas riksdagmännen av böter motsvarande 2,5 miljoner kronor. En idé till skatteintäkter i Sverige kanske.

Slutligen trappas jakten på rökare upp även i Frankrike. En antirökorganisation har publicerat en lista på de restauranger som förbjuder rökning även på sina uteserveringar. Man hoppas det skall mana till efterföljd. I Sverige har vi hört genom husorganet Ring P1 att det dras lansar för grillförbud, parfymförbud och annat just nu.

Undrar när vi misantroper skall lyckas förbjuda glädjen i livet. Det är så himla irriterande med alla som går omkring och flinar och är trevliga. Men - dom vet väl inte bättre. Åtminstone kunde man väl tänka sig nöjesskatt på eländet. Man skulle kunna tänka sig en schablonbeskattning som man sedan får reduktion av om man kan förevisa intyg på att man är en tråkig jäkel som oroar sig för allt som en ansvarskännande medborgare bör oroa sig för.
Fest i byn
* Ordet "Vilain" betyder "gemen" eller "stygg" - stava kan han inte heller.

torsdag 22 juli 2010

Så mallig man blir av lite uppmärksamhet

Jag är fullständigt överväldigad. På senaste tiden har jag fått två verkligt hedersamma uppmärksammanden för mitt bloggande. Den första är från en av världens största släktforskarsidor, nämligen MyHeritage.com. Den andra förvånande nog från svenska Skatteverket. Men först den som  handlar om släktforskning.

Det damp ned ett mail från MyHeritage.com som meddelade att man under en tid gått igenom alla svenska internetsidor om släktforskning och nu utsett Sveriges 25 bästa sidor i ämnet. Jag blev väldigt glad när min släktforskarblogg Släktforskning för noviser fanns med på listan. I och för sig tycker jag nog - blygsam som jag är - att den är värd det, men jag blev mer förvånad att min andra blogg med samma namn och en annan adress som är knuten till min släktforskarkurs också fanns med på listan. Det är den inte värd. Som extra grädde på moset får jag nu använda den tjusiga "stickern" ovan på min blogg som berättar om min utmärkelse.
OBS - det gäller inte den här bloggen - bilden är bara en illustration.

Så var det Skatteverket i Sverige. Förra texten berättade jag ju om hur snabbt, enkelt och trevligt det gick till när vi fick tillbaka pengar från det franska skatteverket. Döm om min förvåning när jag på min logg såg att jag under några timmar haft en ström av besök på denna blogg från adressen "intranet.skatteverket.se". Ni kan själva kolla i loggen längst ned till höger på den här sidan. Klicka bara på länken "Real Time View" så ser ni.

Nu undrar jag givetvis vad som gör mig förtjänt av en sådan uppmärksamhet från svenska skatteverkets personal. Vad jag vill tro är att man för intern kvalitetshöjning har lagt in en sk. feed där alla inlägg på Internet där ordet "skatteverket" förekommer dyker upp. I så fall - smart och trevligt. En annan tolkning kan ju vara att man på något undefundigt sätt använder samma metoder i jakten på personer som tjänar 4,50 om dagen på sina Google AdSense annonser. I så fall är det mindre trevligt även om jag som ärlig skattebetalare inte drabbas.

Nu tror jag faktiskt mer på min första tolkning och nog vore det kul om någon från Skatteverket kunde kommentera och berätta hur det förhåller sig.

Visserligen skrev jag inte uttryckligen i min text att det gällde min franska deklaration och det franska skatteverket så jag är ledsen om någon på svenska skatteverket blev besvikna när det gick upp för dem att berömmet var för någon annan. Nu insåg dom nog det ganska snabbt för så lättsinnigt och slarvigt skulle aldrig det svenska skatteverket agerat. Där hade dom nog behållit pengarna åtminstone ett år och gett mig skattetillägg dessutom för feldeklaration pga underlåtenhet att ta upp underlag för sociala avgifter.

Den observante läsaren kunde också sluta sig till att det inte handlade om Sverige då jag berättade att vår bankman deklarerade gratis åt oss. Ingen svensk bank har väl någonsin gjort något gratis för sina kunder.

Jag vill emellertid tacka Ing-Britt på Skatteverket i Göteborg för hennes hjälp med att fylla i en SINK-ansökan häromdagen. Tack för trevligt och kunnigt bemötande - det är uppskattat!

Tillägg 2010-07-23: Jag måste bara göra er uppmärksamma på Ingers länk till Expressen nedan.

onsdag 21 juli 2010

Det är härligt att vara svensk i Frankrike

Vi deklarerade fel förra året - eller rättare sagt vår bankman gjorde det. Nu får man väl ursäkta honom eftersom han gör det gratis åt oss varje år och dessutom skrev "reklamationen" till skatteverket åt oss. Han hade tagit upp för mycket i pension, men vad vi trodde var värre, glömt deklarationsunderlaget för sociala avgifter. Lite fel till vår fördel således och lite till vår nackdel.

Han skickade in reklamationen i början av juni och idag damp det ned en check från skattemyndigheten på en liten nätt summa där man skrev att man hade "glädjen att med nedanstående check rätta till det fel som uppstått i vår skattedebitering". Nog blir man rörd över en så trevlig skatteförvaltning som inte straffar en för slarvig deklaration utan tvärtom är glada åt att få betala tillbaka pengar och så snabbt se´n mitt i sommaren.

Att vara svensk i Frankrike är på många andra sätt trevligt också. Sverige har ett oerhört gott namn här och vårt svenska samhälle framställs som ett mönstersamhälle och våra svenska politiker som dygdemönster. Att man främst använder detta för att reta sina egna politiker får man väl acceptera.

Det är ganska kul att kolla vad fransmännen vet om Sverige. Den mest kända svenska personen alla kategorier är Lisbét Salandör - inte en fransman är okunnig om hennes eskapader. Annars är det det vanliga - IKEA, ABBA, Volvo, Björn Borg, Ingemar Bergman och hans "syster/hustru" Ingrid!!?? och några till. I dagarna får fransmännen lära sig något nytt på IKEA - "Pitt i panna" serveras i restaurangen. Personalen i kundtjänst fick ett svårartat skrattanfall när jag berättade vad dom bjöd på i sin restaurang. Jag borde emellertid vetat bättre och insett att det är ett nytt kulinariskt grepp.

Annars finns det en massa saker som alla har hört om, men ingen vet är svenskt - HM, Electrolux, Securitas och Husqvarna är sådana varumärken. Husqvarna beror på att fransmän är jaktgalna och att de svenska bössorna är i särklass. Många fransmän har lärt sig att Carl von Linné gett blommorna namn, men han var ju fransman. Man känner ju till Alfred Nobel också, men det var ju den där norrmannen som ger fredspris åt alla som inte borde få det eller inte vill ha det.

Något som fullständigt gått fransmännen i gemen förbi är att svenska kungahuset härstammar från Frankrike. Dessutom är det oerhört svårt för en fransman att begripa varför något land i världen skulle vilja välja en utlänning till kung om han så är fransman. När man påpekar att deras egen president faktiskt är av ungersk härstamning skruvar dom besvärat på sig. Man kan läsa en intressant artikel i Sydvenskan från Pau där vår svenske kung har sina rötter.

Nu får vi snart goda vänner från Norge på besök och sedan kommer svenska vänner. Det skall bli kul bara min ischias försvinner så jag blir på bättre humör. Ni kan ju gaska upp mig genom att köpa min släktforskarkurs så ni har något att göra nu när den värsta värmen har gått över.

Tipstack till Laurent och Anita
Bilden är lånad från Aftonbladet

måndag 19 juli 2010

Näthandel i Grönköping

Under 15 års tid har jag köpt böcker från Amazon - både amerikanska och engelska. Jag har köpt hårdvara och mjukvara från USA och andra länder över nätet. Jag har ringt små blomsteraffärer och hantverksbutiker i småstäder i Sverige för att beställa presenter till vänner och bekanta. Aldrig någonsin har det varit minsta tvekan eller besvär att få saker levererade vart som helst i världen eller att betala med Visa-kort, svenska eller utländska.

Om man däremot försöker beställa något från en svensk internethandel när man bor utomlands blir det tvärstopp. Nog är det underligt att den globaliserade Internethandeln i svensk version inte klarar av att handla med annat än personer som är skrivna och bor i Sverige och har svenska betalkort. Detta är en unik svensk specialitet inom näthandeln i världen. Jag har tyckt mig märka att många av de nätvaruhus som har problem med kortbetalning anlita betalföretaget Klarna.com - kanske det är dom som har huvudkontor i Grönköping.

Allra värst är det med bok- och musikhandlare. Jag har nu ända sedan jag flyttade till Frankrike försökt köpa svenska böcker på Internet från svenska nätföretag. Det går inte! Alla jag undersökt har regeln att man måste vara skriven i Sverige och ha svenskt personnummer för att få handla. Man undrar varför när man betalar med ett kort där alla säkerhetskontroller kan genomföras så enkelt. Jag har försökt allt. Senast angav jag mitt svenska personnummer och en väns c/o adress i Sverige, men inte tusan gick det inte. Det visar sig nämligen att man har en spärr som inte tar utländska betalkort!!!

I det här fallet var det CDON jag försökte få handla hos utan framgång. En annan gång lyckades jag med tvekan få handla musik av Ginsa eftersom jag kunde ringa dom och förklara situtionen. Då gick det bra att ge dom mina utländska kortuppgifter per telefon, men inte via deras näthandel. CDON har däremot ingen telefon så dom kan man bara kommunicera med på deras egna villkor. Dessa villkor är att man accepterar "inga personer som inte är skrivna i Sverige som kunder på CDON och dessutom inte utländska betalkort".

Man skulle ju kunna begära att företag som sysslar med affärer skulle vara lite smartare. Man uppskattar att det bor ca 250 000 personer födda i Sverige inom EU och det totala antalet utlandssvenskar i världen uppskattas till nära en halv miljon. För alla dessa är det näst intill omöligt att få tag på svensk litteratur. Snacka om en outnyttjad affärsidé för den nätbokhandel som gör det möjligt för alla dessa att köpa svenska böcker på ett enkelt sätt.

Ibland hävdar man licensavtal och rättighetet när man försöker handla av svenska företag från utlandet. Så är det exempelvis med den svenska elekronikbranschen. En underlighet är att detta inte verkar gälla när man handlar av utländska företag från Sverige, en annan underlighet är att de utländska nätbokhandlarna inte tillhandahåller svensk litteratur så någon illojal konkurrens kan knappast förekomma.

Man kan bara konstatera att musik- och mediabranschen än en gång bevisat att dom befinner sig i en annan tidsålder än resten av världen och i en kultur där kunden skall veta hut och rätta sig efter branschens okunnighet. Man får väl kolla om PirateBay har böckerna som CD för hembränning - förlåt nedladdning.


Bilden är lånad från Grönköpings Veckoblad där man kan läsa om en annan typ av hembränning än den mediabranschen normalt bekämpar.

fredag 16 juli 2010

Burqaförbud, bättre skolmat och lite annat

Man kommer att införa en ny lag i Frankrike om matkvalitet på skolor, fängelser och åldringsboenden. Lagen kommer att reglera socker och saltinnehåll i maten samt hur mycket stekt mat som får serveras och hur mycket frukt och grönt som de ätande får i sig. 20 dagars menyer där innehåll i förrätt, huvudrätt och dessert (!!!) noggrant redovisas skall användas som styrmedel. Detta görs i ett land som troligen redan nu har den högsta matkvalitén i Europa.

Det kommer också att bli räfst och rättarting på grund av fiaskot med svininfluensavaccineringen. Endast drygt 5 miljoner personer av 60 miljoner vaccinerade sig i en kampanj som kostade staten 7 miljarder kronor. Kampanjen kom till eftersom den medicinska expertisen inom WHO förutspådde 30 000 dödsfall i Frankrike. Det blev drygt 300, vilket är en fraktion av vad som dör i en vanlig säsongsinfluensa.

I Gävle bränner man halmbockar till Jul. I Frankrike bränner man bilar (företrädesvis andras) vid stora högtider som Nyår och Nationaldagen. Polisen har nu beslutat att antalet brända bilar inte skall offentliggöras eftersom det bara inspirerar en massa idioter. Förra året brände man 500 på Nyår och 1100 på Nationaldagen i hela Frankrike.

Nationalförsamlingen har nu med 335 mot 1 röstat igenom förbud mot burqa - inte bara burqa dock, utan all ansiktsmaskering. Socialister, gröna och kommunister bojkottade valet. Brott mot förbudet ger 1500 kronor i böter och obligatorisk deltagande i medborgarutbildning. Den som tvingar någon annan (make tvingar hustru) att maskera sig kan få upp till 300 000 kronor i böter samt 1 års fängelse.

Sarkozy har meddelat att franska skattetrycket inte skall öka eftersom Frankrike har Europas högsta skatter näst Sverige och han menar det är ohållbart. I Frankrike lockar man inga röster på att lova höja skatten, men det är nog bara i Sverige som det är möjligt.

Så har en fransk bank blivit stämd för att man lovat sina kunder avkastningar på kapital man inte kunnat infria. Spännande att se hur det går!

onsdag 14 juli 2010

Honungsfrossa och mera bad

Lugn dag - barnen sov till 10. Efter lång frukost började dagen med att vi åkte och handlade på Intermarche, vilket var kul för barnen. Det blev inte mer den förmiddagen, men så snart man öppnade åkte vi till honungsproducenten där man får smaka på alla slags honung. Vi fick dra barnen från burkarna annars hade dom nog tömt dom så gott tyckte dom att det var.

På eftermiddagen blev det bad hos grannarna som har en jättefin pool och dessutom två kaniner som låter sig beklappas. Väl hemkomna tittade vi på Emilianos bilder från djurparken och sedan kom vår andra kulinariska rehablitering. Färsk pasta med parmesan och hackade tomater åtföljda av kycklingklubbor blev stor succe. Emiliano åt så han höll på att spricka. Även vi gamla hundar lär oss hur man retar gommen hos barnen om vi får träna.

Nu är allt packat, moster Lisa har kontaktats om hemsresan och morgondagens lunch är beställd - pastasallad med kikärtor, oliver, majs, paprika och rester av dagens kyckling. Inte min melodi precis så jag får väl hitta på något annat.

Nog blir det tomt efter de små och nog behöver vi en vilodag när dom rest, men vi ser redan fram emot nästa års besök.

måndag 12 juli 2010

Till och med Blixten McQueen kroknade

Det blev båttur med elektriska båtar på kanalerna utanför Narbonne istället för Australisk park. Mateo "styrde" båten och jag kom osökt att tänka på Långben på Julafton när han sitter och mumsar på majskolv och någon frågar: "Vem är det som kör?" "Det gör ju jag" svarar han och äter vidare. Mateo påminner inte heller så lite om Lotta på Bråkmakaregatan som kan allt - "utom att åka slalom förstås".

Än roligare än båtturen var nog alla getter i olika åldrar som fanns och som man kunde mata med löv och gräs. Emiliano höll på att bli av med sin fina drakmössa när en lösgående killing bestämde att det var ätbar. Trots 37 grader idag också, så var barnen outtröttliga i sitt matande av getterna.

Lunch tog vi i Narbonne där vi äntligen fann ett pannkaksställe. Pannkakor med citron till förrätt, pannkakor med jordgubbsylt till dessert samt mina pommes frites doppade i Sprite som mellanmål. Barnen påstod bestämt att det var en delikatess. Givetvis provade jag men det blir nog inte stående rätt på vårt bord i fortsättningen. Som avslutning lyckades dom övertala oss att köpa varsin isglasstub. Det var med tvekan vi accepterade något så meningslöst, men vad gör man inte för de små barnbarnen.

Sedan blev det shopping i affärerna med en avstickare för att se på den mer än 2000 år gamla härvagen Via Domitia. Mateo hade oerhörd tur han lyckades hitta full uppsättning Blixten McClean - mössa, boll, tröja och shorts. Emiliano hade mer problem eftersom det är bara drakar som gills, med hajar som möjligt supstitut. Vi hittade emellertid så småningom en tröja med lejon och en med elefant och det accepterades med tvekan.

Hemkomna var faktiskt även Blixten själv lite slak och kunde med nöd ta sig uppför backen från parkeringen. Efter några skivor vattenmelon och ett glas flädersaft så var emellertid krafterna åter och ett par timmar videofilm avnjöts.

Till min oerhörda glädje föll min lammgryta med citron, potatis och morötter båda på läppen och det gick ned som oljat. Desserten blev vattenmelon och mer onyttiga isglassar i plaströr. Man måste ju inte vara nyttig alltid varken som liten eller stor.

I morgon är vi bjudna till grannar att bada i poolen så tänkte vi besöka en honungfabrikant och kanske köpa med något till mamma och pappa.

söndag 11 juli 2010

37 grader varmt i afrikansk park

Frukost med vattenmelon - vi köpte en 12-kilos i går. Lyckligtvis gick det ner lite flingor och mjölk också. Sedan var det bad i pool hos en vän. Hennes övervänliga hundar skrämde emellertid livet ur Mateo med sitt glada skällande. Att bada i pool var en höjdare för båda. Mateo känner att han har full kontroll med sina armkuddar även på djupt vatten - han njöt verkligen. Emiliano lekte med nyinköpt badring, men när Mateo övertalade honom att simma utan sjönk han och jag fick hoppa i och dra upp honom. Han var ganska skärrad en stund, men var snart i poolen igen. Att han lyckades fånga en spindel och en skabagge vägde emellertid upp det mesta.

Förmiddagens evenemang var emellertid, enligt alla andra lustigkurrar, att jag badade trots kyliga 28 grader i poolen. Är man badkruka så är man. "Det var inte så dj-a misslyckat", som örebroare säger.

Godislunch hemma på sallad med vattenmelon, färska fikon plockade vid poolen samt dito tomater samt aprikoser och kokt skinka. Mateo käkade fikon med förtjusning, men Emiliano ville av någon anledning inte ens smaka på dom. Något med utseendet kanske?

Eftermiddag på afrikanska safariparken i Sigean. Dels finns en del där man åker omkring bland djuren med stängd bil, dels finns det en stor del där man vandrar omkring som i en mer ordinär djurpark. Det är faktiskt ganska intressant och barnen älskar det och Emiliano tog massor av bilder av djuren. Att det kostar nästan 1000 spänn för oss och två barn får man väl tåla när dom är på besök.

Det blev emellertid ganska jobbigt för oss vuxna eftersom det var 37 grader och det är ganska långa sträckor att gå. Mateo verkar emellertid fullständig oberörd av hettan och sprang mesta tiden. Emiliano fann en nästan perfekt påfågelsfjäder och så fick dom köpa några svindyra souvernirer så tillsammans med alla djuren dom såg blev det en höjdarupplevelse.

Kvällen avslutades med skinkpaj på terassen - matlagning är uppenbarligen inte vår starka sida, men mangon till dessert var populär. Nattningen gick utmärkt - dagen tog väl ut sin rätt.

Det lutar åt australisk park i morgon - det blir ännu en varm dag!

lördag 10 juli 2010

Vattendraken får ett hem

Stranden i Gruissan - det är där dom gör salt som kostar skjortan i affärerna i Sverige. Dagen inleddes med glassar serverade i elefanter och papegojor. Sedan blev det bad och sandslott för hela slanten. Vattendraken fick äntligen en värdig borg att bevaka. Mateo badade som en delfin och Emiliano ägnade också lite tid åt bad mellan byggnadsarbetena. Dagen avslutades med tappas och smörgås på samma restaurang. Sedan åkte vi till ostronodlaren och köpte ostron och snäckor för det ville Emiliano prova. Nästa anhalt var Grand Frais där vi köpte mogna mango, jättevattenmelonen, vita persikor och mer aprikoser samt lite kyckling till grillspett.

Väl hemma gjorde vi glass på mangon - fantastiskt gott - fixade morfars potatismos och gjorde grillspett på kycklingen. Ostronöppning var spännande, men det var ungefär så långt det var trevligt. Så värst gott var det inte tyckte Emiliano - men han provade i alla fall.

Vi bevittnade ett drama från terassen. En tornflygare råkade landa i hängrännan och kunde inte lyfta. Under kampen att komma upp damp den ned i stuprännan och nedanför satt kvarterets rödvite kattunge och väntade förhoppningsfullt. Naturens regler är grymma.

Vi skall testa med nattning med videofilm idag. Mateo har lite svårt att somna - han längtar lite efter mamma. Emiliano har däremot redan planerat att komma tillbaka och stanna ett år säger han. Troligen inspirerad av halvsystern Rebecka från USA som bor hos dom för att studera på svenskt universitet.

Jag lutar åt att barnen skall stanna lite längre nästa gång. Då kanske jag kan bli av med den begynnande kalaskulan, för särskilt mycket mat får jag inte i mig under måltiderna och motion blir det gott om.

I morgon är det nog dags för afrikansk safaripark - det blir lite lugnare.

fredag 9 juli 2010

På drakjakt i Carcassonne

Carcassone är drakarnas hemsvist. Där finns drakar, riddare, svärd, rustningar och allt som hör medeltiden till. Det är också en av de allra största bevarade medeltida befästningarna i världen och favoritmål, tillsammans med den afrikanska djurparken i Sigean, för barnbarnen. Omsorgsfull botaniserande bland alla tänkbara modeller av drakar tog all tid innan lunch, efter lunch blev det inköp. Drakologin har ersatt en ingående kunskap om hajar, valar och dinosaurier för Emilano. Jag vet numera massor om isdrakar, vattendrakar och annat som jag inte ens visste existerade förrut. Lyckligtvis behöver man inte lära sig latinska namn på drakar eftersom zoologerna inte klassificerat dom på samma sätt som dinosaurier. Eftersom många av barnens filmer och böcker om dinosaurier är köpta i Mexico och är på spanska blev det mest latinska namn han lärde sig. Nog är det konstigt vad små barn kan lära sig om dom är intresserade.

Hur som helst blev det en stor vattendrake - skimrande blå - samt en uppsättning smådrakar för Emiliano. Mateo ville hellre ha en pilbåge samt en byggsats för en fästning. Båda köpte plastsvärd.

Lunch åt vi på en alldeles för dyr restaurang - allt annat var fullt - men där barnen fick en rätt som dom åt med glupande aptit. Frigående lantkyckling (den gick inte längre dock) med tagliatelle i smörsås - jamjam. Kyckling här är ganska dyrt faktisk jämfört med Sverige där det är riktigt billigt. Jag har aldrig gillat den bomullsliknade kycklingen man får i Sverige, men den man köper här är saftig och delikat. Jag tror inte man har lika stora problem med matfusk i Frankrike pga kostnadsbespringar i lantbruket. Här är kvaliten viktigare än priset så bönderna får betalt för att göra ett bra jobb.

Kvällen avslutades hos våra amerkanska vänner som hade sin traditionella Hamburger-Martini-Friday. Hemgjorda hamburgare, pommes frites och stora skivor vattenmelon blev populär middag - dock ingen martini utan Oragina för barnen. Visserligen är pappa vegetarian, men inte av den fundamentalistiska sorten som tvingar på barnen viss kost. Vi fick emellertid en begränsning - de går aldrig på MacDonalds och andra likande ställen med barnen. Risken är inte överhängande hos oss heller.

När jag nattade Mateo i kväll satt Emiliano fortfarande i köket och åt smörgås. Mateo sa: "Ibland när jag tänker längtar jag efter min mamma - då behöver jag en kram av mormor Annel". När jag erbjöd mig skrattade han glatt och menade att det var ju inte detsamma.

I morgon står valet mellan stranden, afrikansk park eller australisk park. Vi får se vad det blir. Om det blir strand så kommer vi att leta på en strand med parkering den här gången så vi inte fastnar.

torsdag 8 juli 2010

Barnbarn på besök

Mateo (4) och Emiliano (7) är på besök för första gången utan mamma och pappa. Dom skall stanna en vecka. Idag åket vi till Port La Nouvelle och badade på naturstranden. Först stannade vi vid en affär och köpte alla de utencilier man behöver för stranden när man är 4 och 7. Det var en hellyckad dag ganska länge. Mateo flöt på rygg med sina armkuddar och Emiliano försökte fånga småfisk. När vi skulle åka hem körde jag fast i sanden. Jag körde ut bilen 50 meter längre än alla andra för att slippa gå så långt vid packningen. Det skulle jag inte gjort. Halva stranden försökte hjälpa oss oss och bilen grävde sig ned mer och mer. Bärgning blev sista utvägen. Lite pinsamt var det, men spännande för barnen.

Beställningsmat för kvällen var sallad, kokta musslor och glass. Emiliano älskar musslor, men Mateo var väl lite mer skeptisk. Han höll emellertid god min inför storebror och låtsades gilla dom. Den stora favoriten matmässigt är annars baguette. Jag har aldrig sett barn som kan mala ned sådana mängder baguette på en kväll.

Morgondagen ägnas åt bad i pool hos väninna samt resa till Carcassonne för att gå i alla drakaffärer. Drakar är den senaste vurmen. Till alla gamla damers förskräckelse i kvarteret ägnades kvällen på terrassen åt att öva drakvrål inför morgondagen.

När vi i kväll i blå timmen stod på terrassen och tittade ut över byn och Montagne Noir suckade Emiliano och sa: "Det är så roligt här". Sådant värmer.

De enda som är olyckliga är våra katter - dom är helförskräckta för alla personer under 120 cm. De gömmer sig under sängar, i gardrober och skåp och varhelst dom kan komma undan.

tisdag 6 juli 2010

Gudrun Schyman bränner 100 000 till förmån för lågavlönade kvinnor?!

Jag fick ett mail idag från Studio Total - ni kanske känner till dom från reklamen för Arvikafestivalen där dom hade spelat in en video med en ung flicka som fick orgasm. Väldigt relevant??!!

Nu har man tillsammans med Gudrun Schyman beslutat att elda upp 100 000 kronor till förmån för hennes microparti F! så att hon skall komma över 4%-spärren. Dom säger att dom gör det som en solidarietshandling för alla lågavlönade kvinnor och att det motsvarar den summa som de två delägarna ger sig själva mer i lön för att dom är män. Dom anser inte att dom är förtjänta av att tjäna mer än kvinnorna i gemen gör.

I sak sympatiserar jag med att dom nog inte är förtjänta av så mycket i lön och definitvt är det horribelt att man skall ha mindre lön på grund av kön eller någon annan kategorisering som inte har med ens skicklighet och duglighet att göra. Däremot tycker jag att manifestationen som sådan tar pris i effektsökeri och cynism. Nog borde någon grävande journalist dels kolla faktureringen mellan Studio Total och F! för att se om det finns någon ospecificerad post på 100 000 kronor, dels borde man kolla årets deklaration och bokföring och se om det finns någon post på samma summa upptagen under reklamutgifter eller goodwill (??) för Studio Total. I båda fallen faller det tillbaka på de fattiga kvinnorna och andra skattebetalare. Som extra research skulle man kanske kunna titta på hur mycket Gudrun Schyman själv tjänar per år och be henne elda upp det som överstiger en lågavlönad kvinnas, eventuellt en fattigpensionärs inkomster, men Gudrun Schyman är nog mer intresserad av att bränna andras pengar.

Nog är verkligheten underbarare än dikten?!

Emellertid - när jag skriver detta slår tvivlet ned på mig och jag undrar om det hela är en illvillig komplott mot Gudrun Schyman som någon belackare betalt för. Kanske mailet inte alls kom från Studio Total, kanske dom inte alls har något med Gudrun Schyman och F! att göra. Man kanske bara sprider denna absurda historia för att misskreditera Gudrun Schyman och hennes parti. Om det är så ber jag så mycket om ursäkt för att jag sprider bluffen vidare. Att jag är osäker på vilket säger emellertid något både om mig och om Gudrun Schyman.

PRESS-STOPP! Hon gjorde det verkligen!!! Se Politikerbloggen eller SvD

måndag 5 juli 2010

Eftertanke


Jag tror på tvivlet.
Tvivlet är all kunskaps grund
och all förändrings motor.
tvivlet är till yttermera visso trons förutsättning.
Den som tror utan att först tvivla
är en jublande dumskalle och en klingande cymbal.
Och den som tror utan att samtidigt tvivla
är en föga mindre jublande dumskalle
och en föga svagare klingande cymbal.
Tron kan försätta berg
men tvivlet kan sätta tillbaks dem igen.
Jag tror även på tvivlet efter detta,
tvivlet som ständigt rättar till
ständigt ställer frågor
och skaffar svar på frågorna
i evigheters evighet.
Tvivlet förgår aldrig.
Men profetians gåva, den skall försvinna,
och tungomålstalandet, det skall taga slut,
och kunskapen, den skall försvinna.
Ty vår kunskap är ett styckverk.
Om jag talade både människors och änglars tungomål
men icke hyste tvivel,
så vore jag allenast en ljudande malm
och en klingande cymbal.
Tvivlet är tåligt och milt.
Tvivlet avundas icke, tvivlet förhäver sig icke,
det uppblåses icke.
Det skickar sig icke ohöviskt,
det söker icke sitt, det förtörnas icke,
det hyser icke agg för en oförrätts skull.
det gläder sig icke över orättfärdigheten,
men har en glädje i sanningen.
Det fördrager allting, det tror allting,
det hoppas allting, det uthärdar allting.
Så bliva de då beståndande,
tron hoppet, tvivlet, dessa tre;
men störst bland dem är tvivlet.
Eller om det var kärleken.
Nu blev jag osäker igen. Tusan järnvägar också.
Sannerligen säger jag eder?

I dessa tider av politiskt korrekthet, oreflekterat ställningstagande och religiösa tankefigurer är Tage Danielssons dikt ur samlingen "Tankar från roten (1974), Wahlström & Widstrand 1985, viktig att läsa och begrunda.
Dagens Dikt i Sveriges Radio 5 juli 2010.

lördag 3 juli 2010

Alla bloggar om att bo i Frankrike på ett ställe

Nu kan man läsa kortversioner av alla de bloggar som vi svenska "fransmän" skriver på ett och samma ställe. Jag har samlat dem i en sk kanal på TWINGLY. Twingly är en ny spännande tjänst som erbjuds av ett svenskt företag. Jag har också gjort en kanal om släktforskning för den som är intresserad. Troligen hittar ni flera andra kanaler som intresserar också på Twingly.
Om du har en blogg eller nyhetskanal du vill skall vara med så hör av dig så lägger jag in den.

Att vara svensk i Frankrike
Släktforskning för noviser

torsdag 1 juli 2010

Att äta på trestjärnig krog är en upplevelse

För tio dagar sedan var det 15 grader varmt och blåste så in i baljan. Vi var ganska deppade för våra vänner Tommy och Ann skulle komma och vi ville ju bjuda på varmt och fint väder när dom hade en paus i sitt jobbande. Samma dag som dom landade slog vädret om och det blev gôrvarmt. Nu har det pendlat mellan 30 och 35 grader varenda dag och det gäller att ta det lilla lugna. Trots värmen har vi hunnit göra mängder av trevliga saker. Tjejerna har med förkärlek ägnat sig åt stranden medan vi män har varit kulturella. Tillsammans har vi emellertid ätit gott.

Någon mil från vår by ligger restaurangen L' Auberge du Vieux Puits. Vi var där för några år sedan med våra gäster och dom tyckte det var en fantastisk upplevelse. På den tiden hade restaurangen två stjärnor i Guide Michelin, men nu har den fått sin tredje stjärna. Vi beslöt nu att göra ett återbesök för att se vad en extra stjärna betyder.

Restaurangen ligger i en liten by uppe i bergen i Corbières. Kommunen hade 1999 endast 119 innevånare och den är fortfarande mycket liten. Man når byn via vindlande bergsvägar med underbar natur. Maten lagas av den eminente kocken Gilles Goujon och trots kristider är det svårt att få ett bord ens en vanlig vardag. Man serverar mat såväl vid lunch som vid middagstid. Deras lunchmeny Bienvenue au Pays kostar 60 euro, deras större kvällsmeny 110 och kockens överraskningmeny går på 130 euro.

Det mest sanna man kan säga om att äta på L' Auberge du Vieux Puits är att man får vara med om en matupplevelse som går utöver det man får på alla vanliga gourmetrestauranger vi besökt. Man lyckas lyfta matupplevelsen till en nivå som man knappast får uppleva mer än med någon enstaka rätt vid något enstaka tillfälle på andra bra restauranger. Man upplever det inte bara som en måltid utan mer som en föreställning för sinnena. Den trevliga och avslappnade serveringen och den smakfulla inredningen gör naturligtvis också sitt till.

Om man skall jämföra upplevelsen från besöket för några år sedan med besöket idag så tyckte jag nog att maten tidigare mer appelerade till ögat än till gommen och i vissa fall var lite väl skruvad med vissa effektsökerier. Nu har köket, i mitt tycke, mognat och blivit mer en harmoni mellan alla sinnen. Alla rätter är fortfarande mycket vackert presenterade men det som mest slår mig är en balans mellan smaker med ganska många positiva överraskningar.

Det som gjorde oss väldigt positiva var också den opretensiösa presentationen av maten. Man berättade med enkla ord på franska eller engelska vad maten innehöll utan de tillgjorda omskrivningarna och fantasibenämningar som blivit så populärt bland vissa krogar och som bara gör kunden vilsen och osäker. Som exempel serverades en ostronrätt med granering av äkta kaviar från stör. Om det var rysk eller iransk kaviar fick vi inte veta eftersom det helt enkelt kallades för "fiskägg".

På midsommarafton bjöd vi på svensk afton. Gänget bestod av fransmän, svenskar, engelsmän och amerikaner och alla älskade sill och min koriandergravade lax. Janssons frestelse är också en favorit inte minst för attt min hemgjorda snaps i år blev ovanligt lyckad. Jag testade också en ny laxvariant som jag stal från antikhandlare Homans besök på Grand Hotell i Stockholm. Det var Mathias Dahlgrens laxtartar som finns längst bak i Jan Mårtenssons bok Dödssynden.

Vi grabbar var som sagt kulturella. En dag besökte vi de två Catharborgarna Peyrepertuse och Queribus och nästa dag lyckades vi få med damerna till Gorges de Galamus. En annan fantastisk upplevelse var Oppidum d'Ensérun som är en bosättning där människor bott sedan 600 år före Kristus. Bara en liten bråkdel av det stora området är utgrävt fast nästan alla gamla bosättningar bara ligger någon meter under markytan. Tänk om man kunde få en mediokers fotbollsspelares veckolön i anslag så kunde man ta fram hela detta fantastiska område.

Catharborgarna är lika imponerande. Man förstår inte hur det var möjligt att bygga på dessa platser på medeltiden. Att dom ansågs ointagliga förstår man, men ändå lyckades Katolska kyrkan med franske kungens hjälp svälta ut och mörda varenda individ i ett av de grymmaste folkmord Europa har skådat. I staden Beziers slog man ihjäl samtliga innevånare. När en blödig adelsman protesterade och menade att alla ju inte var kättare lugnades han av påvens företrädare som menade att den orättvisan skulle Gud kompensera för i himlen.

Då är Gorges de Galamus stillsammare. Där rinner floden Galamus upp ur en enorm långsträckt klyfta i berget. Uppe på bergssidan har man sprängt (hackat) in en liten klosterkyrka som förr troligen var närmast omöjlig att nå. Även nu är bilvägen dit ett vådligt äventyr, som är värt att prova. Ändå får man gå så där 20 minuter för att komma till kyrkan. Kyrkan har nu ett härbärge som är en av de platser där de som vandrar till Santiago de Compostella kan ta in på gratis.

Nu har våra gäster återvänt hem och sina arbeten, men snart kommer barnbarnen Mateo och Emiliano ned helt ensamma för första gången. Dom levereras av sin moster i Girona och sedan får vi rå om dom en hel vecka. Det blir spännande.

Jag har hört att det är jättefint väder i Sverige just nu. Om det skulle bli sämre så kan jag rekommendera min Släktforskningskurs som just nu har sommarpris.
Gadgeten innehöll ett fel