google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: juni 2015 google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

söndag 14 juni 2015

L’Ete des Corbières


När evenemangen startar vet man att sommaren är här på allvar. Det stora evenemanget hos oss nu kommer i slutet av juni när hundratals människor samlas för Camin de Boutenac. Det är en vandring mellan vingårdar med mat och vin på speciella gårdar och som avslutning en hejdundrande fest på slottet i Boutanac där den lokale trestjärninge kocken Gilles Goujon i samarbete med några unga kockar arrangerar supén utomhus med bara Boutanacviner. Några hundra personer deltar och i år har antalet vingårdar som får producera Boutenacviner ökat till ett trettiotal.

Nu kan man givetvis inte vänta så länge. I går kväll bjöds på mat och vin på 12 olika vingårdar i Corbières under titeln L’Ete des Corbières. Mat av gourmetklass och fri vinprovning samt musik bjöds det på. På vissa platser hade flera gårdar slagit sig ihop på andra var gården ensam arrangör. Vi besökte Domaine la Bouysse i grannbyn där det förutom vinprovning bjöds på mängder av smårätter, fina ostar och desserter – allt till bakgrund av en mycket bra jazzgrupp, som spelade ute på gården medan vi åt. Allt var nästan gratis – vi fick betala 2 euro för ett avsmakningsglas så vi slapp dricka ur plastmuggar. Vi valde den här vingården mest för musikens skull för varje vingård hade olika musik som pop/rock, R&B, world musik, swing, visor eller blues. På de flesta ställen var allt gratis, men på några gårdar kostade det någon hundralapp per person på ett ställe hela 300 kronor. Man får vänja sig vid evenemang av den här sorten nu. Det är ofta i vinets tecken, men kan även vara tryffel, frukter, ost, oliver, blommor, konst eller någon annan produkt som en viss by är känd för.

fredag 12 juni 2015

Ibland funderar man ...


Ibland funderar man på kopplingen mellan teori och praktik. Jag hörde på nyheterna att svenska getbönder slaktar, mal ned och komposterar enorma massor hankillingar eftersom dom inte kan användas till något. Att ”etniska svenskar” inte anser getkött vara mat vet jag ju, men det finns ju några andra innevånare i Sverige som är mer upplysta. Samtidigt som det multikulturella synsättet är så oerhört viktigt i teorin så verka man inte veta mycket om vad det skulle kunna innebära i det praktiska. Jag kan ju dra upp några andra omhuldade teorier också om jag vill, som resursslöseri och miljö exempelvis.

Personligen så anser jag att killing är det absolut läckraste tamboskapskött man kan äta. Det tillagas i låg temperatur ungefär som det oerhört populära ”pulled pork”, men blir mycket godare och äts på samma sätt som lammstek. Är det alltför vågat att tro att väldigt många invandrare från Mellanöstern och Afrika skulle bli överlyckliga om killing vore tillgängligt i Sverige. Dyrt borde det ju inte behöva bli heller eftersom det bara betraktas som kompostmaterial av ”etniska svenskar”. Kanske kunde någon svensk kändiskock berätta för folk att killing är gott, men då skull det väl bli så dyrt så de som alltid gillat det skulle bli utan och bara innefolk på lyxkrogar skulle få råd med det. I Frankrike är det lyckligtvis husmanskost av högsta kvalitet och billig mat.

Något helt annat

Ett annat exempel på problemet att överföra erfarenhet till insikt mellan olika situationer i livet är mycket mer vardagligt och sällan nödvändig kunskap i Sverige. När temperaturen stiger över 30 grader är det ganska obehagligt att sätta sig i bilen om den stått i solen. Temperaturen kan bli över 60 grader i kupén och har man plast- eller skinnklädsel så blir det direkt plågsamt. De flesta här nere har då placerat något sorts solskydd innanför rutan på bilen, vilket inte gör speciellt mycket nytta annat än att ratten inte blir så varm, men det vet man inte eftersom man inte provat något annat sätt. Vår bil är emellertid alltid relativt sval även när det är som varmast.

Varje person som bor i södern vet att man skall stänga de utanpåliggande fönsterluckorna på sitt hus för att hålla hettan ute – åtminstone i söderläge. Ändå placerar man sina solskärmar innanför rutorna på bilen. De enda som förstått hur man bör göra är husbilsägarna som ibland sätter sina solskärmar på rutans utsida, men av någon skum anledning sätter dom på insidan i sina personbilar. Några andra som borde kunna överföra sin teoretiska kunskap till praktik är arkitekter och byggnadsingenjörer eftersom det är gängse kunskap vid husbyggande.

Teorin bakom, som innebär att aldrig släppa in värmestrålningen innanför glaset är enkel och kallas växthuseffekten. Åtminstone hette den det när jag gick i skolan. Solens strålar är så kallad ljus värmestrålning som kan gå igenom glas, medan den strålning som reflekteras tillbaka från materiella ting - jord i ett växthus eller en bilinredning - är mörk värmestrålning, som inte kan tränga igenom glas. Effekten blir att i ett utrymme med glasrutor ”pumpas” det hela tiden in värme, men ingen värme kan slippa ut eftersom värmestrålningen övergår från ljus till mörk omedelbart det träffar någon yta i utrymmet. Ett växthus kan således få en hög värme inomhus även med enkla glasrutor även när det är kallt ute om bara solen skiner. För en bil innebär det att det blir olidligt hett inne i kupén om man släpper in den ljusa värmestrålningen innanför rutorna det allra minsta. Då hjälper det inte så mycket med en solskärm – det tar lite längre tid för värmen att sprida sig bara.

Vi köper därför stora aluminiumfoliebelagda solskydd (för husbilar), som vi placerar utanpå bilrutorna på solsidan. Eftersom de oftast är mjuka går det fint att klämma fast dom med dörrarna när man stänger, eller genom att trycka upp rutorna och på så sätt klämma fast skydden. Vår bil är därför alltid sval. Vi har berättat för andra varför vi bär oss så konstigt åt och sätter solskydden på ”fel sida”, men ingen tar efter. ”Det måste ju vara fel eftersom dom är ensamma om att göra det”, tänker man kanske. Ändå vet man ju varför eftersom man gör som vi varje dag med sina fönsterluckor.

Vinjettbild: Eftersom det regnar idag så fick jag ta en bild från en svenska firma som faktiskt säljer dessa solskydd för 49,50.