Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

lördag 28 februari 2015

Vad har det tagit åt folk?

Jag driver en seriös grupp av släktforskare på Facebook. Vi är 5000 personer i alla åldrar, många i övre medelåldern, många medel- eller välutbildade. Vad som förvånar mig är att det blir värre och värre med hur man skriver svenska – främst är det särskrivningarna som ibland blir så man gråter och ibland kiknar av skratt. Man undrar var det kommer från. Det finns flera teorier:

En populär sådan är att det kommer från engelskan som särskriver eftersom dom inte, som svenskan, kan bilda sammansatta ord. Jag tror inte ett ögonblick på det eftersom det inte är troligt att de som inte ens behärskar svenskan skulle vara så oerhört skickliga på engelska så dom inte kan skilja på språkens uppbyggnad. Det påminner lite om Anita Ekberg (RIP) som efter ett par veckor i USA hade glömt sin svenska när hon hemkommen intervjuades (det var nog någon gång på sent 60-tal tror jag).

En annan populär teori är att den moderna svenska skolan skulle vara boven. Inte heller den är trolig eftersom det förekommer i alla åldrar.

Att det kan vara många invandrare som har detta problem är ursäktligt, men min erfarenhet är att det inte är så utan snarare ”rekorderliga” svenskar som syndar mot detta.

Några anser mig vara fördomsfull och anser jag hackar på personer med dyslexi. Min erfarenhet är tvärtom den att dyslektiker ofta är oerhört noga med sin stavning eftersom de vet att det lätt kan blir fel. Jag känner ett antal dyslektiker som är verkliga språkpuritaner.

Min teori är att rättstavningsprogrammen på datorn är en bidragande orsak. Varje gång jag vill skriva något så får jag rödmarkeringar för en ”hel hopper” (bergslagsmål) sammansatta ord. Först när jag lägger in ett mellanslag mellan de två leden får jag godkänt. Detta tolkar troligen många skribenter som att det skall vara särskrivet inte att det bara är rättstavningsprogrammet som saknar sammansättningen i sin ordlista och bara har de två leden som separata ord. Är man osäker på stavningen måste man således skriva ihop orden efter att ha fått hjälp med stavningen av de enskilda orden. Ordet "vaccinationsvägrarkollektiv" nedan fick jag dela upp i tre led innan mitt ordbehandlingsprogram godkände de olika leden.

En sorglig förklaring är att när tillräckligt många gör fel så blir det rätt, eller åtminstone tror folk att det är rätt. Samma problem har vi inom släktforskningen där felaktiga släktrelationer sprider sig som lössläppta mässlingsvirus i ett vaccinationsvägrarkollektiv.

För att få er som särskriver att begripa hur tokigt det är har jag saxat några verkliga skyltar som samlats in av Omtalat.nu och försett med egna kommentarer

Vinjettbilden ovan - Man menar väl "Parkering för inbjuden"?

Saras Foto skyltar med erbjudandet – ”Student Plakat På En timme”
Vad säger mor och far?

I trappan – ”Porttelefonen ur funktion – Den är fel anmäld”
Lika bra att göra det rätt nästa gång kanske?

Snygg fabriksgjord skylt vid el-centralen – ”STRÖM AV BROTT”
Vad gör polisen?

På förpackning till sybehör – ”Broder Sax”
Agatons broder?

I charkdisken på Coop – ”Kalv lever i bit”
Vad säger djurrättsaktivisterna?

På begagnathyllan – ”Kassa system utan program vara”
Ärligt och lite poetiskt

Butiks namn – ”MATT JACOB”
Utbränd eller?

På rean – ”STÖD STRUMPOR - 49 :-/per par”
Det kan man väl göra om det får dom att må bättre

Reklamskylt – ”MUS GIFT I LAGER”
Undrar om de andra mössen kastade risgryn?

På loppis – ”Lasse Åberg samlar glas”
Var det tomglas tro – stackar'n?

I godisbutiken erbjuds – ”SKUM GUBBE”
Varna era barn – dom har flyttat inomhus med godispåsen!

Erbjudande – ”DVÄRG GETTER” 2 st killingar Bort skänkes – snälla till givna”
UjUjUj!

Meddelande till hyresgäster från elbutiken – ”Halogen spottar i badrum”
Jag har alltid varit lite misstänksam mot de där lamporna!

Skylt på sjukhus visar vägen till – ”KASSA KVINNOKLINIKEN”
Inte särskrivning, men ändå …. ?

Reklam igen – ”Ekeby Möbelaffär – Tapetserar Verkstad”
Undrar hur många som vill ha tapeter i sin verkstad?

Tryckt instruktion – ”Svälj reflexen”
Det var åtminstone inte en uppmaning från NTF.

tisdag 10 februari 2015

Gamlingar med utbildning – kan det bli värre?

Eftersom jag har varit göteborgare i flera decennier och dessutom utbildats till arkitekt på Chalmers så var det intressant att läsa den ganska hetsiga debatt som förekommer i Göteborgs-Posten om hur staden skall utvecklas. Sakfrågan tänker jag inte lägga mig i eftersom jag inte följt med i alla turer, men kan väl säga så mycket att jag alltid förhållit mig skeptisk till den vurm för ”förtätning” som de flesta miljömedvetna kollegor förespråkat under ett par decennier. Just nu är det ett antal storbyggmästare och deras organisationer som blivit miljömedvetna ivrigt påhejade av stadsarkitekten och med politiker sömnigt på åskådarplats, som vill bygga skyskrapor på varenda öppen plätt i Göteborg, om jag förstått saken rätt. Som vanligt kommer det väl att bestämmas över huvudet på medborgarna i enlighet med den fina gamla Göteborgsandan. Som vanligt är det också några personer som inte är ekonomiskt eller maktpolitiskt insyltade i detta som försöker protestera. Typiskt nog är de alla pensionärer eller åtminstone nära denna ädla status.

Det är nu jag kommer till saken. De tre protesterande debattörerna är professor emeritus Claes Caldenby från Chalmers, som under många decennier varit en av Sveriges flitigaste arkitekturdebattörer och redaktör för tidningen Arkitektur. Det är vidare Göran Bellman, tidigare planarkitekt i Göteborg, samt tidigare ordföranden i Göteborgs byggnadsnämnd Gunnar Larsson. Man kan ju tycka att dessa tre personer skulle anses ha en viss tyngd i debatten och så skulle det vara i vilket annat land som helst, men inte i Göteborg. Jag läser med förvåning hur de i debatten inte bara utmålas som konservativa och utvecklingsfientliga, vilket kan vara en relativ åsikt hos debattörerna, men lite genant eftersom de alla tre tillåtits ha stort inflytande över stadsbyggandet i Göteborg under lång tid om än utifrån olika positioner i samhället.

Vad som sedan följer blir emellertid helt absurt, men ganska typiskt för den svenska debatten. Debattören saftar verkligen på och menar att det som är allvarligast med de tres inlägg är att de alla gamla och dessutom skälls de för att vara akademiker. Jag kan faktiskt inte komma på någon kultur i världen där inte lång erfarenhet i yrket och fysisk ålder anses vara en tung och viktig egenskap, som röner respekt. I många kulturer i världen väljer man ledare som nästan har en ålder så de skulle kunna vara fäder till dess tre gentlemän. Än underligare blir det att de skälls för att ha utbildning. Åtminstone i den franska kultur jag lever i nu och även i den kinesiska och amerikanska där jag utövat mitt yrke tidigare är utbildning något att vara stolt över och att respektera. I Göteborg kan det användas som ett skällsord som skall diskvalificera personer från att delta i en samhällelig debatt.

Det kanske inte är så underligt att det gått utför för den svenska skolan och att gamla behandlas som en belastning från dagen efter de går i pension. Dessutom förvånas jag över den självironi som Göteborg uppvisar genom att placera de tre aporna som håller för ögonen, för öronen och för munnen framför centralstationen. Bättre hyllning till Göteborgsandan kan man inte tänka sig.

För att tala om något roligare så avundas jag alla i Sverige som kan gå på bokrean snart, även om inte heller den är som den brukade vara. Här få vi nöja oss med vinrean på hösten, när den nya ”utgivningen” är på gång. Glädjande nog har emellertid Bokus, som vad jag vet den enda nätbokhandeln, gjort det möjligt att handla även för oss utvandrade. Med länken här till höger kan ni kolla om just er favoritförfattare eller titel finns tillgänglig. Där kan man även köpa reaböckerna om jag förstått rätt.

söndag 8 februari 2015

Mattjat - igen

Det diskuteras mycket just nu att svenska konsumenter bör köpa svensk mat för att gynna bönderna. Vissa handlare har lagt på en krona på mjölken som skall gå till bönderna, men grisbönderna funderar på att gör det sämre för grisarna eftersom folk har börjat föredra svensk fläsk och det måste man tydligen ändra på.

Med detta i tankarna går jag till mina franska butiker och studerar utbudet. På vinområdet är det helt entydigt. På de två stor kedjorna Carrefour och InterMarche som vi besöker finns inte en enda utländsk vinflaska – inte ens från grannländerna Spanien och Italien. Skälet är att franska kunder inte anser de vinerna vara drickbara och dessutom vet man ju hur dom fuskar i andra länder. På mejeriområdet är det nästan likadant. Olika mjölkprodukter är endast från Frankrike, men det är noga med vilken region de kommer från. När det gäller ost är man lite mer liberal, speciellt när det gäller specialostar. Då kan man hitta både Italiens, Spansk, Holländsk och Schweizisk om inte motsvarigheten finns i Frankrike. Även här är regionen oerhört viktig. Kött är nästan uteslutande franskt i affärerna, men på restauranger kan man få annat, exempelvis utmärkt Angus från Skottland, men då redovisas det noggrant på stora skyltar eller på menyn. Samma sak är det med fisk där man noga talar om från vilken fiskezon den kommer.

Säkert finns det inslag av protektionism i detta, men framför allt beror det på att fransmän inte vill ha mat från andra länder eftersom ju alla fransmän vet att den maten har mycket sämre kvalitet. Jag har berättat förut att det är oerhört noga att rätt vara kommer från rätt region i Frankrike, men om det inte rör sig om sådana specialvaror så är närhet till odlaren det viktigaste för den franske konsumenten. Tråkigt nog finns en motsatt trend bland yngre fransmän som anammat den amerikanska matkulturen med mängder av halvfabrikat, mycket socker och andra snabba kolhydrater, lightprodukter och annat skräp. Därför har andelen mycket feta ökat kraftigt även bland fransmännen under det senaste decenniet.

En annan trend som är kraftig här är BIO, eller vad vi kallar ekologiskt. Undantaget är emellertid närodlat för de bönderna odlar som de alltid gjort och bryr sig inte om att skaffa BIO-stämplar på sin mat. Alla vet ju hur de arbetar ändå. De stora internationella matdrakarna är emellertid noga med att sätta BIO-lappar på allt de producerar oavsett vad det är i det. Min fru var på apoteket idag för att hitta kosmetiska produkter som hon inte fick allergiska besvär av. Allt skulle säljas med argumentet att det var rena naturprodukter och BIO. Min fru försökte förklara att det inte var någon garanti mot allergi att det var är BIO eller kom från naturen. De allra flest saker man är allergisk mot kommer just direkt från naturen, som pollen, skaldjur, kvalster och annat naturligt.

Nu läser jag i dagens tidningar att jordbruksverket i Sverige ifrågasätter det goda med närproducerad mat ur miljösynpunkt. Detta illustrerar väl skillnaden mellan den svenska och den franska inställningen. I den svenska debatten är det allt överskuggande argumentet ”miljön”. I media och ofta i politiken är detta portalparameterns framför allt. Det är sekundärt om tvätt- och diskmaskiner rengör dåligt, dammsugare inte suger rent eller mat smakar sämre, bara det är bra för miljön. Inget fel i att det är bra för miljön, om det stämmer, men det finns andra parametrar som måste vägas in när man tar politiska beslut – och egna som konsument för den delen. När det gäller alla produkter kan det inte var oväsentligt att de gör jobbet, som de är avsedda för.

När det gäller mat så måste man väga in smak och kvalitet, möjlighet till yrkesstolthet hos producenten, arbetstillfällen och försörjningsgrad för landet, liksom sociokulturella förhållanden där de produceras samt miljöbelastning ur olika hänseenden. En inte oväsentlig sak är också att man köper de produkter som produceras i ens egen miljö så att möjligheter till god livskvalitet uppstår i närsamhället. Om man ensidigt fokuserar på, vilken som helst av dessa parametrar kan det få absurda konsekvenser och det tycker jag nog det ensidiga fokuserandet på vad man tror är bra för miljön ofta får. Likande ensidiga absurda prioriteringar finner man inom svensk vapenindustri där sysselsättning i Sverige och egenproduktionen går före allt annat. Den subventionerade maten i Norge som gjorde att bönderna inte hade råd att dricka sin egen mjölk eftersom den kostade mindre på Rema1000 än de fick betalt från mejeriet är ett annat exempel, eller de ekonomiska suboptimeringar som gör att man skickar färsk fisk från Skandinavien för att rensas i Kina och sedan fraktas tillbaka till hemlandet för konsumtion. Eller varför inte miljöargumenten mot brytning av sällsynta jordartsmetaller i Sverige, samtidigt som dessa är de kanske viktigaste råvarorna för all alternativ miljöteknik. Tur att mongoler och andra avlägsna folkslag är beredda att offra livet och sin miljö så vi i Sverige kan leva ett fint och ekologiskt liv fulla med elbilar och vindkraftverk, som behöver tusentals ton av dessa metaller för att fungera. Att vi sedan kan skicka skrotet till småbyar i Indien där barn, som troligen aldrig når vuxen ålder på grund av förgiftning, återvinner resterna är bara grädde på moset för oss i västvärlden.

Jag upplever att man i Frankrike har lite andra prioriteringar när det gäller mat. Först kommer kvalitet på maten, sedan kommer chauvinism med värnande om det lokala, regionala och franska i den ordningen. Pris spelar givetvis in, men samspelar ofta positivt med det lokala eftersom man eliminerar mellanhänder. Att det lokala nästan alltid samspelar med kvalitet och smak beror inte främst på hur det produceras utan på att sådant som växer får mogna där det växer och att alla varor helt enkelt är färskare och inte behöver en massa kemikalier för att klara transporter och inte heller behöver hålla sig i långa tider. I sådana fall föredrar jag alltid sparris odlad nära mig av en bonde jag känner framför en peruansk knippa, som kanske är mer ekologiskt certifierad.

fredag 6 februari 2015

Ibland är det kallt och ruggigt

Det blåser utav bara hundan – från norr. Det kommer till och med lite snö då och då, men det hinner knappt ta mark förrän det smälter. Det blir typiskt innesittande och samkväm med vänner, vilket är trevligt. Vi var emellertid tvungna att åka till Narbonne idag för att hämta ut min frus årsbehov av linser som hon får till kraftigt reducerat pris av den franska försäkringskassan. Dessutom hämtade vi hennes nya byxor som hade blivit upplagda. Vi hann också in på Lidl och köpte blommor – tulpaner och rosor nästan gratis och dom står mer än en vecka, ibland nästan två utan problem. Vad gör dom med dom?

Reson blev lite jobbig eftersom min fru vid senaste bilresan trampat i hundskit utan att märka det och den lukten går inte ur så lätt, Det är underligt att det skall vara så mycket hundskit på gatorna i Frankrike, vilket man aldrig råkar ut för i andra civiliserade länder. Dels beror det på alla lösa hundar som ägarna släpper ut trots förbud, dels beror det på att fransmän tycker det är väldigt onödigt att ta upp hundskiten efter sin älskling trots att det finns både skyltar och påsar. Äckligt är vad det är.

Man får en del gjort när det är kallt ute. Jag har dels blivit färdig med svågerns (och min frus) antavla, som han ämnar trycka i bokform och dela ut till sina barn, dels har jag äntligen fått tummen ur för att framställa årets fotobok för att minnas vad vi gjorde under 2014. Det är underligt vad man glömmer fort – då är det bra att ta fram det årets bok och konstatera att man reste just dit med just dom. Dessutom blir min mor väldigt glad när hon får sitt exemplar att bläddra i och kanske även ”skräppa” (skryta på värmländska) lite inför vänner och bekanta.

Nu i vår blir det resa till New Orleans med våra norska vänner. Senast var vi tillsamman med dom på Kuba så nu blir det ny musikresa eftersom French Quarter Festival pågår när vi är i New Orleans. Det är innevånarnas egen festival och helt fantastisk. Inga inträden, musik av världsklass och man kommer till överallt till skillnad mot den mer kommersiella jazzfestivalen i New Orleans.

Vi använder alltid Booking.com när vi planerar våra resor eftersom man då inte behöver betala sina hotellrum i förväg. Med stigande ålder händer det ju att man får medicinska förhinder och då är det ett elände att få tillbaka sina pengar om man betalt i förskott. Jag fick ett roligt mail idag där man sa: ”Du har låst upp en ny rabatt!” Man undrar vad som är planterat i den rabatten och varför den har lås över huvud taget. Så det kan bli med moderna tiders automatiska översättningar! Det är inte bara de moderna särskrivningarna som gör att många texter få en extra komisk dimension.

Något som jag möter ofta i en av mina hobbies är "släkt forskning" och då frågar jag mig vem som har tänt den eller än värre - satt eld på den. Det som förundrar mig är att även människor i min egen ålder både skriver "björn bär", "sjuk sköterska" och annat tok. Det kan man väl inte skylla kapten Björklund för ändå.

torsdag 5 februari 2015

Att bryta mot regler eller mot förnuftet

Jag läser i svenska tidningar att polisen bötfällt de som kör i mittfältet på den trefiliga motorvägen utanför Stockholm. En del kritiker menar att det inte är förbjudet i andra länder att ligga i mittenfilen. Åtminstone är det likadant i Frankrike kan jag berätta och även här får polisen ”stolleryck” och beivrar detta brott då och då.

Nu är det viss skillnad på att bryta mot regler i Frankrike och i Sverige. Även om man i Frankrike bryter mot exempelvis trafikregler eller betalar in sin skatt för sent - saker som i princip skall innebära straff - så blir det sällan mer än en tillsägelse eller påminnelse och dessutom framförd på ett artigt sätt, förutsatt att man själv verkar inse sitt misstag och uppför sig väl. Men nu till sakfrågan.

Frågan om att använda mittfilen på motorväg är en av de brott som ingen har kunnat få mig att förstå allvaret i. En helt vanlig dag på en fransk motorväg är högerfilen fullproppad med långtradare lastade med spanska grönsaker på väg till Östeuropa, samt holländska campingbilar och husvagnar. Där går det inte särskilt fort och luckorna mellan fordonen är närmast obefintlig. Mittenfilen håller emellertid ofta den lagstadgade farten på 130 km/timma medan högerfilen är relativt glest trafikerad om det inte är veckoslut mitt i sommaren. Där fräser mestadels tyskregistrerade BMW och Audi fram i obegränsad fart som inte besväras av något som händer i de två övriga filerna eller, i deras tycke, fjantiga hastighetsbegränsningar. Även i Frankrike har vi emellertid en del privatpoliser och – hör och häpna – ”vänner av ordning”, speciellt andras ordning som det vanligen brukar vara inom den kategorin.

Dessa rättskaffens personer har ett mycket speciellt trafikbeteende. När en sådan trafikant hastigt dyker upp ca 1,5 meter bakom ens bil i mittenfilen vidtar ett aggressivt blinkande och knôende bakifrån för att man skall trycka sig in i den högra filen där trafikrytmen är minst 40 km/timma långsammare. Att det finns en fullständigt tom vänsterfil som går att använda faller aldrig denna person in. Om man inte lyder kastar sig personen slutligen ut i vänsterfilen och skär in framför ens egen bil så man tvingas bromsa för att inte få framskärmen skadad. Den omkörande trycker sig sedan in mellan en rumänsk långtradare och en holländsk husbil och tvingas tvärbromsa till den trafikrytm som där råder. Nästan omedelbart kastar han sig emellertid ut i mittenfilen igen, accelererar vilt med sin ofta kraftfulla bil för att hinna upp nästa idiot som kör i fel körfält – efter lite skrämsel, runda densamme i rasande fart i vänsterfilen och därefter skära över två filer för att återigen bromsa sig in mellan ett par långsamma fordon i högerfilen. Detta kan man med stigande oro följa tills den skicklige föraren försvinner vid horisonten. Jag har några häftiga videosnuttar av sådan slalomkörning i högfart, som skulle göra Ingemar Stenmark grön av avund. Om man inte insett det tidigare så ser man då vilka risker sidoförflyttningar i hög fart innebär i trafiken – vilket tydligen inte lagstiftarna insett.

Efter alla livsfarliga händelser (1) på våra franska vägar har jag nämligen skaffat mig en kamera i framrutan så mina efterlevande åtminstone kan se att det inte var mitt eget fel.

1) Officiell EU- och fransk statistik visar att antalet dödsolyckor i trafiken är fem gånger så hög per capita i Sydfrankrike som i exempelvis Sverige. Dessutom ser de ”överlevande” bilarna – även ganska nya - ut som gamla Gevaliaburkar som barnen spelat fotboll med. Det är dåligt beställt både med omdömet och körskickligheten således.

PS: Om någon inte förstår min referens till Gevaliaburkar så får ni fråga morfar och mormor.
Gadgeten innehöll ett fel