Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

måndag 21 juni 2010

Det nordiska är något speciellt

Svenska folket lär vara mer negativa till att gå med i eurosamarbetet än någonsin. Det är likadant med mig - jag är jätteglad att svenska kronan är fristående och stark just nu. För knappt ett år sedan var jag emellertid en fanatisk anhängare av eurosamarbetet. Då kostade nämligen en Euro nästan 12,50 i svenska pengar och jag och min fru förlorade 20 % av vår pension under det året. Men - nu är vi på grön kvist igen och sjunger nationalsången - den svenska - och hyllar den svenska kronan och det svenska oberoendet. Som ni hör är vi typiska nordbor som alltid vill satsa på det vinnande laget och som får anfall av influensa eller stukar foten när fotbollslaget vi spelar med i möter serieledarna. Man vill ju vara med och vinna och kämpa mot svårigheter och motstånd kan dumskallarna göra!

Jag hörde en norsk forskare på radion berätta att norska medier jublar över att det blir så billigt att åka till Grekland nu för Ola. En hel del klipp har man också gjort under tiden andra länder haft kris genom att köpa företag och värdepapper till reapris för sina oljepengar. Att Norge numera alltid är mer framåt än vi svenskar vet vi ju. Där har man varit så smarta att man har alla fördelar av att EU finns, men inte betalar ett öre till det gemensamma. Så skall en slipsten dras!

Islänningarna är ju inte dåliga heller. Där har hela folket i demokratisk ordning röstat för att man inte skall göra rätt för sig mot de länder som kratsade kastanjerna ur elden efter de isländska bankernas lurendrejeriaffärer mot småsparare i hela Europa.

Danskarna är än mer resoluta i sitt värnande om det danska. Där tvekar man inte ens att dra igång rejäla kampanjer mot dom där muslimerna som har oförskämdheten att inte gillar fläsk - den danska nationens svar på Norges olja. Vad gör man inte för yttrandefriheten? Det är ju helt förståeligt - hur skulle Norge reagera om världen gick över till vindkraft och elbilar?

Att svenska banker lockade balterna att tro att deras fastigheter hade samma kvadratmeterpris som på franska Rivieran är en annan käck grej som vi svenskar hittat på för att hålla de nordiska fanorna högt internationellt. Så är vi ju världsbäst på fred också och femma i världen när det gäller vapensexport. Synd att vi sålt Vin&Sprit till fransmännen - som en av världens största alkoholföretag passade det så bra till vår alkoholpolitik.

Helt i enlighet med våra traditionella jämlikhetsideal har de tre nordiska länderna Danmark, Sverige och Norge givetvis ärvd monarki och försvarar därmed sin position bland länder som Nordkorea, Syrien, Sauduarabien och några andra länder med gamla solida traditioner. Givetvis har vi också, till inte för så länge sedan, haft statsreligion, vilket Norge fortfarande har. Vår grundlag föreskriver emellertid fortfarande att tronföljaren måste tillhöra den Luthersk-protestantiska tron. Tur att Vickan inte blev kär i en muslim.

Det är väl bara finnarna som inte till fullo har förstått den nordiska tanken och den nordiska kulturen, men så kommer dom ju bortifrån Sibirien någonstans också.

måndag 14 juni 2010

Några dagar i Italien



Det var mulet och tråkigt förra veckan så vi beslutade att åka någonstans där det var sol. Vi valde mellan Baskien och Italen, men Baskien hade ännu värre väder så det fick bli Italien där dom lovade strålande sol i flera dagar. Vi packade ett par väskor, meddelade grannarna att dom skulle få leka med våra katter några dagar och satte klockan på ringning tidigt på onsdagsmorgonen och startade i gråvädret.
När vi passerade Rhône bröt solen igenom och det blev bättre och bättre och snart var det drygt 30 grader - taket åkte av bilen och kepsarna på. Att köra öppet på motorvägen visade sig emellertid vara ett misstag eftersom det är över 150 tunnlar mellan gränsen och vår första destination i Italien. Att köra öppet i tunnlar där lukten och oljudet skulle få ett svenskt skyddsombud att stoppa verksamheten är inte trevligt.

Italienska trafiken visade sig vara motsatsen till den franska. I Frankrike kör man lugnt och fint på motorvägarna men som galningar ju mindre vägarna är. I Italien, men för all del också genom lyxorterna på franska Rivieran, körde man som fullständiga vettvillingar på de krokiga motorvägarna och många hade ju också muskelbilar att gasa på i. Man undrar lite om orsaken är att kokainet är för billigt eller viagran för dyr så det påverkar hur man far fram med sina fordon.

Vi besökte platser där min fru varit tidigare, men som var nya för mig. Rapallo, Viareggio och Pisa och naturligtvis Cinque Terre som jag har hört så mycket talas om. Det är överallt oerhört vackert och verkligen värt ett besök. Jag förstår nu bättre hur det kommer sig att San Remo kan skänka blommor till Nobelfesten och en massa andra evenemang runt om i världen. Varenda bergsluttning är inbyggd i växhus efter hela vägen från gränsen och långt ned i Italien.

Att åka på utflykter innan säsongen har börjat har sina fördelar. Lite trafik, bra pris på de bästa hotellen och ingen trängsel. Vi bodde på fantastiska fyrstjärninga hotell hela tiden och de kostade omkring 1300 kronor för oss båda inklusive frukost. Nu kan man få väldigt bra hotell för det priset nästan jämt här nere i Medelhavsområdet. Det är väl bara i Norge, Sverige och Danmark där turism är helt ruinerande för vanligt folk idag - men så har dom ju egna valutor också.

Svenskarna anser ju att det italienska köket är det bästa i världen. För mig, som är liten i maten är det, som helhet, ingen höjdare eftersom jag anser det vara slöseri med magytrymme att stoppa sig full med långsamma kolhydrater i form av pasta, pizzadeg och risotto. Jag kan förstå nyttan av dessa långsamma och billiga energidepåer på den tiden när vi människor arbetade hårt på fälten eller i skogen och var fattiga, men nu ser jag inte riktigt nyttan med det. Pastan och riset är ju mest till för att få den goda såsen att fastna på något och pizzadegen är väl närmast en fortsättning på medeltidens brödtallrik. Någon egen smak har ju ingendera så för min del tar det bara plats i magen där jag vill ha goda saker. Den mest geniala matkulturen mötte jag i Japan där jag blev bjuden på en traditionell måltid på 35 rätter. 32 av dessa var små, oerhört välsmakande saker, som jag inte ville veta vad det var. Nummer 33 var ris, om jag mot förmodan inte blev mätt av alla de utsökta läckerheterna, sedan var det lite sötsaker och the. I Italien gör man tvärtom - stoppar sig full med pasta i början och äter det goda på slutet när man magen redan är full av deg. Det är lite synd eftersom godsakerna man har i form av kött, ost, skinka, oliver och andra småsaker är helt fantastiska om man hade haft plats för dom.

Även det italienska vinet är värt att njuta av. Man bör emellertid beställa vin på flaska. Jag lärde mig för många år sedan att husets vin i Italien är närmast odrickbart. Nu var det ju nästan så överallt på den tiden, men numera går det ju nästan inte att få tag på ett dåligt vin någonstans i världen - trodde vi. I Italien har man emellertid behållit gamla fina traditioner och producerat tydligen speciellt vinägerliknande vinkvaliteter som restaurangerna kan sälja som husets. Jag begriper inte att ett land med sådana utsökta viner fortfarande serverar så uselt vin till gästerna - och vem dricker dom?

Höjdpunkterna på matområdet var de grillade fiskrätterna vi åt i Cinque Terre samt avslutningskvällen i Pisa där vi åt på en prisad restaurang som heter Osteria dei Cavalieri. Vi drack ett fantastiskt lokalt rödvin till maten - lite dyrt var det med sina 30 euro, men det var vår kompensation för tidigare dagars husvin. Restaurangen var värd varenda utmärkele dom fått och dessutom var personalen väldigt trevlig.

Det var roligt att se de vackra gamla badanläggningarna i Viareggio. Man kan se hur det såg ut under storhetstiden när man byggde dessa fantastiska arkitektoniska skapelser som ingång till de privata stränderna. Att all tillgång till vattnet och havet kostar i Italien är priset man får betala för den vackra bergiga naturen där det knappast finns någon plats för badstränder. Man förstår att italienarna gillar att åka till Languedoc med sina oändliga sandplager som är helt gratis att vara på. Att sedan Languedocs stränder är norra Medelhavets renaste medan Italiens stränder närmast liknar kloaker beror dels på havsströmmar, dels på att maffian har monopol på kommunal renhålling i många italienska kommuner och Medelhavet är ju ett billigt sätt att dumpa soporna.

En italiensk specialitet var att man måste registrera sitt pass och logga in med rumsnumret för att använda Internet. Hotellpersonalen förklarade att den italienska polisen måste kunna kolla all mailtrafik. Man ser hur nyttigt det är med samarbete i den konservativa gruppen i EU. Berlusconi har väl fått idén från vår egen Reinfeldt - en annan ledare som lyssnar till folket. Tror man verkligen att en terrorist som vill spränga tornet i Pisa inte fixar sitt mailande på ett smartare sätt?

En positivt annorlunda grej i Italien var att man fick jättefatet - alternativt buffén - med smårätter gratis när man beställde en drink på barerna. Ändå var drinkarna inte dyra. Jag tänkte på min mor och andra svenska pensionärer när jag såg fyra damer 75+ som satt och pratade och njöt på en av barerna med varsin färgglad drink och ett stort fat godsaker framför sig. Tänk så annorlunda det skulle vara för många äldre i Sverige om kulturen, priserna och klimatet gjorde sådana små glädjeämnen möjliga för de äldre. Jag berättade om det för min mor och hennes kommentar var att det är nog bäst att stanna hemma och ta sig ett glas vin inom stängda dörrar vid hennes ålder om man inte skall få dåligt ryckte. Det skall hon göra när det kungliga bröllopet går av stapeln i veckan.

Nu är vi emellertid tillbaka efter fyra minnesrika, upplevelsefyllda och härliga dagar i norra Italien. Det blir nog fler resor dit när andan faller på.

Hotell vi bodde på:
Grand Hotell Europa, Rapallo - läs recension
Best Western Grand Hotel Royal, Viareggio - läs recension
Grand Hotel Duomo, Pisa - läs recension

fredag 4 juni 2010

Att handla av tvång är inte att handla moraliskt

Om någon hade frågat mig för 10 år sedan vad jag främst såg som typiskt för Frankrike så hade jag nog skämtsamt, och lite elakt, sagt "hundskit på gatorna". Efter att ha bott här i snart tre år och kunnat sätta mig in i det franska sättet att tänka lite mer har jag som svensk en mycket större respekt för det franska. (Dessutom har man vidtagit krafttag mot hundskiten)

Det som framför allt imponerat på mig är respekten för individens egen förmåga att tänka och rätt att använda sitt eget omdöme. Det handlar då naturligtvis dels om förtroendet för att människor kan använda sitt omdöme, men det är också en självklarhet att människor har rätt att använda sitt eget omdöme. Detta innebär givetvis också den mänskliga egenheten att inte alltid använda sitt omdöme, eller snarare vår förmåga att använda vårt omdöme till att göra tvärtemot det som anses gängse och riktigt. Jag har några gånger gjort mig lustig över den franska benägenheten att närmast tvångsmässigt bevisa sin individualitet genom att bryta mot regler på alla upptänkliga sätt. Detta betraktas med respekt av fransmännen även i de fall det är till olägenhet eller strider mot de gemensamma intressena. Individens rätt, förmåga och faktiskt skyldighet att vara en tänkande människa står här över strävan efter ordning, konformitet och harmoni.

Som svensk kommer jag på mig med att detta till en början irriterade mig, men nu gör mig allt mer glad och lycklig. I den anglosaxiska kulturen, som vi svenskar definitvt tillhör, är tron på konformitet och regelstyrning stor. Storbritannien är det land i världen där man har mest övervakningskameror och massmedia har underhållingsprogram som visar välsignelsen av denna totala kontroll av medborgarna. I Sverige tror vi starkt på "moral" och gott beteende genom lagstiftning och kontroll. Kvotering i arbetslivet, tvingande delning av föräldraledighet, trafikövervakningskameror, tjuvlyssnande på vår datortrafik och mycket annat skall få oss att bete oss på rätt sätt - allt med goda syften. "Om inte folk förstår bättre måste vi tvinga dom genom lagstiftning", är en allmänt omhuldad åsikt i Sverige och trist nog vanlig även bland unga människor som borde vara mer rebelliska.

Jag har mer och mer insett att man inte kan lagstifta och övervaka sig till ett visst moralisk förhållningssätt. Paradoxalt nog är möjlighet att agera omoraliskt en förutsättning för att utvecklas moraliskt. God moral måste vara frivillig och kommen ur ett eget intelligent övervägande, inte ur tvång eller rädsla för repressalier, i detta livet eller hinsides. 1700-talsfilosofen Immanuel Kant menade att det inte har med moral att göra om man handlar av tvång eller av rädsla för repressalier och straffdom. Det är inte så svårt att inse det kloka i det om vi ser på vad som händer i före detta totalitära stater. Inte var det högtstående moral som låg bakom den låga brottsligheten i Sovjetunionen eller andra totalitära stater, utan det faktum att man inte hade något annat val om man ville överleva. När nu "friheten" erbjuds har man ingen träning i att tänka moraliskt, eftersom det tidigare har överlämnats till staten genom att allt annat beteende var alltför farligt. Vad skulle hända om alla Storbritanniens övervakningskameror helt plötsligt slutade fungera eller alla svenska hastighetskameror strejkade? Vad händer i jordbävningsdrabbade totalitära stater när polisväsendet inte längre fungerar? Vad har hänt i decennier i katolska kyrkan eftersom man vetat att man alltid tidigare varit skyddade mot utifrånkommande kontroll och kritik? Det händer, som alltid händer, när människor blivit vana vid att andra tänker åt dom eller det är förbundet mer stor fara att inte agera på ett visst påbjudet sätt, oavsett om man förstår eller håller med om rimligheten i det. Man har ingen övning i att förstå och ta beslut om vad som är moralisk riktigt respektive förkastligt och därför tar man tillfället i akt att göra allt det som man rimligen borde förstå är förkastligt.

Konsten är således att underlätta för människor att själva förstå konsekvenserna av olika beteenden och utifrån detta göra ett val. Man måste ha en levande diskussion i samhället och i familjen om etik. Att vissa kommer att "välja fel" får vi stå ut med och förhålla oss till. Ett gott moraliskt förhållningssätt utvecklas och underlättas genom dialog, respekt och att vi ser varandra i samhället. Där är det franska samhället fantastiskt. Man syns verkligen och man ser andra. Detta gör ju att man måste tänka på hur man är och vad man gör eftersom man inte bara är en grå skugga som aldrig tilltalar någon eller ser någon i ögonen när man möts. Det underlättas också av den sunda skepticism som fransmännen har mot alla förbud och påbud. De respekteras inte förrän individerna själva, genom eget omdöme, anser dem vara befogade. I annat fall struntar man i dom eller också tar man ut traktorn och blockerar motorvägen.

Jag är fullständgt övertygad om att kontroll och förbud för att få människor att bete sig på det sätt som för stunden anses vara politiskt korrekt är helt kontraproduktivt och bara leder till moralisk slapphet och kanske till och med till bristande etisk mognad. Den dag kontrollsystemen fallerar eller rättsväsendet och det civila samhället inte fungera av någon anledning kommer allt att vara tillåtet och anarki kommer att råda, eftersom alla har glömt hur man skiljer på rätt och fel utifrån sina egna överväganden och egna moraliska värderingar.

Troligvis kommer några att känna sig provocerade av den här texten och än fler osäkra huruvida dom bör/får hålla med. Skälet till detta är att man inte kan få någon vägledning i frågan från den repertoar av politiskt korrekt tänkande som råder för närvarande. För att ta ställning till den här texten måste man tänka själv.


Illustrationen ovan är lånad från den indiska bloggen FLY, YOU FOOLS! av Saad Akhtar.


onsdag 2 juni 2010

Mat och musik bildar en bra harmoni

Onsdagar är marknadsdagar, vilket alltid är något speciellt. Första onsdagen i varje månad är det en större marknad och då är centrum av staden Lezignan-Corbières nästan avstängd. Man kan följa årstidernas växlingar genom att se på utbudet av frukt och grönt. Tråkigt nog börjar apelsinerna tryta så det är väl bara en tidsfråga innan vi får köpa morgonjuice i flaska. Sparrisen börjar bli på upphällningen, men idag var första gången vi såg färska aprikoser som är såå goda. Körsbären har haft sin storhetstid, men det köper man ju inte för det finns mängder hos vänner och i skogen. Det jag just nu väntar på är de vita platta persikorna - de första kommer från Spanien och sedan kommer de lokala. Har man inte smakat sådana som har fått mogna på trädet så har man missat en upplevelse i livet. De smakar utmärkt till ost och är gudomliga med rödvin. De lokala jordgubbarna är som finast nu och meloner av olika slag finns hela sommaren. Visst finns det äpplen också men det är lite trist tycker jag, däremot goda päron kan man ju tvinga ned. På grönsakssidan är det sallad av alla de sorter, tomater, bönor, ärtor och en massa annat man kan köpa om man vill hålla sig till det som odlas här och säljs på marknaden, annars finns allt tänkbart exotiskt i affärerna om man vill prova något annorlunda.


På sommaren äter vi sallader nästan varje lunch och det är väldigt roligt att experimentera med olika sallader. Jag har samlat några av mina bästa recept under fliken Recept ovan. Idag hade jag en väldigt mogen mango liggande samt nyköpta jordgubbar, lite charkuterier, en mogen opastöriserad Brie samt en holländsk ost som heter Vieux Moulin. Dessutom hade jag sockerärtor över sedan middagen i söndags. Till en sådan sallad behövs bara olivolja eftersom den redan innehåller tillräckligt med syra. En vinäger skulle störa de andra smakerna alltför mycket. Min fru valde att dricka rosévin från Château Grand Moulin till medan jag valde ett glas rött L'Oragerie de Luc från Famille Fabre.

Med posten hade vi fått en trevlig överraskning. Den mycket skickliga sångerskan Camilla Ringquist hade skickat oss sin senaste skiva, La Brodeuse. Hon har sjungit in egna kompositioner samt dessutom franska sånger av Brel, Piaf och Barbara. Det finns inte många idag som har en röst med sådan ton och dessutom kraft att dom kan göra Piaf rättvisa, men det kan verkligen Camilla. Att lyssna till hennes sång till vår lunch var verkligen en bra helhetsupplevelse.

Efter lunchen bar det av till vår vän Annette, som vi odlar tomater tillsammans med. Jag skötte om tomaterna medan min fru hjälpte till att klippa vissna blommer från de oändliga mängder rosor som hon har i sin trädgård. Hennes fikon mognar snart, vilket är en höjdarupplevelse.

tisdag 1 juni 2010

Subventionerad pensionärssemester och andra franska påfund

I Frankrike finns en organisation som verkar för möjlighet för alla att ha en meningsfull semester - ANCV. Den lyder under finansdepartementets avdelning som understödjer turism. Organisationen har mängder av semesterprogram som man kan köpa checkar till. Inom detta program finns en speciell satsning riktad till pensionärer och handikappade. Är man skriven i Frankrike och över 60 får man utnyttja detta eller om man är över 55 och handikappad. Det hela går ut på att man kan bo på 2 och 3-stjärniga hotell och semesteranläggningar under hela året utom juli och augusti till ett mycket reducerat pris. Allt ingår utom resan och mängder av underhållning ordnas som konserter, idrottstävlingar, utflykter till fots och med båt, museer och mycket mer. Aktiviteterna är dock frivilliga. Nytt för i år är att seniorerna får ta med sig barnbarn under 18 år såvida de inte har egna inkomster. I de fall barnbarnen är små ordnas fri barnpassning med aktiviteter om senioren vill delta i något som inte är barnvänligt. Givetvis får sambos och hustrur delta under samma förutsättningar som senioren själv. Man kan välja 8 dagar eller 5 dagar. Det större paketet kostar 360 Euro (ca 3 500 SEK) och det lilla paketet 180 Euro, såvida man inte har en pension under en visst tröskel för då gäller halva priset.

Så börjar fransmännen klaga på de dyra tandläkarrarvodena. Som jag berättat förrut kostar undersökning och tandstensborttagning samt en mindre lagning för mig och min fru 500 kronor tillsammans och då fick vi tillbaka lite på försäkringskassan. En sönderbiten tand kostar även det några få hundralappar att laga och även då får man tillbaka på kassan. Nog är det underligt att folk klagar hur billigt det än är. När vi berättar vad det kostar i Sverige så tror dom oss bara inte så det är ingen tröst för dom.

För den som vill åka på badsemester vid Medelhavet kan jag berätta att Frankrikes bästa och renaste badplatser har korats. De allra flesta ligger i Languedoc-Roussillon och bästa departementet är Herault där hela 12 kommuner med mängder av plager fått utmärkelsen "Blå Fanan". I hela Languedoc-Roussillon har 50 kommuner fått utmärkelsen. Resultatet grundar sig på upprepade vattenprover. Sämst är det uppe i nordvästra hörnet vid engelska kanalen och nere i hörnet mot spanska Atlantkusten.

Vidare har The European Road Assessment Programme konstaterat att de franska motorvägarna är bland de absolut säkraste i Europa. Hela 98 % av motorvägarna har minst 4 stjärnor av 5 för säkerhet. Det är verkligen en skillnad mot de tyska motorvägarna.

Om allt detta inte påverkar er inställning till Frankrike så kan jag berätta att vi var på vingård idag och köpte ett väldigt gott vardagsvin. Det kostade 75 kronor flaskan, men fanns också på 10 liter Bag-in-box. I den förpackningen fick man rabatt och då kostade BiBen 330 kronor, vilket gör 25 kronor flaskan. Dessutom håller sig vinet väldigt bra i BiB så man behöver inte ha bråttom att dricka ur det.

Just nu är det varmt men blåser nordväst från Atlantsidan så man får hålla sig i lä. Vi är lite oroliga för vår nyplanterade Bouganvilla som står på terrassen, men den verkar klara det bra.

Bilden visar en äng med vild vallmo utanför vår by

Gadgeten innehöll ett fel