Att handla av tvång är inte att handla moraliskt

Om någon hade frågat mig för 10 år sedan vad jag främst såg som typiskt för Frankrike så hade jag nog skämtsamt, och lite elakt, sagt "hundskit på gatorna". Efter att ha bott här i snart tre år och kunnat sätta mig in i det franska sättet att tänka lite mer har jag som svensk en mycket större respekt för det franska. (Dessutom har man vidtagit krafttag mot hundskiten)

Det som framför allt imponerat på mig är respekten för individens egen förmåga att tänka och rätt att använda sitt eget omdöme. Det handlar då naturligtvis dels om förtroendet för att människor kan använda sitt omdöme, men det är också en självklarhet att människor har rätt att använda sitt eget omdöme. Detta innebär givetvis också den mänskliga egenheten att inte alltid använda sitt omdöme, eller snarare vår förmåga att använda vårt omdöme till att göra tvärtemot det som anses gängse och riktigt. Jag har några gånger gjort mig lustig över den franska benägenheten att närmast tvångsmässigt bevisa sin individualitet genom att bryta mot regler på alla upptänkliga sätt. Detta betraktas med respekt av fransmännen även i de fall det är till olägenhet eller strider mot de gemensamma intressena. Individens rätt, förmåga och faktiskt skyldighet att vara en tänkande människa står här över strävan efter ordning, konformitet och harmoni.

Som svensk kommer jag på mig med att detta till en början irriterade mig, men nu gör mig allt mer glad och lycklig. I den anglosaxiska kulturen, som vi svenskar definitvt tillhör, är tron på konformitet och regelstyrning stor. Storbritannien är det land i världen där man har mest övervakningskameror och massmedia har underhållingsprogram som visar välsignelsen av denna totala kontroll av medborgarna. I Sverige tror vi starkt på "moral" och gott beteende genom lagstiftning och kontroll. Kvotering i arbetslivet, tvingande delning av föräldraledighet, trafikövervakningskameror, tjuvlyssnande på vår datortrafik och mycket annat skall få oss att bete oss på rätt sätt - allt med goda syften. "Om inte folk förstår bättre måste vi tvinga dom genom lagstiftning", är en allmänt omhuldad åsikt i Sverige och trist nog vanlig även bland unga människor som borde vara mer rebelliska.

Jag har mer och mer insett att man inte kan lagstifta och övervaka sig till ett visst moralisk förhållningssätt. Paradoxalt nog är möjlighet att agera omoraliskt en förutsättning för att utvecklas moraliskt. God moral måste vara frivillig och kommen ur ett eget intelligent övervägande, inte ur tvång eller rädsla för repressalier, i detta livet eller hinsides. 1700-talsfilosofen Immanuel Kant menade att det inte har med moral att göra om man handlar av tvång eller av rädsla för repressalier och straffdom. Det är inte så svårt att inse det kloka i det om vi ser på vad som händer i före detta totalitära stater. Inte var det högtstående moral som låg bakom den låga brottsligheten i Sovjetunionen eller andra totalitära stater, utan det faktum att man inte hade något annat val om man ville överleva. När nu "friheten" erbjuds har man ingen träning i att tänka moraliskt, eftersom det tidigare har överlämnats till staten genom att allt annat beteende var alltför farligt. Vad skulle hända om alla Storbritanniens övervakningskameror helt plötsligt slutade fungera eller alla svenska hastighetskameror strejkade? Vad händer i jordbävningsdrabbade totalitära stater när polisväsendet inte längre fungerar? Vad har hänt i decennier i katolska kyrkan eftersom man vetat att man alltid tidigare varit skyddade mot utifrånkommande kontroll och kritik? Det händer, som alltid händer, när människor blivit vana vid att andra tänker åt dom eller det är förbundet mer stor fara att inte agera på ett visst påbjudet sätt, oavsett om man förstår eller håller med om rimligheten i det. Man har ingen övning i att förstå och ta beslut om vad som är moralisk riktigt respektive förkastligt och därför tar man tillfället i akt att göra allt det som man rimligen borde förstå är förkastligt.

Konsten är således att underlätta för människor att själva förstå konsekvenserna av olika beteenden och utifrån detta göra ett val. Man måste ha en levande diskussion i samhället och i familjen om etik. Att vissa kommer att "välja fel" får vi stå ut med och förhålla oss till. Ett gott moraliskt förhållningssätt utvecklas och underlättas genom dialog, respekt och att vi ser varandra i samhället. Där är det franska samhället fantastiskt. Man syns verkligen och man ser andra. Detta gör ju att man måste tänka på hur man är och vad man gör eftersom man inte bara är en grå skugga som aldrig tilltalar någon eller ser någon i ögonen när man möts. Det underlättas också av den sunda skepticism som fransmännen har mot alla förbud och påbud. De respekteras inte förrän individerna själva, genom eget omdöme, anser dem vara befogade. I annat fall struntar man i dom eller också tar man ut traktorn och blockerar motorvägen.

Jag är fullständgt övertygad om att kontroll och förbud för att få människor att bete sig på det sätt som för stunden anses vara politiskt korrekt är helt kontraproduktivt och bara leder till moralisk slapphet och kanske till och med till bristande etisk mognad. Den dag kontrollsystemen fallerar eller rättsväsendet och det civila samhället inte fungera av någon anledning kommer allt att vara tillåtet och anarki kommer att råda, eftersom alla har glömt hur man skiljer på rätt och fel utifrån sina egna överväganden och egna moraliska värderingar.

Troligvis kommer några att känna sig provocerade av den här texten och än fler osäkra huruvida dom bör/får hålla med. Skälet till detta är att man inte kan få någon vägledning i frågan från den repertoar av politiskt korrekt tänkande som råder för närvarande. För att ta ställning till den här texten måste man tänka själv.


Illustrationen ovan är lånad från den indiska bloggen FLY, YOU FOOLS! av Saad Akhtar.