Onsdagar är marknadsdagar, vilket alltid är något speciellt. Första onsdagen i varje månad är det en större marknad och då är centrum av staden Lezignan-Corbières nästan avstängd. Man kan följa årstidernas växlingar genom att se på utbudet av frukt och grönt. Tråkigt nog börjar apelsinerna tryta så det är väl bara en tidsfråga innan vi får köpa morgonjuice i flaska. Sparrisen börjar bli på upphällningen, men idag var första gången vi såg färska aprikoser som är såå goda. Körsbären har haft sin storhetstid, men det köper man ju inte för det finns mängder hos vänner och i skogen. Det jag just nu väntar på är de vita platta persikorna - de första kommer från Spanien och sedan kommer de lokala. Har man inte smakat sådana som har fått mogna på trädet så har man missat en upplevelse i livet. De smakar utmärkt till ost och är gudomliga med rödvin. De lokala jordgubbarna är som finast nu och meloner av olika slag finns hela sommaren. Visst finns det äpplen också men det är lite trist tycker jag, däremot goda päron kan man ju tvinga ned. På grönsakssidan är det sallad av alla de sorter, tomater, bönor, ärtor och en massa annat man kan köpa om man vill hålla sig till det som odlas här och säljs på marknaden, annars finns allt tänkbart exotiskt i affärerna om man vill prova något annorlunda.
På sommaren äter vi sallader nästan varje lunch och det är väldigt roligt att experimentera med olika sallader. Jag har samlat några av mina bästa recept under fliken
Recept ovan. Idag hade jag en väldigt mogen mango liggande samt nyköpta jordgubbar, lite charkuterier, en mogen opastöriserad Brie samt en holländsk ost som heter Vieux Moulin. Dessutom hade jag sockerärtor över sedan middagen i söndags. Till en sådan sallad behövs bara olivolja eftersom den redan innehåller tillräckligt med syra. En vinäger skulle störa de andra smakerna alltför mycket. Min fru valde att dricka rosévin från
Château Grand Moulin till medan jag valde ett glas rött
L'Oragerie de Luc från Famille Fabre.
Med posten hade vi fått en trevlig överraskning. Den mycket skickliga sångerskan
Camilla Ringquist hade skickat oss sin senaste skiva,
La Brodeuse. Hon har sjungit in egna kompositioner samt dessutom franska sånger av
Brel, Piaf och Barbara. Det finns inte många idag som har en röst med sådan ton och dessutom kraft att dom kan göra Piaf rättvisa, men det kan verkligen Camilla. Att lyssna till hennes sång till vår lunch var verkligen en bra helhetsupplevelse.
Efter lunchen bar det av till vår vän Annette, som vi odlar tomater tillsammans med. Jag skötte om tomaterna medan min fru hjälpte till att klippa vissna blommer från de oändliga mängder rosor som hon har i sin trädgård. Hennes fikon mognar snart, vilket är en höjdarupplevelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar