Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

lördag 10 december 2016

En förhärdad tvivlare

När man blir pensionär får man lite tid till annat är sin karriär och de dagliga plikterna. Bland annat får man tid att reflektera - om man är lagd åt det hållet. Det låter fint att reflektera, men jag har reflekterat över mig själv och insett att det också kan vara ett socialt handikapp, men som så många sådana – handikapp alltså - så finns det både goda och dåliga sidor av det också.

Att reflektera alltför mycket skapar ofta problem i umgänget och samhällslivet. En av mina mest smärtsamma minnen i den vägen är när jag på tidigt sjuttiotal talade med min far om det förtryck som palestinierna utsattes för i staten Israel. Fram till den tiden hade hela västvärlden levt med den kollektiva skuld som de fruktansvärda grymheterna under Hitlertyskland utsatt judarna för och som omöjliggjorde all kritik mot staten Israel. Min far blev oerhört upprörd och uttryckte sin bestörtning över att jag blivit nazist. Att just han som alltid uppmuntrat mig till självständigt tänkande, att se olika sidor av saker och att ta reda på hur det förhåller sig blev så upprörd och så fördömande smärtade mig mycket. Det låg tydligen alltför nära hans generations trauma för att han skulle klara av andra tankefigurer än de invanda. Till hans heder och min glädje bad han mig om förlåtelse för sitt utfall senare, men det tog honom tjugo år att säga detta till mig och att inse att min kritik hade fog för sig och att man inte behöver vara antisemit för att kritisera delar av den politik som Israel som stat för. Tydligen hade händelsen satt spår även i hans minne.

Idag har jag problem med det mantra som alla upprepar och måste erkänna sig till, nämligen ”alla människors lika värde”. Jag har inget emot själva principen, men kan inte ärligt säga att jag anser att alla människor har lika värde på individnivå och med senaste tidens händelser och framväxten av Daesh så har jag svårt att ansluta mig till det generellt på gruppnivå också, utan stora förbehåll. Hur jag än försöker så kan jag inte påstå att en förövare av sexbrott mot minderåriga har samma värde som offret. Jag tror inte jag är ensam om det. Nu är det nog inte det som menas när man säger det heller, men det är ju ändå det man säger och personer har faktiskt blivit uteslutna ur sammanslutningar och blivit socialt straffade för att de vill problematisera detta mantra.

Jag har gått till källan, dvs. FNs deklaration om mänskliga rättigheter och funnit att det svenska mantrat är en dålig översättning. I artikel 1 står det: “All human beings are born free and equal in dignity and rights. /…/, samt i artikel 2: /…/ Everyone is entitled to all the rights and freedoms set forth in this Declaration, without distinction of any kind, such as race, colour, sex, language, religion, political or other opinion, national or social origin, property, birth or other status. /…/
Originaldeklarationen är något helt annat än det man skall bekänna sig till i Sverige och originalet är mästerligt formulerat, vilket gör att jag till fullo stödjer dess värderingar. Det handlar således om att alla människor skall ha samma förutsättningar oberoende av egenskaper som de inte kan påverka eller åsikter de har. Däremot står inget om att de skall värderas lika som alla andra oavsett vilka handlingar de utför i olika skeden i livet. Däremot att konsekvenserna av sådana handlingar skall vara lika oavsett det ovan nämnda. Eller kort sagt: Likhet inför lagen skall gälla. För att vara än mer explicit så skall således en sexförbrytare straffas enligt samma skala som alla andra sexförbrytare även om han råkar var en fattig person tillhörande en minoritetsgrupp i landet. Jag har förstått att Sverige är ensamma om att ha denna bristfälliga översättning/tolkning av de mänskliga rättigheterna.

En ytterligare reflektion som jag tvingas göra är hur så kallad ”positiv diskriminering” och ”identitetspolitik” där man bedömer människor positivt och negativt och delar upp i onda och goda utifrån kön, hudfärg och sexuell läggning, rimmar med originaltexten i FN-deklarationen. Som ni hör ställer mitt huvud till det för mig i livet i relation till vad ”alla” svenskar anses tycka idag.

Ju mer jag funderar över detta ju mer inser jag att detta ”handikapp” har följt mig hela livet och dessutom format mitt yrkesval. Jag blev forskare och fullständig faktanörd, som alltid söker efter ”det andra” och ofta finner jag svaret i både ”det ena” och ”det andra” - inte mitt emellan som många påstår.

Mina första reflektioner, som inte var så uppskattade, var i söndagsskolan där jag gick i nio år. Ett mantra som alltid upprepades där var ”och så blev skriften fullbordad”, eller ”och så skedde enligt skriften”. Att något annat skulle ske hade varit en katastrof som inte ens kunde tänkas. Tanken var väl att Gud vet allt och Gud styr allt och människans öde ligger i Hans händer. Det är för övrigt samma grundsyn som vi så ofta ifrågasätter hos Islam, där man anser att allt är förutbestämt av Allah.

Trots att jag som 7-åring trodde stenhårt på Gud och att han såg allt och att man bara kom till himlen om man förtjänade det så skar det sig lite mellan de värderingar jag fått från min far och det jag lärde mig i söndagsskolan. Min far hävdade att vi alla har ansvar för vad vi gör och att vi har en fri vilja att välja inom vissa begränsningar. Vid vuxen ålder har jag funnit att Immanuel Kant säger samma sak då han menar: ”Att handla av tvång inte är att handla moraliskt”. Det krävs således en möjlighet att välja fel för att man skall få tillgodoräkna sig den moraliska dygden av att välja rätt.

Problemet uppstod för mig när vi kom till Jesu lidande och död på korset och förspelet till det. Fast jag hört historien många gånger satt jag varje gång och hoppades på att han skulle klara sig – Jesus alltså. Att Judas skulle komma på bättre tankar och inte ta de ”trettio silverpenningarna”, att Pontius Pilatus skulle följa sitt samvete och inte falla till föga för den ”demokratiska” pöbeln som skrek ”korsfäst” och jag föraktade djupt alla som stod där och skrek efter blod. Många gånger under berättelsens gång såg det ut att gå vägen. Judas tvekade och Pontius Pilatus försökte lirka med pöbeln, men till slut ”gick skriften i uppfyllelse” och jag inbillade mig hur mina lärare drog en suck av lättnad. Det kunde ju ha gått på tok och bibeln hade då haft fel och hur skulle det ha sett ut?

Jag tyckte emellertid att det var djupt orättvist! Varför föraktade alla Judas så intensivt? Han gjorde ju bara vad Gud hade bestämt och det som stod i skriften. Att han blev utvald att vara det nödvändiga svarta fåret var ju inte hans fel tyckte jag. Eftersom jag var en mycket skötsam, vattenkammad och inte så lite lillgammal och framför allt vetgirig liten pojke så frågade jag. Från mitt hem hade jag fått lära mig att man måste fråga om man tycker något är svårt att förstå. Det skulle jag inte ha gjort. Så här i efterhand så inser jag att söndagsskollärarna knappast hade den intellektuella rörligheten och förmågan att handskas med en sådan fråga. Man ”drog det kort” som jag fick presenterat för mig många gånger, nämligen vikten av ”barnatro”, som den viktigaste egenskapen för en kristen människa, som skulle ha den ringaste möjlighet att komma till himlen. Berättelsen om den besvärlige och föraktade Tomas Tvivlaren följde omedelbart på mina frågor. För er som inte är så bevandrade i ”biblisk historia” som det hette så var Tomas den av lärjungarna som ville diskutera och förstå det Jesus gjorde och påstod. Han var en besvärlig typ som inte nöjde sig med att tro, utan ville förstå – han saknade den eftersträvansvärda barnatron, liksom jag antogs göra.

Jag hade en annan liten reflektion också som kunde ha ställt till det. De stora hjältarna på den tiden var missionärerna och varje år kom ”vår” missionär på besök till söndagsskolan och ibland hade hon med sig en riktig före detta "hedning" från Afrika som nu hade ”överlämnat sitt hjärta till Jesus”, så vi skulle kunna se till vad vår kollekt gick och det våra böner åstadkom. Att de hedningar som, trots att de träffat en missionär och fått höra om Jesus, inte lät sig döpas skulle brinna i den eviga elden kunde jag acceptera, men hur var det med de som inte ännu träffat på en missionär och fått chansen? Där var beskeden glasklara – de som var hedningar kom inte till himlen. Bara ”Guds barn” fick den förmånen. Det var ju därför det behövdes missionärer som kunde rädda dessa stackars människor. Jag tyckte det var väldigt orättvist, men det höll jag för mig själv. Kanske ni känner igen retoriken från dagens islamistiska propaganda – även om man måste erkänna att missionärernas metoder att uppnå målen var oerhört mycket mer sympatiska. Jag gick i söndagsskolan mellan 1949 och 1958.

Mina minnen så här i efterhand är att jag upplevde att både bibeln och mina lärare var orättvisa och ologiska. Samtidigt så var jag övertygad om att jag missat något eftersom det bara var jag som tyckte så. Jag skulle nog ha svårt att komma till himlen och alternativet var ju väl beskrivet för oss så det var en hel del ångest förknippad med detta. Jag ville ju så gärna vara rätt. Inte hjälpte det att uppföra sig väl heller för Gud såg ju allt och visste hur jag tänkte så där hade man inte mycken hjälp att hämta. ”Ögontjänare” var en annan klubba som kunde användas. Det där med att Jesus förlåter allt trodde jag inte mycket på eftersom den praktik av intolerans och fördömande som församlingens ledande medlemmar visade mot alla som föll ur ramen det allra minsta berättade en annan historia.

På den vägen är det, som man säger i Göteborg. Jag blev forskare på kuppen och har fortsatt hela livet att ifrågasätta det andra anser vara enkelt och det alla är överens om ända tills jag tycker att jag funnit något som tillfredsställer mina behov av mening och logik. Om jag har lärt mig något av livet och historien så är det att när ”alla” tycker lika och är överens om vad som är ”sanning” – då skall man akta sig för då kan det gå riktigt illa.

söndag 4 december 2016

Nya luriga affärsmetoder



Jag gillar tekniska prylar och det har Internets alla grenar insett. Jag får därför information om allt nytt och häftigt som utvecklas. Det kommer i flödet på Facebook, i marginalen på min Facebookgrupp, som reklam på alla bloggar jag besöker, insprängt mellan artiklar i dagstidningar jag läser osv. Ofta läser jag och ofta blir jag intresserad och någon gång faller jag till föga och köper något. Numera alltmer sällan dock.

Genom några exempel vill jag dela med mig av mina erfarenheter så att ni är försiktiga. Märk att de produkter jag skriver om i allmänhet inte är dåliga, ibland till och med potentiellt geniala, men det finns oftast en hake.

LIMA
Om man är trött på att Google, Apple och Microsoft tar hand om alla ens filer, inklusive alla bilder och förfogar över dom som om du inte längre äger dom så blir man ganska glad när man hittar en ny innovation som gör att man kan sätta upp ett eget MOLN hemma där allt sparas och är tillgängligt var man än befinner sig och på vilket plattform man än har så länge man har Internet. LIMA är en sådan pryl. Jag köper den och dessutom en stor hårddisk som rymmer massor. Den behövde jag ändå, men hade tänkt vänta lite med.

I reklamen lovade man att jag skulle kunna koppla upp ett antal befintliga hårddiskar till min LIMA, men det visade sig när jag började installera att LIMA inte accepterade någon av mina befintliga diskar. Därför blev jag tvingad köpa en ny. Hur funkade det då? Jo ganska hyfsat, men LÅNGSAMT.

Ett par månader senare lanseras LIMA ULTRA som är 16 gånger snabbare än den jag köpt och den kostar lika mycket till som min långsamma gör. Visserligen får jag som gammal kund ett specialpris som jag inte har råd med just nu och som bara räcker någon vecka – allt för att stressa mig att slå till. Jag känner mig lite blåst, främst på grund av att man sålt en ofärdig produkt till mig och att mina förmåner som gammal kund är så begränsad att jag inte hinner tänka efter.

DESIGNRR
”Storebror” har insett att jag söker ett program som gör att jag kan trycka en bok från texter i en blogg. Jag matas därför dagligen med reklam om det kommande revolutionerande designerprogrammet DESIGNRR. Jag läser allt jag kan hitta om det i litteraturen och som är ambivalent. Det hade ju inte lanserats och det lovar skumt mycket till ett skumt lågt pris. Det får ligga till sig till det finns i verkligheten.

Några månader senare har det mognat i mina tankar och programmet finns. Det erbjuds en ”livstidslicens” för lite över 200 kronor och det framtida priset kommer att bli flera gånger högre. Jag köper eftersom jag bara kan bli blåst på 200 kronor – och det tycker jag nog att jag blev, men det blev ju en bloggtext. Till en början trodde jag det var en riktig SCAM, eftersom jag inte fick något när betalningen väl mottagits. Det enda jag fick var ett erbjudande om att uppgradera till DESIGNRR PRO för ytterligare en tusenlapp. Ingen information om hur jag skulle få det jag trodde jag betalat för. Efter att jag skickat ett mail till supporten kom det efter någon vecka inloggningsuppgifter till tjänsten och jag kunde börja använda den – trodde jag.

Jag har arbetat i 30 år av och till med ordbehandling Desk Top Publishing och olika layoutprogram, men det här var svårförståeligt och hade ett rörigt interfejs, som inte på något sätt påminner om något jag sett förr. Nåväl, man får väl lära sig tänkte jag och tänkte testa med att omvandla min släktforskningskurs på min blogg till ett tryckalster. Som sig bör angav jag bloggadressen, men si det gick inte. Varje bloggpost skulle importeras var för sig angav man. OK – opraktiskt och helt olikt alla konkurrenter, men då får jag väl göra det. Snart insåg jag att den livtidsversion jag köpt bara kan importera TRE bloggposter. Visserligen kan jag göra hur många trycksaker jag vill så länge de bara innehåller TRE poster. Visserligen skulle jag kunna producera en bunt bokfiler i PDF-format och sedan köpa en licens från exempelvis Adobe som gör att jag kan slå samman dessa filer till en hel bok, men det var inte vad jag köpte. Jag känner mig blåst!

TRACKR
Har ni tappat era nycklar, är ni rädda att få bilen stulen eller mobiltelefonen, vill ni veta var er äkta hälft befinner sig när han/hon jobbar över, eller har ni funderat på var katten håller hus när han är borta hela natten? TRACKR har lösningen och inte är dessa små eleganta brickor särskilt dyra heller. Det bygger på en teknik som man kallar Crowd GPS och GPS vet vi ju vad det är och vi förstår ungefär hur det funkar. Man behöver bara gömma eller hänga en av dessa små prylar på det man vill hålla koll på – supercoolt skulle ungdomar säga. Jag var nära att beställa ett set, men vis av skadan läste jag noga igenom den tekniska beskrivningen.

Nyckerordet är CROWS GPS – inte vanlig GPS således. Det var inte så lätt att genomskåda, men i efterhand insåg jag varför man alltid påpekade att man fick veta ”var den förlorade prylen setts senast”, således inte ”positionen där den befinner sig just nu”. Det funkar så att den lilla prylen i sig själv sänder ut signaler med en räckvidd på ett par hundra meter, som kan tas emot av den som har en TRACKR-app installerad på sin telefon eller platta. Appen meddelar då var din förlorade pryl senast upphöll sig och sänder detta vidare till din app och till din dator. Således utan andra användare av TRACKR i närheten så vet ingen var din förlorade pryl finns. Om din bil försvunnit till en liten by i gamla Östeuropa lär det inte vara så tätt med TRACKR-användare som kan meddela dig var bilen finns. Inte heller lär det ge något resultat om den står i ett garage med tjocka väggar i ett industriområde. Jag inser också att i vår lilla by på sydfranska landsbygden lär TRACKR inte vara så COOL, eftersom folk har andra intressen än att skaffa sig häftiga prylar till sin mobiltelefon. Jag köper nog en om jag någon gång flyttar till Kalifornien eller kanske Stockholm. Slapp att bli blåst!!!

Vad jag reagerar på är naturligtvis de halvsanningar som reklamen innehåller, dels att man utsätter kunden för en stressituation, som gör att man inte läser igenom all information, som ligger djupt nedbäddad i reklambudskapet, tillräckligt bra.

tisdag 1 november 2016

Sverigeresan del V – Jönköping




Så börjar det nalkas slutet av Sverigetouren med våra amerikanska vänner. Sista anhalten blir hos den gemensamma vännen Eva i Jönköping. Hon bor i ett hus som kan erbjuda billiga gästrum på översta våningen så det blev väldigt praktiskt.

Första sevärdheten blir Sveriges första, och fortfarande vackraste, motorväg efter sjön Vättern. Där står Gyllene Uttern på programmet, delvis för att det är en intressant byggnad som Sveriges tidiga bilturister har starka minnen från dels för att min fru har minnen från sin barndom förknippade med detta anrika motell. Det ligger vackert och deras lunch är vällagad och riklig. Matsalen är som hämtad ur en nationalromantisk saga. Våra amerikanska vänner var emellertid lite konfunderade när de läste den engelska översättningen av menyn. Det serverades ”rolled cattle” och de undrade givetvis vad boskapen hade rullat sig i. När de insåg att det var nötrullader de fick på tallriken blev de lugnare – dessutom var de goda. Vi frossade dessutom, som på så många platser i Sverige, på lokalbakat knäckebröd – den här gången från Gränna.

Gränna är ju ett måste för turister, även om vi redan fått vårt pensum av välbevarade trästäder genom besöket i Nora. Den pittoreska delen här är lite mer begränsad och de nyare delarna är inte så sevärda – men, det de har det har dom i Gränna så det var en upplevelse för vännerna. Inte minst är det intressant med alla polkagristillverkare som ligger på rad. Vi köpte inga. Däremot köpte våra vänner knäckebröd trots det höga priset.

I Gränna blev jag helt plötsligt anropad av en kvinna som stod utanför sin butik. Det visade sig att det var en före detta flickvän till min son som jag inte sett på över två decennier. Det var ett trevligt möte och hon var lika trevlig och rar som jag minns henne. Hon äger nu butiken Gevinnans Rum, som är en fin så kallad livsstilsbutik med allehanda produkter för välbefinnande.

På vägen hem från Gränna tog vi vägen genom Röttle by och upplevde forsen och den gamla Rasmus kvarn från 1600-talet. Namnet Röttle lär vara en modernisering av Rytlafors som betyder den rytande forsen. Så mycket rytande var det inte efter den torra sommaren, men man får ju ha fantasi.

Havskräftor i Göteborg är ju en delikatess, men för mig kommer ändå kräftor från insjöar. På kvällen hade Eva skaffat tre hinkar sådana djur för en rejäl kräftskiva hemma hos henne. Lite delikata smårätter före, god ost, knäckebröd, gott öl samt Norrlands akvavit är väl det svenskaste - och godaste - man kan bjuda utlänningar på. Det blev lyckat och Norrlands gick åt och stämningen var hög. Några enkla snapsvisor kunde vi också sjunga. ”Nu tar vi den ….” är en bra övning för icke-svenskar. Texten är enkel och melodin välkänd. ”Heilan gåår, sjung happ fatherAllan lei ….” blev också populär.

Innan vi åkte vidare till Skavsta och flyget tog vi en tur till det fina salutorget i Jönköping. Förutom de vanliga produkterna, som man ser på de flesta ställen så dignar torget av blommor och en nyhet för oss – thailändska och andra asiatiska bär- och svampförsäljare. Hela familjer ägnar sig åt att plocka, rensa saluföra färska produkter – minutiös rensade till riktigt bra priser. Det är en klar förbättring från de skurkaktiga företag i Norrland, som utnyttjat asiater under många år. Nu hoppas jag de får direkta inkomster för sitt arbete utan mellanhänder. Hoppas bara de inte missar någon tia i inbetalning eller sociala avgifter för då skickar väl Migrationsverket ut dom ur landet på grund av lönedumpning.

Allt funkade fint med hemresan till vi landade i Beziers, men då fick vi utrymma terminalen på grund av någon klantskalle som glömt sin väska i avgångshallen. Det tog åtskilliga timmar av väntan på säkert avstånd från terminalen, medan polisbilarna och brandbilarna strömmade till – en bombexpert fick tillkalla från Montpellier och det är en bit att åka även med blåljus. Man får vara glad att personalen tar det på allvar och att de är så oerhört samtrimmade, som de verkar vara. Jag undrar bara vad som händer när den glömske ringer i morgon och efterlyser sin glömda väska. Det måste ju kosta några miljoner med ett sådant pådrag. Så är ju väskan pulveriserad också – undrar om han kräver ersättning?

torsdag 27 oktober 2016

Folkviljan



Jag har insett att jag har en annorlunda uppfattning om demokrati än vad många andra har och utifrån min syn så är demokratin i stor fara – kanske till och med förlegad i den betydelse många ger den - om inget omfattande görs för att återupprätta den.

Grundat på möten med människor och det jag läser om debatten i medierna så anser jag att de flesta ser demokrati som en uppsättning spelregler. Om dessa spelregler uppfylls så har vi demokrati oavsett vad som kommer ut av det. Att Hitler kom till makten genom demokratiska val är således demokrati, om ett arabland genom allmänna val inför sharialagar så är det demokrati och om Donald Trump blir president i USA så är det ett utslag av ett fungerande demokratiskt system. Jag har större krav på det jag kallar demokrati. Jag ser spelreglerna bara som ett nödvändigt, men inte tillräckligt, redskap för att uppnå demokrati. Eftersom jag är inbiten pragmatiker så anser jag att man bara kan bedöma godheter/kvalitet utifrån resultatet – inte varken utifrån goda målsättningar eller välutvecklade metoder/regler. Demokrati är för mig ett system där människor har tillgång till de grundläggande fri- och rättigheterna och behandlas lika enligt lagen, samt ett antal andra kvaliteter som hör till ett samhälle som har respekt för alla individer och alla individer har respekt för de gemensamma reglerna. Om de regler och resurser samhället ställer till förfogande inte uppfyller detta så anser jag inte att det är en fungerande demokrati oavsett om man har ”demokratiska” val eller ej.

Samtidigt upprörs jag av de allt oftare förekommande – och underligt nog prisade - debattörerna idag som vill avskaffa såväl det fria ordet som den fria rösträtten för personer som ”tycker fel” vad gäller deras egna hjärtefrågor. Denna typ av fascistiska tankar kan man få läsa från såväl fundamentalistiska feminister, som från miljökämpar och religiösa fanatiker – det förekommer både på höger och på vänsterkanten. De senaste två exemplen var just från en ung feminist respektive från Sverigemokraterna – de hade lite olika åsikter om vad som var ”rätt tänk” dock. Många länder har antagit denna metod för att försäkra sig om att medborgarna ”tänker rätt” – ofta med motiveringen att hålla extrema och samhällsfarliga krafter i schack. En diplomat och kinakännare sa i Sveriges radio härom morgonen att fria val, fri press och ett fritt Internet i Kina troligen skulle resultera i en regim som vi inte ens kan föreställa oss hur hemsk den skulle vara.

För de mest inbitna rationalistiska formalisterna är det enda kravet för att ett samhälle skall få kalla sig demokrati att man har allmänna val – oavsett hur och vad man väljer. Det var nog en gång en ganska bra utgångspunkt, men det är det inte längre. Jag har skrivit om det tidigare, men det tål att upprepas. Förr fanns det ett visst ”stollefilter” vad gäller information, som gjorde att de flesta hade en ganska bra uppfattning om vad de röstade på. Dessutom ljög inte politikerna så till den milda grad förr i tiden. Inte heller tog de så lätt på principerna – åtminstone inte vad vi fick reda på. Man kan kanske sammanfatta det som att politikerna dels var ärligare förr, dels hade en större respekt för sina väljare och dessutom hade den underliga uppfattningen att väljarna kunde tänka själv.

Jag har diskuterat med engelsmän och där är problemet att en majoritet av media som styrs av Rupert Murdoch sprider desinformation av det slag som vi måste söka oss till Avpixlat, Flashback och liknade nätsajter för att finna i Sverige. Om det nu är media eller obskyra desinformationssajter på Internet som sprider lögner så är det ett demokratiskt problem. Valresultatet i UK angående Brexit grundade sig i stor utsträckning på lögner spridda av Murdochmedia. Oerhört många ångrar sig idag när de insett hur det är. Donald Trump’s popularitet grundar sig i stort på desinformation och lögner som sprids via Internet. President Erdogan i Turkiet gör utrensningar med motiveringen att folket kräver det och han måste respektera demokratin. Samtidigt finns det misstankar om att han själv kan ligga bakom den kupp som han stödjer sina åtgärder på. Vi ser i Sverige dagligen hur Sverigedemokraterna sprider lögner och berättar om påhittade incidenter via Internet.

Frågorna är då följande: Är det ett demokratisk val om de som röstar i stor utsträckning grundar sitt val på lögner och desinformation? Är det verkligen folkets genuina vilja som kommer till tals i ett sådant val? Blir verkligen resultatet ett utslag av demokrati där människors och samhällets bästa står i fokus?

Nästa fråga är hur det demokratiska samhället bör bemöta detta. Mitt svar är att man bör bemöta det med motbilder – genom massiv information där varje överdrift, lögn, förtigande och desinformation omedelbart avslöjas. Dessutom med stor öppenhet där alla fakta redovisas även om de är problematiska och pekar på problem eller till och med går emot den idealiserade världsbild som vi önskar vore sann. Detta får människor att tro och inse att samhällets styrande är medvetna om problemen, ser konflikterna och har en strategi för att lösa dem.

Hur bemöter då det svenska samhället detta? Jo - med förtigande, vinkling, friserande av obekväma fakta, utstötning och förnekande av problem som varje människa kan se och uppleva i sin vardag. Det vill säga att samhället använder samma metod som nättrollen och desinformatörerna. Detta resulterar i att människor inser, eller åtminstone uppfattar det som, att alla ljuger eller förtiger så man kan lika väl lita på Avpixlat, Donald Trump, Sverigedemokraterna eller något annat som göder ens egna fördomar, som på regeringen och de stora tidningarna och Sveriges Radio.

Hur kan det då ha blivit så här? Jag tror att det beror på att såväl politiker som media har en väldigt låg tanke om vanliga människors förmåga att tänka själv och ta rationella beslut grundade på fakta. Människor måste undanhållas information och fakta för att sedan vägledas, undervisas och i värsta fall indoktrineras för att tänka rätt. Vi har på senare tid hört detta från Utbildningsradions ledning och den nya trenden hos landets museer är att de skall vara ett led i denna indoktrineringskampanj. Visst det finns många faktaresistenta, rättshaverister och andra som gärna tror på allt som går emot etablissemanget, men ingen skall få mig att tro att det är en särskilt stor grupp om man gör sig besvär att föra en hederlig debatt.

Resultatet blir att folket i demokratiska val röstar fram Sverigedemokraterna och andra obskyra partier, som säger saker som andra förtiger, men som samtidigt föreslår lösningar som är så motbjudande att de inte kan rymmas inom min uppfattning om demokrati. Men – om de bara kommer till makten genom demokratiska val så är allt gott och väl verkar en del tycka. Andra förespråkar inskränkning av rösträtt och yttrandefrihet, som lösning på problemet.

Jag tycker att det demokratiska samhället måste börja respektera människors förmåga till sunt förnuft och logiskt tänkande och ge dem öppen information om hur det förhåller sig – även om det är obehagliga fakta. Om man har goda intentioner måste man ju kunna förklara även det svåra – annars har man problem.

Ett demokratisk val anser jag är när människor utifrån seriöst och korrekt presenterade fakta gör sitt eget val utifrån sin ideologi och utifrån vilket parti man anser kan handskas med den förekommande situationen på bästa sätt. Inte utifrån vilken falang som ljuger bäst. Några kommer givetvis att göra val utifrån extrema odemokratiska värderingar, men så är det ju och att inse det är att ha ett demokratiskt sinnelag. Val grundade på desinformation och lögner speglar inte folkviljan även om medborgarna råkar ha lagt sin röst grundat på denna information. Att kalla detta demokrati är rationalistiskt, bekvämt och verklighetsfrånvänt. Det måste vara samhällets ansvar att bemöta detta nya hot mot demokratin med ärlighet, fullödiga motiveringar och öppenhet med alla faktaunderlag.
Gadgeten innehöll ett fel