Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

måndag 30 augusti 2010

Intressant besök i Bergslagen

Nu har jag varit på släktforskardagarna i Örebro och dessutom i Nora och besökt Noramarken för första gången på - jag vet inte när. Det regnade hela veckan, men på marknadsdagen sprack himlen upp och det var strålande sol hela dagen. Min mor och jag har också hunnit med åtskilliga utflykter till olika platser i omgivningarna, som Järnboås, Grythyttan, Hammarby och Siggebohyttan.

Min barndoms pärlfiskevatten
I Järnboås besökte vi Gammelhyttans hytta och kraftverk som alla numera känner till eftersom Ernst Kirchsteiger har renoverat den i TV under sommaren. Vi var där en vecka efter den slutliga TV-inspelningen och inte syntes det särskilt många spår av hans verksamhet då inte. Troligen var mycket av det han visade i TV ditforslat för TVs skull och bortforslat efteråt.

Då är Carl-Jans gamla verk Grythyttans Gästivaregård betydligt mer bestående. Nog var det många Berslagsbor som ruskade på huvudet när han kom dit på 60-talet och gav liv åt byn och än fler när han såg till att Sveriges utställningspaviljong från Sevilla blev köpt och forslad upp till Bergslagsskogarna för att inrymma den nya gastronomiska högskolan som nu hör till Örebro Universitet. Som sig bör kan man inte bara äta gott på gästgiveriet - lunchen på Måltidens hus som hör till högskolan är superbra.

Helvetet i Järnboås kyrka
Det är förvånade vad mycket det finns att se uppe i dessa avkrokar av vårt land. Vid Hammarby har en privatperson börjat restaurera de gamla brukbyggnaderna och många av de gamla minnesmärkena i trakten attraherar fortfarande många besökare. Siggebohyttans bergsmansgård är alltid ett intressant utflyktsmål - så kan man få kaffe med hembakat också.

Nora marknad är givetvis en intressant tilldragelse med 50 000 besökare 350 salustånd, tivoli och resor på Sveriges första normalspåriga järnväg med ånglok som huvudattraktioner.

Släktforskardagarna i Örebro var också väldigt lyckade. Man hade 5000 besökare första dagen och jag träffade många som jag tidigare bara hade sett på bild på Internet eller hört namnet på. Jag lyckades informera en del om min nya kurs Släktforska gratis och på grund av att jag ger bort den till alla som köper min nybörjarkurs så har det gett en del resultat. Att ge bort saker är en käck affärsidé tycker många. Däremot får man betala några tior om man bara vill lära sig släktforska gratis. Någon måtta får det vara på givmildheten. Vill man veta mer om kursen finns ett smakprov på min släktforskarblogg.

Nu sitter jag på ett trist hotell i Skavsta och väntar på att det skall bli sent nog att lägga sig för flyget går klockan 07.15 i morgon bittida med destination Berziers. Att jag hamnat här en dag för tidigt beror på att jag gjorde en kul sak idag på förmiddagen, men det berättar jag om senare.

lördag 21 augusti 2010

Bröllopsdag med god mat


41 grader varmt, vindstilla och vi firar bröllopsdag på restaurang i Carcassonne. Det blev ett besök hos Franck Putelat på Le Parc som ligger alldeles nedanför den gigantiska borgen i Carcassonne. Han har tidigare arbetat på den svindyra restaurangen La Barbacane i Hotel la Cité, men har sedan några år med framgång haft egen restaurang. Hans största framgång är väl att han 2003 fick Bocuse d'Or, som väl närmast kan jämföras med Nobelpris i matlagning vad gäller äran. Nu har han erövrat en stjärna i Guide Michelin  och är enligt deras ranking förväntad att få en till inom det snaraste.

Det som är så imponerande med de här sydfranska stjärnkrogarna, förutom de ofta rimliga priserna, är hur man lyckas förädla enkla och troligen billiga matvaror till enorma kulinariska upplevelser. Man har kocktävlingar i fransk TV och en av domarna där är kock på en tresjärning krog. Han berättade att han är självlärd. Egentligen är han utbildad möbelsnickare och ser många likheter mellan yrkena. Jag förstår vad han menar eftersom jag är väldigt intresserad av träarbete och tänker genast på hur jag för ett femtontal år sedan förädlade några körsbärsträd som stod och skräpade på sommarstället till en humidor eller när jag skar ut en handledare ur en hög plank.

Idag har vi fått uppleva hur enkla sydfranska råvaror har förädlats till en trerätters(+) lunch som var full av upplevelser. Som uppmjukningsrätt fick vi en liten sauté på strimlor av bläckfiskkött med tomat som var citruskryddad. Det bara smälte i munnen. Förrätt var en bouillabaisse på klippfisk, med havssniglar och musslor och en rejäl skiva färsk anklever. Mycket ovanlig kombiantion men väldigt gott. Vi var lite skeptiska till huvudrätten som skulle vara rosastekt tonfisk på en bädd av grönsaker som dels var strimlade så fint att det såg ut som pasta, dels var tärnade så de hade precis rätt konsistens. Vi fann, morot, palsternacka, aubergine, squash, spenat och en del annat i denna oerhört smakrika blandning. Tonfisken var absolut perfekt stekt så att den behöll all saftighet och smak, men ända hade "stannat" fullständigt - svårt!!! Desserten var en mannagrynskaka med korinter och en del annat i en soppa som man kallade för sangria. Den var gjord på något lokalt vin - kanske muscat - med citrusinslag. Det vare n perfekt avlutning förutom kaffe och godis då förstås.

Vi satt ute i trädgården under segel och åt och drack ett gott lokalt vitt vin till och tackade varandra för alla trevliga år vi haft.  Hela kalaset gick på lite över 100 euro och då fick vi ju trevligt sällskap och trevlig betjäning på köpet.

En intressant jämförelse med våra besök hos Gilles Goujon är att det är skillnad på en och tre stjärnor. Man njuter lika mycket av maten på båda ställena, men de extra stjärnorna gör att allt höjer sig över att bara vara en matupplevelse. Det blir en föreställning i en högre skola. Smakerna man upplever är inte bara goda, dom exploderar i gommen och rätterna är inte bara vällagade och vackra, dom är konstverk och tekniska mästerstycken.

Det var skönt att komma hem efter hettan ute. I vårt hus var det svalt och skönt fast vi inte hade på luftkonditioneringen. Det är fördelen med att ha ett hus där 30% av ytan utgörs av ytterväggar.

onsdag 18 augusti 2010

Det är mycket att stå i som pensionär

Synd att jag har så mycket att göra innan jag skall åka till släktforskardagarna i Örebro. Vädret är nämligen underbart, men lite väl kvavt är det nog. Jag sitter mest inne och jobbar med min kurs som skall hjälpa folk att släktforska gratis. Det är mycket jobb med den. Jag vill ju ha med så många smarta tips som möjligt.

Vi hann emellertid med ett besök på marknaden på morgonen och köpte veckans förråd av frukt och grönt. På eftermiddagen tog jag en promenad och plockade en stor skål björnbär och en hel påse med färska mandlar som är så goda att äta som drinktilltugg. Jag måste faktisk röra på mig för ryggens skull annars sätter ischiasen till och då blir jag grinig.

Vindruvorna börjar mogna på fälten men fikonen är tråkigt nog över, men dom kommer tillbaka i mitten av september och då är dom ändå bättre. Tjocka skivor av ankbröst snabbt grillade med grillade stora färska fikon till är något av det bästa jag kan tänka mig. Min fru gör en krämig potatisgratin som vi äter till. Vi hittade faktiskt några blå fikon på torget idag så det blir nog ankbröst i morgon kväll. Hon gör också en efterrätt med fikon som är väldigt god.

Nästa vecka bär det av till Nora och Örebro för att besöka släkten och jag hoppas få se gamla skolkamrater på Nora marknad och nätvänner i Örebro. Jag skall bo i min brors nyköpta hus och tänkte stå för mathållningen under veckan. Jag får bunkra upp med franska delikatesser och hoppas jag klarar övervikten - på väskan alltså.

Med samma flyg som jag reser ut kommer vännen Eva med två väninnor i matlagningsklubben Kalaskulorna - förlåt - Kalaspuddingarna var det visst. Dom skall frossa i mat och vin hos oss några dagar. Givetvis står besök hos Gilles Goujon på programmet. När katten är borta osv. - men lyckligtvis är båda katterna hemma och håller ordning.

På lördag firar vi 19-årig brollopsdag och katterna fyller år så då blir det fest. Somliga vill ha svenska räkor på födelsedagen. Vad vi bjuder oss på får vi väl se.

Recept på inbakade fikon:
Skär ut rundlar i färdig smördeg tillräckligt stora för att svepa in fikonen i. Det skall bli knyten som är snyggt tilltryckta i toppen. Innan man stänger knytena lägger man i lite pinjenötter. Pensla sedan knytena i äggvita och rulla dom i socker. Grädda i 200 grader tills dom får färg och är krispiga på utsidan.
Serveras gärna med vaniljglass.

måndag 16 augusti 2010

Livsglädje är ett otyg, eller: "Dä ä synn å inte klaga" som vi säger i Örebro

I morse hörde jag på Martin Dyfvermans samtal med den naivistiske "tavelmålaren" Bengt Elde i södra Dalarna. Han berättade om sin glädje över livets glädje och hur hans gamla småskolefröken insett att han "åtminstone" var duktig att måla. Som det så ofta var förr ansågs han som dyslektiker vara mindre begåvad i skolan. Själv säger han ordblind  - "vi ordblinda kan inte säga dyslektiker" påpekar han. Givetvis anses hans konst väl enkel och barnslig av konstkännarna, men för honom är konstutövandet en direktkontakt mellan hans känslor och färgen och formen. Han understryker gång på gång att han inte är det minsta intellektuell, något som motsäges av hans kloka och filosofiska reflektioner över livet. Martin Dyfverman påpekar att han vid en utställning i Dalarna hade rönt visst uppseende då han hade stått framför en av sina egna tavlor och uttalat att "det där blev ju riktigt vackert". Han ursäktade sig med att han alltid blev så glad när han överraskade sig själv med att göra något riktigt bra och vilken lycka han kände när en bit massonit kunde bli så vacker.

Ständigt under samtalet återkom han till hur ängslig han kände sig för att säga saker som kunde förarga folk på grund av att han var nöjd och stolt över det han gjorde. Jag vet inte hur många gånger han betonade att han inte var en teoretiker utan en praktiker med begränsade utförsgåvor.

Nog är det sorgligt när en lycklig människa som har en stor talang att inte bara glädja sig själv utan också andra måste förminska sig själv för att passa in i den kultur han lever i. Det är speciellt absurt i ett samhälle där allt går ut på att framhäva sig själv med rikedom, fina bilar, lyckade barn och avancerade och dyra intressen. I en kultur där narcissismen och kroppskulten frodas och tar sig uttryck i oreflekterat modeslaveri, tatueringar och annan stympning och tävlan om allt som kan tävlas om.

Här är länken till inslaget

Som bredvidläsning rekommenderar jag en av mina favoriter: En flykting korsar sitt spår av Aksel Sandemose från 1933

söndag 15 augusti 2010

Spotify Free till dom som köper min släktforskarkurs

Under en vecka framåt får de 10 första som köper min nybörjarkurs i släktforskning en gratis inbjudan av mig till Spotify Free. Skicka ett mail till mig när ni köpt kursen och berätta att ni vill utnyttja erbjudandet, annars går det vidare till nästa person. Ni kan också få inbjudan till någon annan , men då måste ni ge mig den personens mailadress.

lördag 14 augusti 2010

Sverige - landet där det inte finns något kvar att kämpa för


Visst har vi det fantastiskt fint i våra nordiska länder. Speciellt tänker jag då på jämställdheten mellan könen. Vi har det så oerhört bra att den ledande feministiska politikern kan elda upp 100 000 kronor offentligt i kampen för en bättre värld för underpriviligierade kvinnor. I vilket annat land som helst skulle man använt pengarna till något som främjar kvinnorfågorna mer direkt skulle jag tro.

För ett halv decennium sedan gick de norska politikerna med stadsministern i spetsen i bräschen för ett angrepp på det svenska!! IKEA på internationella kvinnodagen för att de stödde kvinnoförtyck i arabländerna. De var starkt kritiska till att det inte förekom tillräckligt många kvinnliga personer på de tecknade monteringsinstruktionerna.

När Margareta Cederfält och Staffan Anger motionerade i Riksdagen 2008 om att man av jämställdhetsskäl skulle byta ut de gamla övergångsskyltarna mot kvinnliga - det vill säga byta Herr Gårman mot Fru Gårman var vi nog många som tog oss för pannan och fick ett gott skratt. Sedan dess har det varit tyst och vi trodde väl alla att de mer sansade politikerna hade talat tokstollarna till rätta och förklarat det larviga i förslaget. Döm om min förvåning när jag nu inser att vägverket faktisk fått i uppdrag att ta fram en sådan skylt.

För att sätta in det i ett sammanhang så skrev Gullan Bornemark - den kända antifeministen (OBS skämt) - ramsan om Herr Gårman 1960 som var en ordlek för barn som skulle tala om att "Här Går Man". Den presenterades i Anita och Televinken.

Herr Gårman!
Herr Gårman!
På vita strecken får man
Här men inte där tut tut!
Här men inte där tut tut!
Herr Gårman!
Herr Gårman!
På vita sträcken får man!

Man kan även få veta att i Norge - Huva! - har skylten hög hatt och heter "Hattemannen".

Det finns numera en grupp på Facebook som heter Säg Nej till "Fru Gårman" samt dessutom en sajt där man kan skriva på ett upprop mot dumheterna.

Man kan bara beklaga alla de entusiastiska människor som kämpar för jämställdhet och rättvisa i vårt samhälle när sådana här tokigheter drar löjets skimmer över kampen för väsentligheter.

tisdag 10 augusti 2010

Trivago - vår hjälp för trevligare resor

Den observante kanske har lagt märke till loggan som finns upptill på den här bloggen. Den gör reklam för Trivago. Vi reser ju ganska mycket i närområdet, vilket betyder Frankrike, Spanien och Italien. Några gånger har det blivit Irland och Marocko och Portugal och andra platser lite längre bort står på programmet. I närområdet åker vi bil och bestämmer oss oftast från dag till dag, men när vi skall lite längre blir det lågprisflyg. Om vi skall riktigt långt blir det KLM/Air France där jag fortfarande har en skräldus med flygmil sedan den tid jag flackade runt i jobbet.

Givetvis vill vi bo bra men inte betala hur mycket som helst för rummet. Vår gräns går någonstans vid 1300 kronor per natt för oss båda, men vi letar oftast efter något billigare om det går. Det är där Trivago kommer in. Det är Europas största jämförelsesajt för hotell. Den skiljer sig från andra hotellsajter på så sätt att man inte kan boka något på Trivago. Det är mer som en mäklare som hjälper till att finna bästa pris. När man letar efter hotell på en ort så får man upp en stort antal och får också reda på genom vilka hotellbokningssajter man kan boka hotellet och vilket pris dom har. Säg nu att man hittar ett hotell som säljs genom Booking.com, som är en av de största bokningssajterna. Man kan nu boka hotellet på booking.com, men inte sällan är deras kvot slutsåld. Ofta finns det då rum kvar genom någon av de andra bokningssajterna som Trivago erbjuder. Ibland finns det inga bokningssajter alls. Detta betyder inte att det inte finns några rum. På Trivago får man då telefonnummer eller hemsida direkt till hotellet och kan på så sätt boka sitt rum.

Trivago erbjuder också mängder av recensioner på alla hotell och inte bara det utan dessutom visar man restauranger, sevärdheter och annat nära hotellet med tillhörande recensioner. På Trivago finns också tusentals bilder på hotell och sevärdheter. Det fina med dessa är att dom till skillnad från andra sajter som säljer hotellrum är tagna av gästerna och således inte några reklambilder. Här kan man se hotellens och rummens mest skitiga eller underbara miljöer innan man bokar.

Trivago är också speciell på ett annat sätt. Man kan själv delta i att bygga upp Trivagos kunskapsbas och det får man lite betalt för. I början blir det inte många kronor eftersom det man får göra inte ger så många Trivagomil, men snart stiger man i graderna och får tillåtelse att göra fler saker och poängen skjuter i höjden i rask takt om man är flitig. Reser man mycket och gillar att fotografera och därtill att skriva så kan man ha kul och tjäna några hundralappar i månaden. Nu behöver man ju inte resa så långt - man kan börja med att göra reklam för sin hembygd och för Sverige på Trivago.

Om du är intresserad så skicka mig ett mejl så skickar jag dig en inbjudan. Visserligen kan du bli medlem själv, men min erfarenhet är att det är ganska bra att ha en person att fråga lite i början, speciellt som Trivago Sverige just nu saknar ansvarig för plattformen, vilket ställer till problem för nybörjare. Min mejladress hittar du under min profil på den här sidan.

Om ni är intresserade kan ni exempelvis titta på en turistguide jag skrivit om min gamla hemstad Nora.

måndag 9 augusti 2010

Nu är det full fart varenda dag och även dessemellan

Madelaine fyllde år medan hon var här så vi bjöd henne på restaurang i grannbyn. Restaurangen heter Auberge de Côte Jardin och ligger i byn Conilhac där dom för övrigt har en årlig myckat bra jazzfestival i november.

Man märker verkligen att den trestjärninge Gilles Goujon har blivit idolen och förebilden för traktens kockar. Det var nämligen nästan lustigt att se hur det ena efter det andra kopierats från förebilden. De fantasifulla tallrikarna, serveringen på plattor av skiffer, huvudrätt på svart gris och utformingen av desserterna var som tagna från den stora förebilden. Det hade emellertid varit bra om kocken tagit med sin personal dit på studiebesök så dom fått uppleva hur opretensiöst och korrekt serveringen går till på en restaurang av klass - allt för att gästen skall känna sig avslappnad och välkommen. Här var de småsnorkiga unga flickorna både slarviga och okunniga, vilket drog ned upplevelsen trots att maten, med ett undantag, var utmärkt. Den lilla smakretaren på sardiner som serverades i början var så extrem så inte ens sällskapets sardinälskare kunde få ner den minsta bit.

Annars har det blivit det vanliga programmet med La Cité i Carcassone, lite strand (som jag gärna avstår), många vingårdar, marknaden på onsdag, upptäktfärd i matbutikerna, Canal de Midi, ostronodlingarna i Gruissan och god mat på terassen om kvällarna.

Innan alla gästerna kom hann vi med att bjuda in våra irländska och amerikanska vänner på jättechillin. Det var en chilli jag hämtat från Ann Arbor Cook Book och som verkligen är en genuin amerikansk chilli. Oerhört uppskattat med guacamole till. Jag gjorde en sjulitersgryta så det blev lite över att lägga i frysen. Det kom väl till pass idag när vi var ensamma och kunde njuta det med en Margarita före.

Vi hann också med att vara på bröllopskonsert i veckan. Det var vänner i byn som gifte sig efter tjugo års samboförhållande. Före brölloppet hos borgmästaren höll bruden konsert med spirituals i det lilla kapellet Saint Simeon uppe på Garriguen. Det var överraskningsgåva till brudgummen  - alla vänner, föräldrar och deras tre barn var närvarande. Eftersom vi hade gäster kunde vi inte vara med på själva vigselakten och den efterföljande aperitifen, men vi åkte hem till dom idag och gav dom en jättefin bouganvilla som minne.

Om någon fortfarande har semester kvar har jag ännu ett höjdartips för läsning, nämligen Roslund & Hellströms absolut bästa bok: Edward Finnegans upprättelse - såvida ni inte föredrar att lära er att släktforska.

torsdag 5 augusti 2010

Harryhandel i Frankrike och njutningar i vänners slag

Vi har nu haft vänner som gästat oss i ett par veckor. Först var det våra norska vänner Else och Leif, och nu är det Madelaine och Ulf från Sverige. Under ett par dagar överlappade dom varandra, vilket vi löste genom att det ena paret bodde hos våra amerikanska vänner som har ett hus tomt för närvarande. Att dom sedan stannade där eftersom vår säng var lite för kort för den reslige Ulf var helt OK eftersom vi umgicks från frukost till aftonen ändå och hade jättetrevligt.

De överlappande dagarna använde vi bland annat till att återigen besöka den eminente kocken Gilles Goujon i den lilla puttebyn Fontjoncouse. Som det är för de flesta hade ju ingen av vännerna ens varit i närheten av en trestjärnig Guide Michelinrestaurang förrut så det måste ju bara upplevas. Vi hade tänkt äta samma lunchmeny för 60 euro som vi avnjutit tidigare, men eftersom det var helg serverades den inte utan vi fick hålla tillgodo med den nästan dubbelt så dyra kvällmenyn. Alla strålade av lycka för denna osedvanliga tur. Nu tror ni väl att jag är galen, men men nu är det ju en gång så med oss lutheraner att vi får lov att begå vilka synder som helst bara vi inte begår dom med berått mod. På det viset är vi ganska lika muslimer som ju både får avstå från bönestunder och ta sig en hutt om dom är på resa och i omständigheter dom inte själva råder över. Det senare har jag från en av mina muslimska vänner som är väl bevandrad i regelboken. Spriförbudet, säger han, är nämligen en följd av att man måste vara klar i huvudet när man ber och om bönen bortfaller så bortfaller även spritförbudet.

Men åter till vår hemska (o)tur med menyn på restaurangen. Givetvis skulle ingen av oss ha vågat förslå att vi skulle ta den dyrare menyn om den billigare funnits. Ni kan tänka er hur det snurrar i huvudet:
- Nu är vi ju, för kanske enda gången i vårt liv, på en restaurang av den här klassen och dessutom på semester i Frankrike så det skulle allt vara kul att slå till
- Men - tänk om dom andra tycker jag är brackig - dom kanske tycker det är slösaktigt eller dyrt och då känner dom sig dumma
- Hoppas någon annan föreslår det så jag, med tvekan, får gå med på det - det verkar mer ödmjukt.

Ja ni vet ju hur tankarna går! Hursomhelst löstes detta till allas belåtenhet när kyparen beklagande meddelade att den billigare, mer lagoma, och politiskt korrekta menyn inte fanns att tillgå på söndagar. Alla njöt oerhört, men givetvis var vi tvugna att med jämna mellanrum försäkra varandra om hur lite vi hade fått för samma pengar hemma i Göteborg. Där hade vi ju god hjälp av våra norska vänner eftersom måltiden inte på något försträckande sätt översteg priset för pizza på Karl Johan. Egentligen var det ju billigt och en riktigt god affär vi gjorde tröstade vi oss med medan vi njöt i fulla drag. Ett minne för livet blev det för alla - det var vi överens om.

Våra vänner har en annan egenhet också - dom biter sönder sina tänder. Det är åtminstone vad vår tandläkare sa när vi andra gången i år akut fixar tid hos henne för, på baguette, sönderbiten tand. Som vanligt fixade hon på stört en provisorisk lagning för ett par hundralappar i arvode. Det är inte kul att gå på restaurang med trasiga tänder.

Nu var det inte nog med det för Leif hade irriterat sig hela resan från Norge på vibrationer i ratten på sin Citroën. Han hade just servat den i Norge innan nedresan och fått besked om att han hade en glapp styrsknut som behövde bytas. Sagt och gjort åkte vi till den lokala Citroënverkstaden som inte kunde titta på bilen genast men han var välkommen klockan 10 dagen efter. Man hissade då upp bilen och gick igenom styrningen noggrant. Något glapp hittade man inte med däremot för låg oljenivå i systemet, vilket fylldes på och bilen provkördes. Hela operationen tog 1 timma och kostade honom inte ett öre - det bjöd man på. Han trodde att han drömde! När vi åkte därifrån sa min fru att vi ses nästa vecka för då kommer våra svenska vänner in med sin bil för service. Det uppskattade dom på verkstaden.

Jag får väl tillägga att vibrationerna försvann och Leif och Else är välbehållna hemma i Norge. Den tunga vinlasten har dom lämnat hos vänner i Strömstad och samlar nu familjen vid återkommande tillfällen för hämtning av ransoner om fyra flaskor per skalle när törsten tar vid. Dom har således sällat sig till, den av det norska etablissemanget häcklade, Harrygruppen som är sådana opatriotiska idioter att dom föredrar att köpa matvaror i Sverige för halva priset framför att betala för de överlägsna norska jordbruksprodukterna.

Slutligen vill jag ge er ett underbart lästips, nämligen Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. Det är en hejdlöst rolig bok i sann Forest Gump-anda.

Om ni inte gillar att läsa kan jag återigen rekommendera min släktforskarkurs - efter den har ni inga fritidsproblem mer.
Gadgeten innehöll ett fel