Nu är det full fart varenda dag och även dessemellan

Madelaine fyllde år medan hon var här så vi bjöd henne på restaurang i grannbyn. Restaurangen heter Auberge de Côte Jardin och ligger i byn Conilhac där dom för övrigt har en årlig myckat bra jazzfestival i november.

Man märker verkligen att den trestjärninge Gilles Goujon har blivit idolen och förebilden för traktens kockar. Det var nämligen nästan lustigt att se hur det ena efter det andra kopierats från förebilden. De fantasifulla tallrikarna, serveringen på plattor av skiffer, huvudrätt på svart gris och utformingen av desserterna var som tagna från den stora förebilden. Det hade emellertid varit bra om kocken tagit med sin personal dit på studiebesök så dom fått uppleva hur opretensiöst och korrekt serveringen går till på en restaurang av klass - allt för att gästen skall känna sig avslappnad och välkommen. Här var de småsnorkiga unga flickorna både slarviga och okunniga, vilket drog ned upplevelsen trots att maten, med ett undantag, var utmärkt. Den lilla smakretaren på sardiner som serverades i början var så extrem så inte ens sällskapets sardinälskare kunde få ner den minsta bit.

Annars har det blivit det vanliga programmet med La Cité i Carcassone, lite strand (som jag gärna avstår), många vingårdar, marknaden på onsdag, upptäktfärd i matbutikerna, Canal de Midi, ostronodlingarna i Gruissan och god mat på terassen om kvällarna.

Innan alla gästerna kom hann vi med att bjuda in våra irländska och amerikanska vänner på jättechillin. Det var en chilli jag hämtat från Ann Arbor Cook Book och som verkligen är en genuin amerikansk chilli. Oerhört uppskattat med guacamole till. Jag gjorde en sjulitersgryta så det blev lite över att lägga i frysen. Det kom väl till pass idag när vi var ensamma och kunde njuta det med en Margarita före.

Vi hann också med att vara på bröllopskonsert i veckan. Det var vänner i byn som gifte sig efter tjugo års samboförhållande. Före brölloppet hos borgmästaren höll bruden konsert med spirituals i det lilla kapellet Saint Simeon uppe på Garriguen. Det var överraskningsgåva till brudgummen  - alla vänner, föräldrar och deras tre barn var närvarande. Eftersom vi hade gäster kunde vi inte vara med på själva vigselakten och den efterföljande aperitifen, men vi åkte hem till dom idag och gav dom en jättefin bouganvilla som minne.

Om någon fortfarande har semester kvar har jag ännu ett höjdartips för läsning, nämligen Roslund & Hellströms absolut bästa bok: Edward Finnegans upprättelse - såvida ni inte föredrar att lära er att släktforska.