Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

tisdag 30 april 2013

En upplevelse i världens centrum



Salvador Dali kallade Perpignan världens medelpunkt och har också smyckat järnvägsstationen där på ett för Dali mycket otypiskt sätt. Jag har haft det tvivelaktiga nöjet att vara där under en vecka. Att nöjet varit tveksamt beror på att det var på det nybyggda sjukhuset som jag tvingades bedriva tiden.

Jag har sett många sjukhus och nybyggda operationssalar både i Europa och Asien som led i mitt arbete, men aldrig någonsin utnyttjat deras logimöjligheter som patient. Det är en underlig upplevelse att samtidigt som man vet att dom skall göra saker med en själv inte kunna låta bli att studera hur dom löst operationssalar och vårdavdelningar och jämföra med annat man sett. Troligen är det bra eftersom det skingrar tankarna lite från det man är där för. 

Nu har jag ju aldrig varit patient i Sverige, men jag antar att det är ganska lika. Här är det förvånansvärt gott om personal, som dessutom är trevliga, bortsett från att jag har svårt för den hurtiga typen av vårdpersonal som tar det som en personlig förolämpning om man inte säger att livet är toppen när dom frågar hur man mår. En annan svår variant är dom som betraktar en som fullständigt kocko när man inte omedelbart fattar den lokala roussillonska dialekten som dessutom talas i superfart. Att försöka kommunicera på något annat tungomål är uteslutet. Jag undra hur många utbildade sjuksköterskor i Sverige som inte kan säga ett ord på engelska – här är det nog 90%.

Med läkarna är det emellertid annorlunda – dom behärskar ofta engelska, även dom som är fransmän. Med det menar jag att många av specialistläkarna är från andra länder och kan därför tala flera språk.

En sak som verkar vara standard inom all sjukvård är emellertid den dåliga maten – så även i matlandet Frankrike. Nu är det väl högst troligt att den inte lagas i Frankrike, utan är upphandlad enligt EUs regler för offentlig upphandling från Rumänien eller något annat medlemsland. Kanske har något svenskt landsting gett sig in i konkurrensen och vunnit någon upphandling hit ner. Hur som helst är den bedrövlig!

Det var några saker som var speciella – den ena har med min egen profession att göra. Jag stod vid ett av fönstren i sjukhuset och såg de snöklädda topparna i Pyrenéerna resa sig inte alls långt bort. Plötsligt ser jag ett  RyanAirplan som på låg höjd glider över sjukhuset. Det hörs bara ett svagt sus fast det känns som om planet snuddar vid byggnaden. Sjukhuset ligger nämligen bara några hundra meter från flygplatsen och mellan denna och sjukhuset ligger den stora motorvägen där all trafik till och från Spanien rusar fram. Sådan ljudisolering av en byggnad kostar pengar.

När det gäller den andra underligheten måste jag lita till min frus 30 år i vården för att förstå hur konstigt det är. Trots rikligt med personal var organisationen i sin praktik väldigt lite hierarkisk. Den sköterska som var avdelningsföreståndare tvekade inte att rycka in på alla områden – hon delade ut mat, hjälpte till att bädda, att tvätta patienter eller göra omläggningar om det passade sig. Klinikchefen kom in och hälsade och pratade en stund och min vårdande läkare satt ned långa stunder och pratade och förklarade vad han tänkte ta sig för och upprepade ständigt att det var min kropp och att han bara berättade vilka alternativ jag hade att välja på. Eftersom ”ronden” bara bestod av honom blev det till och med lite privat snack. 

Under mitt arbete med vårdfrågor i Sverige har jag närmast till leda hört den populära svenska målsättningen: ”Patienten i centrum”. Nu har jag upplevt det. Det är nu 4 dagar sedan dom släppte ut mig och jag mår bättre än på mycket länge. Jag vill också tacka alla vänner för stöd och vänskap under och efter min ofrivilliga vistelse i "Centre du monde".

tisdag 2 april 2013

Den franska Påsken är lite annorlunda




Påsk i Frankrike är verkligen en ickehändelse om man inte går i kyrkan. Den enda dagen som är ledig är måndagen och alla affärer är öppna hela veckan utom på söndag förstås för då är det alltid stängt. Man skulle ju tro att ett katolskt land skulle vara mer noga med de religiösa högtiderna, men vi finner att Sverige har ovanligt många religiöst orsakade helger jämfört med många andra länder. Samtidigt är man mer religiös här än i Sverige. Många väntar till tredje dagen innan man säger Glad Påsk. En katolik tycker liksom inte att det är särskilt glatt att spika upp någon på ett kors – för ni vet väl att det finns en historia kring påsken i många kulturer och den har inte med harar eller flygande tanter på kvastar att göra.

En annan underlighet är att det nästan alltid är dåligt väder under påsken här nere, vilket ju är trist efterson vi ofta får besök från Sverige som tror att dom skall komma ned till värme och sol. Inte ett enda år så länge vi kan minnas har det varit särskilt fint väder under påskhelgen. Nu säger säkert vän av ordning att ”så kan det ju inte vara – påsken flyttar ju på sig!” Den gör ju det, men den flyttar sig ju i förhållande till astronomiska förhållanden och de har ju samband med vädret – åtminstone mer än många andra förhållanden under en begränsad tidsrymd. Hur det nu är med det så är det ingen höjdare att besöka oss under påsklovet.
I år hade dom lovat riktigt trist väder här nere under påsken, men underligt har det blivit bättre än det brukar bli, tvärtemot prognoserna. Vi åt till och med lunch på terrassen häromdagen  – både vi och katten.

En annan ovanlighet för oss svenskar är avsaknaden av godis i franska affärer. Visst – det finns delikata chokladkartonger av alla de slag till helgerna och alla sorter av gourmetchoklad samt till påsk harar gjutna i choklad, men överflödet av smågodis och chokladbitar finner man inte. Jag blev sugen häromdagen, men kunde inte hitta något att mumsa på i hela det stora köpcentrat. Det fick bli en glasstrut, vilket också är svårt att få tag på under vinterhalvåret på många ställen. Fransmän köper inte glass när det är så kallt som 15 grader.  I vissa småbutiker i byarna kan det förekomma några enstaka lådor med smågodis, som de minsta barnen köper en liten påse av, men vuxna skulle ja aldrig ens titta på sådant.

Däremot finns det ganska mycket delikata bakverk i alla varuhus. Dessa äts som dessert efter maten. Vanan i Sverige att äta kaffe-och-kaka är närmast okänd här. Vanligast efter maten är en liten stark kopp kaffe, men senaste året har det dykt upp det man kallar café-gourmande på restaurangerna. Då får man en miniversion av ett antal av deserterna på menyn tillsamman med en kopp espresso.

Även avec till kaffet är man ganska sparsam med här nere. En klämtare till kaffet är det mest icke franska turister som kostar på sig. Ibland blir vi emellertid bjudna på ett litet glas hemmagjord avec på ställen där dom känner oss. Om man bjuder på en avec hemma så tar gästerna bara en liten 2 cl och så är det bra. I Sverige är det inte direkt ovanligt att ens gäster nästan fyller glaset med dyr dryck om man inte portionerar ut det och serverar på en liten bricka.

Nu är emellertid påsken över, aprilskämten passerade och klockan omställd. Jag hade riktigt svårt att lista ut vad som var aprilskämt i år. Mycket av det som skrivs i de svenska tidningarna skulle kunna platsa. Länge trodde jag att nyheten att Leif Pagrotsky skulle dra sig tillbaka från strålkastarna var årets skämt, men det fick jag kassera när flera tidningar hade samma nyhet. Att Bladerunner skulle få ställa upp i VM var länge en favorit, men av samma skäl fick jag ändra mig. Länge sökte jag efter något om Göteborgs spårvagnsinköp, men den historien är ju så fantastisk så den kan man ju inte ens hitta på skämt kring. Jag gick faktiskt bet och fick tjuvtitta på sammanställningen.

Gadgeten innehöll ett fel