Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

fredag 27 november 2009

Min son - filmstjärnan

Nog är det kul när ens barn får göra roliga saker. Den animerade filmen Metropia har premiär i dagarna och min son David Granath har lånat ut sin kropp till filmfiguren. Rösten hans dög dock inte - och kanske inte skådespelartalangerna heller - så det fick bli Stellan Skarsgårds. Men nog är det lite knepigt att se den ruskige boven i Metropia i form av en något vanställd David. Speciellt som David är det snällaste man kan tänka sig - det är lite svårt att ta in. Själv tycker han det är jättekul. Att det är fler som tycker det är otroligt kan man läsa om i Expressen, samt på Resumé.


När David inte roar sig som filmstjärna driver han reklambyrå, men Granath EURO RSCG gör annat kul också som man kan se på deras Blogg.

tisdag 24 november 2009

Lite av varje en förvinterdag

Nu har det varit Jazzmånad i Conhilac Corbières igen. Vi lyssnade till Roberto Fonseca som vi hörde på Kuba i vintras. Det var verkligen en fantastisk musikupplevelse. Folk var helt begeistrade och han blev inropad fem gånger. Nog är det fantastiskt att man kan höra jazz av den kvaliten i småbyar ute på landet.

I övrigt så njuter vi av vädret som är som svensk sommar. Vi har ungefär tio grader högre temperatur här nere under alla årstider jämfört med Göteborg där vi bodde förrut. Det gäller emellertid inte under den kallaste vintern i Sverige och den hetaste sommaren här för då är skillnaden större. Vi var i Sete i söndags och sta'n kryllade av flanörer i det vackra vädret. Det var fortfarande 16 grader ute klockan 12 på natten.

I morgon är det marknad igen och vi köper våra obligatoriska fem kilo apelsiner som vi pressar varje frukost. 1 Euro kilot kostar dom och en apelsin ger ett stort glas juice. Förra veckan köpte vi några för oss okända frukter som är mogna nu. Det var Fuyu som ser ut som en Charonfrukt men kan ätas även när den inte är jättemogen. En annan lustig frukt heter Feijoa och smakar helt underbart. Smaken kan närmast beskrivas som en smultron-smakande kivi med en aning beska i. Den växer på buskar som ofta planteras mellan vinfälten för att stoppa vinden.

På veckans program står annars Thanksgiving hos våra amerikanska vänner samt svensk middag på onsdag för en engelsk väninna och en lokal konstnär som vi känner. Det skall bli kalvstek med gräddsås, kokt potatis, pressgurka och lingonsylt. Till förrätt blir det en liten tallrik med en röra på lax, svenska räkor, hackat hårdkokt ägg som är blandat med majonäs och crème fraiche. Till detta några skivor avacado och några korn forellrom på toppen. Till detta blir det öl och OP Anderssons akvavit. Efterrätt blir vaniljglass med varm hjortronsylt. Det enda avsteget från det svenska blir ett lokalt vin till steken.

Det nya barnbarnet rapporteras må bra och föräldrarna börjar hämta sig från den svåra ankomsten. Dom är jätteduktiga allihop och pojken är "såå redig" som man säger i Göteborg. Här i Frankrike frågar alla vad barnet heter och blir jätteförvånade att det inte är bestämt ännu. Man måste nämligen rapportera namnet och födseln inom 48 timmar hos borgmästaren här. Man har ju inga personnummer och ingen centraliserad folkbokföring som fixar allt här så nog är det fördelar med det svenska systemet på det sättet. Å andra sidan kan dom inte korskolla folk eftersom dom har olika identifikationer hos varje myndighet.

Så har vi hört att det skall bli privata apotek i Sverige, men som alltid i Sverige blir det ju inte alls så att man kan starta ett apotek utan vidare utan det skall vara storskaligt och centraliserat även som privat har jag förstått. Här finns det mängder av små apotek som alla är privata. Förutom att dom säljer alla de traditionella läkemedlem som folk behöver så är dom i allmänhet specialiserade på något ytterligare. Det kan vara naturmedicin, örtmedicin, homeopati eller något annat. Vi har hittat en apotekskedja som säljer alla produkter upp till 50% billigare än alla de andra. De drivs av ett apoteksnederlag så de har inga mellanhänder mellan grossisten och kunden. Min fru är särskilt lycklig över att hon kan köpa Nicorette för halva normalpriset.

Borde man inte förbjuda Nicorette på svenska arbetsplatser förresten? Jag har hört att det börjar komma krav på totalt förbud mot rökning och snusning. Tänk så mycket nyttig energi som går åt att tugga som kan användas till att producera. Och fåniga ser dom ju ut också när dom idislar så det borde ju vi tadelfria människor inte behöva se på. Dessutom hörde jag en som kletade sitt begagnade under en bordsskiva en gång så bort med otyget!!

Jag hörde en person på radion igår som menade att Thomas Thorild lurade skjortan av alla akademiska potentater i Uppsala när han fick dom att rista in sitt sarkastiska citat: "Att tänka fritt är stort, men tänka rätt är större" över entren till universitetet. Det är verkligen en hyllning till medelmåttan och den politiska korrektheten.

Senaste veckans Filosofiska rummet handlade om detta. Programmet handlade om huruvida Sverige är ett filosofiskt U-land eller ej. Det blev en intressant diskussion mellan artisten Alexander Bard, docent Marcia Cavalcante Schuback och professor Sven-Eric Liedman. Det måste vara mycket värdefullt för den brasilianske docenten i filosofi och den svenske professorn att få en grundkurs i filosofi av den internationellt berömde filosofen (enligt honom själv) Alexander Bard.

Naturen är i höstfärger här nu och vi försöker ta en promenad varje dag, men det är ju så mycket att göra som pensionär.

Nu börjar jag bli hungrig, men vi får nog vänta på mat eftersom min fru och hennes väninna bankar i vår lilla verkstad. Dom gör "dopskedar" i silver åt sina små nya barnbarn.


Dagens citat får bli fritt ur minnet av en tecknare/skämtare i Dagens Nyheter någon gång på 90-talet:

"Dom som inte röker kräver rökförbud, nykteristerna kräver spritförbud, vegetarianerna kräver köttförbud. Nu är det snart vi impotenta som står i tur."

torsdag 19 november 2009

Ännu ett fantastiskt barnbarn!

Den pärs man går igenom när man får barnbarn sliter på krafterna. Det insåg jag när en av döttrarna fick sin förstfödde härom dagen. Det var verkligen en pärs. Definitivt för henne och fadern men också för oss. Vi gick hela dagen som nervvrak och det var ingen måtta på vart fantasin skenade iväg med oss när det började gå in på andra dygnet av värkar och ingen information kunde vi få hur läget var på grund av sekretessen. Där satt vi i Frankrike och tuggade ned våra naglar så vi nästan såg ut som Venus från Milo frampå kvällskvisten. Nu gick allt, som det brukar, bra och den lille gossen är frisk och kry och hemma i det nyrennoverade huset och blir bortskämd efter alla konstens regler. Visserligen har han mest sovit hittills, men vad skall man vänta sig efter att ha buffat för att få komma ut under halvannat dygn. Sådant tar på krafterna även för en liten kämpe.

Vi hade hoppats vi skulle kunna få en titt på underverket via Skype idag, men då strejkade vårt bredband - det får bli i morgon. Hur som helst har vi firat med Champgne och en brakmiddag på restaurang så nu har vi bara att se fram emot att komma hem i Jul och se den lille i verkligheten. Min fru har stickat i månader så hon nästan fått stickningsarmbåge.

Nog är det konstigt hur olika det kan vara att föda barn. En av våra andra döttrar hann inte längre än till badrummet innan den lille ploppade ut som en champagnekork ur en flaska. Pappan fick sköta förlossningen på badrumsgolvet, vilket han gjorde med den äran. Den lille krabaten tog ingen skada av det heller utan är ett riktigt litet busfrö som är snabbare än vinden så man måste hålla stenkoll när man är ute med honom. Det enda "men" han fått är att han gillar bilar och har skärt som sin favoritfärg. Jag har letat överallt efter en skär bil åt honom, men det finns inte. Bilar till killar ÄR INTE SKÄRA - det är dockor till tjejer som har den färgen.

måndag 16 november 2009

Vi som nått mogen ålder borde vara döda - eller åtminstone rullstolburna eller psykfall

Vi har mängder av kloka och insiktfulla vänner som ibland skickar oss sina visdomsord. Det följande har Elisabeth bidragit med:

Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på 40-talet, 50-talet, 60-talet, och 70-talet inte ha överlevt.

Våra sängar var målade med blybaserad färg.
Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.

Vi drack vatten från trädgårdsslangen.

Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte.
Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon dog av det.

Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker, och körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.

Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen - ingen hade mobiltelefon.

Vi hade ingen Playstation, Nintendo eller X-boxar - i det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, hemdatorer eller chatrooms på Internet.

Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem!
Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var olyckor! Inga andra kunde få skulden - bara vi själva.

Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det.

Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna.
Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet.
Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, de fick helt enkelt gå om ett år.

Vi fick äta jordnötter.

Åkte bil utan bälte med föräldrar som rökte i bilen.

Fick aldrig skjuts utan fick ta oss själva gående eller per cykel. Ritade med tuschpennor med ämnen som är förbjudna idag.

Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösare och investerare någonsin. De sista 50 åren har varit en explosion av nya idéer. Vi hade frihet, fiasko, succéer, förälskelser och ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop.

Eftersom du är en av dem. Grattis!!!

Det goda livet är vårt!!

Dagen citat får bli följande av Mohammed Ali (Cassius Clay)

"The man who views the world at 50 the same as he did at 20 has wasted 30 years of his life."

"Den som ser världen på samma sätt vid 50 som han gjorde vid 20 har slarvat bort 30 år av sitt liv"
/Egen översättning/

torsdag 12 november 2009

Tro inte på dom - turistreportagen alltså

Vi har haft kallt i någon vecka nu. Runt tio grader och snåblåsts och lite regn på nätterna, men nu är det bättre och verkar hålla i sig en tid. Jag är ingen älskare av friluftsbad, vändstekning i 40 graders värme på stranden och sand i maten, men ändå gillar jag värme om man gör något meningsfull. För mig är därför havet och stranden absolut vackrast och angenämast på vintern.

Vi promenerade på stranden i Port La Nouvelle idag. 20 grader, sol, lätt bris, gammal sjö och absolut tomt på folk - kan det bli bättre?. Jag kom då att tänka på en artikel i ett nummer av Svensk Damtidning som en vän till oss tog med från Sverige för att vi skulle få läsa ett resereportage om våra trakter. Jag säger bara - tro dom inte! Jag vet inte hur dom gör sina reportage, men inte besöker dom platserna dom skriver om i alla fall. Kanske besparingarna gör att resereportagen numera görs utifrån virtuella resor på internet eller också ligger dom vid hotellpolen och dricker paraplydrinkar hela tiden och snor sedan ihop något från webben när dom kommer hem.

I Svensk Damtidning skrev man om Gruissan Plage, eller egentligen La Plage des Chalets i Gruissan. Man berättade mycket riktigt att man där spelade in kultfilmen Betty Blue och detta illustrerades med en bild av några vackra livräddningstorn på stranden. Nu är det bara det att dom tornen ligger i Port La Nouvelle. Gruissans torn är tämligen trista att se på. Nu får man väl ursäkta journalisten eftersom hon/han tydligen, inte ont anande, klippt bilden från filmen och där använder man dom mycket vackrare tornen i Port La Nouvelle och placerar dom virtuellt i Gruissan.

Nu är ju inte det här så allvarligt och inte var den här artikeln värre än någon annan. Visserligen rekommenderade journalisten några restauranger och höjde dom till skyarna. Vi känner till dom och inte skulle vi vilja ta våra vänner dit, men dom har fixat sig bra plats på internet och i turistboschyrerna. Jag tycker jag ser ett mönster i semesterreportagen och om man känner till de verkliga förhållandena undrar man om journalisten alls varit på plats.

Det är lite som vädret - man behöver bara titta ut genom fönstret för att konstatera att väderleksrapporten är fel när dom berättar att det regnar och solen faktiskt strålar ute. Men datormodellen som analyserar alla tusen tillgängliga mätvärdena som matats in i meteorologerna superdatorer säger att det faktiskt regnar, så vem är jag att veta bättre grundat på amatörmässiga observationer. Ändå tror vi numera blint på dom när dom, utifrån sina teoretiska datormodeller, berättar hur vårt klimat skall se ut om hundra år. Jag önskar dom lade ned lite mer krut på att få det att stämma på torsdag också. Men vädret är förstås väldigt komplicerat och beroende av så många olika aspekter inom och utom människans kontroll så vad kan man begära att kunna förutspå om hur det bli så långt fram som nästa vecka.

tisdag 10 november 2009

Arv, miljö och katters personlighet.

Vi har två katter som vi har haft med oss från Sverige. Deras mor var en förvildad svartvit bondkatt som valt vårt uthus för sin nedkomst. Kullen bestod av sex kattungar som alla var mycket olika. Kattan hade varit promiskuös och idkat umgänge med åtminstone två hannar, varav den ene var någon typ av raskatt på vift bland kattpopulaset. Detta resulterade i att den förstfödde blev en katt som ser ut som en perfekt Ragdoll och de andra blev olika färgvarianter från kolsvart till guldbrunt. Givetvis valde vi att ta hand om ragdollen eftersom han var så bedårande vacker och försigkommen. Den andra vi tog hand om var en likaså tuff svartvit svensk bondkatt. Vi döpte dom till Champis och Hjalmar. Hjalmar valdes egentligen av vårt barnbarn och döptes till Alma, men när vi insåg att det var en hanne fick han heta Hjalmar så han på ett ungefär skulle känna igen sitt namn. De övriga kattungarna lyckades vi placera ut bland vänner.

Det som förundrat oss hela tiden är hur olika dessa två katter är. Eftersom dom tillhörde extremvarianterna i kullen är det tydligt att Champis far är en raskatt, kanske en Birma och Hjalmars far är en svensk bondkatt, troligen en halvbror, eftersom modern hade ett otal söner och döttrar som levde vilda nere vid Björboholms båthamn.

Champis är den sofistikerade kuddkatten. Han är oerhört kelen, han är vänlig mot alla andra djur. Oavsett om det är andra katter eller hundar så går han fram till dom och nosar och bekantar sig varefter han drar sig tillbaka till sin sovplats. Han föredrar att ligga skyddad under bord, i garderober eller också kryper han under ett klädesplagg. Han är ett oerhört matvrak, men blir inte överviktig. Han gillar kryddad mat och franska ostar och annat som Hjalmar aldrig skulle röra vid. Han är också en mycket egensinnig katt. Man kan inte lära honom någonting eller få honom att avstå från det han föresatt sig. Det är Champis som förstör våra möbler genom att vässa klorna. Han har vidare mycket svaga revirinstinkter med ett undantag och det är matskålen, som han härskar oinskränkt över. Han går absolut inte ut i Frankrike om det inte är midnatt och helt lungt ute.

Hjalmar å andra sidan tycker inte om att bli handskad med. I nåder kan man få klappa honom, men när han är sjuk eller skadad finner han sig i det mesta av någon anledning. Då är han fullständigt trygg. Att behandla Champis i samma situation kräver tjocka handskar. Hjalmar har alltid varit mycket avogt inställd till andra katter. När vi passat dotterns katter på sommaren blir det alltid problem mellan dem och Hjalmar, aldrig med Champis. Hjalmars revisinstikter är mycket starka. I Sverige hade han ett enormt stort revir och han har börjat att lägga stora delar av centrala byn under sig även i Frankrike. Flera nätter har han kommit hem med smärre blessyrer efter revirstrider. Han är mycket lätt att kommunicera med - han svarar på tilltal med små ljud och lystrar till ett begränsat ordförråd. Han vet exakt vad han får göra och inte. Visserligen gör han det ändå men man behöver bara titta på honom så slutar han och ser skamsen ut. Champis skulle vara totalt oberörd i samma situation. Hjalmar vässar sina klor på därtill avsedd plats och uppför sig i det mesta exemplariskt. Hans sovplats är med fördel på bästa sängen eller på bästa soffan, gärna på en filt med samma färg som han själv har. Hans matsmak är konventionell kattmässig, men trots att han äter mindre än Champis har han en tendens till övervikt.

Hur fungerar då det broderliga umgänget mellan denna robusta revirförsvarande tuffing och den avsevärt mindre prydnadskatten Champis. Båda vill naturligtvis träna sina reflexer på varandra och ger sig på varandra i broderlig kamp. Det är emellertid ingen tvekan om vem som är den dominerande - det är Champis. Han sitter lungt och tittar på Hjalmar när han kommer och vill bråka. I sista ögonblicket lappar han till sin bror med tassen, varefter Hjalmar drar sig tillbaka, slickar sig lite generat och försöker se oberörd ut på katters vis. Vid matskålen drar sig Hjalmar automatiskt tillbaka när Champis anländer så numera har vi två skålar, men eftersom Champis äter fortare hinner han med att stjäla lite för sin bror också innan han är klar.

Båda katterna är 9 år gamla och kastrerade och har varit hos oss hela sitt liv. Bådas favoritmat är svenska räkor, som faktiskt går att köpa djupfrysta här. Vi har försökt med olika sorters franska skaldjur, men dom smakar inte ens på dom.

Räkfest i köket


Hjalmar



Champis




onsdag 4 november 2009

Vad vi talar om i Sverige och Frankrike

Det är intressant att jämföra hur olika företeelser behandlas i Frankrike och Sverige. En aktuell debatt i Sverige har varit sk. samkönade äktenskap. Man vill lagstiftningsvägen tvinga präster att, mot sin religiösa övertygelse, viga samkönade par. Frågan är naturligtvis svår eftersom det är lika traumatiskt för samkönade par som vill ha en religiös vigsel att inte få det som det måste vara för prästerna att göra något som går mot deras tro. I Frankrike har man aldrig haft detta problem eftersom Frankrike, i likhet med de flesta demokratier, är ett sekulärt samhälle där kyrkorna inte har vigselrätt. Viger sig gör man hos borgmästaren och om man sedan vill uppsöker man sin religiösa ledare, vilken den nu är, för att få välsignelse av äktenskapen. Så enkelt löser man det.

En annan het fråga i Sverige är huruvida man skall få bära heltäckande slöjor om man arbetar som läkare eller lärare. Även den frågan har man löst i Frankrike där alla religiösa symboler är förbjudna i offentlig tjänst eller i offentliga sammanhang som exempelvis skolor. Det är således lika opassande att bära kors eller judisk kippa som att bära slöja i sådana sammanhang i Frankrike. Nu är långt ifrån alla glada över det i Frankrike och dom som tycker annorlunda ser snarare Sverige som ett föredöme. Härom dagen hade man ett inslag på TV om detta där man berättade att i Sverige går minsann både polisen och militären omkring i slöja. För inte så länge sedan hade man ett program om Norge där man berättade för de förvånade fransmännen att Norge på grund av sin oljerikedom hade avskaffat alla skatter. Om fransmännen fann detta förvånande så var det inget mot vad våra norska vänner tyckte det var. En sak är i alla fall lika i Frankrike och Sverige och det är medias trovärdighet.

Man har nyligen antagit en lag i Frankrike som förbjuder elever under 15 år att ha med sig mobiltelefoner i skolan. Att, som våra svenska vänner som är pensionerade lärare berättar, eleverna spelar kort och har ytterkläderna på under lektion, är förmodligen så otänkbart i en fransk skola så det inte ens behöver åtgärdas.

Den franske socialministren Frédéric Mitterand har i sina memoarer erkänt att han köpt sex i Thailand, vilket gör att vissa grupper kräver hans avgång. Han påpekar emellertid att han köpt sex av vuxna personer så det har ingen annan med att göra. Skulle det argumentet bita i Sverige måntro?

Å andra sidan har Sarkozy försökt utnämna sin drygt tjugoårige son till en hög chefspost inom förvaltningen, men då blev det för mycket även för fransmännen. Han fick ett något mer underordnat jobb i samma förvaltning i stället. Där är det lite som utnämningar av landshövdingar, generaldirektörer och Systembolagschefer i Sverige.

Vi har här emellertid en typ av kriminalitet som inte har blivit vanlig i Sverige ännu. Nyss sprängdes en liga som specialiserat sig på motorvägsrån. Man klär ut sig i uniformer och ger sig ut för att vara poliser inför osäkra turister på rastplatserna. När dom kliver ur sina bilar blir dom rånade av "poliserna". Den riktiga polisen har lyckats ta fast 40 nyblivna europeer från östeuropa som startat sådan företagsamhet inspirerade av sin uppfattning om vad det är att vara "fri kapitalist".

För övrigt kan man läsa att man i London sålt ett dokument från 1779 som visar en detaljerad plan av en fransk general att invadera Storbritannien. Detta skulle göras med hjälp av amerikanska armen och 500 indiansoldater.

Slutligen - för den som tänker semestra i Frankrike har man räknat fram att medelpriset för ett hotellrum i Frankrike 2009 är 91 Euro, vilket är det lägsta på fem år. Men då skall man komma ihåg att priset är per rum i Frankrike, inte per person. De hotell vi brukar bo på brukar kosta så där 50-90 Euro och då är dom jättebra tycker vi.

Dagen citat får bli av den kinesiske författaren Lin Yutang (1895-1976):

When small men begin to cast big shadows, it means that the sun is about to set.

När små män kastar långa skuggor betyder det att mörkret är nära
/Egen översättning/

måndag 2 november 2009

Hösten vill inte komma på riktigt

Hösten envisas med att dröja. Inte för att jag klagar på det, men några gånger har jag trott att det är dags och då har vinden vänt och det har blivit rena sommarvärmen. I vingårdarna är det emellertid höst och en sådan förunderligt vacker höst det är. Vinstockarna fullständigt glöder av färgprakt i alla skiftninger från brunt till blodrött över gyllene gult, orange och nästan skära toner. Olivträdens frukter börjar mogna i svart och mandelträden dignar av torkade mandlar. De allra flesta mandlarna är emellertid bittermandel, men vi har hittat några träd som har sötmandel - en hemlighet vi bevarar väl. Några goda vänner plockar oliver från de vilda, eller snarare övergivna, träden som finns överallt som dom sedan låter pressa till olja. Det behövs 8 kilo oliver för en liter olja så det är ett styvt arbete.

Jag tänkte det kanske var dags att gräva upp tomatplantorna som vi har tillsammans med en god vän, men hon sa att hon brukar skörda tomater till efter jul så dom får stå kvar. Vi har fått massor av tomater i år. Min fru och väninnan har gjort gazpacho och chilisås, vi har ätit tomatsallad i massor, tomatpajer i alla dess former och nästa varv blir chutney och pickles på gröna tomater. Det lär vara väldigt nyttigt med tomater säger dom som kan allt om sådant - men det är helt OK så länge det är gott. Man kan väl ta en Bloody Mary på hemlagad tomatjuice för att väga upp alla nyttigheter.

Vi tog en promenad härom dagen ute vid Gruissan Plage där de fantastiska gamla fiskarkabinerna har blivit ombyggda till sommarbostäder. För dom som sett kultfilmen Betty Blue är platsen bekant.

Slutligen lite visdom från den amerikanska vaudevillesångerskan Margaret Young (1900-1969):

"Often people attempt to live their lives backwards; they try to have more things, or more money, in order to do more of what they want, so they will be happier. The way it actually works is the reverse. You must first be who you really are, then do what you need to do, in order to have what you want."

"Människor lever ofta sina liv baklänges; dom försöker skaffa sig mera saker, eller mera pengar, för att kunna göra vad dom vill, så att dom skall bli lyckligare. Det fungerar egentligen tvärtom. Först måste man finna sitt verkliga jag, sedan göra det som krävs av en, för att få vad man vill ha."
/Egen översättning/

Gadgeten innehöll ett fel