Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

fredag 25 december 2009

Ett Gott Nytt Hederligt 2010 - kan det vara nå't?

Jag skrev för ett halvår sedan hur forskarna i dagens samhälle har blivit något av glorifierade "nyttiga idioter" som man kan använda vid behov i den dagliga debatten i allehanda frågor. I snart sagt varje aktuell fråga slår debattörerna varandra i huvudet med vad "ett enigt forskarsamhälle anser". Det något sorglustiga är att i nästan varje fråga från diskussionen om "intelligent design" till den globala uppvärmningen får forskarna både representera sanningen och fördomsfullheten. Hur många miljövänner refererar inte ena stunden till forskarnas uppfattningar i miljöfrågan för att i nästa stund förkasta allt som har med skolmedicin att göra till förmån för gamla kinesiska eller homeopatiska läkekunskaper. Man använder och förkastar således vetenskapens rön allt efter behov.

Låt mej nu lämna sakfrågorna och beröra en ny företeelse i samhället. Alla vi som var med på 70-talet vet att mycket av det vi och dagens mest prominenta debattörer både på vänster och högerkanten lutade sig mot var konspirationsteorier. Konspirationsteorier var den tidens "sanningar" och ett bevis på att man var "medveten".

Numera bemöts de som ifrågasätter de rådande korrekta åsikterna med beskyllningen att de omfattar konspirationsteorier, vilket är något väldigt fult. Feltänket är emellertid att det inte behövs någon medveten konspiration för att få människor att tycka och tänka likadant hur stolligt det än är. Hur går det då till?

Det kan börja med en vetenskaplig nyhet, riktig eller ej, som någon grupp eller politiker anser "gynna saken". Om åsikten stöds av tillräckligt inflytelserika eller kända personer får den spridning i media och så är det på G, som man säger. Det kan också vara en "sanning" som är helt och hållet politiskt fabricerad. Det gäller då bara att finna forskare och experter som stödjer frågan och det har varken historiskt eller i dagsläget varit ett problem. Man kan räkna upp mängder av sådana "sanningar" genom historien, men det kan säkert läsaren själv komma på också.

När en sanning så har blivit etablerad är den självgående. Alla politiker som vill bli omvalda måste omfatta den, alla journalister som vill bli publicerade måste omfatta den, alla kändisar som vill komma med i pratshower på TV måste omfatta den och alla forskare som vill ha pengar till sin forskning måste komma fram till resultat som stödjer den "sanning" som är bestämd. Det har således inte ett dugg med konspirationer att göra utan drivs framåt av människans egen överlevnadsinstinkt och längtan efter uppmärksamhet och framgång.

Så - hur ser fortsättningen ut? Jo - genom slarv eller hederliga personers samvete kommer, för eller senare, avslöjanden som säger att allt inte är så uniformt som man velat göra gällande. Till en början tigs detta ihjäl och de som avslöjat "en annan sanning" får sota för det genom stoppade karriärer. När flödet av avslöjanden blir alltför många och från källor som inte kan negligeras kommer hela samhället, men politiker och journalister i spetsen, att tvärvända och påstå motsatsen. Ingen kommer att minnas vad man tyckte för två månder sedan och forskarna hoppar på nästa "gravy train" som amerikanarna säger.

Man kan ju bara ställa sig frågan hur många forskare och politiker som idag minns att det Rasbiologiska Institutet i Uppsala fick medel från staten ända fram på 70-talet. Hur många som idag känner någon som sympatiserade med nazismen under kriget eller Röda Kmererna eller omfattade någon av de "sanningar" som idag är omöjliga att ha eller att ha omfattat.

tisdag 22 december 2009

Göteborgska tokigheter

Inte brukade det snöa på den tiden vi bodde i Göteborg inte, men nu snöar det som det gjorde i barndomen i Bergslagen. Det får lite konsekvenser på framkomligheten. Trottoarerna är ju sällan plogade så man har ett smalt upptrampat spår att hålla sig till. Det blir verkligen en påfrestning när man möts som svensk. Det är faktiskt jättesvårt att möta gående samtidigt som man enstirrar i marken och inte låtsas om att man möter en annan mänsklig varelse. Det är nästan man snuddar vid varandra när man ålar sig förbi, men bara man inte ser på varandra eller säger något så har man ju uppträtt korrekt svenskt. Det finns ju utlänningar som fjantar omkring och ler och ber om ursäkt och kanske till och med hälsar i sådana situationer men så gör inte vi i Sverige inte.

När man åker buss är det bäst om man har en barnvagn. När någon inte ont anande idiot ställt sig på barnvagnsplatsen stirrar man ilsket på personen, kör på hälsenorna lite lagom hårt tills personen rodnande av skam flyttar sig till annan plats. Inte vore det någon sport att säga "ursäkta mig jag skall bara parkera min barnvagn" eller något liknande. Då finge man ju inte känna sig rättmätigt indignerad. Det kunde ju vara ett förbiseende från den som står på fel plats och då skulle han ju komma undan alltför lätt.

Göteborg har ett problem har jag förstått från bladet. Man vet inte ännu hur man skall kunna bötfälla utlänningar som inte betalar trängselavgift efter 2013 när det införs, "men det skall vi lösa tids nog", säger kommunalrådet med tillförsikt. Det finns ju bra erfarenheter från spårvägen hur man sätter utlänningar på plats. Givetvis måste man, som sed är, inte ha någon information om betalsystemet annat än på svenska. Bara det ger ju en hel del böter och möjligheter för kommunens riddare att spänna sig. Så bör man ju inte göra det möjligt att märka när man kör in i en zon enligt Stockholmsmodellen. Hur man betalar bör man hålla hemligt eller göra så komplicerat så ingen icke svensk begriper ett dugg. Nu är det ju inget större problem emellertid eftersom de flesta betalmetoder ändå inte är tillgängliga för utlänningar. Det är ju lite magstarkt att tro att en utlänning skall betala 70 kronor i internationella bankavgifter för att betala 20 spänn i trängselavgift eller skaffa sig tillfälligt svenskt betalkonto. Inte har dom där utländska klantarna alltid mobiler heller när dom åker på semester.

Det riktigt roliga blir nog emellertid när man skall be, exempelvis det franska Gendarmeriet, om handräckning för att driva in avgifterna och förseningsavgifterna. Man har nog inte förstått hur det funkar i andra länder riktigt.

Ett resultat kan man nog vara ganska säker på emellertid och det är att de flesta utländska bilturister kommer att dra sig för att åka till Göteborg och Stockholm när det sprids ut vilka besvär man får. Det finns ju så många andra trevliga ställen att åka till. Franska turister kommer säkert att fråga efter de bevakade gratis infartsparkeringarna med gratis anslutande kollektivtrafik som finns i hemlandet. När dom inser att de riskerar att få bilen stulen eller bruten och dessutom får betala en fantasisumma för att åka i en skranglig spårvagn så undrar dom nog om dom åkte fel någonstans på vägen norrut och hamnade bakom gamla järnridån.

Om dom nu mot förmodan skulle hitta en infartsparkering och beslutar sig för att riskera hela semestern genom att lämna bilen där. Om dom lyckas kånka upp sitt bagage på bussen så kommer dom att upptäcka att man inte kan betala ens med svenska kronor. Man måste ha magnetkort och det kan man bara köpa i speciella affärer, inte på bussen. Någon sådan affär finns naturligtvis inte vid parkeringen. Där står man då mitt ute i Hotahejti med trötta barn efter flera timmars körning och har ingen möjlighet att komma vidare. Även den mest miljömedvetne kan väl svikta i en sådan situation? Lösningen blir troligen närmaste hotell utanför zonen och snabbt vidare till andra mål i Svea rike.

Föreställ er ett annat scenario där en sydeuropeisk familj kommer sent på natten med färjan eller söderifrån på motorvägen och lyckas hitta ett hotell, gör sig glada dagar på Lisberg och så småningom åker vidare. Föreställ er vidare när familjen tre månader efter får ett brev, troligen på svenska, som hotar om indrivning om man inte omedelbart betalar in 20 kronor + straffagift till Göteborg stad för något man inte begriper vad det är. Ett så´nt fint minne från Sverige! Finns det några PR-personer inom kommunen?

Kanske de göteborgska affärsmännen skulle vara intresserade av att betala en klumpsumma till kommunen motsvarande vad turisternas trängselavgifter kan uppskattas till - det vore nog lönsamt för alla parter.

lördag 19 december 2009

Julbesök i Sverige

Så var vi i Sverige på Julbesök.Lite konstigt är det att starta i soligt och relativt varmt väder i Girona och hamna i ett kallt Göteborg. Men soligt har vi här också. Gironas flygplats var som att komma direkt till Sverige eftersom det gick ett plan till Stockholm och ett till Göteborg med 20 minuters mellanrum, så det pratades bara svenska i avgångshallen. Det började inte så lyckat eftersom vi inte lyckats skriva ut våra boardingcards pga ett datafel hos RyanAir. Vi fick betala 80 Euro för att få våra boardingkort, visserligen med löfte om återbetalning, men det vill jag se först.

Resan gick annars bra trots snöväder och kyla på många ställen i Europa som skulle ha kunnat innebära förseningar. När vi kom till Göteborg blev det emellertid lite kris bland passgerarna eftersom Säve flygplats hade passat på att stänga alla toaletter lagom till planets landning. Det var många stela ansikten och korsade ben innan väskorna kom så folk kunde rusa ut för att göra sina behov.

Vi blev hämtade av dotterna i en lånad BMW. Döm om vår förvåning när vi fann att det bagage som lätt gick in i bagageutrymmet på vår lilla Peugeot 307 cc inte på långa vägar gick att få in i BMW:n. Det var bara för mig att ta en taxi med överblivet bagage, medan min fru satt och beundrade nya barnbarnet i bilens baksätet pådotterns bil. Lite knepigt är det att taxiresan mellan Säve och Göteborg kostar mer än en enkelbiljett med flyg från Spanien.

Idag har vi trängts med alla andra i affärerna. Vi har ju bara bott två år utomlands men man ser ändå saker med andra ögon när man kommer till Sverige. Nog är det en speciell upplevelse att få stå i kö för att bli insläppt på Systembolaget när man är van vid att plocka till sig en flaska i snabbköpet eller gå till någon av bönderna i byn och köpa en låda.

En annan sak man glömt är hur mycket man blir knuffad och knôd på i Sverige utan så mycket som en kommentar. Helt automatiskt ber jag om ursäkt när någon försöker springa ner mig. I Frankrike ber man om ursäkt så fort man korsar någons väg i affären eller på gatorna, vilket var svårt att vänja sig vid i början.

Så måste man ju fika när man är på sta'n. Ahlströms konditori är en favorit. Svenska konditorivaror är nästan alltid överlägsna de franska. Även när man beställer sk. franska bakverk på ett bra konditori här är dom bättre än originalet.

Andra måsten är svensk västkustfisk, speciellt plattfisk, Skagenröra och ostkaka. Det finns några liknande måsten att beta av: Julmust, lutfisk, semlor som väl börjar säljas på Juldagen och icke franska viner.

söndag 13 december 2009

Sankta Lucia och Madonna

Nu har vi haft Luciafest - ja jag vet att det var för tidigt, men några vänner skulle komma ned från Albi och dom ville inte åka hem på söndag kväll så vi firade Lucia den 12:e i stället. För fransmän spelar det liten roll eftersom dom inte känner till Lucia alls. Inte konstigt egentligen eftersom vi i Sverige firar ljusets högtid när det är som mörkast. Det blir inte riktigt detsamma när solen skiner hela dagen och det är 15 grader ute och ljust till 17.30 på kvällen. Vi gjorde emellertid vårt bästa att släcka ned och tända alla levande ljus vi kunde så vi fick en riktig Luciastämning. Glitter i håret till alla damer hörde till, men vi tre män fick nöja oss med att beundra den kvinnliga fägringen.

Som alltid, vid sådana högtider, bjöd vi på svensk mat och eftersom vi kommer att vara i Sverige över Jul bjöd vi på lite svensk julmat också som smakprov. Det blev naturligtvis SOS - SmörOstochSill - min hemgravade lax med tillhörande sås, hemmagjorda köttbullar, en liten julskinka, Janssons frestelse, glögg och pepparkakor. Det kan emellertid vara lite knepigt att få ihop den svenska maten när man bor i Frankrike, men det går med lite påhittighet och framförhållning.

När det gäller lax måste man gå till en välsorterad fiskaffär där man kan få skottsk eller norskt lax. Få dom att ta fram en som är riktigt marmorerad av fett även om dom protesterar. Här anser dom att laxen skall vara röd och med lite fett så dom säljer helst farmad. Dom förstår inte att det just är fettet som visar den goda kvaliten.

Gravlaxsåsen är ett annat problem. Till den måste man ha svensk vanlig senap för att göra den med fransk senap är värdelöst. Likaså dillen kan ibland vara svårt att få tag på så det får man hamstra och frysa när man besöker en välsorterad affär.

Köttfärsen till köttbullar kan vara ett annat problem. Dom maler den mycket grövre här så man får köra den i matberedare lite. Dessutom säljer dom ofta färs som är kryddad med än det ena än det andra och ibland med tomat tillsatt för att göra Bolognaisesås. Man måste köpa nötfärsen för sig och fläskfärsen för sig och blanda själv. I övrigt är det bara att följa "mammas" recept.

Sill är ett annat kapitel som är besvärligt. IKEA:s sillar är faktiskt inte särskilt goda så vi börjar inse att vi nog får avstå från sill i framtiden. Likaså har IKEA degenererat när det gäller snapsen Förr kunde man köpa Svenska Snapsar och OP men nu har dom några egna specialmärken som ingen kan dricka. Således får man endera ta med sig snaps från Sverige eller krydda egen. Öl däremot har dels IKEA, där man kan köpa både Mariestads och Norrlands, men så finns det väldigt goda franska sorter också.

Jansson Frestelse måste planeras eftersom den speciella kryddningen på ansjovis som man har Sverige är unik. Man får be vänner ta med ett par burkar. Man måste också prova sig fram lite med potatis i Frankrike för den smakar annorlunda och har annorlunda konsistens. Det kan var svår göra gott potatsimos också dom gånger man vill ha det.

Glögg och pepparkakor köper man på IKEA. Om man tycker Blossas vinglögg är lite mesig kan man alltid slänga i en skvätt cognac. Likaså hittade vi djupfryst kokt julskinka på IKEA i år. Annars är det svårt att hitta den typen av lättsaltad skinka här i Frankrike.

Ost till sillen får bli en improvisation och man får hoppas man kan hitta något som lite grann påminner om brännvinsost. Förr hade IKEA det men nu finns bara mesig hushållsot så även där har man blivit sämre.Vi brukar köpa någon lagrad hårdost från bergstrakterna i söder eller norr och den funkar bra. Någon holländsk kryddost från Gauda går också bra, men inte är det som en Boxholm inte.

Således var maten ganska likt vad man har i Sverige, men sedan slutade likheterna. Vi hade hittat en del julmusik som vi spelade, men det tog inte så lång tid efter middagen innan någon av damerna tyckte att det var alltför sorgligt. Lillflickan (58) bland grannarna hämtade då en skiva med nordafrikansk disco som enligt mitt tycke var ganska vedervärdigt. Vår engelska väninna förslog något glatt, som julmusik av Bach, men det tog fransyskorna inte ens som ett seriöst förslag. Den äldsta av damerna lyckades hitta en radiostation på min Sonos som spelade 60-talsrock och då satte damerna i gång och dansade. Så småningom, när hon lärt sig hur man rattade Sonosen lyckades hon hitta Michael Jackson och Madonna på min hårddisk och då blev det fullt disco inför den stundande Luciadagen. Den av damerna (70+) som för två år sedan var så illa däran att hon inte kunde gå i en trappa och därför fick genomgå en stor hjärtoperation, hade solodans där hon parodierade dagens ungdomsstil. Mycket underhållande!

Så, det blev en både traditionell och ytterst annorlunda Luciafest som var spetsad med ett annat helgon - Madonna.

tisdag 8 december 2009

Min fru har vaccinerat sig - men jag blev nekad!

Idag skulle vi vaccinera oss mot svininfluensan, eller GRIPPE A som det heter här i Frankrike. Vi hade inte fått någon kallelse, men vår läkare sa att vi kan bara gå dit så blir vi vaccinerade. DIT - var en samlingslokal som finns i närmaste stad där man gjort i ordning för vaccination. Vi togs emot av två personer som kollade att vi var dom vi gav oss ut för och det var inget problem att vi inte var kallade. Vi fick sedan vänta några minuter på att bli utfrågade av en läkare som ville veta en mängd saker om våra allergier om vi var friska, om vi åt någon medicin och en mängd annat. Min fru kunde svara nöjaktigt på alla frågor ,men för mig blev det problem. När jag berättade att jag för 40 år sedan fick ett kraftigt allergiskt anfall av penicillin blev han bekymrad och ställde mängder av frågor. Jag hade ju ingen aning om vilken sorts penicillin, vilken dos jag fått eller något sådant. Läkaren berättade att han tidigare under dagen hade haft en liknande patient, men han visste vad han ätit och hur mycket. Efter telefonkontakt med läkemedelsverket i Frankrike bestämdes att han inte skulle få något vaccin - det fick inte jag heller. Min fru fick emellertid sin dos och sedan kunde vi lämna stället. Jag kommer att ta kontakt med min husläkare i eftermiddag och be honom om en omgång Tamiflu eftersom jag skall flyga i Jul och det vet ju alla att det är rena viruskammaren att vistas i ett flygplan.

Hur stor risken att bli smittad är vet jag inte, men man kan ju konstatera att vanlig hederlig vinterinfluensa totalt har utrotats med hjälp av svininfluensan. Norge lär ju vara det land i Europa som är värst drabbat trots friluftliv och daglig dos av tran - 300 000 fall har rapporterats med ett uppskattat mörkertal på lika mycket till. Våra norska vänner berättar emellertid att så fort man nyser och får lite feber så blir man sjukskriven en vecka på Tamiflu och registrerad som ett svininfluensafall utan någon som helst kontroll. Det sker bara per telefon. Man får ju förstå att det är viktigt att visa att de resoluta besluten, alla pengar som lagts ut och all skrämselpropaganda man spridit inte bara var "att ropa varg". Annars kan ju folk få för sig att myndigheterna inte vet riktigt vad dom gör.

måndag 7 december 2009

Försäkringskassans långa arm sträcker sig in i evigheten

När jag var liten tog jag ofta mitt kastspö och drog iväg till den närbelägna älven för att fiska. Min mor var ju, som mödrar är, orolig för att något skulle hända och för att ge eftertryck åt sin oro sa hon: "Nåde dej om du kommer hem och har drunknat; då skall du få se på annat!" Vi har många gånger skrattat åt detta ologiska yttrande sagt av omtanke.

Att jag kommer att tänka på det beror på att min fru och jag idag fick den årliga begäran om Levnadsintyg från Försäkringskassan i Sverige. Vi som bor utomlands och uppbär svensk pension måste nämligen varje år gå till borgmästaren i byn och låta någon tjänsteman/kvinna besiktiga oss och intyga att vi förefaller vara vid liv. En klok åtgärd så att inte efterlevande skall kunna uppbära pension för döda släktingar.

Det är när jag läser igenom blanketten jag kommer att tänka på min mors yttrande. Där står nämligen:

"Jag försäkrar på heder och samvete att uppgifterna i blanketten är riktiga och fullständiga. När uppgifterna färändras måste jag meddela Försäkringskassan. Jag vet att det är straffbart att lämna felaktiga uppgifter, utelämna något eller inte meddela Försäkringskassan när uppgifterna jag lämnat förändras."

Den här varningen blir ju lite komisk när man betänker att det enda jag intygar är att jag, med ett visst personnummer, lever. Hur tänker man sig att jag skulle fuska - skriva på det som död kanske - och om detta vore möjligt - vad skulle jag tjäna på det? Riktigt kul blir det ju när man funderar över vem dom har tänkt skall straffas om jag, mot förmodan, skulle stiga upp från de döda för ett ögonblick och skicka in blanketten. Det blir ju inte mindre roligt när man läser att min underskrift skall ske vid samma tillfälle som borgmästaren stämplar dess riktighet. Det är riktigt dråpligt att tänka sig hur det falska intygandet skulle fungera.

Man skulle ju tycka att min underskrift borde vara bevis nog på riktigheten av att jag lever.

lördag 5 december 2009

Att bo i världens medelpunkt

Jag ser oerhört lite på TV sedan jag flyttade till Frankrike. En av orsakerna är naturligtvis att jag tycker det är svårt att följa med i dialogen, men inte bara det. En avgörande orsak är att nästan alla filmer och serier som jag brukade se är dubbade till franska och det är inte bara svårt att följa med - det är dessutom fullständigt idiotiskt. Dom flesta fransmän jag påtalar detta för tycker jag är enbart fånig - vi är ju i Frankrike och det är självklart att alla skådespelare skall tala franska i Frankrike. Att det skulle vara en kvalitetsförsämring inser få eftersom deras dubbskådespelare naturligtvis är oerhört skickliga. Bara när jag frågar dom vad dom skulle gilla en gammal rulle med Brigitte Bardot dubbad till kinesiska så börjar något lite gå upp för dom. "Men", säger dom: "inte kan man väl hinna läsa en textremsa på en film?" "Man klarar det i Skandinavien och i Holland", säger jag då, "och fransmännen är väl tillräckligt läskunniga för det?".

Det finns emellertid ytterligare ett problem som kan göra en ganska trött på fransk TV. Dom måste prata sönder allt! Dom få gångerna jag anser att jag skall göra ett försök att titta blir jag bara förb-d. När jag försökte se på europafinalen av European Song Contest var det stört omöjligt att få höra låtarna. De två franska kommentatorerna pratade oavbrutet om Frankrike och vilka kläder sångarna hade på sig under varenda sång. Nu var det väl ingen stor förlust, men det gäller principen. Samma var det för lite sedan när man sände stort från jubileet över järnridåns fall. Det hände ju en del intressant, folk talade, man spelade musik med högklassiga artister osv. men fransmännen fick inte ta del av något annat än bakgrundsljud från evenemanget. I stället hade man ett gäng franska förståsigpåare i studion som pratade oavbrutet under hela sändningen om saker som rörde Frankrike. Att det handlade om murens fall var bara en förevänding att berätta vilken stor roll Frankrike hade i sakernas tillstånd.

Nyheter från världens alla hörn skall vi inte ens tänka på. Om Obama håller ett tal så får man höra hans tre första ord, sedan dränks det i en fransk röst som talar i hans ställe. Vad han faktiskt säger har man inte en aning om, det får man lita på att det blir korrekt återgett. Det verkar som om fransmännen är livrädda för att smittas av främmande språk. Nu kör ju Sarkozy hårt med att franskheten och stoltheten över att vara fransk skall återupprättas. Precis som DET behövde blåsas upp mer. Men är man av ungersk invandrafamilj så får man väl safta på lite extra. Återigen måste jag framhålla min gamla käpphäst att alla länder som dubbar filmer - Italien, Frankrike, Spanien och Tyskland är urusla på främmande språk, medan skandinaver och holländare har vant sig vid att höra olika språk och är riktigt bra på att tala annat än sitt modersmål.

I detta sammanhang känns det lite kymigt att jag har blivit inbjuden att hålla ett inledningsanförande i Paris på ett symposium med några hundra franska akademiker. Jag förklarade att jag absolut inte tänker skämma ut mig med min usla franska bland dessa virtuosa språkbehandlare och retoriker, men fick då tillåtelse att prata på engelska och få eventuella frågor översatta för mig. Jag undrar emellertid hur många i församlingen som kommer att ha en susning om vad jag säger. En annan tanke som slår mig är om det finns något annat land där människor på hög akademisk nivå har svårigheter att följa med i ett anförande på engelska.

tisdag 1 december 2009

Folkomröstning i Schweiz - religionernas ansvar för sitt rykte


Jag läste en intervju med Jan Myrdal för något mer än ett decennium sedan. Han berättade att han haft fel en gång i sitt liv. Det var när han fick frågan om han trodde att religion någonsin igen kunde bli en politisk maktfaktor i världen. Han ansåg då detta vara omöjligt. Att Jan Myrdal erkänt sig ha tänkt fel en gång var ju i och för sig en förstasidenyhet, men också att han troligen hade en orealistiskt hög tanke om bildningsnivån hos världens befolkning när han gjorde det uttalandet.

Idag talar vi om folkomröstningen i Schweiz och förfasar oss över det schweiziska folkets dumhet och deras rädsla grundad på okunnighet. Vi kloka människor vet ju att det absolut inte finns något att frukta från muslimer och att det bara är media och mörkmänniskor från yttersta högern som målar upp skräckscenarier och profiterar på de okunnigas islamofobi. Vi vet ju alla att terrorister inte har något alls att göra med islam, faktiskt lika lite som korstågen under medeltiden hade att göra med kristendomen eller Gustav II Adolfs härjningar i Europa med protestantismen eller IRA's bomber och Ulsters nationalisters mord med katolicismen respektive protestantismen.

Man börjar ju undra om det inte är denna politiskt korrekta inställning till det som oroar människor som är det stora problemet. Vore det inte bättre om vi som faktiskt tycker det är sorgligt att man buntar ihop hela kategorier trosutövare eller etniska grupper i en stor hop började ta "okunniga" människors oro och vånda på allvar och faktiskt diskuterar även de problem som inte är så trevliga att diskutera. Vi kan inte ge yttersta högern monopol på dessa frågor för då ger vi dom också monopol på lösningarna och det är riktigt skrämmande.

Den kristna yttersta högern i USA går i spetsen för illdåd där man bränner abortkliniker och misshandlar sjukvårdpersonal och har alltid utgjort kärnan i Ku Klux Klan, man ivrar för mer dödsdomar och stöder alla krigsinsatser som man kan tänka sig mot "otrogan" runt om i världen. Katolska kyrkan i USA och på Irland har gång efter gång skyddat pedofiler som förgriper sig på små barn som de getts ansvar för. I många muslimska länder stenar man kvinnor som blivit våldtagna och hedersmord på döttrar som anses skämt ut familjen förekommer till och med i Sverige. Om vi går tillbaka i historien så kan den historiskt kunnige konstatera att såväl Karl XII krig som Korstågen på medeltiden, Erik den Heliges massakrer på finnar, USA's krig i Vietnam och många många fler illdåd skett i Jesu/Guds namn eller med Guds uttryckliga välsignelse.

"Men", säger den politiskt korrekte läsaren, "detta har ju inget med religionen att göra. Det är ju misstolkningar av respektive heliga skrift, Det är despotiska ledare som missbrukat religionen för sina egna syften". Det finns emellertid några små problem i dessa invändningar. Ett är att det är våldsverkarna och terroristerna själva som påstår att deras handlingar utförs i Guds namn, ivrigt påhejade av såväl präster som mullor och andra religiösa potentater. Det är inte något som de "okunniga" människorna eller medierna hittat på för att svärta ned en viss religion.

Jag minns när jag var ung. Då fanns ett romantiskt skimmer runt allt som var arabiskt och det var inne att läsa koranen för den ansågs så klok och moderat i sin trosuppfattning och sina levnadsregler. Tusen och en natt, shejker, harem och allt sådant var föremål för populärpressens romantiska exploatering. Det var därför med stor förväntan man såg fram emot den kloke religiöse ledaren ayatollah Ruhollah Khomeini när han återkom från sin exil i kulturens huvudstad Paris för att ta över efter den hemske Mohammad Reza Pahlavi, shahen av Iran. Nu skulle folket slippa oket från den ganska brutale, kapitalistiske, "USA-lakejen" som styrt landet under så många år. Hur det blev med den humanistiska och folkliga friheten i religionens namn vet vi alla vid det här laget. Det är knappast några andra än de religiösa ledarna som förstört det goda ryckte man hade.

Ett problemet är att fundamentalismen finns inbyggd som en biprodukt i varje religion. I strävan att komma före alla andra i kön till den egna himlen kan en del tillåta sig ganska mycket och ju fler andra man kan beslå med ogudaktighet, ju kortare blir ju kön tycker en del. Det andra problemet är just det faktum att man kan få människor att begå handlingar, som dom aldrig skulle drömma om att göra annat än när det sker i Guds namn. Det är lyckligtvis mer eller mindre en svunnen tid när ledare kunde hänvisa till territoriella krav eller till storvulna nationalistiska drömmar för att få människor att mörda varandra. Däremot går det alldeles utmärkt om man hänvisar till att ohyggligheterna sker i religionens namn och att belöningen kommer att utdelas hinsides. Då kan man, som i forna Jugoslavien, slå ihjäl grannfamiljen som man vuxit upp med, festat med och haft kul med i en generation bara för att dom har ett muslimskt eller serbiskt efternamn. Då kan man binda sprängdeg runt midjan och spränga en skolbuss i luften för att få salighet i himlen.

Man undrar vad det är i religionen som gör att religionen själv alltid kommer före respekten för medmänniskorna och varför det är så lätt att hitta fundamentalister inom snart sagt samtliga religioner. Det måste vara ett ansvar för religionerna själva att ta itu med detta. Varför står inte alla religiösa ledare i världen upp som en man och predikar att religion syftar till att lära människor hur man skall ha ett bra liv tillsammans - om det nu är så dom tycker och så det är. Det borde inte vara så att religionen kan ursäkta snart sagt vilken illgärning som helst om man bara hävdar att det är bra för religionen eller är Guds vilja.

Som det har blivit nu har religionen kommit att fungera som ett vapen i händerna på allehanda religiösa fundamentalister och världsliga despoter som utnyttjar, ofta knappt läskunniga, människors respekt för religionen och rädsla för Guden. I diskussionen i USA om att förbjuda handeldvapen hävdar vapenförespråkarna att det är människor som dödar inte vapnen. Så sant, men nog sker det fler mord om tillgången till vapen är större och vapnen mer dödliga. Det är de religiösa ledarnas ansvar att göra religionen till ett vapen som varken förmår eller tillåts döda. Om inte, får nog religionsutövarna finna sig i att människor är rädda och inte helt förstår var gränsen går mellan främmande religioners fundamentalism och den vanliga hederliga vardagsreligiositeten.

Det är knappast särskilt konstruktivt att skälla på "okunniga" människor som "tycker fel" eftersom dom knappast ändra sig för det. Ta istället en seriös diskussion kring religionens ansvar för sina egna avarter så "vanliga människor" förstår att deras rädsla och misstänksamhet är erkänd och respekterad, om än kraftigt överdriven och ofta obefogad. Om inte så lämnar vi bara över dessa människors ängslan till deras enda vänner, högerextremisterna, som då genom sina framgångar, kommer att tvinga de etablerade partierna att införa idiotlagar för att få sitta kvar, som i viss mån skett i Danmark.


Sarkastiska råd till nya och gamla demokratiska ledare:

Om man skall avskaffa demokratin bör man göra det genom demokratiska val,
men eftersom folk har en fömåga att tycka fel kanske man måste hjälpa demokratin på traven lite.
Gadgeten innehöll ett fel