Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

tisdag 1 december 2009

Folkomröstning i Schweiz - religionernas ansvar för sitt rykte


Jag läste en intervju med Jan Myrdal för något mer än ett decennium sedan. Han berättade att han haft fel en gång i sitt liv. Det var när han fick frågan om han trodde att religion någonsin igen kunde bli en politisk maktfaktor i världen. Han ansåg då detta vara omöjligt. Att Jan Myrdal erkänt sig ha tänkt fel en gång var ju i och för sig en förstasidenyhet, men också att han troligen hade en orealistiskt hög tanke om bildningsnivån hos världens befolkning när han gjorde det uttalandet.

Idag talar vi om folkomröstningen i Schweiz och förfasar oss över det schweiziska folkets dumhet och deras rädsla grundad på okunnighet. Vi kloka människor vet ju att det absolut inte finns något att frukta från muslimer och att det bara är media och mörkmänniskor från yttersta högern som målar upp skräckscenarier och profiterar på de okunnigas islamofobi. Vi vet ju alla att terrorister inte har något alls att göra med islam, faktiskt lika lite som korstågen under medeltiden hade att göra med kristendomen eller Gustav II Adolfs härjningar i Europa med protestantismen eller IRA's bomber och Ulsters nationalisters mord med katolicismen respektive protestantismen.

Man börjar ju undra om det inte är denna politiskt korrekta inställning till det som oroar människor som är det stora problemet. Vore det inte bättre om vi som faktiskt tycker det är sorgligt att man buntar ihop hela kategorier trosutövare eller etniska grupper i en stor hop började ta "okunniga" människors oro och vånda på allvar och faktiskt diskuterar även de problem som inte är så trevliga att diskutera. Vi kan inte ge yttersta högern monopol på dessa frågor för då ger vi dom också monopol på lösningarna och det är riktigt skrämmande.

Den kristna yttersta högern i USA går i spetsen för illdåd där man bränner abortkliniker och misshandlar sjukvårdpersonal och har alltid utgjort kärnan i Ku Klux Klan, man ivrar för mer dödsdomar och stöder alla krigsinsatser som man kan tänka sig mot "otrogan" runt om i världen. Katolska kyrkan i USA och på Irland har gång efter gång skyddat pedofiler som förgriper sig på små barn som de getts ansvar för. I många muslimska länder stenar man kvinnor som blivit våldtagna och hedersmord på döttrar som anses skämt ut familjen förekommer till och med i Sverige. Om vi går tillbaka i historien så kan den historiskt kunnige konstatera att såväl Karl XII krig som Korstågen på medeltiden, Erik den Heliges massakrer på finnar, USA's krig i Vietnam och många många fler illdåd skett i Jesu/Guds namn eller med Guds uttryckliga välsignelse.

"Men", säger den politiskt korrekte läsaren, "detta har ju inget med religionen att göra. Det är ju misstolkningar av respektive heliga skrift, Det är despotiska ledare som missbrukat religionen för sina egna syften". Det finns emellertid några små problem i dessa invändningar. Ett är att det är våldsverkarna och terroristerna själva som påstår att deras handlingar utförs i Guds namn, ivrigt påhejade av såväl präster som mullor och andra religiösa potentater. Det är inte något som de "okunniga" människorna eller medierna hittat på för att svärta ned en viss religion.

Jag minns när jag var ung. Då fanns ett romantiskt skimmer runt allt som var arabiskt och det var inne att läsa koranen för den ansågs så klok och moderat i sin trosuppfattning och sina levnadsregler. Tusen och en natt, shejker, harem och allt sådant var föremål för populärpressens romantiska exploatering. Det var därför med stor förväntan man såg fram emot den kloke religiöse ledaren ayatollah Ruhollah Khomeini när han återkom från sin exil i kulturens huvudstad Paris för att ta över efter den hemske Mohammad Reza Pahlavi, shahen av Iran. Nu skulle folket slippa oket från den ganska brutale, kapitalistiske, "USA-lakejen" som styrt landet under så många år. Hur det blev med den humanistiska och folkliga friheten i religionens namn vet vi alla vid det här laget. Det är knappast några andra än de religiösa ledarna som förstört det goda ryckte man hade.

Ett problemet är att fundamentalismen finns inbyggd som en biprodukt i varje religion. I strävan att komma före alla andra i kön till den egna himlen kan en del tillåta sig ganska mycket och ju fler andra man kan beslå med ogudaktighet, ju kortare blir ju kön tycker en del. Det andra problemet är just det faktum att man kan få människor att begå handlingar, som dom aldrig skulle drömma om att göra annat än när det sker i Guds namn. Det är lyckligtvis mer eller mindre en svunnen tid när ledare kunde hänvisa till territoriella krav eller till storvulna nationalistiska drömmar för att få människor att mörda varandra. Däremot går det alldeles utmärkt om man hänvisar till att ohyggligheterna sker i religionens namn och att belöningen kommer att utdelas hinsides. Då kan man, som i forna Jugoslavien, slå ihjäl grannfamiljen som man vuxit upp med, festat med och haft kul med i en generation bara för att dom har ett muslimskt eller serbiskt efternamn. Då kan man binda sprängdeg runt midjan och spränga en skolbuss i luften för att få salighet i himlen.

Man undrar vad det är i religionen som gör att religionen själv alltid kommer före respekten för medmänniskorna och varför det är så lätt att hitta fundamentalister inom snart sagt samtliga religioner. Det måste vara ett ansvar för religionerna själva att ta itu med detta. Varför står inte alla religiösa ledare i världen upp som en man och predikar att religion syftar till att lära människor hur man skall ha ett bra liv tillsammans - om det nu är så dom tycker och så det är. Det borde inte vara så att religionen kan ursäkta snart sagt vilken illgärning som helst om man bara hävdar att det är bra för religionen eller är Guds vilja.

Som det har blivit nu har religionen kommit att fungera som ett vapen i händerna på allehanda religiösa fundamentalister och världsliga despoter som utnyttjar, ofta knappt läskunniga, människors respekt för religionen och rädsla för Guden. I diskussionen i USA om att förbjuda handeldvapen hävdar vapenförespråkarna att det är människor som dödar inte vapnen. Så sant, men nog sker det fler mord om tillgången till vapen är större och vapnen mer dödliga. Det är de religiösa ledarnas ansvar att göra religionen till ett vapen som varken förmår eller tillåts döda. Om inte, får nog religionsutövarna finna sig i att människor är rädda och inte helt förstår var gränsen går mellan främmande religioners fundamentalism och den vanliga hederliga vardagsreligiositeten.

Det är knappast särskilt konstruktivt att skälla på "okunniga" människor som "tycker fel" eftersom dom knappast ändra sig för det. Ta istället en seriös diskussion kring religionens ansvar för sina egna avarter så "vanliga människor" förstår att deras rädsla och misstänksamhet är erkänd och respekterad, om än kraftigt överdriven och ofta obefogad. Om inte så lämnar vi bara över dessa människors ängslan till deras enda vänner, högerextremisterna, som då genom sina framgångar, kommer att tvinga de etablerade partierna att införa idiotlagar för att få sitta kvar, som i viss mån skett i Danmark.


Sarkastiska råd till nya och gamla demokratiska ledare:

Om man skall avskaffa demokratin bör man göra det genom demokratiska val,
men eftersom folk har en fömåga att tycka fel kanske man måste hjälpa demokratin på traven lite.
Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel