Sverigeresan del IV – Göteborg

Från Dalarna körde vi genom Värmland via Lidköping till Göteborg. Givetvis var vi tvungna att stanna till vid det intressanta bruket Långban utanför Filipstad, som var John Erikssons födelseplats. För oss svenskar är ju John Erikssons insatser i amerikanska inbördeskriget välkända, liksom att han uppfann den moderna propellern och konstruerade kanonbåten Monitor. Våra amerikanska vänner – trots att de är mycket allmänbildade - kände inte till någondera, men tyckte det var mycket intressant att besöka Monitormuséet och lära sig att en svensk hade gjorde en insats i kriget. Långban är en intressant miljö från Bergslagens storhetstid. Dessutom hade de utmärkt kaffe med dopp och en trevlig antikbod, samt flera museala miljöer att besöka, så det blev en längre paus.

Eftersom det är ganska långt från Dalarna till Göteborg hade vi bestämt att stanna över natten i Lidköping och besöka Läckö slott. Det fanns en tanke i det eftersom vi alla besökt vår närbelägna by Caunes Minervois där Pontus de la Gardie lär ha bott i huset som nu är en restaurang och där vi firade en av vännernas 70-årsdag. Gatan upp till restaurangen är till och med namngiven efter Pontus. Familjen de la Gardie blev ju oerhört framgångsrika och ofantligt rika väl komna till Sverige. Så rika och berömda att de ansåg sig behöva konstruera en påhittad stamtavla som visade att de redan i Frankrike var av adlig släkt. Det tros emellertid vara så att de var en borgarsläkt som härstammade från den lilla byn La Gardie nära Carcassonne – därav namnet i Sverige. Enligt Sveriges adelskalender lär den äldste anfadern vara köpmannen Jacques Scoperier från just Languedoc.

Pontus son Jacob de la Gardie var ägare av Läckö slott - greve och fältherre - och utkämpade flera framgångsrika slag i Ryssland tillsammans med polskfientliga ryssar. Det resulterade i att ryssarna ville ha prins Gustaf Adolf (den VI:e) som tsar över Ryssland, men när han sedan blev kung ansåg man att hans bror Karl Filip var lämplig kandidat till tronen. Änkedrottningen Kristina ville emellertid inte släppa iväg den tonårige sonen på sådana äventyr så ryssarna tröttnade och enades i stället om att välja en tsar ur huset Romanov. Där fick vi också en indirekt länk mellan Lidköping och Filipstad som ju är uppkallat efter Carl Filip.

I Göteborg – vår gamla hemstad innan vi flyttade till Frankrike – finns mycket att visa våra gäster. Dessutom bor en av döttrarna med familj där. Marstrand och vägen dit är en upplevelse för en utlänning, för att inte tala om en resa med Styrsöbåtarna i södra skärgården. Eftersom vi dessutom hade vackert väder så kunde det knappas bli bättre. Båtresan gick till sista bryggan på Vrångö och därifrån vandrade vi till andra sidan ön där man hade en mycket rustik restaurang – eller snarare ett skjul - men med fantastisk hemrökt fisk, vin och öl. Det var nog en av de mer minnesvärda och genuina restaurangmåltiderna under resan. Detta till skillnad mot en betydligt mer pretentiöst presenterad, men knappast bra, måltid på Villa Maritim på Marstrand.

Göteborgs konstmuseum är något alla våra gäster tycker är intressant och Fürstenbergska galleriet med sitt Carl Larssonrum slöt cirkeln till besöket i Sundborn. En fin sak i Göteborg är att en löst biljett till ett museum gäller på samtliga andra under hela året. De andra gick därför också på Stadsmuséet för att se på långbåten, som emellertid var i stort behov av restaurering platt som den var. Själv hann jag fika med en gammal forskarvän – Thomas.

Göteborg bjöd emellertid på några besvikelser – vi hade utlovat ärtor med fläsk på Park Aveny, men de har slutat servera det för gott och Mannerström hade inte börjat för året. Den göteborgska kuriositeten halv special, som består av kokt prinskorv i bröd med äkta mos och räksallad, helst nedskjöljt med Pucko hann vi inte heller med – lika bra var väl det kanske. Man vet inte vilka kulturella prövningar man kan låta sina vänner genomlida.

Som sig bör i Göteborg åt vi jättebaljan med färska räkor och en annan balja med havskräftor hemma hos Per, Johanna, Hjalmar och Nils. Allt inhandlat, som sig bör, på Olskrokstorget. Har man inte smakar svenska räkor har man inte varit på den svenska Västkusten. När jag tänker efter missade vi ju också ett besök i Feskekôrka – trist.



Nästa anhalt på vår resa blir Jönköping med omnejd, som blir den sista innan vi återvänder till Skavsta för hemresa.

När människor och miljö är viktigare än skatteinkomster

Vi besökte nyårskonserten i Montpellier. Dagen innan fick vi ett mail från konserthuset som varnade för att det kunde bli svårt med trafik och parkering eftersom 2000 personer hade köpt biljetter. Vi beslutade därför att utnyttja staden kollektivtrafik och parkera bilen på en infartsparkering. Jag blev verkligen imponerad. Montpellier är en stad med 260 000 innevånare och har ett mycket modernt spårvägssystem. Som före detta göteborgare kan jag inte låta bli att jämföra.

Direkt från motorvägen kommer man till spårvägens infartsparkering som är en bevakad parkering med skuggande tak över alla parkeringsplatser, vilket verkligen behövs i vårt klimat. Samtliga skärmtak är dessutom klädda med solceller. De moderna spårvagnarna går direkt från parkeringen och man köper biljetter i automater. Det kostar 45 kronor för tur och returbiljett inklusive parkering – alla-plus-bilen. Om man inte vill ha parkering har spårvagnarna och bussarna enhetstaxa på 1 euro inom hela nätet. Spårvagnen går direkt in till centrum. Vid de största stationerna finns skyddade parkeringsgarage för cyklister samt hyrcyklar för den som önskar.

Nu inser jag naturligtvis att ett så användarvänligt och miljövänligt system inte går att införa i Göteborg. Det skulle ju kunna upplevas så bekvämt och ekonomiskt fördelaktigt att pendlarna skulle ställa bilen vid infarten och då skulle ju kommunen gå miste om större delen av den miljard som trängselskatten och förseningsavgifter inbringar. Ovanpå det skulle man gå miste om parkeringsavgifter och P-böter. Dessutom skulle man vara tvingad att utveckla kollektivtrafiken så den kan svälja alla som inte längre åker bil.

Det värsta vore nog ändå att folk kunde få för sig att man kan förbättra stadsmiljön utan stora ekonomiska och bekvämlighetsmässiga nackdelar för den enskilde och Miljöpartiet har väl nog med bekymmer utan att människor börjar tro på att jordens undergång går att undvika med smarta och intelligenta lösningar som inte medför lidande och uppoffringar för människor. Det skulle kunna få samma resultat som avskaffandet av djävulen och skärselden fick för religiositeten och kyrkorna i landet.

Övning i logik

Kan du lösa följande logiska uppgift?

Problem 1: Luftmiljön i Göteborg är usel på grund av den intensiva trafiken i innerstaden.
Problem 2: Politikerna kan inte för skams skull ta mer än en tredjedel av folks inkomster i skatt, men vill gärna spendera mer.

Åtgärd 1: Man inför avgifter på alla som åker in i staden.
Åtgärd 2: Man inför avgifter på alla som lämnar staden.
Åtgärd 3: Man tar betalt av de som passerar Göteborg på väg till andra städer.

Möjlig konsekvens 1: Bilar slutar att köra in, passera eller köra ut ur Göteborg och miljön blir mycket bättre, men man får inte ens in så mycket pengar att det betalar betalstationerna.
Möjlig konsekvens 2: Folk ändrar inte sitt beteende utan kör bil som förr, men man får in en sjuhelsikes massa pengar, som man kan använda till en massa trevliga saker.

Nuläge: Göteborgarna vill avsluta projektet, men politikerna säger att det inte går eftersom man redan spenderat inkomsterna från den skatt man rimligtvis inte borde fått in om man lyckats ändra folks resebeteende.

UPPGIFT:
Kombinera de PROBLEM, ÅTGÄRDER och möjliga KONSEKVENSER som du tycker logiskt hör ihop givet nulägets argumentation.

När du gjort det kan du väl besöka platsen framför centralstationen och fundera över varför man, på piedestaler, valt att placera de tre aporna som inte HÖR, inte SER och ingenting SÄGER som symbol för Göteborg.

Slutligen vill jag förslå en protest i Gandhis och Mandelas anda som både värnar om miljön och demokratin för de som ogillar politikernas ställningstagande.

Man bör avstå från att passera någon betalstation med bil. Lämna bilen hemma eller parkera så nära betalstationen som möjligt och kräv att få använda den misskötta och otillräckliga kollektivtrafiken. Kanske innerstadens köpmän kan ge en återbetalning på spårvagnsavgiften om du handlar för mer än en viss summa. De uteblivna inkomsterna från trängselskatt, parkeringsavgifter och parkeringsböter i kombination med det kaos som skulle uppstå i kollektivtrafiken skulle snabbt få politikerna att visa medborgarna mer respekt. Det skulle också bli tydligt vilka politiker som värnar miljön och vilka som främst värnar inkomsterna.

Gamlingar med utbildning – kan det bli värre?

Eftersom jag har varit göteborgare i flera decennier och dessutom utbildats till arkitekt på Chalmers så var det intressant att läsa den ganska hetsiga debatt som förekommer i Göteborgs-Posten om hur staden skall utvecklas. Sakfrågan tänker jag inte lägga mig i eftersom jag inte följt med i alla turer, men kan väl säga så mycket att jag alltid förhållit mig skeptisk till den vurm för ”förtätning” som de flesta miljömedvetna kollegor förespråkat under ett par decennier. Just nu är det ett antal storbyggmästare och deras organisationer som blivit miljömedvetna ivrigt påhejade av stadsarkitekten och med politiker sömnigt på åskådarplats, som vill bygga skyskrapor på varenda öppen plätt i Göteborg, om jag förstått saken rätt. Som vanligt kommer det väl att bestämmas över huvudet på medborgarna i enlighet med den fina gamla Göteborgsandan. Som vanligt är det också några personer som inte är ekonomiskt eller maktpolitiskt insyltade i detta som försöker protestera. Typiskt nog är de alla pensionärer eller åtminstone nära denna ädla status.

Det är nu jag kommer till saken. De tre protesterande debattörerna är professor emeritus Claes Caldenby från Chalmers, som under många decennier varit en av Sveriges flitigaste arkitekturdebattörer och redaktör för tidningen Arkitektur. Det är vidare Göran Bellman, tidigare planarkitekt i Göteborg, samt tidigare ordföranden i Göteborgs byggnadsnämnd Gunnar Larsson. Man kan ju tycka att dessa tre personer skulle anses ha en viss tyngd i debatten och så skulle det vara i vilket annat land som helst, men inte i Göteborg. Jag läser med förvåning hur de i debatten inte bara utmålas som konservativa och utvecklingsfientliga, vilket kan vara en relativ åsikt hos debattörerna, men lite genant eftersom de alla tre tillåtits ha stort inflytande över stadsbyggandet i Göteborg under lång tid om än utifrån olika positioner i samhället.

Vad som sedan följer blir emellertid helt absurt, men ganska typiskt för den svenska debatten. Debattören saftar verkligen på och menar att det som är allvarligast med de tres inlägg är att de alla gamla och dessutom skälls de för att vara akademiker. Jag kan faktiskt inte komma på någon kultur i världen där inte lång erfarenhet i yrket och fysisk ålder anses vara en tung och viktig egenskap, som röner respekt. I många kulturer i världen väljer man ledare som nästan har en ålder så de skulle kunna vara fäder till dess tre gentlemän. Än underligare blir det att de skälls för att ha utbildning. Åtminstone i den franska kultur jag lever i nu och även i den kinesiska och amerikanska där jag utövat mitt yrke tidigare är utbildning något att vara stolt över och att respektera. I Göteborg kan det användas som ett skällsord som skall diskvalificera personer från att delta i en samhällelig debatt.

Det kanske inte är så underligt att det gått utför för den svenska skolan och att gamla behandlas som en belastning från dagen efter de går i pension. Dessutom förvånas jag över den självironi som Göteborg uppvisar genom att placera de tre aporna som håller för ögonen, för öronen och för munnen framför centralstationen. Bättre hyllning till Göteborgsandan kan man inte tänka sig.

För att tala om något roligare så avundas jag alla i Sverige som kan gå på bokrean snart, även om inte heller den är som den brukade vara. Här få vi nöja oss med vinrean på hösten, när den nya ”utgivningen” är på gång. Glädjande nog har emellertid Bokus, som vad jag vet den enda nätbokhandeln, gjort det möjligt att handla även för oss utvandrade. Med länken här till höger kan ni kolla om just er favoritförfattare eller titel finns tillgänglig. Där kan man även köpa reaböckerna om jag förstått rätt.

Göteborgsandan – ett välutvecklat frimureri i demokratins träskmarker

Under hela mitt yrkesliv har jag varit göteborgare. När jag kom dit i slutet på 60-talet fick jag lära mig vad Göteborgsandan innebar. Lite förenklat innebar det att man i möjligaste mån inte betalar för något som man inte kan få, byta sig till eller fixa sig till genom kontakter. ”Frimureriet” var oerhört utbrett och gränslöst mellan företagare och politiker. Att följa regler eller göra rätt för sig på det sätt som jag lärt mig från barnsben ansågs inte vara någon sport. Det verkade som om trixandet och uppgörelserna vid sidan om blev huvudsaken – som en sport. Ibland trixade man även om det varit enklare att följa reglerna.

 Jag insåg att det här tänkandet genomsyrade hela samhället och jag såg otaliga exempel på det både privat och i mitt arbete. Det intressanta var att man var väldigt stolt över sin Göteborgsanda - det gjorde besluten smidiga och livet lättare att leva, menade man. Jag måste nog erkänna att jag vid några tillfällen fick nytta av det själv.

Man skulle ju kunna tro att alla skandaler som drabbat stadens anseende genom åren skulle ha gett upphov till lite försiktighet, men nu verkar det som om man i Trängselskattefrågan tänker skjuta människors förtroende för demokratin och politiker i sank fullständigt.

Huruvida Trängselskatt är bra eller inte tänker jag lämna därhän i den här texten, men kommentera processen som sådan.

1. Redan att motivera Trängselkatten med miljöargument är en förolämpning mot medborgarna. Visst skulle det kunna förbättra miljön i innerstaden, men det bara om folk inte tar sin bil utan åker kollektivt. Tar de inte bilen blir det inga skatteinkomster och då får man ju inte in de pengar till infrastrukturprojekt som man redan kalkylerat med. Man har således konstruerat ett typiskt Moment 22 (om man nu skall ta miljöargumentet som hederligt) och räknar kallt med att medborgarna varken tänker ändra sina resvanor eller förmår tänka logiskt och genomskåda motiven, vilket mycket riktigt många inte kan, så där har man ju satsat rätt – men ohederligt.
2. När man sedan bygger upp systemet visar det sig tydligt vad som är det verkliga syftet, dvs. att få in pengar. Hur förklarar man annars att man får betala lika mycket när man lämnar innerstaden som när man kör in, eller att det kostar pengar att köra förbi Göteborg för den som inte alls tänkt sig dit?
3. Som grädde på moset tar man ingen hänsyn till Sveriges dåliga bankrutiner utan en person som betalar in sina avgifter i tid via bank får straffavgift på 500 kronor om banken försenar betalningsuppdraget en dag. Detta även om Trängselskatten bara är några få tior.
4. När människor blir upprörda och undertecknar ett upprop om folkomröstning, vilket mer än 50 000 medborgare har gjort, verkar det som om den politiska majoriteten tänker göra allt för att förhindra en sådan folkomröstning trots att alla demokratiska krav är uppfyllda. Senast jag hörde hängde det på 3 röster i fullmäktige. Man få hoppas att det finns några hederliga politiker som vågar tänka själv och gå emot partipiskan, så att människor får göra sin röst hörd. Där har faktiskt Göteborg en historiskt berömd person med civilkurage – folkpartisten Ture Königson - som 1957 gick emot partilinjen i ATP-omröstningen och därmed gjorde att vi 40-talister och äldre faktiskt får några lusören i pension fortfarande.
5. Skulle det nu bli så att politikerna vågar ta reda på vad medborgarna vill och skulle det vara så att medborgarna skulle säga NEJ har man redan nu påpekat att folkomröstningar endast är rådgivande. I klartext betyder det troligen att man kommer att strunta blankt i vad folk tycker och fortsätta som förut.
   
   Det blir väl allmänna val i Göteborg också och man kan ju hoppas att människor minns, men det är inte helt säkert. Man är ju van vid Göteborgsandan.#Trängselskatt  

Våra duktiga och hederliga förtoendevalda

När vi bodde i Lerums kommun i Västsverige ville kommunen slå ett slag för miljön, sa man och dessutom spara in lite på de kommunala utgifterna. Man kom då på den, i och för sig, utmärkta idén att vi som producerade mycket sopor skulle få en högra kostnad. Det kommunala sopberget höll nämligen på att dränka kommunen ansåg man. I fortsättningen skulle vi få betala efter hur många kilo sopor vi producerade i hushållet. De som kunde presentera en individuell plan för hur man ville ta hand om sina hushållssopor skulle även få tillstånd att ha färre sophämtningar per månad.

Som goda medborgare och dessutom trädgårdsodlare ansökte vi därför om att få kompostera vårt hushållsavfall, vilket beviljades. Vi hade redan en kompost för trädgårdsavfall, men ordnade nu också en för hushållsavfall samt en mognadskompost där den fina jorden skulle få gotta till sig lite extra. Det blev jättebra – vi fick massor av fin gödning och tjänade ganska mycket på minskade sophämtningsavgifter redan första året. Många kommunmedborgare gjorde som vi och det blev en succé – trodde vi. Döm om vår förvåning när vi efter ett år fick en lika saftig sophämtningsräkning som under den tid vi skickade allt till kommunens soptipp. Vad hade hänt?

Jo – det kunde vår lokala tidning informera oss om. Vi hade varit alldeles för duktiga så kommunen fick inte in tillräckligt mycket pengar för att betala alla de tjänstemän och politiker som skulle försörjas inom sopområdet. Visserligen minskade avfallet, men man hade alltför många sopor i den kommunala administrationen som man nu inte kunde betala lönen till och det gick ju inte för sig. Således chockhöjde man kilopriset för att ta hand om det lilla vi nu lämnade ifrån oss till kommunen.

Jag kommer att tänka på detta när jag läser att biltrafiken minskat drastiskt i Göteborgs innerstad sedan man införde biltullar. Hur i h-e skall man betala alla de investeringar som man redan beslutat om och som skall betalas av biltullarna, nu när folk är så dumma att dom slutar köra bil – det var ju inte så det var tänkt. Meningen var givetvis att folk skulle köra som vanligt och ge massor av klirr i kassan för Göteborgs kommun. Man undrar givetvis hur man skall göra om detta skattefusk fortsätter. Man har ju ändå tagit till alla extraåtgärder, som att beskatta dom som lämnar sta´n och dom som aldrig varit i Göteborg utan bara passerar förbi på motorvägen. Kanske man skulle kunna bötfälla alla som avstår från att köra bil eftersom dom avstår bara för att undvika skatt och det måste väl anses vara skattflykt.

Som gammal göteborgare funderar jag även på huruvida kommunens tjänstemän och politiker betalar trängselskatt. Med kännedom av den sk. Göteborgsandan så verkar det inte så troligt. Jag minns i min barndom när trafiknämnden i den lilla staden Nora beslutat om att enkelrikta huvudgatan. På måndag morgon kommer folkskolans vaktmästare, tillika politiker och ledamot av trafiknämnden i lugn takt åkande mot de nyuppsatta enkelriktningsskyltarna med sin ljusgröna Volvo PV 444 – ni vet en sådan där med ”kråka” på taket. Staden ende polisman stod strategiskt placerad dagen till ära med sin utryckningscykel och stoppade den betrodde politikern och påminde honom om det nya förbud som han själv varit med och klubbat igenom föregående vecka. ”Jo – det känner jag ju väl till”, säger denne politiske förtroendeman. ”Men, inte trodde jag de gällde stadens förtroendevalda”.

Göteborgs Spårvägars anställda värstingar

Nu har det hänt igen. Spårvägens kontrollanter har misshandlat en passagerare. Det var en ung man som av misstag fått med sig fel kort hemifrån och blev stressad eftersom han lovat föräldrarna att gå hem och mata hunden – kontrollanterna ville inte släppa av honom. Grabben råkade i panik varpå kontrollanterna pressade ned honom på golvet och behandlade honom som en grav brottsling.

Kontrollavgiften för glömt skolkort är 50 kronor. Lyckligtvis filmades allt av medpassagerare och polisen kunde komma och befria honom. Han fick sina skador inspekterade på Sahlgrenska och har polisanmält händelsen. Brottsofferjouren är inkopplad. Nog är det något fel när brottsofferjouren måste stödja personer som blir misshandlade av kommunala tjänstemän.

Vad är det för fel på just Göteborgs kollektivtrafik? Man läser aldrig om sådant från andra svenska städer och under alla mina resor i andra länder har jag aldrig mött sådant beteende. Nu tror säkert många svenskar att det här är en engångsföreteelse, men det är det inte. Likande saker händer ständigt i Göteborg. Gamla människor, utlänningar, svaga personer och andra som inte kan försvara sig blir med jämna intervall illa behandlade av spårvägsligan. Jag har emellertid aldrig hört att dom ger sig på personer som kan försvara sig fysiskt eller juridiskt – det är alltid svaga grupper som råkar ut för deras överfall. Detta har pågått i decennier! Redan i början av 80-talet blev jag själv vittne till en sådan mycket allvarlig incident som jag försökte avstyra, polisanmälde och fick publicerad i tidningen. Det var en äldre man som överfölls och misshandlades av tre kontrollanter för att han inte hade färdbevis. En god vän som tränade på samma gym som dessa huliganer berättade då skrämmande detaljer om hur snacket gick bland dessa kontrollanter - kollegor och likasinnade emellan.

Nog är det underligt att politiker och företagsledning inte kan stävja dessa kommunanställda huliganers framfart. Den ansvarige politikern Leif Blomqvist, som brukar vara vettig, borde göra något åt detta. Hans vice ordförande Mimmi von Troil konstaterar dock att man måste ha färdbevis och om man har det så händer inte sådant här. Man får ju vara glad att inte Spårvägens ledning har hand om rättsskipningen i Sverige för då vore det inte roligt att vara medborgare. Tänk om man parkerar fel eller kör för fort – vad skulle det bli för påföljd med Spårvägens rättsmedvetande och rättsskipning?

OBS! Om du vill följa den här bloggen med alla länkar och hänvisningar så bör du läsa originalet. Om du hamnar här genom Veteranens hemsida bör du således klicka på bloggens rubrik för att få fullt utbyte av texterna.

Besök i Muteborg

Hemma i Frankrike igen – det är skönt. Redan på vägen från flygplatsen fick vi mail från våra vänner som ville bjuda på mexikansk mat. Det var skönt att slippa laga mat så trötta som vi var.

Att besöka Göteborg är alltid en upplevelse. Med Göteborgarnas sinne för ordvitsar kallar man sin stad numera för Muteborg, vilket är ganska träffande. Att detta inte är någon ny företeelse vet jag själv av erfarenhet från 70-talet, även om jag aldrig hade sådan position att jag ens blev frestad. Dessutom är man specialist på dubbelmoral. Även våra närstående som är starka miljövänner och välkomnat de förestående trängselskatterna har bytt åsikt och inser att det inte har ett skvatt med miljön att göra, utan bara är ett nytt sätt att beskatta medborgarna. Man kan ju leka med tanken att alla miljömedvetna faktiskt lämnade bilen hemma och började åka kollektivt. Det skulle ruinera kommunens ekonomi, dels genom uteblivna inkomster från stängselskatt och parkeringsavgifter, dels tvinga dom att dimensionera kollektivtrafiken för att människor verkligen skulle använda den. Dessutom skulle alla projekt som trängselskatten avses betala få läggas på is om folk faktiskt slutade åka in i centrum.

En liten finess är att man på en av de mest framträdande platserna i Göteborg, framför centralstationen, rest ett monument över kommunens revisorer. På tre höga pelare sitter tre män som håller för munnen, för öronen och för ögonen enligt känt maner från de tre aporna. Där kan man snacka om brist på självkritik. Möjligen är det ett practical joke av konstnären som inte genomskådats av beställaren.

I Sverige har vi annars njutit av typiskt svensk mat – löjrom, räkor, lammfilé och annat typiskt svenskt. Givetvis var vi tvungna att besöka gamla restaurang Kometen i Göteborg där Leif Mannerström numera bestämmer vad som skall lagas till. Det var som förväntat väldigt bra. Än bättre var det på Sjömagasinet där numera Ulf Wagner är ägare och krögare. På den tiden vi hade vinfirma hade vi en del kontakt med honom och det var trevligt att träffa honom igen. Jag besökte stället med en gammal kollega från Chalmers som under många år höll reda på allt åt oss forskare. Även Chalmers hade fått sin beskärda del av oegentligheter och fusk fick jag reda på. Man blir förvånad när man hör att människor som man känt länge och upplevt som dygdemönster, eller åtminstone ärliga, visar sig vara riktiga skurkar.

Det kanske låter konstigt men jag tycker att det är ganska bra att man nu avslöjar allehanda oegentligheter inom den offentliga sektorn. Det har alltför länge varit så att de fåtal rötägg som erbjudit tjänster åt samhället inom vård, skola och omsorg fått bli arketyper för alla privata initiativ. Man glömmer så lätt att det finns mängder av företag och anställda inom den privata samhällsfinansierade sektorn som både gör att bra jobb och gör det billigt och bra. Debatten har länge hävdat att om bara allt blir kommunalt eller statligt så får man valuta för sina skattekronor. På senaste tiden har vi sett att slöseriet, arrogansen och lyxlivet inom den offentliga verksamheten kan vara väldigt stor också. Jag för min del visste redan, genom min verksamhet under många år, att det inte har med finansieringen att göra utan har helt andra orsaker om saker sköts dåligt och oansvarigt.

Barnunderhållning i göteborgsandans tecken

Vårt yngsta barnbarn är så lycklig. Utanför fönstret gräver gatukontoret i Göteborg upp gatan för att lägga ny asfalt. Där finns lastbilar, grävskopor och vägvältar - alla med saftblandare, som är ett nytt ord han lärt sig av mormor. Han älskar alla sorters stora fordon och maskiner och kan berätta om dom med ett felfritt uttal fast han bara är drygt 2 år.

Han kommer att bli ännu lyckligare i höst för då kommer alla maskinerna tillbaka till samma ställe, men då blir det betongbilar lyftkranar och en mängd annat skoj. Det är nämligen så att huset ligger så att en brant gata kantar ena tomtgränsen. Där har alla dagvattenbrunnar satts igen och stödmuren är så dålig att varje gång det regnar rinner det in mängder av vatten i husets källare. Parkförvaltningen i Göteborg har därför beslutat att man under hösten skall bygga en helt ny stödmur och nya dräneringar för den nyasfalterade gatan, så då måste allt som görs nu rivas upp. Tänk ändå vad kommunen gör för att roa små barn.

Mor och far har lite försiktigt frågat om inte Gatukontoret känner till att Parkförvaltingen om några månader skall riva upp den nyasfalterade gatan. Det hade dom ingen aning om. Man undrar lite hur svårt det är i dessa datoriserade tider att hålla reda på varandras projekt så man inte slösar med skattepengar på det här viset. Jag kan tipsa om att många aktiva familjer som har många järn i elden har en gemensam kalender där man för in sina olika aktiviteter. Det är gratis och kan fås genom exempelvis Google. Det kanske skulle vara något för Göteborgs kommun till hjälp att spara lite pengar i dessa kärva tider när så mycket pengar går åt till mutor och andra aktiviteter i göteborgsandans tecken.

Så tokigt det kan bli - funderingar kring ansvar

Från Aftonbladet.se

Det snöar i Sverige och det är svinkallt för andra året i rad. Kommunerna klagar på att deras pengar för snöröjning redan är slut. Man får intrycket att pengar i den kommunala budgeten är en naturtillgång som bara finns i en viss mängd. Felet är ju inte att det är vinter utan att man avsatt för lite pengar för att möta vintern och det är ju ett politiskt beslut. Men det kanske är så att samhället är så genomsyrat av globala uppvärmningtankar så man inte tror på vintern längre. Man kan ju undra vad som skulle hända om privatpersoner behandlade sin ekonomi på samma sätt.

Jag hörde en upprörd Elisabeth Ohlson Wallin i morse för att hon upplevde att Världskulturmuseet i Göteborgs ledning ansett att hon själv måste avgöra om hon ville ställa ut sin fotoutsällning om Jerusalem och även ta ansvar för konsekvenser om människor blir kränkta och upprörda över det hon visar. Att konstnärer skulle fundera över konsekvenserna av sitt arbete var för henne oerhört upprörande. Det skulle ju kunna innebära att konstnärerna inte kunde göra vad som helst om de vore tvugna ta ansvar för sin yrkesutövning.

Man undrar lite vilken värld konstnärer tror vi andra människor lever i. Tror de att vi vanliga människor, politiker och företag kan göra vad som helst i vår yrkesutövning helt oberoende av vilka konsekvenser det får för andra och framför allt måste man undra om det vore önskvärt. Det är en ganska underlig självuppfattning man har som konstnär när man inte bara anser att man, vid behov, skall försörjas av samhället för att slippa "prostituera" sig genom att producera verk som människor efterfrågar. Man anser nu också att man skall befrias från allt ansvar för sin verksamhet.

Så har vi den hetsiga diskussionen om WikiLeaks verksamhet som i debatten å ena sidan framställs som till 110%!? gynnsam för demokratin å andra sidan som ett oerhört hot mot diplomatin och demokratin. Är det alltför vågat att anse att företeelsen har sina goda sidor, åtminstone som en engångsföreteelse, för att få världens ledare att skärpa sig, men givetvis skulle få mycket stora negativa konsekvenser om det blev regel att all förtrolig information blev offentlig.

Nog är det väl rimligt att en ambasadör rapporterar vissa observationer till sin utrikesminister utan att det måste komma tidningen. Det vore kanske inte så lyckat om personliga omdömen om ledare som Saddam Hussein, Idi Amin eller några andra av världens psykopater blev publicerade, men det vore kanske ännu värre om ambasaden inte vågade rapportera hem om sådana saker av rädsla för att det skulle publiceras. De som menar att det är dubbelmoral att inte basunera ut sanna omdömen om exempelvis Nordkoreas ledare kan ju fundera över hur ärlig man kan vara i omdömet om en person som sitter med pekfingret på avfyringsknappen.

En intressant konsekvens av läckorna är att de försäkringar som regeringen gett svenska folket att ingen av den insamlade informationen från mailtrafik och annat skall komma i obehöriga händer har blivit närmast löjlig. När inte ens USA's utrikesdepartement och Pentagon kan hålla tätt så är det väl inte troligt att de svenska spionorganisationerna skall klara av det.

Slutligen tänker jag på vad en kvinna i Värmland i min barndom sa när grannfrun kom och klagade på att sonen hade sagt att hon var ful: "Du skall inte bry dig så mycket om vad Henry säger, för han säger som det är han".

Jag hade först tänkt illustrera med en länkad bild från utställningen Jerusalem, vilket inte möter några juridiska hinder eftersom den redan finns på nätet, men med kännedom om konstnärers känslighet kring upphovsrätt så avstår jag. En bild av konstnären själv är nog säker för hon är väl inte upphovsrättsskyddad.

Biltullar - ett "miljöprojekt" som måste misslyckas för att tjäna sitt syfte

Biltullar verkar bli en valfråga i Göteborg. En undersökning som Göteborgs-Posten gjort visar att en majoritet av göteborgarna idag är motståndare till biltullar. Att de boende i kranskommunerna, som måste betala en extra skatt för att komma till jobbet i Göteborg, är massivt negativa vet vi redan. Det är inte förvånade LO-medlemmarna som är mest negativa medan tjänstemän och akademiker är mindre negativa. Klart man inte tycker det är något problem när man låter företaget betala tjänstebilens avgifter. Dessutom har en väljarundersökning visat att Vägvalet, som är ett enfrågeparti mot biltullar, fått så många anhängare att man idag skulle komma in i fullmäktige och bli vågmästare.

Det officiella namnet på projektet är "trängselavgifter". Retoriken vill få väljarna att tro att hela projektet är till för miljön - för att få bort bilarna från innerstaden. Samtidigt består paniken från dom etablerade partierna i att man redan räknat in inkomsterna från biltullar i sin trafikbudget. De skall finansiera stora väg- och broprojekt i Göteborg. Anta nu att "miljöprojektet" lyckades och man finge bort bilarna från innerstaden och därmed en bättre miljö. Då skulle det ju inte bli några inkomster eftersom människor skulle ställa bilen hemma och åka kollektivt. Då skulle det inte bli några nya friska skattekronor. Förutsättningen för projektet är således att det misslyckas som "miljöprojekt" och att människor åker ut- och in i Göteborg som aldrig förr. Ändå marknadsför man det inför väljarna som ett miljöprojekt. Snacka om oärlighet och snacka om att det finns många som inte kan se en så enkel logik.

vad säger då miljörörelsen och miljöpartiet? Eftersom biltullar är en av sakramenten i miljöreligionen så är man lyckliga över att dom kommer till. I sann religiös anda så betyder det mycket mindre om sakramenten tjänar något till eller vad det ställer till med. Det är själva den rituella handlingen som räknas.

Nu tror jag det ordnar sig ändå. Biltullar kommer säkert att införas och om medborgarna skulle vara så osolidariska med de styrande att man ställer bilen hemma och väljer kollektiva färdmedel så behöver man ju bara bibehålla kollektivtrafiken på den nuvarande usla nivån så det blir omöjligt att inte ta bilen.

Biltullarna är således bara ett nytt smart sätt att beskatta medborgarna i en retorisk förklädnad av att tjäna miljön. De kaxiga politikerna i Göteborg menar också att man kan beskatta utlänningar, vilket är anmärkningsvärt. Just för att det är en skatt kan man inte göra det - om det däremot vore en vägavgift skulle det vara OK. Kruxet är emellertid att EU:s regler förbjuder vägavgifter om det inte finns ett parallellt gratisalternativ att välja. Det kan man se om man turistar i Frankrike där det alltid finns en parallell grön gratisväg på alla ställen där det finns en blå betalväg.

Solenergi i valtider

Solen skiner i Göteborg idag igen och det är metrologiskt definitionsmässigt fortfarande sommar - dvs. över 10 grader som dygnsmedeltemperatur. I morgon blir det emellertid ruskväder. Jag tog en promenad ned till Operan, gästhamnen och det nya Göteborgshjulet som man hyrt som avslutning på axeln Avenyn - Östra Hamngatan. Jag besökte Skattemyndigheten för att höra om jag hade några skulder som jag inte visste om. Att sitta i väntrummet där är en mycket multikulturell upplevelse - där hör man tungomål från alla delar av världen. Jag var en av dom få svensktalande och själv ut/invandrad till ett annat land. Jag kände mig som en bland alla dessa globaliserade personer.

På vägen upp genom sta'n stannade jag och tjuvlyssnade på en ung valarbetare för Centerpartiet som fick den svåra frågan om hur C står i kärnkraftfrågan av en jämnårig. "Vi har alltid varit mot kärnkraft men vi är ju i regeringsallians med några partier som gillar kärnkraft nu så vi måste ligga lågt där", blev svaret. Själv tycker jag frågan om kärnkraft är svår, men svaret säger något om dagens politiker. Om man som C tydligen är, enligt denne unge blivande politikerpamp, övertygade om att kärnkraft är så oerhört farlig och att vi lämnar över en tickande bomb till våra barnbarn så undrar man vilken moral man har om man accepterar detta med öppna ögon bara  för att få sitta i en regering.

Liseberg i regn

Att gå på Liseberg med barnbarn kan vara riktigt roligt, men inte i ihållande regn och massvis med folk så köerna till alla åkattraktioner är jättelånga. Det blir blött och man blir trött - inte barnbarnen förstås som aldrig blir trötta på Liseberg. Trummeliten, flygande elefanter pedalhelikoptrar, minibergbana, farfars bilar, sagoslott, vikingaskepp - puh! - det var några av alla saker jag har åkt. Problemet är att den lille Mateo inte får åka så mycket utan vuxet sällskap och den äldre Emiliano vill åka sådant som få vuxna vill åka. Där får jag stålsko mig och ställa upp även om det känns väldigt vågat ibland. Alla får emellertid åka FlumRide och där blir man riktigt blöt. Nu gjorde det inte så mycket för det var lika mycket vatten från ovan som från sidorna så det gjorde ingen direkt skillnad. Jag lyckades emellertid så småningom köpa en av Lisebergs egna regncaper i plast men kaniner på. Jag klär bra både i kaniner och blått påstod familjen. Ändå var min optimistiskt påtagna linnekavaj soppblöt när jag kom hem. Det enda positiva är att jag aldrig blir blöt i håret, men desto mer rinner ned i ansiktet och innanför kragen.

Jag träffade lustigt nog en skolkamrat på Liseberg som jag inte sett på nästan 50 år. Vi bodde grannar som barn och nu stod han på Liseberg med hela familjen och sålde charkuterier från det egna gårdsslakteriet Tjurskallen i Järnboås utanför Nora.

I övrigt så har jag fortsatt min stillsamma motion genom att gå mycket. Jag befarade härom dagen att man skulle införa avgift för gångare om mitt (miss)bruk spred sig. Som vanligt hade någon fått idén före mig. När jag skulle snedda genom Trädgårdsföreningen idag avkrävdes jag en avgift på 20 kronor för att passera igenom denna centralt belägna park i Göteborg. Jag avstod - inte för att det var för dyrt, men principen ogillar jag. Dessutom finns det knappast något att se där nu på hösten - jag ville ju bara komma bort från trafiken under några tiotal minuter. Jag kan ju förstå att föreningen som driver parken vill tjäna pengar, men flickan som satt i entrén kunde knappast tjäna in en bråkdel av sin lön under dagen eftersom parken av naturliga skäl var tom. Nog tycker man att kommunen borde kunna ge en centralt belägen park tillräckligt ekonomiskt stöd för att hålla öppet för allmänheten, men vi har ju sett i tidningen de senaste dagarna att Göteborgs kommun disponerar sina pengar på annat sätt. Nog är det härligt när skandalerna blåser upp just i valtider! Man känner sig så motiverad att lägga sin röst på sina "förtroende"valda.

Ett helt asocialt beteende

Jag promenerar fortfarande varje dag fast jag är i Göteborg för närvarande. Jag inser att det är ett asocialt beteende nu när jag snart är 65 och skall börja uppbära allmän pension. Givetvis borde jag av solidaritetsskäl lägga mig ned och dö för att spara statskassan en fullständigt onyttig utgift.

Att promenera varje dag säger dom ju skall förlänga livet. Inte vet jag om det är sant - dom påstår ju så mycket numera om än det ena än det andra. Just nu är det bra att dricka kaffe och vin och det tackar man ju för. I Göteborg har jag insett att det är ännu fler fördelare med att promenera. Jag kan exempelvis nästan äta en god lunch på stan för den kostnad det innebär att åka några hållplatser tur och retur med buss eller spårvagn. Jag såg dessutom ett vetenskapligt program på svensk TV härom kvällen som visade hur en enkel nysning fortplantade sig på ett allmänt kommunikationsmedel. Ända upp till 40 meter kunde bacillerna flyga i ett tunnelbanetåg. Med tanke på hur infektionskänsliga pensionärer är vore det kanske en ren samhällsekonomisk vinst att dela ut gratis spårvagnskort till alla åldringar.

Nu hoppas jag inte alltför många blir inspirerade av mina idéer och börjar bojkotta de allmänna kommunikationsmedlen för då har väl Göteborg infört gångtullar och speciella gångavgifter, för att kompensera för inkomstbortfallet, nästa gång vi kommer hit.

Hur jag skall göra om det blir ruskväder vet jag inte riktigt - hittills har vädret varit helt fantastiskt de dagar vi varit här så det är en njutning att strosa omkring på sta'n som just nu är oerhört vacker i sin sensommarskrud.

Så mallig man blir av lite uppmärksamhet

Jag är fullständigt överväldigad. På senaste tiden har jag fått två verkligt hedersamma uppmärksammanden för mitt bloggande. Den första är från en av världens största släktforskarsidor, nämligen MyHeritage.com. Den andra förvånande nog från svenska Skatteverket. Men först den som  handlar om släktforskning.

Det damp ned ett mail från MyHeritage.com som meddelade att man under en tid gått igenom alla svenska internetsidor om släktforskning och nu utsett Sveriges 25 bästa sidor i ämnet. Jag blev väldigt glad när min släktforskarblogg Släktforskning för noviser fanns med på listan. I och för sig tycker jag nog - blygsam som jag är - att den är värd det, men jag blev mer förvånad att min andra blogg med samma namn och en annan adress som är knuten till min släktforskarkurs också fanns med på listan. Det är den inte värd. Som extra grädde på moset får jag nu använda den tjusiga "stickern" ovan på min blogg som berättar om min utmärkelse.
OBS - det gäller inte den här bloggen - bilden är bara en illustration.

Så var det Skatteverket i Sverige. Förra texten berättade jag ju om hur snabbt, enkelt och trevligt det gick till när vi fick tillbaka pengar från det franska skatteverket. Döm om min förvåning när jag på min logg såg att jag under några timmar haft en ström av besök på denna blogg från adressen "intranet.skatteverket.se". Ni kan själva kolla i loggen längst ned till höger på den här sidan. Klicka bara på länken "Real Time View" så ser ni.

Nu undrar jag givetvis vad som gör mig förtjänt av en sådan uppmärksamhet från svenska skatteverkets personal. Vad jag vill tro är att man för intern kvalitetshöjning har lagt in en sk. feed där alla inlägg på Internet där ordet "skatteverket" förekommer dyker upp. I så fall - smart och trevligt. En annan tolkning kan ju vara att man på något undefundigt sätt använder samma metoder i jakten på personer som tjänar 4,50 om dagen på sina Google AdSense annonser. I så fall är det mindre trevligt även om jag som ärlig skattebetalare inte drabbas.

Nu tror jag faktiskt mer på min första tolkning och nog vore det kul om någon från Skatteverket kunde kommentera och berätta hur det förhåller sig.

Visserligen skrev jag inte uttryckligen i min text att det gällde min franska deklaration och det franska skatteverket så jag är ledsen om någon på svenska skatteverket blev besvikna när det gick upp för dem att berömmet var för någon annan. Nu insåg dom nog det ganska snabbt för så lättsinnigt och slarvigt skulle aldrig det svenska skatteverket agerat. Där hade dom nog behållit pengarna åtminstone ett år och gett mig skattetillägg dessutom för feldeklaration pga underlåtenhet att ta upp underlag för sociala avgifter.

Den observante läsaren kunde också sluta sig till att det inte handlade om Sverige då jag berättade att vår bankman deklarerade gratis åt oss. Ingen svensk bank har väl någonsin gjort något gratis för sina kunder.

Jag vill emellertid tacka Ing-Britt på Skatteverket i Göteborg för hennes hjälp med att fylla i en SINK-ansökan häromdagen. Tack för trevligt och kunnigt bemötande - det är uppskattat!

Tillägg 2010-07-23: Jag måste bara göra er uppmärksamma på Ingers länk till Expressen nedan.

Sociokulturella skillnader mellan länder

Första tiden i Frankrike såg vi på alla de tokigheter som fransmännen gjorde med friska svenska ögon. Man kände sig lite som en Torsten Ehrenmark, men inte lika rolig förstås. Nu har jag upptäckt att jag allt mer ser på det jag möter i Sverige med nya - kanske franska - ögon. Mycket av det jag reagerar på skulle jag inte ha höjt på ögonbrynen åt när jag bodde i Sverige, men nu blir det så tydligt exotiskt.

I morse stod jag och tittade ut genom fönstret från dotterns familjs hus och såg hur en minibuss stannade utanför. Ut strömmade 8 bastanta män iklädda reflexvästar varefter dom klev in på tomten och började spankulera omkring, pekande och diskuterande. Att jag stod i fönstret och såg dem bekymrade dom inte ett smack och inte gjorde de någon min av att ge sig till känna. Det var kommunens tekniker, förstod vi, som var ute och inspekterade eftersom en läcka i deras vattensystem översvämmat huset ett par veckor tidigare.

Denna situation är fullständigt omöjlig att tänka sig i Frankrike. Att någon, vem det vara månde, skulle ens komma på idén att gå in i någons trädgård utan att ge sig till känna och be om lov är otänkbart. I Frankrike hade man ringt på dörren, legitimerat sig och samtliga personerna hade hälsat artigt i hand och bett om lov att få inspektera skadan från trädgården.

Senare på dagen åkte jag buss och hamnade bredvid en pappa i 30-årsåldern. När bussen krängde i en kurva placerade han ofrivilligt alla sina 85 kilo på min fot, vilket gjorde ganska ont. Visserligen tog han bort foten, men det var också hans enda reaktion. Jag vände mig då mot honom och sa: "Det där gjorde ont". Då sneglade han på mig från sidan och sa: "Jag får väl be om ursäkt då, men det var ju inte med vilje". Vad svarar man på det?

Eftersom vi är ganska intresserade av god mat läste jag Göteborgs-Postens matpatrull som provar olika restauranger. Det visade sig att flera av dom ligger i kvarteren runt där vi bodde när vi bodde i Göteborg så det var ju lite kul att se vad dom fått för betyg, speciellt som fyra av dom hade en stjärna i Guide Michelin. Vid en snabbtitt insåg jag emellertid att det inte var att tänka på att göra ett nostalgiskt återbesök. Tre rätter skulle i snitt på dessa restauranger gå på mellan 1000 och 1200 kronor. Sedan tillkommer svindyrt, ofta medelmåttigt vin, kranvatten i fin karaff som man får betala för samt minst en femtiolapp per person för garderoben.

Vi tänkte då på vår närmaste gourmetkrog i Frankrike. Där åt vi för ett år sedan kockens 7-rätters överraskningsmeny för 90 Euro per person, vilket är en hiskelig summa på en fransk restaurang. Även där tycker vi vinerna är svindyra när dom kostar 30-40 Euro flaskan, men det är ett "myggpiss i Mississippi" jämfört vad det skulle kosta i Sverige. Denna lokala restaurang ligger i en liten bergsby mitt i obygden där det inte finns något annat än just den här restaurangen och några boningshus. Jag kanske skulle säga att restaurangen har TRE stjärnor i Guide Michelin. Kan man tänka sig en trestjärnig restaurang i en förstad till Torsby så förstår man ungefär jämförelsen.

Dessutom läste jag idag i bladet att Göteborgs restauranger är på fallrepet. Gästerna kommer inte eftersom det har varit så dåliga tider. Samtidigt aviserar samma tidning sommarens rekordhöjning av bensinpriset. Skälet är att folk åker för mycket bil på sommaren. Där är man lite efterbliven i Frankrike eftersom man inte höjer bensinpriset - eller snarare dieselpriset - på sommaren. Kanske det beror på att man ju ändå tjänar så bra eftersom man säljer så många liter på sommaren?

Besök på Universeum i Göteborg

Vi har varit på Universeum i Göteborg med barnbarnen idag. Det finns verkligen inget bättre sätt att uppleva ett sådant ställe än tillsammans med nyfikna och vetgiriga småbarn. Dom hjälper en att se saker som man aldrig skulle inse det fantastiska med annars. Universeum är ett fantastiskt ställe, men svindyrt. Ett besök där med två småttingar går på väl över 1000 kronor utan några som helst extravaganser. Att kultur och bildning har blivit ett nöje för de kapitalstarka är verkligen en sorglig historia. Nu gör det inte oss personligen så mycket eftersom vi inte är i Sverige oftare än att vi kan lätta på plånboken lite med barnbarnen när vi får rå om dom, men hur vanliga barnfamiljer har råd begriper jag inte.

Inträdet är ju den stora grejen, men det blir inte så billigt med det obligatoriska besöket i shopen heller. Att man ovanpå allt detta skall betala för att få låsa in kläderna i ett skåp är lite väl sniket tycker jag,

Det riktiga bottennappet är emellertid severingen. Den har alltid varit usel, men nu tog den verkligen priset. Montrarna var fulla av slaskmat. Dryckerna var genomgående söta drickor typ Festis och annat trams samt mineralvatten. Sedan bjöds det winerbröd. dammsugare, negerbollar, glaserade och Chokladöverdragna munkar samt mängder av godis. I matväg fanns olika typer av vuxenmat som pannini, fetost och oliver,eller en kryddig soppa. Det enda i matväg som kunde locka ett barn var urkokta varmkorvar i bröd. Detta skall vara ett miljömedvetet ställe där man främst vill fostra barn i vårt samhälle. Botten! All mat levererades i plastcontainrar, åts på engångstallrikar med plastbestick så man hade ett berg av plast på sin bricka när man var färdig. Så hade dom mage att skriva gästerna på näsan att dom bara skall ta en servett för att rädda naturen. Om man inbillar sig att man kan profitera genom att sälja svindyr skräpmat till barnfamiljer bara för att man har ekologisk ost i panninin och har pekpinnar om vår utsatta jord uppsatta överallt så tillhör man verkligen av högsta divisionen i dubbelmoral.

Jag tycker nog att man kunde tona ned miljötjôtet lite när man inte ens kan hjälpa till att fostra barnen i en bra matkultur. Inte underligt att svenska barn blir fetare och fetare. När vi talade med den ansvariga i serveringen sade hon att man höll på med ombyggnad. Inte förstår jag varför man måste servera dammsugare och Festis till barn bara för att man bygger om. Men det är väl det man tjänar mest pengar på och barn är ju inte lika prioriterade som att man inte använder två servetter att torka munnen med.

Nu skall jag ge bort 100 kronor till den som är snabbast. Igår skulle jag nämligen fylla på mitt Tele2 kontantkort på Pressbyrån. Då får man bara ett kassakvitto med koder på. När jag kom hem upptäckte jag att jag fått Telia i stället. Idag försökte jag byta, men det var omöjligt att göra. Därför skänker jag nu bort 100 kronor refill på Telia.


Så här står det på kvittot:
Seienummer 70208377
Påfyllnadskod: 7020 8377 331 726

Så här fyller du på ditt refill-kort:
1. Från din egen mobil, tryck *125* samtalskodens sifferkod # och lur. Påfyllt belopp visas i displayen - klart att ringa

2. Alternativt 454 från din egen mobil eller 020-41 10 00 från annan telefon. Följ sedan anvisningarna

SKRIV GÄRNA EN KOMMENTAR OM DU ÄR DEN SOM FÅR DENNA GÅVA SÅ ANDRA VET ATT DET ÄR FÖR SENT!