Göteborgsandan – ett välutvecklat frimureri i demokratins träskmarker

Under hela mitt yrkesliv har jag varit göteborgare. När jag kom dit i slutet på 60-talet fick jag lära mig vad Göteborgsandan innebar. Lite förenklat innebar det att man i möjligaste mån inte betalar för något som man inte kan få, byta sig till eller fixa sig till genom kontakter. ”Frimureriet” var oerhört utbrett och gränslöst mellan företagare och politiker. Att följa regler eller göra rätt för sig på det sätt som jag lärt mig från barnsben ansågs inte vara någon sport. Det verkade som om trixandet och uppgörelserna vid sidan om blev huvudsaken – som en sport. Ibland trixade man även om det varit enklare att följa reglerna.

 Jag insåg att det här tänkandet genomsyrade hela samhället och jag såg otaliga exempel på det både privat och i mitt arbete. Det intressanta var att man var väldigt stolt över sin Göteborgsanda - det gjorde besluten smidiga och livet lättare att leva, menade man. Jag måste nog erkänna att jag vid några tillfällen fick nytta av det själv.

Man skulle ju kunna tro att alla skandaler som drabbat stadens anseende genom åren skulle ha gett upphov till lite försiktighet, men nu verkar det som om man i Trängselskattefrågan tänker skjuta människors förtroende för demokratin och politiker i sank fullständigt.

Huruvida Trängselskatt är bra eller inte tänker jag lämna därhän i den här texten, men kommentera processen som sådan.

1. Redan att motivera Trängselkatten med miljöargument är en förolämpning mot medborgarna. Visst skulle det kunna förbättra miljön i innerstaden, men det bara om folk inte tar sin bil utan åker kollektivt. Tar de inte bilen blir det inga skatteinkomster och då får man ju inte in de pengar till infrastrukturprojekt som man redan kalkylerat med. Man har således konstruerat ett typiskt Moment 22 (om man nu skall ta miljöargumentet som hederligt) och räknar kallt med att medborgarna varken tänker ändra sina resvanor eller förmår tänka logiskt och genomskåda motiven, vilket mycket riktigt många inte kan, så där har man ju satsat rätt – men ohederligt.
2. När man sedan bygger upp systemet visar det sig tydligt vad som är det verkliga syftet, dvs. att få in pengar. Hur förklarar man annars att man får betala lika mycket när man lämnar innerstaden som när man kör in, eller att det kostar pengar att köra förbi Göteborg för den som inte alls tänkt sig dit?
3. Som grädde på moset tar man ingen hänsyn till Sveriges dåliga bankrutiner utan en person som betalar in sina avgifter i tid via bank får straffavgift på 500 kronor om banken försenar betalningsuppdraget en dag. Detta även om Trängselskatten bara är några få tior.
4. När människor blir upprörda och undertecknar ett upprop om folkomröstning, vilket mer än 50 000 medborgare har gjort, verkar det som om den politiska majoriteten tänker göra allt för att förhindra en sådan folkomröstning trots att alla demokratiska krav är uppfyllda. Senast jag hörde hängde det på 3 röster i fullmäktige. Man få hoppas att det finns några hederliga politiker som vågar tänka själv och gå emot partipiskan, så att människor får göra sin röst hörd. Där har faktiskt Göteborg en historiskt berömd person med civilkurage – folkpartisten Ture Königson - som 1957 gick emot partilinjen i ATP-omröstningen och därmed gjorde att vi 40-talister och äldre faktiskt får några lusören i pension fortfarande.
5. Skulle det nu bli så att politikerna vågar ta reda på vad medborgarna vill och skulle det vara så att medborgarna skulle säga NEJ har man redan nu påpekat att folkomröstningar endast är rådgivande. I klartext betyder det troligen att man kommer att strunta blankt i vad folk tycker och fortsätta som förut.
   
   Det blir väl allmänna val i Göteborg också och man kan ju hoppas att människor minns, men det är inte helt säkert. Man är ju van vid Göteborgsandan.#Trängselskatt