Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

söndag 5 maj 2013

En inte särskilt älskad president



Samtliga franska TV-kanaler har varje kväll orgier i att håna, häckla och parodiera Francois Holland. Han måste vara världens genom tiderna minst populära ledare i ett demokratiskt land. Den förre mästaren på området att bli hånad – George W. Bush - hade åtminstone sina väljare som gillade honom. Inte ens det har Hollande längre. Liksom med Bush så behöver man inte ens skämta om honom, det räcker bra att visa videoklipp från verkligheten eller citera vad han faktiskt sagt.

Undersökningar visar att de flesta som gav honom makten faktisk röstade mot Sarkozy inte för Hollande, utom möjligen då de starka offentliga fackföreningarnas medlemmar, som väl är, är besvikna eftersom han inte ännu spätt på de offentliga utgifterna genom massökning med 60 000 offentligt anställda som han lovat. I sann politisk anda försöker han inbilla det franska folket att exempelvis den franska sjukvården och skolan är sämst i Europa och pekar gärna på Sverige som ett föredöme på båda områdena. Att sjukvården här är fantastisk med alla mått mätt vet jag och det är dessutom bevisat gång efter gång i jämförande studier, hur det är med skolan vet jag inte. Politiker är sig emellertid lika överallt – det vet jag.

Han var inte något självklart val som presidentkandidat för socialisterna. Favoriten som skulle ha vunnit klart var Dominique Strauss-Kahn ända tills han ertappades med byxorna nere. Även om Hollande vid förra valet var socialistpartiets ledare ansåg medlemmarna, den gången, att hans sambo Ségolèn Royal var ett bättre val, vilket säkert var klokt även om hon förlorade mot Sarkozy.

Hans hittills största svärdshugg för att få Frankrikes ekonomi på fötter har varit att införa 75% skatt på alla inkomster över 10 miljoner euro/år. Det rör sig totalt om ca 1000 personer på en befolkning på 60 miljoner och många av dom har numera bara skrivit sig i något grannland så var det fixat. Jag vet inte om siffrorna är helt korrekta, men det kan ju kollas.

Som motiv har han sagt att ”han hatar rika människor”. Det är lite lustigt att såväl hans förra sambo Ségolèn Royal, med vilken han lär ha fem barn, som hans nuvarande sambo kommer från mycket rika familjer och har betydande förmögenheter. Eftersom gifta sambeskattas i Frankrike måste han således vara sambo så att inte parets gemensamma förmögenhet syns i deklarationen – det skulle ju vara pinsamt. Man undrar hur hans familjeliv ser ut när han bor ihop med en person som han enligt retoriken borde hata. Nu är han inte ensam om att inte gifta sig i Frankrike idag av ekonomiska skäl. Det är nämligen så att även om man bor på samma adress och har flera barn tillsammans så är det populärt att vara sambo eftersom då kvinnan får generösa bidrag från staten till sina barns och sitt eget uppehälle. Vi har ett antal vänner omkring oss som gift sig när yngsta barnet uppnått en ålder då modern inte anses ha ekonomiskt ansvar längre.

Ett annat drastisk steg för att rädda landet är att nu sälja ut stora delar av presidentpalatsets vinkällare. Tidigare presidenter har samlat på sig det bästa av vad landet producerar för att bjuda utländska gäster. Man har väl resonerat så att det kan vara bra för landets image, vinland som man är. Det lär ta in några hundra tusen euro till statskassen. Med tanke på att det idag knappast finns någon investering, vare sig i metaller eller värdepapper som har så bra utveckling som just samlarviner så kanske någon skulle tänkt ett varv till innan man realiserar sina dyrgripar. Men vill man låtsas vara folklig så blir det väl så - det får väl bli BiB i fortsättningen.
Nyligen proklamerade han krig – om än ideologiskt – mot Angela Merkel och Tyskland. Han tar sin inspiration mer från Grekland och Italien än från Tyskland och trodde nog att han skulle trigga den franska nationalismen genom att tala om krig mot Tyskland. Det var ännu en felbedömning eftersom en av de saker som man faktiskt var stolt över med Sarkozy var att han tillsammans med Angela Merkel föreföll leda Europa.

För att illustrera hur stämningarna är kan man ta del av de folkliga skämt som florerar. Vad sägs om följande bisarra skämt:

Hollande och hela hans kabinett har kidnappats av en grupp som begär 1 miljon euro i lösensumma för att släppa dom. Om inte detta betalas snarast kommer man att hälla bensin över hela gänget och tända på. Socialistpartiet har därför gått ut på gator och torg för att få människor att bidra till lösningen. En TV-reporter intervjuar en av insamlarna och frågar hur mycket människor i allmänhet donerar. 3-5 liter blev svaret.
Som vi ser är det inta bara inom de svenska partierna man har problem och de franska dreven är väl så intensiva som de svenska, men oerhört mycket roligare och mer underhållande.
Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel