Man kan ju ombestämma sig

Nu har jag gjort något jag aldrig trodde jag skulle göra. Det var emellertid ett oavvisligt krav från min fru med tanke på mitt ömtåliga huvud. Jag har skaffat mig cykelhjälm! Nåja – det blev en tillhörande cykel också, eller åtminstone något som påminner om en cykel. Minst en av mina nätvänner kommer att skratta sig fördärvad åt missfostret, men eftersom jag inte avser att ta en tur på 4 mil innan frukost, som somliga gör, så fyller den mina behov perfekt.

Det är nämligen den senaste flugan i Frankrike, känd från TV – en hopfällbar cykel som man enkelt stuvar in i baggeluckan på bilen. För en daglig tur runt omkring på de asfalterade stigarna i naturen kring byn blir den perfekt. Dessutom kan jag ta med den till stranden och ta en tur medan min fru vändsteker sig.

De som känner mig undrar naturligtvis om inte det var något som blev riktigt fel när dom borrade hål i huvudet på mig i Perpignan. Jag är ju inte den sportiga typen direkt. Som jag berättade tidigare har jag ju, under månader av passivitet,  tappat de få muskler jag till äventyrs haft och ett effektivare och snabbare sätt att få dom tillbaka än att cykla finns nog inte. Redan efter premiärturen idag inser jag nyttan. Trots 7 växlar kände jag mig som ett nyfött föl efter turen och fick kliva av i sista backen upp till huset.  Jag har inte riktigt insett hur högt vårt hus ligger. Hur jag skall komma ur sängen i övermorgon vet jag inte.