google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: Orkidéer är inte slit-och-släng google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

lördag 25 maj 2013

Orkidéer är inte slit-och-släng


Vi hör ofta från vänner både i Sverige och här nere att orkidéer kan man ju inte köpa för de kommer ju aldrig tillbaka. Det gör dom visst det – alla våra orkidéer blommar två gånger om året och det har dom gjort i åratal både i Frankrike och i Sverige. OK – de trivs faktiskt än bättre i vårt franska hus, vilket innebär att de får längre stänglar och större och fler blommor än vi lyckades med i Sverige, men de kom tillbaka i Sverige också.

Varhelst vi ser friska och billiga orkidéer så köper vi – främst blir det Palenopsis för de är enklast och tacksammast och dessutom vackra och rikt blommande. Vi har köpt på IKEA, i blomsterhandel, på marknaden, i snabbköpet och på blomstermässor, men aldrig betalat någon förmögenhet för en orkidé. Hemligheten är skötseln och miljön. 

Vårt intresse för orkidéer vaknade när vi besökte en av mina doktorander som hade ett hus i regnskogen i södra Brasilien. Dom hade problem med Brudorkidéer som satte igen deras hängrännor, men sådana smällar får man ta i livet. Hennes man tog oss med på orkidésafari på den oändliga ”tomten” och vi samlade på oss en del som vi packade i avskurna läskflaskor för hemtransport. En sällsynt växt från det äventyret blommar troget hos min dotter fortfarande och kanske någon vän har någon orkidé kvar också, men det är väl inte troligt – det var ändå mer än ett decennium sedan. Dessutom är de vilda lite knepigare.

Orkidéer vill ha massor av ljus, men inte direkt solljus, precis som i regnskogen där solljuset silas genom de skira trädkronorna. Dom vill dessutom ha fuktighet i luften eftersom de tar upp fukt via tjocka ”sladdar” till luftrötter. Dom vill däremot ha torra fötter. I Brasilien insåg vi att de inte nödvändigtvis behöver jord, men om man vill plantera dem så bör det vara i specialjord för just orkidéer. Det finns emellertid ett problem när man bor i Sverige – orkidéer gillar inte att stå över element och element har man där det är ljust i Sverige. Dessutom torkar element ut luften och det är inte heller bra.

Det är min fru som sköter om dom. Vi placerar dem i fönster som inte har direkt sol eller en bit in där det är ljust men inte sol, vilket är enkelt när man har +70 cm tjocka stenväggar. Stenväggarna gör också att fuktigheten i luften alltid är bra för orkidéerna. För att göra dem glada tar min fru en vinkylare med ljummet vatten och orkidégödning en gång i veckan och går igenom samtliga. Hon häller vattnet ett antal gånger över jorden i krukan så det rinner genom och tillbaka i kylaren tills jorden och luftrötterna är fuktiga. Sedan är det nästa plantas tur. Det går ju nästan inte åt något vatten eftersom det är samma vatten hela tiden. När behandlingen är klar ställs dom tillbaka i ytterkrukan som måste vara så beskaffad att inte innerkrukan når botten. Eventuellt resterande vatten ställer sig då i botten på ytterkrukan och bidrar till fuktigheten runt plantan, men de blir inte våta om fötterna. Som ni ser behövs inte så mycket uppmärksamhet för att de skall trivas. Glömmer man dom så fixar dom det också.

Så - mitt råd är att inte slänga ”fådda” orkidéer när de blommat över. Misshandla och svält dom lite lagom mycket bara så får ni glädje av dom i många år. Norpa gärna vännernas kasserade om ni får, men räkna med att dom blir sura när orkidéerna blommar hos er varje försommar och Jul

2 kommentarer:

Eva sa...

Nu är det ju så att du har sk "gröna fingrar", tänker på alla konstiga frökapslar som du har plockat genom åren och plötsligt finns där en vacker blomma. Jag kan se hur det snart prunkar på terassen :D

Jan Granath sa...

Den här gången är et faktiskt Annel som äger fingrarna. Ha det bra Eva!