Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

fredag 31 maj 2013

Varning för kund!


Som utlandssvensk får man ett speciellt perspektiv på Sverige. Vad som slår en är att Sverige i vissa avseenden är oerhört etnocentriskt och provinsiellt i sin attityd till resten av världen. Va! – gör dom inte som vi? Allvarligast är kanske, som många debattörer med vidare perspektiv påpekat, att den svenska nyhetsbevakningen är oerhört tillrättalagd så den skall passa de rådande förhärskande åsikterna. Det är bara att ta del av utländska medier för den som inte tror mig.

Mer personligt irriterande för oss utlandssvenskar är emellertid svenska företags ålderdomliga sätt att bedriva e-handel. Detta är också allvarligt för den svenska konkurrenskraften eftersom det är näst intill omöjligt för en utlänning att köpa saker från svenska företag och det gäller även för svenskar som är skrivna i utlandet.

Ända sedan tidiga 90-talet har jag köpt böcker, programvara och prylar på nätet från olika länder i världen. Det har aldrig varit problem. Man fyller bara i ett formulär, uppger sitt kreditkortnummer och efter några dagar dyker varorna upp. Jag har aldrig blivit lurad under alla dessa år.

Man tror ju då att det land i världen som gjort sig känt för att alltid ligga i framkanten vad gäller mobiltelefoner, datoranvändning, speldesign och fostrat uppfinnare av världsberömda tjänster som Skype, Spotify och varför inte Pirate-Bay skulle vara framstående även inom e-handel, men där är Sverige ett u-land. När man försöker köpa något från etablerade svenska företag så baxnar man över töntigheten och okunskapen.

Jag har skrivit förut om omöjligheten att köpa svenska böcker. Vad jag vet är det bara hos Bokus detta är möjligt. Då finns det ändå en halv miljon utlandssvenskar som törstar efter svensk läsning – vilken potential. Vad möts man då av när man försöker handla från svenska företag – faktiskt även de som anser att de kan sälja till utlänningar? 

Ofta kan man helt enkelt inte mata in en utländsk adress för beställningen så då är det ju bara att ge upp. Man meddelas ofta att på grund av licensavtal kan man inte sälja sina produkter utanför Norden. Man undrar varför man aldrig har några problem när man från Sverige handlar i andra länder – bara när man från andra länder handlar av svenska företag.

Inte sällan avkrävs man ett svenskt personnummer även om man angett att man skall betala med kort – det finns faktiskt en säkerhetskod som duger i resten av världen. För de svenskar som inte känner till det kan jag berätta att man inte har personnummer i andra länder och utlandssvenskar skrivna i annat land får ett speciellt nummer. När man försöker mata in sitt gamla personnummer meddelar datorn att ingen person med sådant nummer kan hittas i Sverige.

Om man nu skulle lyckas med att fylla i sina personuppgifter och få dom godkända så stöter man på patrull när man matar in sitt utländska Visakort. Det duger nämligen inte som betalningsmedel åt svensk e-handel – det omvända går emellertid utmärkt. 

Ibland går det bra om man handlar mot faktura, men då har man alltid problemet med att man saknar giltigt personnummer och faktura utan ID- och kreditkontroll går inte för sig. Dessutom har man ingen aning om på svenska företag att avgifterna vid banköverföring/betalning där valutaomvandling måste ske är väldigt höga. Vår bank tar 37 euro i sådana fall. Dessutom finns, åtminstone inte på vår bank, någon Bank på Internet där man kan göra betalningar. Det blir att gå till banken och stå i kö. För den okunnige svenske företagaren kan jag berätta att svenska kronor inte används i andra länder även om den är stark just nu. Inte heller gör man allt på svenskt vis i andra länder.

Ibland kan man faktiskt komma tillrätta med dessa problem om man ringer och talar med dom. En del företag är ju mer angelägna om att sälja än att följa knepiga regler som någon räknenisse eller datanörd hittat på. Att köpa blommor exempelvis har aldrig stött på problem någonstans. Man bara ringer och uppger namn och vem som ska ha blommorna och ger dom alla uppgifter på Visakortet och så är det klart. Detta förfaringssätt funkar för det mesta med små företag där man främst vill sälja och använder sunt förnuft, men sällan hos större mer etablerade firmor.

Om ett företag faktiskt accepterar utländska kort, men av något skäl inte vill leverera till utlandet har jag försökt en liten smart grej – som jag trodde. Jag har beställt i någon svensk väns namn och med dennes adress, men uppgett mitt kreditkort. Man vill ju inte att vänner skall ligga ute med pengar. Man hämtar sedan hos vännen eller kanske dom kommer på besök. Då meddelar ofta datorn att man inte accepterar att kreditkortet inte överensstämmer med adressaten. Så smart var det. Det var just vad som hände när jag försökte lura nedanstående nämnda firma att sälja till mig. Jag testade med dotterns kort och en vän som skall besöka oss som adressat, men det funkade inte. När jag försökte med min dotter även som adressat så hade jag lika lite framgång eftersom jag saknade hennes Verified Visa lösenord. Svårare kan det aldrig bli.

Skälet till att jag tog till pennan den här gången är just att jag försökte beställa varor från Slöjd-Detaljer som ligger någonstans i Västergötland. Det ser väldigt lovande ut på deras hemsida. Bland köpvillkor står att man har en speciell eurohandel som man får kontakt med via kundtjänst. Hela batteriet av kreditkort accepteras berättar man också. Jag ringer upp och skapar därmed total förvirring, vilket gör att jag skickas fram och tillbaka inom företaget – mesta tiden sitter jag och lyssnar till en ringsignals tutande när man försöker vidarekoppla mig. Efter tjugo minuter kommer jag till en person som vet vad hon talar om. 

Sammanfattningsvis så visste hon att handla från dom kan jag glömma om jag inte accepterar att betala mot faktura. Nästan alla ovanstående fördomar uppvisades om kundens behov och situation i andra länder. Dessutom kunde jag inte beställa per telefon utan måste skicka in ett mail. OK – jag bekräftar gärna min muntliga beställning på mail, men kan jag ge dig mina kredikortuppgifter per telefon. Nej det blir faktura. Varför i herrans namn skall du ha min beställning om jag inte kan betala för den, blev min fråga. 

Vad som inte sas här, men som jag mött vid många liknande samtal med svenska företag, var att man inte vågar sälja till utlandet för det förekommer så mycket bedrägerier med kreditkort där. Javisst – man vet ju hur utlänningar är! Min undran är hur man tänkt driva in en obetald faktura från utlandet – för den betalar vi ju inte heller så klart. Vore inte ett Visakort med säkerhetskod säkrare ur den synvinkeln?
Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel