Det var många
decennier sedan jag kunde betecknas som muskulös – om någonsin. Det skulle i så
fall vara i tonåren när jag gav Arne Tammer en kvart om dagen och ägnade mig åt
tyngdlyftning. Bor man i Nora, som då hade en av Sveriges mest framgångsrika
atletklubbar så gör man. Lika viktigt
som att träna var emellertid att träna in den där speciella gångarten som
indikerar att man har så mycket muskler att man inte kan få in armarna till
kroppen riktigt och måste gå bredbent och vagga fram. Man såg ut som en
halmdocka där man gick och bröt sig på sta’n.
Numera, efter
månader av skröplighet och fysisk inaktivitet, är jag närmast muskellös, vilket
också vågen indikerar. Eftersom också
magmusklerna är förslappade ser jag mest ut som en gravid tandpetare, eller
kanske tändsticka eftersom jag är solbränd i ansiktet. Jag måste göra något åt
det. Min fru tycker jag skall följa med en god vän till ortens gym, men det får
nog vänta lite. Någon stolthet har man väl. Det skulle vara som att inte städa
ordentligt innan städerskan kommer – man får ju skämmas.
Det är nämligen
så att vårt gym är stamlokus för franska mästarna i rugby och man vill ju inte
dom hulkarna skall skratta så dom får sträckningar i six-packen när dom ser
mig. Nej – här krävs lite förberedelser för att åtminstone komma upp till
scratch.
Lyckligtvis har
vi 50 trappsteg från köket upp till terrassen och stepövningar där gör susen.
Att ta trappan med vartannat steg klarar jag inte hela vägen, men jag har ju
nyss börjat. En kombination med ett pass plankan varje dag och långa promenader
på våra backiga stigar skall nog göra skillnad. Jag har redan träningsvärk fast
jag började först i förgår.
2 kommentarer:
Hej Jan! Det ligger fortfarande något i Arnes "en kvart om dagen" även om jag i min ungdom tyckte att han hade en töntstämpel. Men regelbundenheten är ju A och O så jag hejar på dig när du tar trappans 50 steg - många gånger om dagen. Snart kommer du att kunna gå på gymmet också, utan att skämmas ;) man kan ju fundera litet på hur de franska hulkarna kommer att se ut i vår ålder... Lycka till!
Lotten - tack för uppmuntran. Skall man vara ärlig så var vi nog lite töntiga i djupa Bergslagsskogarna på den tiden med storstadsmått mätt, men själva hade vi våra egna preferenser.
Skicka en kommentar