google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: Fördomsfull äldre man google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

tisdag 14 maj 2013

Fördomsfull äldre man


Att vara fördomsfull äldre man – kan det bli värre i dagens Sverige? En fördomsfull 48-åring ringde till radion i veckan och erkände hur han irriterade sig på äldre människor, eftersom de var så fördomsfulla. Kan det vara så att han har rätt i det? Jag har funderat lite.

Under mitt aktiva yrkesliv har jag deltagit i ganska många innovativa utvecklingsprojekt inom svensk storindustri, bland annat utveckling av nya produktionssystem för bilmontering. Vad som förvånade mig som något yngre forskare och konsult i de sammanhangen var att det nästan alltid var personer 55+ som drev nytänkandet i den traditionella industrin. Motståndet mot förändring kom starkast från de medelålders personerna mitt i karriären. Förklaringen var nog ganska enkel. De äldre, om de nu var ingenjörer eller fackföreningspersoner, kunde använda sin erfarenhet fritt utan att snegla på hur det skulle uppfattas av ledning och makthavare, medan de yngre inte hade råd att satsa på ”fel häst” utan måste följa med strömmen av klättermöss.

Jag tycker man ser samma tendens i samhällsdebatten idag. De som vågar ifrågasätta det som anses vara den korrekta uppfattningen i olika samhällsfrågor är ofta pensionerade kunniga personer. Inom akademia är det ofta emeriti, dvs. pensionerade professorer, som vågar peka på att kejsaren är naken.

På samma sätt som inom industrin är ofta den yngre generationen så upptagen av att höra till, vilket innebär att ha flest vänner på Facebook, att delta i kulturlivet, att hänga på rätt ställe och med rätt människor och att absolut inte avvika varken vad gäller åsikter eller image från det godkända.

Visst finns det stor fördomsfullhet även bland många äldre människor. Jag tror emellertid att en bidragande orsak är en alldeles speciell fördomsfullhet, som Sverige är ganska ensam om i världen, nämligen att se ned på äldre människor. Jag har aldrig mött en så nedlåtande inställning till äldre som den man möter i Sverige i någon annan kultur. Visst - i USA är man livrädd för att bli gammal, men man anser inte gamla vara sämre människor – man vill bara inte tillhöra den kategorin.  Det är lite som de där patetiska 40-åringarna med familj och barn i Sverige, som påstår att de inte känner sig vuxna och är stolta över det. I Asien är det ett adelsmärke att vara gammal och samma oerhörda respekt möter man i södra Europa. 

Denna åldersdiskriminering i Sverige resulterar naturligtvis i att många äldre blir isolerade utan möjlighet att byta åsikter med andra människor, vilket föder förstenade åsikter och rädsla för det utanför den egna världen. Att sitta ensam och grunna är inte hälsosamt i längden. Det är inte så underligt att människor i sådana situationer inte alltid är så vidsynta, men det får nog samhället och familjen ta på sig ansvaret för. 

Om jag skulle våga mig på en fördomsfull generalisering så lutar jag åt att det är de yngre och medelålders generationerna i Sverige som är mest fördomsfull och oflexibla  i sitt tänkande. Det är bland dem som det är mest diskriminerade att tänka själv och att våga vara annorlunda. Minsta avvikelse resulterar i massiv bannlysning.  Det är bara att följa samhälldebatten för den som tvivlar, men det har jag skrivit om för inte så länge sedan.

4 kommentarer:

Matt sa...

Hej!
Som 41 år gammal man måste jag tyvärr instämma med det du skriver:

"... den yngre generationen så upptagen av att höra till, (...) att absolut inte avvika varken vad gäller åsikter eller image från det godkända."
"Minsta avvikelse resulterar i massiv bannlysning."

Jag är fransman, har bott i Sverige i 11 år och känner igen de flesta av mina svenska jämnåriga i din beskrivning. Det värsta är att jag jobbar med reklam, design och kultur, som jag trodde var branscher befolkade av nytänkande, öppna och kreativa människor. Jag hade fel, och får betala ett dyrt pris (min karriär) för att jag låter, ser ut och beter mig annorlunda än vad man ska göra för att "höra till".

Jan Granath sa...

Hej Matt
Typiskt att du är fransman. Eftersom jag lever i Frankrike sedan många år känner jag igen det. Människor här är individer på ett helt annat sätt och går inte i skock som så många svenskar gör. Stå på dej och förlora inte din identitet. Kul att du är reklamare - då är du kollega med min son David som också är i branschen, men han vågar vara sig själv.
Mvh
Jan

Matthieu sa...

Hej Jan!
Tack för dina ord. Ja, David (om han har samma efternamn som dig) sticker ut på ett mycket positivt, dynamiskt och bestämt sätt. Jag träffade honom väldigt kort ett par gånger. Han är en ledare, helt enkelt.
Allt är inte dåligt i branschen, jag har några vänner där och stoltserar över att de ofta utmärker sig med nyskapande, intressanta och (framförallt) effektiva kampanjer. Själv jobbar jag nästan bara med museer idag, där min bakgrund inte uppfattas som ett problem.
Jag kommer från Toulouse och gillar starkt din blogg! Bon travail!

Matthieu.

Jan Granath sa...

Hej Matthieu
Tänk så liten världen ändå är. Roligt att höra ditt omdöme om David - jag blir stolt. Toulouse är en mycket fin stad inte alltför långt från oss.
Mvh
Jan