Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

torsdag 23 maj 2013

I hänryckningens tid utan bredband


I Frankrike rycker man sig fortfarande hän fullt ut eftersom även måndagen är ledig dag. Att sedan Orange lyckades paja Internet redan på lördagen och att deras mobila bredband kollapsade av överansträngning strax efter öppnade upp för innovationer i tillvaron. Det är nu torsdag och först nu har vi fått Internet, telefon och radio – därav denna något föråldrade text.

Redan på fredagen började trevligheterna när vi bjöd våra unga vänner från New Orleans med ettårig Annmarie och deras amerikanska värdar på middag. Jag är ingen hejare på att handskas med småttingar, men Annmarie gick bara inte att motstå – vaken, leende och oerhört charmig som hon är.

På lördagen blev det besök på den årliga mässan för lokala produkter och hantverk – Promaude. Vin, charkuterier, konserver, hemmagjord glass, olja, bröd, ost, massor av matställen blandas med smide, skulptur, smycketillverkning solpaneler och skördemaskiner. Ganska trevligt faktiskt. Vi köpte två konserver – en på kanin och en på pärlhöna. Jag åt en gårdstillverkad glass på fårmjölk – verkligen god. Dessutom åt vi lunch i ett stånd som en av de lokala vinbönderna ordnat – gott var både det fasta och det flytande.

På söndag morgon hann vi med tre loppmarkader i olika byar. Två var mest skräp, men den återkommande i Lagrasse, som snarare är en antikmarknad, var bra, men vi köpte inget. På eftermiddagen blev vi bjudna på fest hos våra amerikanska vänner som firade Annmarie’s ettårsdag och mamma Julia’s masterexamen. Fantastisk trevlig fest med nya människor vi aldrig träffat förr. Dagen slutade med att vi planerat in aktiviteter i veckan med våra nya bekanta. Det blir besök på en restaurang i hallarna i Narbonne, som är känd från TV – ägaren är f.d. berömd rugbyspelare. Dom lär ha traktens bästa kött, som slaktaren tvärs över gången, vid beställning, kastar till rugbykillen som sällan missar.

Helgen avslutades med lunch i grannbyn på restaurang En Catimini – helt fantastiskt, men det får ni läsa om i min Restaurangguide. På vägen hem träffade vi traktens hjord av vilda getter. Dom har blivit många fler sedan jag mötte dem uppe på Garriguen för ett par år sedan och några av småttingarna från den tiden har blivit ganska imponerande.
Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel