Glad mor

Mors dag och dagen till ära skiner solen och det är varmt och skönt – taket av på bilen och boka bord på en restaurang som vi varit nyfikna på länge - Le Jardin des Filoche. Vi har börjat misströsta om vädret efter den kallaste våren sedan 1887 här nere. Visst vi har haft några smakprov på riktig värme, men dessemellan har det varit kallt, regnigt och blåsigt och det är inte vanligt här. Det är inte konstigt att vädret blir som det blir när det ligger metervis med snö i Pyrenneerna fortfarande.

Maten var utsökt – min rockavinge var bland det bästa i sitt slag jag fått och min frus torskrygg var perfekt. Efter maten tog vi en promenad i den vackra byn Leucate Village och drack kaffe på en uteservering. 

Sedan färdades vi tillbaka till 50-talet genom att svänga ned till strandorten La Franqui där vi tog en lång promenad på ”board-walken”. Det är verkligen en annorlunda miljö som måste förefalla helt overklig för personer som vant sig vid traditionella moderna badorter. Här är allt enkelt, småskaligt, allt annat än flashigt, men med en sandstrand som är ”oändlig” både i längd och bredd. Mysigt är bara förnamnet – urtrist skulle kanske vissa tycka.

Om man är på det humöret kan man ta en verkligt krävande promenad uppe på krönet av den bergsrygg som ligger ovanför stranden och stupar brant ned i havet. För att komma dit måste man emellertid klättra uppför oändliga och mycket branta trappor, men när man kommer upp är det värt det. Då kan man vandra kilometervis med en vidunderlig utsikt över Medelhavet i en mycket vacker natur.

Det blev lite sent i går eftersom vi var på musikunderhållning i grannbyn Conilhac-Corbières. Det var jazzklubben som ordnade men det var inte särskilt jazzigt. Maten var emellertid god och vinet drickbart. Vad kan man vänta sig för 20 euro per person för underhållning, mat och fritt vindrickande. Förutom oss var det 180 personer där och det är ganska bra aktivitet i en liten plutteby tycker jag.