Fördomsfull äldre man

Att vara fördomsfull äldre man – kan det bli värre i dagens Sverige? En fördomsfull 48-åring ringde till radion i veckan och erkände hur han irriterade sig på äldre människor, eftersom de var så fördomsfulla. Kan det vara så att han har rätt i det? Jag har funderat lite.

Under mitt aktiva yrkesliv har jag deltagit i ganska många innovativa utvecklingsprojekt inom svensk storindustri, bland annat utveckling av nya produktionssystem för bilmontering. Vad som förvånade mig som något yngre forskare och konsult i de sammanhangen var att det nästan alltid var personer 55+ som drev nytänkandet i den traditionella industrin. Motståndet mot förändring kom starkast från de medelålders personerna mitt i karriären. Förklaringen var nog ganska enkel. De äldre, om de nu var ingenjörer eller fackföreningspersoner, kunde använda sin erfarenhet fritt utan att snegla på hur det skulle uppfattas av ledning och makthavare, medan de yngre inte hade råd att satsa på ”fel häst” utan måste följa med strömmen av klättermöss.

Jag tycker man ser samma tendens i samhällsdebatten idag. De som vågar ifrågasätta det som anses vara den korrekta uppfattningen i olika samhällsfrågor är ofta pensionerade kunniga personer. Inom akademia är det ofta emeriti, dvs. pensionerade professorer, som vågar peka på att kejsaren är naken.

På samma sätt som inom industrin är ofta den yngre generationen så upptagen av att höra till, vilket innebär att ha flest vänner på Facebook, att delta i kulturlivet, att hänga på rätt ställe och med rätt människor och att absolut inte avvika varken vad gäller åsikter eller image från det godkända.

Visst finns det stor fördomsfullhet även bland många äldre människor. Jag tror emellertid att en bidragande orsak är en alldeles speciell fördomsfullhet, som Sverige är ganska ensam om i världen, nämligen att se ned på äldre människor. Jag har aldrig mött en så nedlåtande inställning till äldre som den man möter i Sverige i någon annan kultur. Visst - i USA är man livrädd för att bli gammal, men man anser inte gamla vara sämre människor – man vill bara inte tillhöra den kategorin.  Det är lite som de där patetiska 40-åringarna med familj och barn i Sverige, som påstår att de inte känner sig vuxna och är stolta över det. I Asien är det ett adelsmärke att vara gammal och samma oerhörda respekt möter man i södra Europa. 

Denna åldersdiskriminering i Sverige resulterar naturligtvis i att många äldre blir isolerade utan möjlighet att byta åsikter med andra människor, vilket föder förstenade åsikter och rädsla för det utanför den egna världen. Att sitta ensam och grunna är inte hälsosamt i längden. Det är inte så underligt att människor i sådana situationer inte alltid är så vidsynta, men det får nog samhället och familjen ta på sig ansvaret för. 

Om jag skulle våga mig på en fördomsfull generalisering så lutar jag åt att det är de yngre och medelålders generationerna i Sverige som är mest fördomsfull och oflexibla  i sitt tänkande. Det är bland dem som det är mest diskriminerade att tänka själv och att våga vara annorlunda. Minsta avvikelse resulterar i massiv bannlysning.  Det är bara att följa samhälldebatten för den som tvivlar, men det har jag skrivit om för inte så länge sedan.