Jakten på det ursvenska

Nyheten att representanter för Svenskarnas parti och Svenska motståndsrörelsen fått representation i flera dalakommuner på SD-mandat gavs stort utrymme i nyhetsflödet, med efterföljande reportage. Att detta skett, antydde man, kunde bero på att Dalarna sågs som det mest ursvenska som finns i Sverige och var något av nationalisternas idealsamhälle befolkat av idel "ursvenskar". Jag lyssnade med intresse eftersom jag såg fram emot att reportaget skulle visa att inget kan vara mer felaktigt.

Sveriges radio brukar ju inte understödja sådana myter utan tvärtom undertrycka alla tecken som tyder på att Sveriges politik vad gäller invandring kan bli bättre på något som helst sätt. Man blir då förvånad över att kunskapen är så urbota dålig, alternativt att researchen är så slarvig, så att man i det här reportaget understödjer nationalistiska vanföreställningar och felaktigheter.

Visserligen hade man rätt i att Dalarna under nationalromantiken, av den tidens ledande kulturpersonligheter som då dominerade opinionsbildningen, sågs som det mest storsvenska som fanns och senare även gav upphov till uppskattning från Tysklands nazister, men man hade kunnat gå några hundra år bakåt i tiden så hade bilden blivit en annan.

Dalarna och då främst Bergslagen var från 1400-talet och flera hundra år framåt en av Europas mest betydande industriregioner, grundat på fyndigheter av koppar, silver och framför allt järnmalm, som behövdes för de obrutna krig som rasade i Europa på den tiden. Denna enorma betydelse byggde förutom på naturtillgångar, på invandrade industriella specialister, hantverkare av allehanda slag och hårt arbetande fattiga människor som bidrog med sitt slit till den enorma rikedom som genererades. Det var tusentals fattiga skogsfinnar som bröt mark och framställde tråkol till masugnarna, det var smeder och bergsbrukare från nuvarande Frankrike, Tyskland, Belgien och Holland. Det var mängder av hantverkare som servade industrinäringen eller försåg befolkningen med sådant som behövdes i det dagliga livet. Den som vill kontrollera detta behöver bara gå igenom några års husförhörslängder från Dalarna under dessa århundraden eller läsa något av de många historiska verk som finns.

Jag tror att det idag är närmast omöjligt att finna en enda person med anor i Dalarna, eller någonstans i Bergslagen som inte har en blandning av förfäder från Finland och stora delar av Europa. I Vissa skogssocknar i Bergslagen var 80 % av innevånarna svedjefinnar eller finska kolare under 1600-talet. Själv är jag en ganska typisk sådan person med anor från Dalarna. Hos mig finns anor från Finland, Frankrike, Tyskland, Belgien/Frankrike och Portugal, förutom mer närliggande länder som Norge och Danmark. Till detta skall naturligtvis läggas en hel del svenska arbetare, bönder, präster och bergsbrukare.

Tvärtom, vad Sveriges Radio ville lära oss, var troligen Dalarna vid sidan av Stockholm och kanske Gotland, på grund av Hansan, de platser i landet som var mest allsidigt blandade när det gäller genetiskt och kulturellt ursprung. Det kanske är det som är det ursvenska och det typiska, dvs. den omfattande blandning av människor, kunskaper och kulturer, som alltid kännetecknar expansiva och betydande regioner i Europa. Motsatsen, dvs. hundratals år av inavel, kan vi ju också se följder av i en del mindre framgångsrika regioner inom Europa, för att inte tala om i vissa släkter.

Konstigheter och trevligheter i tiden

Jag läser i bladet att man infört en ny lag i Kina som gör det straffbart att inte besöka sina föräldrar regelbundet – kanske något för den svenska åldringsvården. Vidare har en person i Tjeckien fått lov att ha en plastsil på huvudet på sitt ID-kort. Han tillhör nämligen den i Kansas bildade pastafariska tron som tillber det flygande spagettimonstret. Alla medlemmar av kyrkan måste bära en sil på huvudet till gudens ära. Kyrkan bildades i protest när Kansas lagstiftade om att alla delstatens skolor var tvingade att undervisa i Intelligent Design parallellt med Evolutionsläran. Lagen är numera borttagen men kyrkan består och har medlemmar över hela världen.

En märklig sak som ständigt påstår i Sverige och nästan aldrig ifrågasätt är att ungdomar numera är så oerhört mogna i jämförelse med förr i tiden. Man vill därför sänka rösträttsåldern till 16 år. Som släktforskare tycker jag detta påstående är lite märkligt. Bara för några generationer sedan ansågs man vara vuxen när man konfirmerade sig – dvs. vid 13 års ålder - och fick därmed bidra till familjens försörjning. Pojkarna fick ofta gå i lära eller ta ett arbete som dräng medan flickorna ofta skickades att tjäna som piga på någon gård långt från hemmet. För bara femtio år sedan var den stora drömmen att bli vuxen så fort som möjligt. Man tog vilket okvalificerat jobb som helst för att tjäna egna pengar och komma in på arbetsmarknaden. Om man utbildade sig så var det framför allt möjligheten till att få jobb som fick styra. Att bli känd, rik eller berömd var det få som ansåg vara realistiska mål i livet, men man kämpade ändå på efter sin bästa förmåga.

Detta skall jämföras med dagens curlade ungdomar som ända upp i 25-årsåldern lämnar tvätt hos mamma och hämtar djupfrysta matportioner veckovis. Man kan till och med höra familjefäder i 40-årsåldern som med stolthet påstår att de inte känner sig vuxna och det finns ingen anledning att ifrågasätta detta påstående. Man är inte mogen bara för att man kan hantera Internet och slå upp fakta med hjälp av Google som man sedan sprider som visdom till alla mindre vetande vuxna.

På den privata fronten är det hektiskt men väldigt trevligt med två barnbarn på besök. Kopian av Frodo Baggers svärd är färdigt med hjälp av mormor Annel och jag och Emiliano har just oljat hans slöjdkniv. Knivskaftet har ett parerskydd av älghorn och är i övrigt snidat i kärnvirke av sälg och rötad björk.

Dagarna är som sagt hektiska – intensiva baddagar i havet och vänners pool och Hamburger Martini Friday hos familjen Henderson – dock utan Martini för barnen. Nu är det bara några få dagar tills vi skall äntra biltåget i Narbonne för resa till Hamburg och Sverige.

Serien är ritad av Berglin och är hämtad från Svenska Dagbladet

Skatteverkets våldtäkt på vårt kulturarv

Vi svenskar är med rätta stolta över en av de äldsta, om inte den allra äldsta, folkbokföringen i världen. Denna folkbokföring har byggt på landets indelning i socknar. Utländska forskare inom skilda områden imponeras och avundas oss detta eftersom det på grunda av denna urgamla indelning går att följa landets och befolkningens utveckling hundratals år tillbaka och göra jämförelser.

Det är så inte bara släktforskare och historieforskare som kan dra nytta av detta utan det har varit och är till gagn för forskning inom en mängd områden där befolkning och lokalitet har varit inbegripna i studierna. Det gäller forskning inom socialvetenskaper, ekonomi, hälsa- och sjukvård, utbildning och mängder av andra områden där det är av vikt att kunna jämföra likvärdiga enheter över långa tidsintervall. 

Att jag nämner detta beror på att det är viktigt att förstå att vår långa historia med jämförbara geografiska och administrativa storheter inte bara har nostalgisk betydelse för en handfull lättviktiga entusiaster inom kultur och historieområdet utan har ekonomisk och kvalitativ betydelse för forskningsområden som har stor samhällsekonomisk betydelse. Detta speglas också av att närmast eniga remissinstanser inom skilda områden gett ”tummen ned” för skatteverkets förslag till avskaffande av sockenindelningen och införa kommun som minsta enhet för landet. Givetvis går skatteverket mot alla andra intressen och alla synpunkter från remissinstanserna utifrån ett egenintresse att rationalisera sin egen verksamhet på alla andras bekostnad. Det är inget mindre än en våldtäkt på vårt kulturarv och ett rent sabotage mot decennier av seriös forskning historiskt och i framtiden.

Frågan skall inom kort behandlas i Riksdagen och det är väl inte alltför vågat att gissa att en majoritet kommer att rösta för Skatteverkets förslag utan att riktigt förstå den skada man åsamkar landet på kort och lång sikt. 

Det pågår emellertid ett antal initiativ för att våra folkvalda åtminstone skall vara medvetna om vad ”verklighetens folk” tycker i frågan. Ett av dessa har initierats av Harald Nilsson – en entusiastisk släktforskare. Det är ett upprop som efter bara några dagar fått över 1000 underskrifter och ständigt fler strömmar in. På Sveriges Släktforskarförbunds hemsida har debatter fortgått i flera år utan att påverka Skatteverket. Den från TV kände Ted Rosvall har skrivit flera initierade texter i frågan.

Det finns nu möjlighet för alla som vill påverka frågans utgång att skriva på uppropet.
SKRIV PÅ UPPROPET - http://upprop.nu/NRMK

Den här texten publiceras samtidigt på bloggarna "Släktforskning för noviser" och "Livskvalitet som pensionär i Europa"

Gäster, fester och värmebölja

De senaste veckorna har vi haft besök från Sverige. Först Madelaine och Ulf som bilade genom Europa och passade på att inhandla diverse fasta och flytande delikatesser inför den stora dagen som Madelaine nu firat.  Ovanpå det passade dom på att serva bilen till franskt pris så nettokostanden för resan lär ha blivit ganska liten om man jämför med svenska förhållanden. Sedan kom Sara och lille Mateo och därefter Tommy och Ann. Väldigt trevligt har vi haft under hela tiden med besök på den trestjärniga Michelinrestaurangen i Fontjoncause som höjdpunkt på matområdet.

Jag har för sällskaps skull tillbringat mer tid på stranden än vad jag normalt gör under en hel sommar, men så’na smällar får man ta. Inte blev det mindre när Sara och minsta barnbarnet Mateo kom heller.  Under veckan med Mateo var givetvis besöket i Carcassonne favorit, men även med vuxna är det en obligatorisk utflykt. Troligen kommer dock heldagen med våra irländska vänner till vattenlandet i Cap d’Agde att slå det mesta för Mateo. Den utflykten slapp jag.

Sommarfesten i byn har gått av stapeln och framför allt Mateo har uppskattat det mycket. Fiska ankor och skjuta sönder ballonger har varit höjdpunkterna. Vinsterna har varit plastsvärd av olika färg och form – troligen de dyraste plastleksaker som man kan uppbringa när man ser vad det kostar att vinna dom. Favoritvinsten var ändå en bomb med skum som han kunde spruta på alla vuxna, som pliktskyldigast skrek av skräck till hans oerhörda förtjusning.

Tommy och Ann var senaste besöket i raden. Det är tredje gången dom är här nu och första gången var när huset närmast var en ruin. Dom vågar erkänna nu att dom hade vissa tveksamheter om vårt goda omdöme när dom såg vad vi hade köpt. Att dom vågar berätta det för oss nu får man väl se som en komplimang och ett erkännande till vårt renoveringsarbete.

Vi har haft väldigt trevligt under de här tre veckorna som vi fått rå om vänner och familj och vi ser redan fram emot deras nästa besök. Närmast åker vi själva till Sverige på ett par veckor för att besöka släkt och vänner. Jag skall också hålla ett seminarium på Chalmers och dessutom besöka släktforskardagarna i Gävle.

En lite speciell sak är att jag är inbjuden till släktträff på bergsmansgården på Skansen som förr stod i Kopparberg och hette då Laxbrogården. Den är byggd av historiska släktingar till mig. Det är släkterna Öhman och Ericsson som har släktträff, men dom kan inte riktigt bestämma sig för vilken släkt jag kommer från. Det lustiga med släktforskare är nämligen att ättlingar till kvinnor inte riktigt räknas som släkt. Vi härstammar alla från Michel Hindersson som byggde Laxbrogården och jag är fallen efter ”klanen” Ericssons anfader Eric Magnusson och hans hustru Catharina Öhman, men eftersom det är deras dotter, Charlotta Beata Ericsson inte en av grabbarna, som är min ana så vet dom inte riktigt om jag skall höra hit eller dit. Dom kan ju lösa det genom att kalla mig för en Adlerättling eftersom konstmästaren Fredrik Adler var Charlotta Beatas man och tydligen orsakade att hon blev ”svagsint” som det hette på den tiden. Hon miste vettet när hon fann sin man i sängen med den unga kökspigan Anna Mässing. Allt enligt hennes barnbarns barnbarn Jalmar Furuskog. Charlotta Beata var min farmors morfars farmor och levde under sista halvan av 1700-talet.

Det skall bli spännande att träffa dom eftersom jag aldrig mött någon av dom i levande livet förut, bara kommunicerat med dom på nätet. Som närmast är det väl 7-10-männingar jag träffar. Vi släktforskare är ju lite speciella.

LÄNKAR ATT KOPIERA:
http://www.carcassonne.culture.fr/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Jalmar_Furuskog
http://www.skansen.se/artikel/bergsmansgarden
http://best-eating-out-in-languedoc.blogspot.fr/2012/06/lauberge-du-vieux-puits.html
http://www.aqualand.fr/les-parcs,cap_d_agde.html

Bjud inte en bloggare på middag i framtiden

Vi bloggare är ju lite egotrippade och vill gärna att våra texter skall läsas och gärna bevaras. Nu är det ju lite svårt att läsa en blogg eftersom den presenteras bit för bit. Jag tror att väldigt få läser gamla texter på bloggen fast det finns så mycket bra att läsa där - tycker åtminstone vi själva.

Nog är många av oss författare-wanna-be, men vi kanske saknar lite av talangen och fantasin för detta. Och inte skriver vi deckare heller.

Jag har funnit lösningen på det. Vi bloggare kan nu bli de författare vi önskar att vi vore, men inte riktig har förmågan till. Nu kan vi trycka våra bloggar, Twitterflöden, Facebookvisdom och mycket annat i en riktig bok till en rimlig kostnad. Nu får släkt och vänner se upp för nästa jul och nästa födelsedag får dom våra filosofiska utgjutelser inbundna i en snygg bok. Akta er för att bjuda in oss på middag för i fortsättningen kommer vi inte att ha med oss blommer eller rödvin utan en bok, som ni förväntas läsa och säga något uppskattande om.

Egentligen har jag letat efter den här lösningen för min andra hobby som är släktforskning. Den kan ni läsa om på min andra blogg Släktforskning för noviser - nu fick jag det sagt! Det är nämligen väldigt svårt att finna någon som är beredd att trycka och binda ett fåtal exemplar av en släktbok. Det är en tjänst jag har letat efter i åratal och nu funnit. Tjänsten heter Blog2Print, men har en sidotjänst som heter everything2print som kan omvandla snart sagt allt man producerar till en bok.

Jag ser redan fram emot att få packa upp min första släktbok när den kommer med posten. Kanske jag trycker upp mina bloggar också så se upp - man kan aldrig veta vad jag överraskar med.

Kanske en ny hobby i sommar - sommarerbjudande

Tolvsbörd sent 40-tal

Nu kommer snart min brorsdotter och hennes sambo på besök och det skall bli trevligt, men det är fortfarande en vecka kvar så vi funderar på om vi skulle spela lite golf medan vi är utan gäster. Vi hade stora planer på att bli aktiva golfare när vi flyttade till Frankrike. Vi köpte nya dyra klubbor och anmälde oss som medlemmar till den närmaste klubben i Carcassonne. Det blev emellertid inte alls som vi tänkt oss.

Carcassonne är ofta blåsigt och ligger i en annan klimatzon än Boutenac så vintergolf som vi sett fram emot var inte så angenäm. Inte heller på sommaren blev det så mycket spel eftersom vi hade mycket gäster och man kan liksom inte ge sig iväg hela dagen och spela golf när man har trevliga vänner i huset. Under högsommaren är det dessutom så varmt så åtminstone min fru har svårt för att spela 18 hål.

Just i vår del av Languedoc är det ont om banor. Det finns ett par drygt en timma söderut i Perpignan och en annan en bit norrut i Beziers samt ett par uppe i Pyreneerna. De riktigt trevliga banorna ligger runt Montpellier och det är lite väl långt att åka. Till detta skall läggas att det är ruskigt dyrt att spela golf i Frankrike. Lite under 20 000 kronor per år får man betala för att spela båda två på banorna häromkring. Visserligen har man inga inträdesavgifter, men det blir väldigt dyrt per runda om man inte kan spela så ofta.

Vi har löst det så att vi är medlemmar i franska golfförbundet så vi har rätt att spela på greenfee på all banor i Frankrike. Det kanske blir en runda i helgen om vädret känns lagom. Man saknar de fina möjligheter man har att spela golf i Sverige till en rimlig peng. Här anses fortfarande golf vara en överklassport - här nere är det cykel som gäller eller passivt utövande av rugby samt i någon mån den konditionskrävande sporten sportfiske.

För dom som inte golfar i Sverige eller för regniga dagar kanske en ny hobby - släktforskning - skulle vara något. Jag har sänkt priset på min nybörjarkurs i släktforskning under sommaren. Dessutom får man fortsättningskursen - Släktforska gratis utan kostnad. För den som redan kan grunderna säljes den senare kursen också separat.

En trevlig mellandag med lite småpyssel

Vi köpte med oss ostron från Gruissan igår för att bidra med eftersom vi var bjudna på middag hos grannarna. En av grannarna har just opererat sina ögon för grå starr, vilket var lätt som en plätt sa hon. Lokalbedövning, tio minuters operation och så fick hon åka hem. Samtidigt som dom opererade för starr så passade dom på att operera bort hennes närsynthet, vilket dom gjorde gratis som en liten bonus när dom ändå bökade omkring. Själv behövde hon inte betala något för ingreppet.

Idag har vi gjort marmelad på bittra Sevillaapelsiner så vi har tillräckligt till nästa år. I en del av satsen lyckades jag tjata mig till att hälla i en slurk whiskey - hoppas det blir gott. Min fru och en väninna jobbar i verkstaden med silversmide och själv försöker jag mata in alla dopuppgifter för Ljusnarsbergs socken under 1840 och framåt för att kunna kartlägga de sociala nätverken vid den tiden. Det är sådana tokigheter som vi släktforskare sysslar med.

Annars kan man bara konstatera att "besöksboken" för sommaren börjar fyllas så smått. Det är mycket att passa ihop eftersom vi bara vill ha en familj på besök åt gången för att kunna ägna oss åt dom. Det är mycket roligare då. Det blir lätt lite stökigt annars och så är det svårt med transporterna också. Vår bil är bara fyrsitsig så vi har kommit överens med våra amerikanska vänner att vi tidvis kan byta bil med dom, som har en sådan där "telefonkiosk" med skjutdörrar från Peugeot som är så populära i Frankrike.

Så har jag tittat på några avsnitt av "Solsidan" samt Göteborgvarianten "Gynekologen från Askim". Gud så deprimerande! Troligen är det tänkt som humor och ganska välfunnet, men egentligen är de båda ganska dokumentära. Det är inte utan att man känner igen en del från sitt tidigare liv i Sverige och det gör en ju fundersam och ledsen, men också glad över att vara där man är idag.

Bilden lånad från bloggen: Skapa sin egen lycka

Grannsämja på franska - och så Jussi Björlings födelsedag

Det är svårt att planera sin mathållning här i byn. Det bästa sättet att styra sina måltider är att bjuda hem några vänner på mat, vilket vi gör ofta. Alltför ofta köper man hem råvaror för att laga till och helt plötsligt ringer någon av ens vänner och bjuder på lunch eller middag eller föreslår att man skall åka ut och äta tillsammans. Man måste alltid vara beredd att stoppa planerade middagar i frysen för senare konsumtion.

Igår var vi hos grannarna och åt cassolet och ikväll skall vi till amerikanska vänner och äta revbenspjäll. Döm om vår förvåning när en glädjestrålande granne kommer in och meddelar att hon fått tag på en utsökt kanin som vi bara måste komma och smaka på till lunch. Man kan ju inte säga nej fast man just ätit frukost och skall på middag ikväll när människor strålar av glädje för att få dela den goda maten med oss.

Lustigt nog är det lite som när jag var liten i byn i Bergslagen när folk besökte och bjöd varandra spontant på det man hade utan några andra pretentioner än att vara tillsammans och ha trevligt. Det har vi sedan inte upplevt förrän vi flyttade till Frankrike. Dom är lite efter här i förhållande till det utvecklade Sverige, men så har dom ingen TV-serie som Solsidan heller.

Medan jag skriver så lyssnar jag till Jussi Björling på högsta volym från köket. Det är min frus födelsedagsskiva som hon fått av sin bror. Jussi Björling skulle ju blivit 100 år i februari i år och har stor betydelse för min fru. Redan som liten flicka, som precis lärt sig tala, älskade hon "farbror Jussi" som hon kallade honom och grät när han sjöng, berättas det. Man undrar om det finns något medfött som gör att man älskar musik. Nu är ju Jussi Björling en stor tenor och oerhört beundrad i Italien och i många andra länder. I flera länder har han röstats fram som århundradets bästa tenor eller sångare över huvud taget. Själv blev jag på 80-talet erbjuden gratis mat på en restaurang i Palo Alto i USA av den italienske ägaren om jag kunde skaffa en CD åt honom.

Genom min släktforskning har jag kommit fram till att jag, som så många andra med rötter i södra Dalarna, är släkt med Jussi Björling liksom med Dan Andersson. Jag lutar nog själv mer åt att begripa Dan Anderssons storhet, men inser att Jussi var ett nummer större. Det är något speciellt med södra Dalarna som fostrat så många musiker av olika sorter. Vad sägs om Charlie Norman, Putte Wickman, Björn Skifs och Kerstin Thorborg samt Chris Christofferson för att gå längre bakåt i genealogin. Flera av dessa är dessutom sammanlänkade genom gemensamma anor på ett eller annat sätt.

Hur ser Kalle Ankas släktträd ut? - Börja släktforska

Kalle Ankas Släktträd

Att välja julklappar till vuxna är svårt - dessutom dyrt. Man vill ju så väl och vill gärna hitta den där personliga, spännande, politiskt korrekta och lagom dyra presenten till sina vänner och släktingar. En sådan där present som visar på god smak och vilken kutiverad människa jag faktiskt är. Risken är ju då att presenten skjuter fullständigt över målet, som exemepvis när man köper en bok av senaste nobelpristaren till svärfar som bara läser deckare eller en bok om japansk matlagning till någon som helst käkar pasta och grillar i trädgården.

Med denna förföriska inledning vill jag förmå er att köpa min nybörjarkurs i släktforskning som julklapp i år. Den heter Släktforskning för noviser och kostar fram till nyår bara 195 kronor och det kan man väl kosta på till och med svärfar. Dessutom är släktforskning väldigt passande för en deckarentusiast - fråga mig. Nu får man dessutom helt gratis min andra kurs som heter Släktforska gratis, som jag lägger till manuellt när jag ser att ni beställt. Den kostar normalt 100 kronor och nybörjarkursen 245 kronor.

Om man nu är en snålis så finns faktiskt en serie videofilmer som jag gjort som visar grunderna i släktforskning och dom är gratis, men jag hoppas att de snarare skall väcka intresset än anses vara tillräcklig kunskap. Dessutom kan man lära sig massor genom att läsa min blogg som heter Släktforskning för noviser.

Det fina med de här kurserna är att man kan börja använda dom omedelbar eftersom det är Internetkurser. Tänk bara på att ange mail-adressen till den du ger gåvan för det är den som sedan används för inloggningen. Kom ihåg att bara beställa och betala för kursen Släktforskning för noviser - den andra kommer du eller den du ger gåvan att få gratis.

Enda problemet med en sådan här gåva är att om du ger den till en närstående så får du räkna med att personen inte kommer att vara så väldigt social i framtiden. Det är en ganska uppslukande sysselsättning.

Förberedelse inför jul - så lite svensk husmanskost i fransk tappning

Japansk kockkniv

Rester av kalvsteken vi bjöd på häromdagen. Det blev pytt-i-panna av den krämiga sorten som man får när man tar resterna av såsen och rör i. Vi har hittat en inlagd gurka som nästan smakar svenskt - fransmännen älskar sura gurkor, vi vill ha sötsura så man får leta efter aigre-doux. Inlagda rödbetor finns inte heller, men man kan lätt lägga in själv eftersom det säljs färdigkokta rödbetor på marknaden. En rå äggula, en god snaps och ett öl från norra Frankrike gör måltiden perfekt.

I dag har jag gjort en riktig amerikansk chili efter min Ann Arbor Cook Book som jag köpte när jag jobbade där. Den är jättegod och innehåller massor av ingredienser. Jag har lärt mig från amerikanska chilliälskare att en skvätt citronsaft och, hör och häpna, en knippa dill gör en stor skillnad på smaken. Det är enkelt att göra chilli eftersom man kan köpa korvsmet i lösvikt här och det är viktigt i en riktig chilli. Dessutom har dom köttfärs som är gudomlig. Varje charkuterist har en kyld kvarn som tillverkar steak haché, dvs. franska hamburgare. Maskinen tillverkar små puckar i hamburgerstorlek av rent nötkött - man kan få det i lösvikt också. Det går till så att man pekar på den köttbit man vill ha, varefter charkuteristen lägger den i kvarnen och ut kommer min köttfärs. Snacka om färsk köttfärs och fullständig kontroll över vad man får nedmalt. Det är våra vänner och grannar som vi skall bjuda på chilli. Vi får väl se om dom accepterar att dricka mexikansk öl med lime till eller om dom vill ha vin.

De sista dagarna har det blivit mycket verkstadsarbete. Min fru har tillverkar mängder av silversmycken till julklapp och jag har gjort en kockkniv från ett japanskt blad som jag satt ett skaft på. Skaftet är gjort av rötad björk, vegetabilisk elfenben och sjödränkt ek från Kalmarsund samt silver.

Om det är någon som inte valt julklapp åt dom där riktigt besvärliga släktingarna som har allt så kan jag förslå mina nybörjarkurser Släktforskning för noviser. Helt rätt och väldigt inne just nu. Du kan köpa min nybörjarkurs för bara 195 kronor fram till nyår och då bjuder jag på kursen Släktforska gratis utan kostnad. Läs om hur du beställer här.

Lite hösttankar

Det börjar bli höst även om temperaturen skiftar från dag till dag från över 20 grader och i värsta fall ned mot 10 grader. Ena dagen kan man sitta och sola på terrassen, den andra får man ta på sig vindtät jacka när man går ut. Vingårdarna glöder i alla tänkbara gula, orange och röda färger och helt nya blommer sticker upp i naturen.

Sysselsättningarna ändras också nu på hösten, Jag börjar snegla på de småsaker som inte blivit riktigt färdiga, som lite lister, ett par lösa golvplattor, lite målningsarbete samt iordningställande av grillen, altanmöblerna och växterna på terrassen inför vintern.

Min fru spelar mycket piano och stickar. Hon har just tränat in ett stycke som heter Fantasiimpromptu no: 4 i C-moll av Chopin. Ett stycke som är så oerhört ekvilibristiskt att man bara häpnar över hur det går att röra fingrarna så snabbt och i sådana besvärliga positioner. Samma sak gäller den irländska fiskartröja som hon stickat åt lille Hjalmar - senaste barnbarnet. Även det är obegripligt komplicerat i mina ögon.

Själv blir det mindre krävande saker som släktforskning och bloggande. Jag läser också mycket. En ny kul grej jag tagit mig för när jag läser böcker är att laga matrecept som beskrivs och lyssna till den musik som personerna i boken lyssnar till. Med hjälp av Spotify och min Sonos så händer det aldrig att jag misslyckas att hitta exakt det musikstycke som huvudpersonen lagt på sin spelare. Det ger lite extra stämning åt läsandet.

Jag har emellertid börjat mentalt förbereda mig för lite träarbete i vinter. Jag hittade en halvdöd grov tujabuske ute på garriguen härom dagen som jag sågat upp. Vilket oerhört spännande och vackert träslag det är! Det kan bli lite vackra saker så småningom.

Annars förbereder vi oss för resan till Hong Kong om ett par veckor. Det skall verkligen bli trevligt. November är den absolut bästa tiden att åka till Hong Kong och vi gillar verkligen staden båda två. Den är både spännande, vacker och vänlig. Så är det roligt att köpa julklappar där åt alla i släkten. Vi har redan mängder av beställningar från vänner och från familjen. Det blir väl lite blogginlägg om den resan så småningom.

En kul sak är att det dyker upp fler och fler svenska läsare som berättar att dom tänker tillbringa sin pensionering i södra Frankrike. Det verkar som svenskarna har upptäckt Frankrike. Tidigare var det ju mest Spanien som attraherade i Europa och Thailand som lite mer avlägset mål. Det börjar bli en liten svensk "bloggcommunity" här nere i södern nu. Det som är bra med det är att man kan utbyta erfarenheter och tips på nätet och träffas om man känner för det. Detta mer fria och frivilliga umgänge är, som jag ser det, mycket trevligare och mer värdefullt än det påtvingade "gettoumgänge" som svenskbyarna i Spanien kan erbjuda.

Att göra en video är en både rolig och skrämmande upplevelse

Jag tillbringade ju en extra dag på hotell i Skavsta - något som inte är någon höjdare om man inte måste eller har starka skäl till det. Mitt skäl var att jag skulle spela in en video - nej jag har inte slagit mig på musikbranschen. Eftersom jag haft min släktforskarblogg under några år nu och dessutom ägnat mycket tid åt att förmedla mina erfarenheter som nybörjare i släktforskning så blev jag tillfrågad av en stor släktforskarsajt om jag ville spela in en video som berättade om grunderna i släktforskning. Den videon skall sedan publiceras, dels på släktforskarsajten, dels på U-tube och finnas tillgänglig för alla som vill veta vad det innebär att börja släktforska.

Jag tyckte det var en bra idé och helt i linje med mina ambitioner att dela med mig av det jag lärt mig under mina första staplande år som släktforskare. Det var ganska kul att göra en video och en helt ny upplevelse för mig. Jag har ju föreläst väldigt mycket genom åren, men det är faktiskt enklare att föreläsa för 100 personer som lyssnar uppmärksamt och reagerar på det man säger för att dom vill veta något och att sitta och prata med en videokamera som inte bryr sig ett smack om vad man säger.

Om det blev bra eller ej har jag ingen aning om för jag klarar bara inte av att se mig själv sitta där och docera med min "gnällbältesdialekt" - det är en ganska hemsk upplevelse. Jag förstår inte hur skådespelare och TV-personligheter står ut med det - men dom tycker kanske att dom är jättebra dom lyckliga ostarna. Ni får titta på det när det så småningom är färdigredigerat och publicerat på Internet.

Hur det än blir så hoppas jag att tillräckligt många blir sugna på att släktforska så dom vill prova min nybörjarkurs i släktforskning. Dom som passar på före den 15 september får min nya kurs Släktforska Gratis utan kostnad som lite bonus. Om man är lite sparsam och bara vill lära sig släktforska gratis så kostar den kursen separat några tior.

Jag vill emellertid utfärda en varning - börja inte släktforska om ni inte har tid till det för det är beroendeframkallande. Håll er borta såväl från kurserna som introduktionsvideon.

Det är mycket att stå i som pensionär

Synd att jag har så mycket att göra innan jag skall åka till släktforskardagarna i Örebro. Vädret är nämligen underbart, men lite väl kvavt är det nog. Jag sitter mest inne och jobbar med min kurs som skall hjälpa folk att släktforska gratis. Det är mycket jobb med den. Jag vill ju ha med så många smarta tips som möjligt.

Vi hann emellertid med ett besök på marknaden på morgonen och köpte veckans förråd av frukt och grönt. På eftermiddagen tog jag en promenad och plockade en stor skål björnbär och en hel påse med färska mandlar som är så goda att äta som drinktilltugg. Jag måste faktisk röra på mig för ryggens skull annars sätter ischiasen till och då blir jag grinig.

Vindruvorna börjar mogna på fälten men fikonen är tråkigt nog över, men dom kommer tillbaka i mitten av september och då är dom ändå bättre. Tjocka skivor av ankbröst snabbt grillade med grillade stora färska fikon till är något av det bästa jag kan tänka mig. Min fru gör en krämig potatisgratin som vi äter till. Vi hittade faktiskt några blå fikon på torget idag så det blir nog ankbröst i morgon kväll. Hon gör också en efterrätt med fikon som är väldigt god.

Nästa vecka bär det av till Nora och Örebro för att besöka släkten och jag hoppas få se gamla skolkamrater på Nora marknad och nätvänner i Örebro. Jag skall bo i min brors nyköpta hus och tänkte stå för mathållningen under veckan. Jag får bunkra upp med franska delikatesser och hoppas jag klarar övervikten - på väskan alltså.

Med samma flyg som jag reser ut kommer vännen Eva med två väninnor i matlagningsklubben Kalaskulorna - förlåt - Kalaspuddingarna var det visst. Dom skall frossa i mat och vin hos oss några dagar. Givetvis står besök hos Gilles Goujon på programmet. När katten är borta osv. - men lyckligtvis är båda katterna hemma och håller ordning.

På lördag firar vi 19-årig brollopsdag och katterna fyller år så då blir det fest. Somliga vill ha svenska räkor på födelsedagen. Vad vi bjuder oss på får vi väl se.

Recept på inbakade fikon:
Skär ut rundlar i färdig smördeg tillräckligt stora för att svepa in fikonen i. Det skall bli knyten som är snyggt tilltryckta i toppen. Innan man stänger knytena lägger man i lite pinjenötter. Pensla sedan knytena i äggvita och rulla dom i socker. Grädda i 200 grader tills dom får färg och är krispiga på utsidan.
Serveras gärna med vaniljglass.

Så mallig man blir av lite uppmärksamhet

Jag är fullständigt överväldigad. På senaste tiden har jag fått två verkligt hedersamma uppmärksammanden för mitt bloggande. Den första är från en av världens största släktforskarsidor, nämligen MyHeritage.com. Den andra förvånande nog från svenska Skatteverket. Men först den som  handlar om släktforskning.

Det damp ned ett mail från MyHeritage.com som meddelade att man under en tid gått igenom alla svenska internetsidor om släktforskning och nu utsett Sveriges 25 bästa sidor i ämnet. Jag blev väldigt glad när min släktforskarblogg Släktforskning för noviser fanns med på listan. I och för sig tycker jag nog - blygsam som jag är - att den är värd det, men jag blev mer förvånad att min andra blogg med samma namn och en annan adress som är knuten till min släktforskarkurs också fanns med på listan. Det är den inte värd. Som extra grädde på moset får jag nu använda den tjusiga "stickern" ovan på min blogg som berättar om min utmärkelse.
OBS - det gäller inte den här bloggen - bilden är bara en illustration.

Så var det Skatteverket i Sverige. Förra texten berättade jag ju om hur snabbt, enkelt och trevligt det gick till när vi fick tillbaka pengar från det franska skatteverket. Döm om min förvåning när jag på min logg såg att jag under några timmar haft en ström av besök på denna blogg från adressen "intranet.skatteverket.se". Ni kan själva kolla i loggen längst ned till höger på den här sidan. Klicka bara på länken "Real Time View" så ser ni.

Nu undrar jag givetvis vad som gör mig förtjänt av en sådan uppmärksamhet från svenska skatteverkets personal. Vad jag vill tro är att man för intern kvalitetshöjning har lagt in en sk. feed där alla inlägg på Internet där ordet "skatteverket" förekommer dyker upp. I så fall - smart och trevligt. En annan tolkning kan ju vara att man på något undefundigt sätt använder samma metoder i jakten på personer som tjänar 4,50 om dagen på sina Google AdSense annonser. I så fall är det mindre trevligt även om jag som ärlig skattebetalare inte drabbas.

Nu tror jag faktiskt mer på min första tolkning och nog vore det kul om någon från Skatteverket kunde kommentera och berätta hur det förhåller sig.

Visserligen skrev jag inte uttryckligen i min text att det gällde min franska deklaration och det franska skatteverket så jag är ledsen om någon på svenska skatteverket blev besvikna när det gick upp för dem att berömmet var för någon annan. Nu insåg dom nog det ganska snabbt för så lättsinnigt och slarvigt skulle aldrig det svenska skatteverket agerat. Där hade dom nog behållit pengarna åtminstone ett år och gett mig skattetillägg dessutom för feldeklaration pga underlåtenhet att ta upp underlag för sociala avgifter.

Den observante läsaren kunde också sluta sig till att det inte handlade om Sverige då jag berättade att vår bankman deklarerade gratis åt oss. Ingen svensk bank har väl någonsin gjort något gratis för sina kunder.

Jag vill emellertid tacka Ing-Britt på Skatteverket i Göteborg för hennes hjälp med att fylla i en SINK-ansökan häromdagen. Tack för trevligt och kunnigt bemötande - det är uppskattat!

Tillägg 2010-07-23: Jag måste bara göra er uppmärksamma på Ingers länk till Expressen nedan.

Ljuva och mindre ljuva drycker

Innan jag blev pensionär reste jag mycket, framför allt fram och tillbaka till Asien. Jag tog mig då för att börja samla på mig olika sorters maltwhiskey inköpta på på flygplatserna. Jag tänkte att det kan vara bra att ha ett litet lager när man blir fattig pensionär. Jag har fortfarande kvar av alla sorterna och tar en halv finger - på tvären - då och då. Ni vet väl att whiskey kommer från det gaeliska ordet Uisge beatha (uttalas "üshke bah" på ett ungefär) som betyder livets vatten. Det gör för övrigt Eau de Vie också samt Aquavite och troligen också Vodka - åtminstone betyder det vatten. Kärt barn har många namn.

I början blev det mest skotska maltsorter. Favoriten var den extrema whiskeyn från Isle of Isley, Laphroaig, som smakar som att slicka på en tjärad brygga vid insjön uppe i Värmland. Många tycker det blir lite mycket av det goda, men det finns ju alternativ. Med tiden har mina vänner förärat mig med det mest exotiska sorter. En absolut favorit är det irländska bidraget från Bushmills Distilleries. Det är en 16 års lagrad maltwhiskey som fårr tillbringa flera år ömsom på nya amerikanska ekfat, använda sherryfat och gamla portvinsfat. Det har gett en oerhört läcker dryck som smakar mängder av frukt och är mild som sammet och absolut utan någon röksmak. Irländs whiskey är nämligen inte röksmakande. Även inbitna whiskeyhatare dricker den med välbehag.

Mina ameikanska vänner vill inte vara sämre. Dom har gett mig en flaska av det förnämsta i bourbonväg dom kan uppbringa - en Blanton's Single Barrel Bourbon. Den är tuff som en bourbon skall vara men väldigt aromatiskt samtidigt. Den är gjord på majs. Jag gillar emellertid bättre den sista sortens gammal vildavästernwhiskey som fortfarande tillverkas. Den heter Old Overholt Straight Rye Whiskey och är gjord på råg, precis som den whiskey som Wild Bill Hickock och grabbarna drack så det kom ut ur öronen på dom. Jag har alltid trott att det var starka grejor, men den här drycken är len och fin, lite sötaktig och påminner mest om en bra lagrad rom från Kuba.

När jag fyllde år senast fick jag en svindyr flaska japansk Nikka Whiskey av min fru. Den är vällagrad och direkt ur tunnan så den håller 53 %. Nu spelar det ingen roll för japanerna för dom dricker den kraftigt utspädd med vatten - så där 1:20 - som måltidsdryck. Japanerna är storkonsumenter av maltwhiskey - ju äldre ju bättre - och dom har köpt upp mängder av skottska distillerier. Dessutom har dom Sean Connery som reklamnamn till skottarns förtrytelse. Om man späder den med några droppar vatten för att trubba av alkoholskärpan så är den mycket fin och kan tävla med det mesta i Skottland.

I Sverige senast var jag ju bara tvungen att köpa en flaska av Sveriges stolthet Mackmyra Whiskey. Jag var väldigt spänd på hur den skulle smaka. Doften var en mycket positiv upplevelse. Den var väldigt mjuk, aromatiskt fruktig, cholkaddoftande med inslag av vanilj - från eken får man förmoda. Det ökade förväntningarna, men dom kom tråkigt nog på skam. Den var väl OK, men väldigt torr, vilket var förvånande med den doften och dessutom lite obehagligt stickig i smaken. Jag tror att den skulle må bra av att ligga kvar på faten lite till, men det blir ju räntor på kapitalet förstås. Man får nog vara lokalpatriot eller dricka efter etiketten för att betala nästan 500 kronor för den. Trist nog mognar ju inte whiskey i flaskan heller så man kan inte vänta sig förbättringar.

Det där med ålder är annars lite knepigt. Vi blev bjudna på ett vin från Corbières i Sverige - ett rött AOC-vin från 2009. För den som inte vet något om Corbièresviner så kan man väl jämföra det med färskt ohängt nötkött. Man kan tänka sig ett vin från 2009 som säljs för 1 Euro litern i plastdunk och som är odrickbar på torsdag nästa vecka, men knappast ett med märkningen AOC. Corbièresviner av någorlunda kvalitet är färdiga att dricka tidigast tre år efter skörden och tappas definitivt inte på flaska efter ett halvt år om det inte är ett rosévin eller är ett vin nouveau som blir allt mer populärt att sälja för att få in lite snabba pengar direkt efter skörd, men återigen - det vinet förekommer inte i en flaska som det står AOC på. Om det ändå skulle finnas borde det vara väldigt ungt, fullt av kraftiga taniner och syra för att kunna utvecklas, men icke så i detta fall. Det var ett vin från Château Pech Latt i Ribaut - en ledande biologisk odlare. Vinet var blaskigt som om det skulle vara övermoget eller stått öppet en vecka och helt utan karraktär. Troligen hade man tappat ett vin nouveau på flaskor och satt på en häftig etikett. Vem bryr sig på Systembolaget om bara vinet ligger under 1 Euro flaskan i inköp och är ekologiskt. Jag har sett så många gånger hur bra viner från trakterna säljs med samma etiketter och sämre innehåll på svenska Systembolaget. Men vad skall odlarna göra när Sytembolaget kräver viner av topklass för priser som det knappt går att köpa in emballaget för. Då får man tappa skräp på flaskorna till Sverige eller också påstå att det är ekologiskt vin för då får man kunder hur det än smakar. Det är många mindre begåvade odlare häromkring som fått upp försäljningen av sina viner genom det tricket, medan de duktiga kämpar på för att främst göra bra kvalitet. Dom duktiga lyckas också göra ekologiskt vin som smakar bra, men dom kan ju göra vin och skillnaden i produktionssätt är inte så stor.

Det riktiga nedköpet är annars viner från Bordeaux inom räckhåll för våra plånböcker. I bästa fall har dom köpt olovliga viner från Corbières för att blanda i sina "Bordeaux-viner" för att få dem att avlägset likna de berömda sorterna som går för 4000 Euro flaskan - årets skörd - på varuhusen i Paris. Det är en mycket lukrativ affär för bönderna häromkring att sälja sitt carignanvin till Bordeaux - tankbilsvis - så dom få ordning på sitt billiga blask som folk ändå köper för att det skall så vara. Man känner sig väl som man nästan dricker Château Petrus. Att carignan inte får förekomma i Bordeauxviner är inte så noga - det ger ju lite kraft år vinet i alla fall. För Bordeauxproducenterna är det ett klipp eftersom dom köper vinet för några cent litern härnere och säljer det med Bordeauxetikett för ett par hundra kronor flaskan senare. Men "Bordeaux är ändå alltid en Bordeaux" eller hur?

Eftersom jag har slutat handla med vin för ett drygt decennium sedan när jag varken förstod att jag måste, ville eller hade råd att muta Systembolagets personal för att få sålt mina viner så får jag ägna mig åt att njuta av dom istället. Däremot blir jag väldigt glad om någon köper min eminenta nybörjarkurs i släktforskning som man kan följa på nätet. Om man är 60 år eller äldre får man 100 kronors rabatt. Alla andra får betala 295 kronor, såvida man inte köper den i present åt farbror Torsten och tjuvläser det när han inte ser.

2015: Släktforskarkursen är numera gratis för alla och har lästs av tusentals personer - http://slaktforskning.blogspot.fr/p/nyborjarhjalp.html

Några glimtar från vardagen

Tidigt i morgon bitti åker vi till Göteborg från Girona. Vi måste upp i ottan - redan klockan 4 för att hinna till flyget. Det känns lite tokigt att åka härifrån nu när det är så underbart varmt och skönt och nästan som svensk sommar. Blommande mandel och körsbär, fälten är gröna och dikesrenarna fulla av blommor, Garriguen är gul av blommande buskar och blå av rosmarin. De vanliga lövträden börjar få sina löv. Att träffa barn och barnbarn och vänner är ändå värt några dagar i kallare klimat och våren finns ju kvar när vi kommer tillbaka.

Det är så trevligt att vi inte bara har vänner i Sverige som hälsar på då och då utan börjar få ett stort nätverk av vänner även här nere. Umgänget här är väldigt informellt och lite likt det som fanns i Sverige när vi var barn. Att bjuda hem någon är ingen stor grej som kräver så stora åthävor. Man kommer som man är och har kanske med sig något bidrag till middagen. Alla har emellertid med sig någon liten present till värdparet. Det kan vara en vinflaska från den egna produktionen, ofta får man en hemmagjord marmelad, en korg ägg, något man tillverkat själv eller kanske färska grönsaker från den egna trädgården. Många som inte är vinodlare tillverkar egna likörer och aperitifer som man gärna ger bort. Maten är alltid centrum när man träffas. Att äta tar väldigt lång tid och man pratar mycket.

Gästerna kommer ofta omkring 19.30 och då vidtar aperitif med tilltugg och det kan ta uppemot en timma med mycket prat och mumsande på oliver, inläggningar, eller små salta bakverk. Sedan blir det middag som alltid består av förrätt, huvudrätt, ost och dessert och kaffe för dom som vill. Det behöver inte vara något märkvärdigt, men alltid vällagat. Man ser emellertid aldrig på maten som en lyx här utan ett sätt att leva. Det känns därför lite konstigt när man i svenska matlagningsprogram ofta hör ursäkter för "att man kan kosta på sig" för än det ena, än det andra skälet. Senast var det Karin Fransson som ursäktade sig för att hon föreslog färsk sparris. "Men det är ju ändå Påsk". Här i Frankrike behöver man aldrig ursäkta sig för att äta eller dricka något gott. Som våra närmaste vänner säger: "Det är varje människas skyldighet att leva så bra man kan", men så är dom inte Lutheraner heller.

Drickandet är mycket måttligt när man träffas. Som aperitif dricker man ofta ett glas vitt vin, mousserat vin eller pastis. Man dricker sällan mer än ett glas, som mer är ett tillbehör till umgänget än för drickandets skull. Till middagen dricker man vin. Eftersom vi bor i ett vinområde är vinerna av en kvalitet som man sällan brukade köpa i Sverige. Hellre några olika sorter som var och en får en liten skvätt av än mängder av samma sort. Man är ganska noga med att vinet skall passa till just den maträtten. Ofta blir det över i flaskorna, men det gör inget för viner av bra kvalitet tål gott och väl att stå någon dag eller två med korken på. Vid sällsynta tillfällen vill någon av herrarna ha en lite calvados eller cognac till kaffet, men då är dom väldigt små och ingen skulle drömma om påfyllning eftersom det bara är för matsmältningen och avrundning av en god måltid. Att någon skulle bli onykter är otänkbart, dessutom skulle det förmodligen inte märkas för fransmän är lika utåtriktade och pratsamma när dom är nyktra. För att dela med oss lite av detta tar vi givetvis med oss lite saker till Sverige nu. Vi har köpt några ankbröst, lite god ost, färsk sparris och det kanske blir lite mer, man man får ju tänka på vikten - på planet alltså.

När jag kommer till Sverige skall jag också passa på att gå till bibliotek och arkiv för att skaffa uppgifter för min släktforskning. Jag gjorde ett sociologiskt experiment i går, 1 april. Eftersom introduktionspriset på min släktforskningskurs upphörde 31 mars ville jag sälja den superbilligt 1 april som en liten grej. Jag erbjöd därför alla som ville ha den till ett vrakpris att ange rabattkoden "aprilapril", men angav inte det reducerade priset. Inte en enda vågade ta den risken - tänk så djupt rotad 1 april är i vårt medvetande.

Jag har emellertid beslutat att inleda en kampanj som jag kallar fritidslinjen som skall främja en meningsfull fritid för seniorer. Detta innebär att alla 60 år och äldre får ett speciellt fritidsskatteavdrag på 100 kronor när man köper min nybörjarkurs i släktforskning. Det enda man behöver göra är att ange rabattkoden SENIOR när man köper kursen. Även du som köper kursen i present åt faster Karin får detta avdrag, så länge det bidrar till en meningsfull fritid för en senior. Det blir lite som en kombination av jobbskatteavdrag och RUT för dom som oftast får dra kortaste strået idag.

Kanske vi ses på Göteborgs gator i nästa vecka?

Svenska köttbönder borde hyllas av alla vegetarianer och miljökämpar

Alla vet vi ju att svensk mat är mycket bättre än utländsk smörja. Precis som fransmännen vet att mat från andra länder än Frankrike är oätlig vet vi svenskar att vår egenproducerade mat är den absolut bästa man kan få. Speciellt är det ju svenskt kött som är övelägset allt som produceras utomlands. Dels finner ju utlänningar ett stort nöje i att plåga sin djur under hela deras livstid, dels matas dom med allehanda gifter och dom föder upp dom på ett sådant sätt att köttet innehåller massor av bakterier som vi blir sjuka av. Annat är den svenska bonden som gullar med sina djur, ger dom hälsosamt rent foder och ser till att dom är friska och sunda och slaktas under skonsamma förhållanden.

Nu har ju nötkött kommit lite i bakvattnet eftersom nötköttspoduktionen har blivit själva symbolen för hur vi slösar på våra resurser. Det finns många, främst ungdomar, som därför har blivit vegetarianer eller näst intill. Det finns emellertid många som, även om dom avstår från nötkött, faktiskt äter vilt kött på grund av att djuren går fria och äter naturligt foder, det finns många som äter lamkött därför att lamm normalt sett går ute och äter huvudsakligen gräs. Det finns även många som kan tänka sig att äta sunt uppfödda kycklingar och en gång var även griskött något som kunde passera även en djurvän om det var uppfött på svenskt vis.

Detta har naturligvis orsakat en efterfrågan på dessa köttsorter och då främst lammkött, men bönderna finner på råd för att anpassa sin produktionskapacitet till efterfrågan. Först apar man efter de danska grisbönderna oerhört industriella uppfödning, men utfordring med förgiftat sojamjöl från Brasilien som huvudsakliga föda. Att sedan sojaodlingen orsakar förstörelse av miljö och lidande för de som producerar hjälper ju till att avhålla folk från att äta griskött. Även slaktprocessen har förfinats för att väcka folks avsky. Eftersom detta gett så bra resultat vad gäller efterfrågan följer snart kycklingbönderna efter med samma metoder. Problemet är bara att med varje skandal stiger efterfrågan på lammkött till sådana höjder att det blir omöjligt att hänga med i produktionsledet. Men även det kan man finna bot mot.

Lösningen är givetvis att framställa ett broilerlamm vid namn Dorper från Sydafrika, som utfodras med köpt foder från Brasilien eller något annat som människor anser oacceptabelt, man låter dom sedan gå inne hela året på 1 kvadratmeter per får och vid slakten kan man med fördel använda plågsamma metoder lånade från grisproduktionen. En skottsk professor och expert på fåruppfödning sade på nyheterna att Sverige är absolut först i världen med att föda upp får på detta sätt så det gäller att även i framtiden se till att köpa svenskt så man får en riktigt modern produkt.

Det som är så orättvist i hela saken tycker jag är att man idag kritiserar bönderna och Centerpartiet för att deras organisationer inte längre är miljömedvetna. Om vi skall tro miljöexperterna är ju en absolut avgörande fråga för jorden framtid att vi alla blir vegetarianer. Man kan undra om det finns någon grupp i vårt land som gjort så mycket för att detta mål skall bli verklighet som just bönderna och deras organisationer?

Som obotlig köttätare tycker jag allt detta är sorgligt. Lyckligtvis bor vi själva i ett land där man inte bara deklarerar varifrån köttet kommer utan ofta också vad djuret har ätit, vilket kön det har, om det är ungt eller gammalt och från vilken region det kommer. För mig är en värld där alla är vegetarianer oerhört skrämmande. Hur man skall klara proteinbehovet för oss allätare vet jag inte. Kanske vi får offra än fler brasilianska bönders liv och än mer regnskog när de skall producera soja till biffar åt oss i Europa. Vi har ju redan börjat köra bil på deras mat så lite mer kan dom väl tåla. Förr fick man lära sig hur oerhört känslig den ekologiska balansen var och hur lätt man kunde rubba näringskedjan med oanade konsekvenser som följd. Ingen miljövän verkar idag ha tagit del av den kunskapen eftersom man utan att blinka förspråkar och tror att vi ostraffat skall kunna sluta med animalisk produktion och börja odla olika proteinersättningar till världens många miljarder innevånare.

När jag gick i skolan och man fick lära sig sådant arbetade också min mor i matbespisningen. Man lagade mat i skolan på den tiden. Då hämtade den lokale grisbonden alla matrester varje dag och gav till sina grisar. Det blev ett utmärkt kött och inte köpte han någon soja från Brasilien. Nu måste 30% av all mat vi köper slängas bort och brännas i renhållningsverkets värmeanläggningar i stället för att dom används till grisfoder. Är det vad man kallar förnyelsebar energi kanske?

Så vill jag avslutningsvis påminna dom som är intresserad av att börja släktforska att introduktionspriset på min nybörjarkurs upphör om exakt 12 dagar, sedan blir den 100 kronor dyrare.

Bilden ovan föreställer Dorperfår och är hämtad från www.canmexdorpers.com/boda_sweden.html

Varför kostar tjänster så lite i Frankrike?

Vi har en ärvd jättesflygel från mitten av 1800-talet. Den ägdes av den i Tranås kände musikprofilen Harald Nerén som hade stor betydelse för att min frus morbror Sixten Eckerberg valde musikbanan. Min frus far köpte flygeln vid Harald Neréns död. Den har stått i min frus hem i alla år belamrad med fotografier och blomvasar, men också varit ett ofta spelat instrument. Nu är det ju så att en så gammal möbel med sk. fransk polityr inte tål fotografier, blomvasar och solljus. Den hade med tiden blivit ganska ful på locket. Vi ville gärna åtgärda det men insåg det orimliga när vi fann att det i Sverige skulle kosta 50 000 kronor plus frakt att åtgärda bara locket och det var för 15 år sedan.

Härom dagen regnade det och när vi kom upp på övervåningen såg vi hur vattnet droppade ned på flygellocket som redan hade en ansenlig pöl som bara sped sig. Locket var definitivt förstört nu. Vi var givetvis förtvivlade, speciellt när vi insåg att vi, enligt svensk praxis, inte skulle få ut ett öre på vår hemförsäkring. Inströmmande vatten från nederbörd ersätt inte i svensk hemförsäkring.

Vi ringde den byggare som byggt vårt tak och terass och talade in ett meddelande på hans telefonsvarare. 10 minuter senare knackade han på dörren och satte igång att åtgärda läckan - givetvis gratis. Dessutom menade han att vi säkerligen skulle få ut det på vår hemförsäkring, vilket stämde. Vi behöver inte ens betala självrisk.

Nu gällde det att finna en möbelrenoverare som behärskade den oehört svåra konsten att göra "fransk polityr", eller "lackning med sudd", som det heter här. Det går till så att man löser schellack (ett sekret från löss) i sprit som man med hjälp av en sudd gnider ut på ytan. För att få lacken riktigt blank och jämn bränner man ytan med öppen låga. Det visade sig att Narbonnes mest exklusiva antikaffär hade en möbelmakare som behärskade tekniken så vi begärde ett kostnadsförslag. Vi bävade för vad det skulle kosta och undrade om försäkringen verkligen skulle vara villig att ersätta oss. Vi fick hämta kostadsförslaget inom någon dag och damen var mycket ursäktande när hon presenterade summan och tryckte på hur oerhört komplicerad teknik det var. Vi trodde inte våra ögon när vi såg slutsumman - mindre än 10 000 kronor inklusive transport.

Jag begriper mig inte på hur tjänster kan vara så billiga i Frankrike. Jag klippte mig härom dagen för 120 kronor på en mycket bra salong. Nu är det inte mycket att klippa, men det brukar inte hindra svenska barberare att ta 400 kronor för de 10 minuter det tar att köra över mina tunna strån. Idag var jag på årlig kontroll och tandstensborttagning hos vår tandläkare. 280 kronor gick det kalaset på, men då får jag ju tillbaka en del av den summan från franska försäkringskassan förstås så nettokostnaden blir nästan försumbar.

Man kan tänka sig hur det skulle påverka människors ekonomi i Sverige om man kunde få ned kostnaderna på tjänster till fransk nivå. Avtalsrörelsen skulle gå på räls, pensionärerna få ett bättre liv, det sk. pigavdraget skulle inte behövas och svartarbete skulle vara meningslöst. Räkna någon gång på vad er arbetsgivare måste ta in för att ni skall kunna betala en snickare 100 kronor vitt, dvs snickaren skall ha en hundralapp kvar som han kan köpa något för. Med 50% marginarskatt i alla led blir det ofantliga summor. Ett snabbt överslag ger att din arbetsgivare måste dra ihop mellan 1000 och 1200 kronor för att snickaren skall kunna spendera en hundralapp. Allt det andra är skatter och avgifter och det tycker ändå en del i Sverige är för lite.

Mitt förslag är därför att ni ägnar er åt något billigt och roligt som exempelvis släktforskning. Min nybörjarkurs kostar fortfarande bara 195 kronor, jag får hälften och de räcker till en ypperlig flaska vin här i Frankrike, vilket jag föredrar framför tre-fyra halvdåliga. Kursen berättar bl. a. om hur man kan börja släktforska utan att lägga ut en massa pengar.

Lunch på balkongen i solen

Idag var det massor av folk på marknaden. Solen stekte och det var 18 grader varmt. Människor har en ny lyster i ansiktet och stånden börjar fyllas av färska grönsaker. De små färska kronärtskockorna som fransmännen äter råa med lite vinägrette, jordärtskockor som är stora som potatisar, färsk grön sparris, enorma buntar mimosa, jordgubbar och mycket annat lockar en att köpa. Det blev ett par stora buntar sparris för 5 Euro samt två gigantiska buntar mimosa för 2 Euro, samt naturligtvis apelsiner och lite annat smått och gott.

När vi kom hem öppnade vi en flaska moselvin vi fått av våra fransk-tyska vänner kokade sparrisen, delade ett paket parmaskinka, rev över lite parmesanost, la på en klick smör och gick upp på terassen och åt vår lunch. Vi njöt i värmen och katterna var helt till sig över att kunna ligga och sola. En stor vårtoalette i solen gjorde dom också, så nu är allt slickat ända ut i yttersta svansspetsen.

Hjalmar hade en högtidsstund i går när han lyckades finna en stor vinterslö gräshoppa på terassen som han kunde jaga runt en stund innan han under njutningsfullt knastrande åt upp den. Nog var det synd om gräshoppan, men det brydde sig inte Hjalmar så mycket om.

Min internetkurs i släktforskning har fått goda omdömen från personer jag sätter värde på. Jag säger som en gammal kollega: "Man inser inte vad man åstadkommit förrän man försöker få det ogjort". Den här gången gick det tydligen bra i alla fall och kursen har börjat sälja ganska bra.

Om du har någon du vill ge en present som är lite ovanlig så passa på nu när priset är introduktionslåga 195 kronor.

Min kurs i släktforskning är klar - Du kan vinna en kurs om du är snabb!

Det har varit lite eländigt en tid nu eftersom jag blev förkyld och det har hängt i ganska envist några veckor. Nu har jag fått en dunderkur av husläkaren så jag skall väl bli frisk snart.

Under tiden jag tyckt synd om mig själv har jag gjort färdigt en kurs i släktforskning för nybörjare och nu finns den på Internet. Om du inte börjat med släktforskning så vill jag avråda på det bestämdaste - det är totalt beroendeframkallande. Det är ungefär som golf. En golfkompis jag hade i Sverige klagade alltid på att arbetet på Volvo tog alltför mycket tid från golfen. Släktforskning är faktiskt ännu värre för det kan man ägna sig åt dygnet runt, året om och även när det regnar.

Om man nu inte vill släktforska eller spela golf kan man ägna sig åt att göra kurser. Om du har någon annan fånig hobby eller intresse, katter, hundar, knyppling, samla frimärken eller laga gourmetmat så kan du faktiskt göra din egen kurs och tjäna några kronor. Det finns en speciell sajt på nätet som hjälper dig. Den heter passande nog MinKurs.se. Dom tar hand om allt tekniskt och allt som har med betalning att göra - du får hälften av inkomsterna.

Om du nu trots att jag avråder dig vill prova på släktforskning så heter min kurs Släktforskning för noviser, precis som min släktforskningsblogg. Den kostar under en introduktionstid bara 195 kronor och är faktiskt ganska omfattande och väldigt nyttig om man tänker ge sig i kast med detta.

DEN SOM FÖRST SKICKAR ETT MAIL TILL MIG OCH SVARAR RÄTT PÅ FÖLJANDE FRÅGA FÅR EN KURS GRATIS!
Skriv tävling som ämne på mailet.

Fråga: Vad kallas en antavla som bara tar upp en persons anor på spinnsidan?