Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

torsdag 1 juli 2010

Att äta på trestjärnig krog är en upplevelse

För tio dagar sedan var det 15 grader varmt och blåste så in i baljan. Vi var ganska deppade för våra vänner Tommy och Ann skulle komma och vi ville ju bjuda på varmt och fint väder när dom hade en paus i sitt jobbande. Samma dag som dom landade slog vädret om och det blev gôrvarmt. Nu har det pendlat mellan 30 och 35 grader varenda dag och det gäller att ta det lilla lugna. Trots värmen har vi hunnit göra mängder av trevliga saker. Tjejerna har med förkärlek ägnat sig åt stranden medan vi män har varit kulturella. Tillsammans har vi emellertid ätit gott.

Någon mil från vår by ligger restaurangen L' Auberge du Vieux Puits. Vi var där för några år sedan med våra gäster och dom tyckte det var en fantastisk upplevelse. På den tiden hade restaurangen två stjärnor i Guide Michelin, men nu har den fått sin tredje stjärna. Vi beslöt nu att göra ett återbesök för att se vad en extra stjärna betyder.

Restaurangen ligger i en liten by uppe i bergen i Corbières. Kommunen hade 1999 endast 119 innevånare och den är fortfarande mycket liten. Man når byn via vindlande bergsvägar med underbar natur. Maten lagas av den eminente kocken Gilles Goujon och trots kristider är det svårt att få ett bord ens en vanlig vardag. Man serverar mat såväl vid lunch som vid middagstid. Deras lunchmeny Bienvenue au Pays kostar 60 euro, deras större kvällsmeny 110 och kockens överraskningmeny går på 130 euro.

Det mest sanna man kan säga om att äta på L' Auberge du Vieux Puits är att man får vara med om en matupplevelse som går utöver det man får på alla vanliga gourmetrestauranger vi besökt. Man lyckas lyfta matupplevelsen till en nivå som man knappast får uppleva mer än med någon enstaka rätt vid något enstaka tillfälle på andra bra restauranger. Man upplever det inte bara som en måltid utan mer som en föreställning för sinnena. Den trevliga och avslappnade serveringen och den smakfulla inredningen gör naturligtvis också sitt till.

Om man skall jämföra upplevelsen från besöket för några år sedan med besöket idag så tyckte jag nog att maten tidigare mer appelerade till ögat än till gommen och i vissa fall var lite väl skruvad med vissa effektsökerier. Nu har köket, i mitt tycke, mognat och blivit mer en harmoni mellan alla sinnen. Alla rätter är fortfarande mycket vackert presenterade men det som mest slår mig är en balans mellan smaker med ganska många positiva överraskningar.

Det som gjorde oss väldigt positiva var också den opretensiösa presentationen av maten. Man berättade med enkla ord på franska eller engelska vad maten innehöll utan de tillgjorda omskrivningarna och fantasibenämningar som blivit så populärt bland vissa krogar och som bara gör kunden vilsen och osäker. Som exempel serverades en ostronrätt med granering av äkta kaviar från stör. Om det var rysk eller iransk kaviar fick vi inte veta eftersom det helt enkelt kallades för "fiskägg".

På midsommarafton bjöd vi på svensk afton. Gänget bestod av fransmän, svenskar, engelsmän och amerikaner och alla älskade sill och min koriandergravade lax. Janssons frestelse är också en favorit inte minst för attt min hemgjorda snaps i år blev ovanligt lyckad. Jag testade också en ny laxvariant som jag stal från antikhandlare Homans besök på Grand Hotell i Stockholm. Det var Mathias Dahlgrens laxtartar som finns längst bak i Jan Mårtenssons bok Dödssynden.

Vi grabbar var som sagt kulturella. En dag besökte vi de två Catharborgarna Peyrepertuse och Queribus och nästa dag lyckades vi få med damerna till Gorges de Galamus. En annan fantastisk upplevelse var Oppidum d'Ensérun som är en bosättning där människor bott sedan 600 år före Kristus. Bara en liten bråkdel av det stora området är utgrävt fast nästan alla gamla bosättningar bara ligger någon meter under markytan. Tänk om man kunde få en mediokers fotbollsspelares veckolön i anslag så kunde man ta fram hela detta fantastiska område.

Catharborgarna är lika imponerande. Man förstår inte hur det var möjligt att bygga på dessa platser på medeltiden. Att dom ansågs ointagliga förstår man, men ändå lyckades Katolska kyrkan med franske kungens hjälp svälta ut och mörda varenda individ i ett av de grymmaste folkmord Europa har skådat. I staden Beziers slog man ihjäl samtliga innevånare. När en blödig adelsman protesterade och menade att alla ju inte var kättare lugnades han av påvens företrädare som menade att den orättvisan skulle Gud kompensera för i himlen.

Då är Gorges de Galamus stillsammare. Där rinner floden Galamus upp ur en enorm långsträckt klyfta i berget. Uppe på bergssidan har man sprängt (hackat) in en liten klosterkyrka som förr troligen var närmast omöjlig att nå. Även nu är bilvägen dit ett vådligt äventyr, som är värt att prova. Ändå får man gå så där 20 minuter för att komma till kyrkan. Kyrkan har nu ett härbärge som är en av de platser där de som vandrar till Santiago de Compostella kan ta in på gratis.

Nu har våra gäster återvänt hem och sina arbeten, men snart kommer barnbarnen Mateo och Emiliano ned helt ensamma för första gången. Dom levereras av sin moster i Girona och sedan får vi rå om dom en hel vecka. Det blir spännande.

Jag har hört att det är jättefint väder i Sverige just nu. Om det skulle bli sämre så kan jag rekommendera min Släktforskningskurs som just nu har sommarpris.
Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel