Sociokulturella skillnader mellan länder

Första tiden i Frankrike såg vi på alla de tokigheter som fransmännen gjorde med friska svenska ögon. Man kände sig lite som en Torsten Ehrenmark, men inte lika rolig förstås. Nu har jag upptäckt att jag allt mer ser på det jag möter i Sverige med nya - kanske franska - ögon. Mycket av det jag reagerar på skulle jag inte ha höjt på ögonbrynen åt när jag bodde i Sverige, men nu blir det så tydligt exotiskt.

I morse stod jag och tittade ut genom fönstret från dotterns familjs hus och såg hur en minibuss stannade utanför. Ut strömmade 8 bastanta män iklädda reflexvästar varefter dom klev in på tomten och började spankulera omkring, pekande och diskuterande. Att jag stod i fönstret och såg dem bekymrade dom inte ett smack och inte gjorde de någon min av att ge sig till känna. Det var kommunens tekniker, förstod vi, som var ute och inspekterade eftersom en läcka i deras vattensystem översvämmat huset ett par veckor tidigare.

Denna situation är fullständigt omöjlig att tänka sig i Frankrike. Att någon, vem det vara månde, skulle ens komma på idén att gå in i någons trädgård utan att ge sig till känna och be om lov är otänkbart. I Frankrike hade man ringt på dörren, legitimerat sig och samtliga personerna hade hälsat artigt i hand och bett om lov att få inspektera skadan från trädgården.

Senare på dagen åkte jag buss och hamnade bredvid en pappa i 30-årsåldern. När bussen krängde i en kurva placerade han ofrivilligt alla sina 85 kilo på min fot, vilket gjorde ganska ont. Visserligen tog han bort foten, men det var också hans enda reaktion. Jag vände mig då mot honom och sa: "Det där gjorde ont". Då sneglade han på mig från sidan och sa: "Jag får väl be om ursäkt då, men det var ju inte med vilje". Vad svarar man på det?

Eftersom vi är ganska intresserade av god mat läste jag Göteborgs-Postens matpatrull som provar olika restauranger. Det visade sig att flera av dom ligger i kvarteren runt där vi bodde när vi bodde i Göteborg så det var ju lite kul att se vad dom fått för betyg, speciellt som fyra av dom hade en stjärna i Guide Michelin. Vid en snabbtitt insåg jag emellertid att det inte var att tänka på att göra ett nostalgiskt återbesök. Tre rätter skulle i snitt på dessa restauranger gå på mellan 1000 och 1200 kronor. Sedan tillkommer svindyrt, ofta medelmåttigt vin, kranvatten i fin karaff som man får betala för samt minst en femtiolapp per person för garderoben.

Vi tänkte då på vår närmaste gourmetkrog i Frankrike. Där åt vi för ett år sedan kockens 7-rätters överraskningsmeny för 90 Euro per person, vilket är en hiskelig summa på en fransk restaurang. Även där tycker vi vinerna är svindyra när dom kostar 30-40 Euro flaskan, men det är ett "myggpiss i Mississippi" jämfört vad det skulle kosta i Sverige. Denna lokala restaurang ligger i en liten bergsby mitt i obygden där det inte finns något annat än just den här restaurangen och några boningshus. Jag kanske skulle säga att restaurangen har TRE stjärnor i Guide Michelin. Kan man tänka sig en trestjärnig restaurang i en förstad till Torsby så förstår man ungefär jämförelsen.

Dessutom läste jag idag i bladet att Göteborgs restauranger är på fallrepet. Gästerna kommer inte eftersom det har varit så dåliga tider. Samtidigt aviserar samma tidning sommarens rekordhöjning av bensinpriset. Skälet är att folk åker för mycket bil på sommaren. Där är man lite efterbliven i Frankrike eftersom man inte höjer bensinpriset - eller snarare dieselpriset - på sommaren. Kanske det beror på att man ju ändå tjänar så bra eftersom man säljer så många liter på sommaren?