Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

fredag 30 april 2010

1 maj - en dag som betyder mycket för oss

Första maj betyder verkligen något extra för min fru och mig. Inte på det där sättet som det gjorde på 70-talet när man måste häcka runt "rätt" demonstrationståg för att bli bjuden på rätt studentfest och undvika att bli uppsatt på någon dödslista.

För oss är 1:a maj den dag då vi gjort två av de mest betydelsefulla handlingar för att möjliggöra vårt nuvarande liv i Frankrike. 1:a maj 1997 flyttade vi in i vårt eget ägandes hus utanför Göteborg efter att i många år bott i en, i och för sig, fantastisk vacker lägenhet i centrala staden, men där hyran tog alltför stor del av vår inkomst. 10 år senare - 2007 - skrev vi kontrakt om att sälja samma hus, vilket gjorde det möjligt för oss att flytta till Frankrike permanent.

I morse tänkte jag tillbaka och försökte erinra mig hur vi egentligen hamnade här nere. Det började ju när vi gjorde vår första gemensamma semester till Frankrike i början av 90-talet. Vi kom då på att vi båda hade en dröm om att bo i ett annat land och i ett annat klimat någon gång i livet. Vi har sedan förstått att många har den drömmen, men inte så ofta att ett par delar samma dröm. Det tog sig det konkreta uttrycket att vi köpte en pytteliten lägenhet med en vidunderlig utsikt i Séte i södra Frankrike. Tanken var att vi kanske skulle kunna byta upp oss på sikt till något mer permanent om vi gillade att vara här nere. Det blev vår bas i Frankrike under 12 år.

Att det blev Frankrike och inte något av de andra Medelhavsländerna berodde på att det är mest likt Sverige, med en social omsorg som byggts upp med det "gamla Sverige" som modell. Att "modernisera" trygghetssystemet på det sätt man gjort i Sverige under de senaste två decennierna av två regeringar skulle aldrig fransmännen acceptera insåg vi och det kändes tryggt med den inom kort förestående pensionsåldern i tankarna.

Vi blev under åren mer och mer förtjusta i trakten och fick en del vänner och vi uppskattade det okomplicerade sociala livet här nere. Kanske är det ändå så att klimatet påverkar människors sätt att vara?

Vi insåg snart vad för liv som väntade oss som pensionärer i Sverige. Till skillnad mot många vänner hade vi inte ett färdigbetalt hus att bo i, inte heller ett likaså färdigamorterat föräldrahem att ärva så småningom. Att bo kvar i vårt hus med pension som inkomst insåg vi inte vara möjligt och det värde vi byggt in i huset genom idogt reparerande kunde vi ju bara få tillgång till om vi sålde det. Att sedan det som blev över på sin höjd skulle räcka till en tvåa eller trea i ett inte alltför attraktivt område i Göteborg kändes inte lockande. Däremot räckte pengarna väl till ett hus i Frankrike om vi la ned lite eget arbete på upprustning, men det hade vi ju gjort förrut så det avskräckte inte. Vi är båda ganska händiga.

Klimatet, kulturen, det sociala livet samt tryggheten i den sociala omsorgen och vården var det som lockade oss till Frankrike och ekonomiska realiteter i Sverige hjälpte till att ta beslutet att flytta. Att vi sedan till vår förvåning som pensionärer fick en oändligt mycket bättre ekonomi i Frankrike kom som en överraskning för oss. Den nära kontakt som finns mellan medborgarna och de styrande och den status man har som senior är andra saker som förvånat och glatt oss här nere.

Inget av detta hade varit möjligt om min fru och jag inte hade delat samma dröm, om hon inte övertygat mig om att vi för en lägre kostnad än hyran kunde köpa oss det hus som vi flyttade in i 1:a maj 1997, om vi inte exakt 10 år senare, i sista stund innan nedgången, hade sålt vårt hus och om vi inte hade haft modet att köpa det gamla hus vi nu bor i. Även detta husköp skedde i början av maj 2003. Att det senare nog var det modigaste beslutet kan man förstå när man nu ser tillbaka på bilder hur det såg ut när vi köpte det. Det var vad mäklarna brukar kalla: "Ett hus med potential" alternativt "ett hus för den händige" eller kanske "smärre upprustning måste till", för att inte tala om "massor av charm!".

Vi är tacksamma för alla de beslut vi tagit och firar 1:a maj av andra skäl än många andra gör idag.
Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel