Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

torsdag 15 april 2010

Godis och sallad är studenternas favoritmat

Jag skrev om besöket med barnbarnen på Universeum i Göteborg för någon vecka sedan. Min fru och jag blev upprörda för att det inte fanns något vettigt att ge barnet till lunch. Hyllorna var proppfulla med godis, munkar, winerbröd. Delicadokakor och söta drickor. Vi tyckte att det var konstigt att ett sådant ställe hade sådan kost till de små. Jag insåg emellertid att det inte på något sätt var anmärkningsvärt. Några dagar senare besökte jag Universitetsbiblioteket och skulle då äta lunch på humanistiska fakultetens kafeteria. Jag insåg då att det verkligen hänt mycket under de få år som vi bott i Frankrike vad gäller mat till unga människor.

När jag arbetade åt jag nästan dagligen på någon av Chalmers restauranger och där fanns oftast ett bra utbud av olika sorters husmanskost och ett välförsett salladsbord. Något godis såg man aldrig till i restaurangen annat än någon liten bit till kaffet. När jag kom in på kaféet på Humanisten trodde jag inte mina ögon. Där var fullständigt knökat med godis och kakor av alla de slag. Lyckligtvis hade man en tallrik hederlig ärtsoppa också. Man sålde alla de slag av bakelser, bullar, chokladbitar och plastkoppar fyllda med smågodis stod staplade i höga travar på disken. Dryckerna var uteslutande söta, Pepsiautomaten var centralt placerad, men man kunde få ekomjölk också. Samtidigt satt de flesta och åt salladsstallrikar som bara bestod av grönsaker. Det är inte undra på att studenterna måste ta med sig "jättepåsen Allan" med godis till föreläsningen för att orka med dagen. Vilken kost - grönfoder, smågodis och punchbollar! Man undrar ju lite om dessa vegetarianer och kanske till och med veganer har en aning om hur smågodis tillverkas. Vore det inte bättre att äta en biff eller något annat rejält i stället för att proppa i sig senor, ben och annat slaktavfall smaksatt med kemiska fruktessenser och sockrat med konstgjorda sötningsmedel i enorma mängder?

Jag kunde inte motstå att ta en bild av eländet för att visa i Frankrike, men det skulle jag inte ha gjort. Jag blev nämligen stoppad av en upprörd delegation från kafeterians ledning - två unga damer. Personalen hade klagat på att de blev fotograferade. Nu hade dom ju inte blivit det eftersom jag vet hur man använder zoomen på kameran, men upprördheten ville ändå inte ge med sig och inte blev den mindre när jag förklarade varför jag tog en bild av sockerberget. När jag tittar på bilderna såg jag emellertid en spegelbild av en kille, så den har jag maskerat. Chefen upplyste mig om att, dels säljer man det kunderna vill ha, dels är det smågodiset och sötsakerna som ger den största omsättningen och inkomsten till etablisemanget. Man skulle inte få en kund, som hon sa, om man inte hade detta sortiment - dessutom är godiset KRAV-märkt. Gjort på slaktavfall från frigående grisar då kanske? Jojo - och när blev Delicado KRAV-märkt och hälsokost? Tänk att det går att sälja vad skräp som helst bara man betalar avgiften till någon organisation som ger absolution för eländet.

Förmodligen hade jag inte märkt denna förändring om jag hade bott i Sverige, men jag kan försäkra er att kostvanorna bland unga har ändrats enormt på ett par år, men så är svenskarna numera med sina 17 kilo per person de största godisätarna i världen utan konkurrens. Det är mer än dubbelt så mycket som EU-genomsnittet. Då skall man ändå räkna bort alla dom som nästan aldrig äter godis och troligen de flesta invandrare. Hur mycket äter då de unga hälsomedvetna storkonsumenterna?
Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel