Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

lördag 21 augusti 2010

Bröllopsdag med god mat


41 grader varmt, vindstilla och vi firar bröllopsdag på restaurang i Carcassonne. Det blev ett besök hos Franck Putelat på Le Parc som ligger alldeles nedanför den gigantiska borgen i Carcassonne. Han har tidigare arbetat på den svindyra restaurangen La Barbacane i Hotel la Cité, men har sedan några år med framgång haft egen restaurang. Hans största framgång är väl att han 2003 fick Bocuse d'Or, som väl närmast kan jämföras med Nobelpris i matlagning vad gäller äran. Nu har han erövrat en stjärna i Guide Michelin  och är enligt deras ranking förväntad att få en till inom det snaraste.

Det som är så imponerande med de här sydfranska stjärnkrogarna, förutom de ofta rimliga priserna, är hur man lyckas förädla enkla och troligen billiga matvaror till enorma kulinariska upplevelser. Man har kocktävlingar i fransk TV och en av domarna där är kock på en tresjärning krog. Han berättade att han är självlärd. Egentligen är han utbildad möbelsnickare och ser många likheter mellan yrkena. Jag förstår vad han menar eftersom jag är väldigt intresserad av träarbete och tänker genast på hur jag för ett femtontal år sedan förädlade några körsbärsträd som stod och skräpade på sommarstället till en humidor eller när jag skar ut en handledare ur en hög plank.

Idag har vi fått uppleva hur enkla sydfranska råvaror har förädlats till en trerätters(+) lunch som var full av upplevelser. Som uppmjukningsrätt fick vi en liten sauté på strimlor av bläckfiskkött med tomat som var citruskryddad. Det bara smälte i munnen. Förrätt var en bouillabaisse på klippfisk, med havssniglar och musslor och en rejäl skiva färsk anklever. Mycket ovanlig kombiantion men väldigt gott. Vi var lite skeptiska till huvudrätten som skulle vara rosastekt tonfisk på en bädd av grönsaker som dels var strimlade så fint att det såg ut som pasta, dels var tärnade så de hade precis rätt konsistens. Vi fann, morot, palsternacka, aubergine, squash, spenat och en del annat i denna oerhört smakrika blandning. Tonfisken var absolut perfekt stekt så att den behöll all saftighet och smak, men ända hade "stannat" fullständigt - svårt!!! Desserten var en mannagrynskaka med korinter och en del annat i en soppa som man kallade för sangria. Den var gjord på något lokalt vin - kanske muscat - med citrusinslag. Det vare n perfekt avlutning förutom kaffe och godis då förstås.

Vi satt ute i trädgården under segel och åt och drack ett gott lokalt vitt vin till och tackade varandra för alla trevliga år vi haft.  Hela kalaset gick på lite över 100 euro och då fick vi ju trevligt sällskap och trevlig betjäning på köpet.

En intressant jämförelse med våra besök hos Gilles Goujon är att det är skillnad på en och tre stjärnor. Man njuter lika mycket av maten på båda ställena, men de extra stjärnorna gör att allt höjer sig över att bara vara en matupplevelse. Det blir en föreställning i en högre skola. Smakerna man upplever är inte bara goda, dom exploderar i gommen och rätterna är inte bara vällagade och vackra, dom är konstverk och tekniska mästerstycken.

Det var skönt att komma hem efter hettan ute. I vårt hus var det svalt och skönt fast vi inte hade på luftkonditioneringen. Det är fördelen med att ha ett hus där 30% av ytan utgörs av ytterväggar.
Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel