Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

måndag 13 oktober 2008

Ännu en erfarenhet i det nya landet

Nu har vi varit hos vår franska tandläkare för första gången. Vi börjar känna oss ganska väletablerade nu. Vi har husläkare, är medlemmar i golfklubb, har besökt veterinären ett antal gånger med våra katter, anlitat advokat, har skaffat kattvakt och vi har tvingats utnyttja bilverkstaden oftare än vi skulle vilja.

Vår kvinnliga tandläkare var mycket trevlig och sååå lätt på handen. Lite knepigt var att jag och min fru fick komma in samtidigt och se på när den andre blev behandlad. Ganska kul faktiskt! Hon hade en hypermodern klinik med all tänkbar modern teknik samt liggstol som man kunde somna i om det inte hade varit för behandlingen. Lite soft Beatlesmusik tonade i bakgrunden.

Hon undersökte oss noggrant, slipade bort tandsten – inga sadistiska tandhygienister här inte – och lagade en tand som det gått en bit ur på mig. Det är ju aldrig trevligt att gå till tandläkaren, men det var faktiskt trevligt att betala. Eftersom vi fortfarande har provisoriskt socialförsäkringsnummer måste vi betala hela behandlingen direkt till tandläkaren och sedan kräva ut det av försäkringskassan och vår sjukförsäkring. Tandläkaren får inget av försäkringskassan som i Sverige. Döm om vår förvåning när hon bad om 57 Euro för oss båda. Det är ca 550 kronor. Senast jag var hos tandhygienisten i Sverige ville hon ha 500 kronor bara för att ta bort tandsten. Vad en undersökning kostar i Sverige vet ju alla och då får ändå tandläkaren en rejäl påspädning av försäkringskassan utöver vad han/hon debiterar oss kunder. Jag fattar inte detta!! Samma sak var det när vi opererade vår katt för ett bråck i bukhinnan – en operation som tog en timma. Det tog veterinären 85 Euro för. Vi hade blivit väldigt oroliga för hur vi skulle kunna betala operationen eftersom vi inte har någon smådjursförsäkring. Det blir inte så kostsamt sa veterinären lugnande och det var ju korrekt.

Det är bara att konstatera att det blir mer pengar över till god mat och gott vin och ett bidrag till den snuskigt dyra golfavgiften. Golf är inte direkt någon folksport i Frankrike och kostar därefter.

Annars var veckans begivenhet invigningen av byns nya Mediatek. Då gick alla man ur huset och det klipptes band av presidenten för Departementet Aude. Gamle borgmästaren beskrev hur byggnaden förr hade använts till allt från lada, vinlager, flyktingförläggning under kriget till provisorisk kyrka, kommunal samlingssal och garage. Nuvarande borgmästaren tackade alla inblandade allt från byggnadsfirman till dom som sponsrat bygget med några hundralappar. Ett dussintal borgmästare från grannkommuner var närvarande och många kände sig, på franskt maner, manade att tala länge och elegant. Detta tog sin rundliga tid!

Belöningen kom emellertid efter rundturen i Mediateket när borgmästaren bjöd på förfriskningar i kommunens samlingssal. Vad som är så imponerande är att kommunpolitikerna faktiskt tar sig tid att gå runt och prata med varenda kotte inklusive oss invandrare. Även grannkommunernas borgmästare fann nöje i att gå runt och språka med folk dom inte kände förut. Man blir faktiskt förvånad över denna version av medborgarkontakt.

I övrigt är vår fasad snart färdigrenoverad och vi åker till Sverige på ett par veckor om ett par dagar.
Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel