Franska barns matvanor

Franska barn har verkligen ett speciellt förhållande till mat - åtminstone om man jämför med svenska. Som tillhörande den äldre generationen i Sverige har vi fått lära oss att det är absolut naturligt, näst intill en naturlag, att barn skall anse måltider vara ett nödvändigt ont. Om detta bör man inte ha någon uppfattning. Barn äter det dom gillar, mestadels ingenting annat än godis. Maten är mest till för att kladda med och måltiden ägnar man åt tjo och tjim så dom vuxna också tappar matlusten. Efter en måltid befinner sig den mesta maten på bordet, på kläderna eller på golvet.

Franska barn är i jämförelse med dom frigjorda svenska barnen oerhört hämmade och tillbakahållna. Man ser med förfäran hur franska barn i alla åldrar sitter tillsammans med sina föräldrar på restaurang och ingående diskuterar vad man skall välja på menyn, varefter de stackars barnen inte vet bättre än att låta sig väl smaka och utbyter åsikter om kökets kvalitet med föräldrarna. Favoriträtter hos franska barn är framför allt moules marinères, dvs. vinkokta musslor som barnen äter med ett musselskal som en pincett och tar ur musseköttet och stoppar i munnen. En annan favorit är friterade småfiskar, sk. petit frites som serveras med pommes frites. En vanlig rätt på barnmenyerna är också steak haché som man lite slarvigt skulle kunna kalla hamburgare, men här handlar det om nymalet fint oxkött tillagat i köket och utan bröd, som sedan med fördel steks något blodigt.

Även för barn i skolan är en måltid alltid bestående av tre rätter, en förrätt, en huvudrätt och en efterrätt. Här duger det inte med någon snabbmat inte och att äta negerbollar till lunch som många barn i Sverige gör vore nog otänkbart. Nu skall jag väl i sanningens namn erkänna att tonåriga pojkar har blivit lite mer internationella även här och föredrar även här åt det mer bastanta köket, dvs. chokladkakor och söt dricka till lunch.

Jag blev fullständigt förbluffad på marknaden härom dagen när två 10-åriga pojkar stod framför olivståndet och skulle få önska sig vad dom ville att äta till kvällen. De diskuterade länge och väl med föräldrarna och sinsemellan, men bestämde sig slutligen för varsin stor plastform med butikens hemlagade inlagda ansjovis i två olika smaker.

Det verkar som om den franska matkulturen smittar av sig också för i somras när våra små livliga barnbarn var på besök tog vi dom på restaurang. De tittade sig förundrade omkring bland gästerna, alla barnen och framför allt hundarna på restaurangen. Beställningen blev pizza och crepes vilka de åt på ett föredömligt sätt med kniv och gaffel, så gott det nu går när man är under skolålderna. De var verkligen riktiga gentlemän.