google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: Tänk så mycket dumheter jag säger på franska! google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

lördag 15 augusti 2009

Tänk så mycket dumheter jag säger på franska!


Nog är det knepigt med ett språk där hav, mamma och borgmästare heter samma sak, liksom gift och fisk, varuhus och veckotidning och riktigt illa - efterrätt och öken. Ja , ja, jag vet att det är skillnad på ljudande och icke ljudande s, men för oss som aldrig minns vilket som är vilket är det svårt. För att ytterligare förvilla en svensk kallar man en ovanligt kunnig och intresserad person för amatör och torsk för kabeljo - jag talar om fisken. Det är naturligtvis franska jag pratar om. Att det är ett knepigt språk att lära sig inser man när man hör hur alla utlänningar som bor här rådbråkar språket på det förskräckligaste. Själv är jag den där typen som ogärna säger något om jag inte tror det är rätt, vilket gör att jag håller mig ganska tyst. En förunderlig upplevelse för våra svenska vänner som aldrig hört mig vara tyst förrut. Å andra sidan tar jag igen det när jag kan tala svenska eller engelska, så då kan det bli lite mycket av det goda. Jag har liksom ett uppdämt behov som måste bli tillfredsställt.

Fransmännen är, åtminstone här nere, mycket toleranta även mot engelsmännens obegripliga sätt att tala franska, men ibland ler dom lite. Nu kan ju engelsmännen le tillbaka när fransmännen försöker tala engelska, som inte heller är någon höjdare. I dagligt tal här, mellan kulturerna, finns det några vanliga misstag som är lite roliga, som när fransmännen på klingande engelska frågar om man skall åka till "hyndan/slynan" (bitch) och bada idag (1) eller när engelsmannen undrar om man skall ha kondomer i sylten så den inte möglar - då blir det roligt (2). Min fru gjorde faktiskt samma misstag ett av de första åren, men då var det skjöljvätska för kontaktlinserna som hon ville ha utan kondomer. Ni har väl hört om tysken som var på semester i London och blev lite otålig på en restaurang varpå han tillkallade kyparen och sade: "When do I become my beefsteak, Sir? "Never I hope", var det omedelbara svaret från kyparen (3). Jag ser fram emot den dag då jag blir så duktig på franska att jag kan göra roliga misstag.

Ibland ställs man, med sin bristande franska, inför olösliga problem. Igår fick jag ett bevis på att dumheten ibland inte har några som helst gränser. För några dagar sedan besökte jag min lokala BricoMarché i Lezignan Corbières för att köpa lite byggrejor. Jag skulle köpa en patron med fogmassa - ni vet en sådan där som man måste ha en pistol för att applicera. Det stod flera hyllor sådana nyupppackade så jag la en i min korg och betalade. Jag reflekterade över att det inte fanns något plastmunstycke på den, men jag trodde jag hade sådana hemma. Det hade jag inte så jag kunde inte använda tuben. Igår, som sagt, återvände jag för att köpa några extra munstycken, men kunde inte hitta några sådana. Jag frågade då en dam som jobbade där om råd och hon sa att man inte sålde lösa sådana munstycken. Lite dumt tyckte jag eftersom det betyder att man måste använda upp hela tuben på en gång eftersom massan stelnar i munstycket så det inte kan återanvändas.

Jag förklarade då att jag hade köpt en som inte hade något munstycke och undrade om jag kunde ta ett på en av tuberna som stod där. Nix, det gick inte för sig, men om jag kunde uppvisa kvitto kunde jag ju få reklamera tuben utan munstycke. Jag hittade kvittot i plånboken och undrade åter om jag nu kunde få ett munstycke. Nej se det gick inte - först måste jag åka hem och hämta min tub och visa att den saknar munstycke. På min knaggliga franska försökte jag då förklara att jag bodde fem kilometer bort och om jag ville lura till mig ett extra munstycke var det ju bara att ta bort det innan jag kom till affären. Kvinnan tittade lite underligt på mig och tillkallade en äldre kollega för konsultation. Efter en längre palaver som jag bara förstod bråkdelar av kom dom fram till att jag måste åka hem och hämta min tub för reklamation och få en ny med munstycke. Jag försökte då åter igen hävda att detta var helt uppåt väggarna eftersom det ju bara var att ta ett munstycke från en tub så var allt löst. "Jag måste väl ändå förstå att då skulle ju en tub sakna munstycke förklarade den äldre damen för mig". Vad gör man åt dumma människor som man inte ens skulle kunna övertyga på sitt modersmål? Nu var det ju jag som var dumhuvudet som inget förstod eftersom jag inte talade flytande franska. Nu löste det sig ändå. När de två representanterna för företaget försvunnit och jag stod där med en puls på 180 och adrenalinet sprutade ur öronen kom ytterligare en anställd ut från lagret. Jag hejdade honom och förklarade min situation. OK, sa han och tog ett munstycke från en tub på närmaste hylla och gav mig. Tänk vad trevligt det är med folk som förstått sin roll och kan tänka självständigt.

1) Engelskans beach=strand blir något helt annat om man uttalar det med kort vokal.
2) "Préservatif" på franska betyder preventivmedel medan "preservative" på engelska betyder konserveringsmedel.
3) Tyskans "bekommen" betyder "få" medan engelskans "become" betyder "bli".

Ordvitsarna i början blir för krångliga att förklara eftersom det är en uttalsfråga och det "är jag inte korpulent att klara av" som gubben hemma i byn sa när han ville använda lite finare ord. Om ni emellertid klickar på den här länken får ni höra vår lokala stolthet Charles Trénet besjunga sin mor - eller var det borgmästaren.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Livet låter inte så misslyckat där i Frankrike.
Har inte läst dina skriverier på ett par månader. Men nu när hösten närmar sig blev jag sugen på en dos Sydfrankrike igen och tog igen det.
Har själv planer på en flytt men det är en sak som gör mig lite tveksam och modstulen.
För att få del av det goda livet (vingårdar, marknadet, matinköp, restauranger mm) verkar man vara så beroende av BILEN.
Och jag kör inte bil !
Visst kan man kanske ibland få hänga med bilkörarna men samtidigt vore det bra att veta att man kan vara oberoende.
Tror du att det finns möjligheter till det goda livet även utan bil ?

Jan Granath sa...

Hej
Din fråga kräver nog ett längre svar än vad som får plats i en kommentar. Dessutom finns det säkert fler än du som funderar på samma sak så jag kommer inom dom närmaste dagarna att skriva en speciell snutt om hur man kan klara sig om man inte kör bil här nere.

Mvh
Jan