Vi firar bröllopsdag

Igår firade vi bröllopsdag. Vi hade planerat dagen sedan en tid och beställt bord på restaurang Saint Louis i Ballaruc Le Bain och sedan skulle vi åka till Séte för att se på den stora festen Fête de St. Louis. Det började inte särskilt bra. På motorvägen mellan Bezier och Séte hade ett par långradare hakat i varandra och och gått igenom mittenräcket så vägen var närmast blockerad i båda riktningarna. Förmodligen hade väl förarna varit alltför upptagna av att surfa på internet medan dom körde för att ha tid att uppmärksamma vad som hände i den täta semestertrafiken. Nu tror ni att jag skojar, men från säker källa inom transporsektorn har jag fått veta att det är den senaste flugan bland långtradarchaufförerna att ha en uppmonterad laptop som man surfar på medan man kör. Tidigare nöjde man sig med att läsa dagen tidning upplagd över ratten.

Hur som helst kom vi för sent till vår restaurang så köket hade redan stängt. Lyckligtvis bjöd våra vänner i Séte oss på en god lunch så vi inte fullständigt svalt. Vi beställde istället bord till kvällen på den utmärkta restaurang Quai 17 som hör till Grand Hotell i Séte.

Vi strosade omkring i sta'n under några eftermiddagstimmar, tog en kaffe här och en glass där, tittade på lite Joute, lyssnade till lite musik och framför allt kollade folklivet. Det var lika packat i stan som det brukade vara på Noramarken i Bergslagen när jag var liten. Underligt nog ser man inte en enda berusad person fast alla restauranger har uteserveringar och det finns mängder av provisoriska barer som serverear, öl, vin och starksprit.

Middagen var mycket bra - vi tog kockens specialmeny, vilken var både fantasifull och läcker. En annorlunda sak var en kula päronsorbet inbakad i en chokladkula. Troligen har kocken skaffat en sådan där superfrys som man har på El Bulli i Spanien så han kan frysa ned sorbet till långt under normal frystemperatur.

Efteråt såg vi på de traditionella "spectacles" där akrobater gör konster och spelar på trumma hängande i en jättestor mobil upplyft av en enorm mobilkran över kanalen. Det är oerhört läckert att se dessa skickliga akrobater sväva över vattnet upplysta av starka spotlights. Cirque du Soleil kallas det visst.

När vi åkte hem till Boutenac var det fortfarande 29 grader varmt. Det är fantastiskt att tänka på att vi troligen har ytterligare två månader av vad man skulle kalla sommar hemma i Sverige framför oss.