Första lunchen på terrassen

Idag åt vi för första gången i år lunch på terrassen. Det är faktiskt bara 7 januari. Vi var i Narbonne på marknaden och passade på att åka till Gruissan och köpa 1 dussin färska ostron för 4 Euro. Först tänkte vi äta dem på plats men bestämde att det vore trevligt att äta hemma på terrassen.
Först trodde vi att vi skulle vara tvungna att flytta bordet ut i solen, men det visade sig vara så varmt att vi kunde sitta under pergolan och det var jätteskönt.

Jag öppnade ostronen i köket – jag har blivit ganska bra på det om jag får säga det själv. En handske och en bra kniv behöver man ha. Det gäller att ta det försiktigt när man bär upp tallrikar, ostron, vin glas, ost, bröd mm till terrassen eftersom det är 50 trappsteg.

Vi började lunchen med ostronen. En kul grej är att vi skördade vår första citron på ett av citronträden vi planterat på översta trappavsatsen upp till terrassen. Vi drack en Sauvignon Blanc från Louis Fabre i Luc sur Orbieu. Sauvignan Blanc är en fantastisk druva. Om man har druckit de källvattenfriska vinerna från Loire, exempelvis Cancerre, så har man fått en version av druvan, eller man kanske har druckit de gräsdoftande vinerna från Nya Zeeland som ha sin alldeles egna karaktär. Det är då något helt annat att dricka en Sauvignan Blanc från det solstekta Languedoc. De är oerhört fruktiga; fyllda av exotiska dofter och smaker som beror på vad man äter till dem. Till ostron framträder frisk fruktig syra men tydlig karaktär av ananas och lychéfrukter och flera andra exotiska smaker.

Sedan åt vi lite charkuterier; en rosettekorv som mest liknar en prickig korv till utseendet men är torkad, inte rökt, kokt skinka som är lika god dom svensk julskinka och en underbar paté. Givetvis avslutat med några goda ostar och allt åtföljt av bröd, som är lika viktigt för fransmän som potatis för svenskar, ris för kineser och pasta för italienarna.

Annars har vi förundrats av de svenska nyheterna där regeringen vill förbjuda enskilda människor att ta ansvar för sitt eget liv genom att ta privat sjukersättningsförsäkring. Om det hade varit en socialdemokratisk regering hade det väl funnits viss logik i att förbjuda detta för att inte de bättre bemedlade skulle köpa sig förmåner, men en moderat regering som alltid menat sig hävda den enskildes rätt och ansvar måste ha det svårt med ideologin i det här fallet. Å andra sidan förstår jag regeringen eftersom egna försäkringar för att överleva när sjukdomen drabbar skulle sabotera den s.k. arbetslinjen som skall tvinga folk att bli friskare genom att annars hotas av ekonomiskt armod.