Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

måndag 11 februari 2008

Mimosafestival i Roquebrun

Roquebrun ligger uppe i bergen norra Herault och har en Mimosafestival varje år i februari. Byn är oerhört pittoresk och vägarna dit vackra. Visserligen finns mimosa på många ställen men tydligen har man planterat ovanligt många i just Roquebrun. Man skulle tycka att klimatet här uppe i bergen skulle göra att de blommar senare, men vi fann att det var ett väldigt behagligt mikroklimat trots höjden.

Det var oerhört mycket folk så man var tvungen parkera efter vägen långt ovanför byn och om man ville fanns minibussar, men vi föredrog en promenad ned till byn. Den här festivalen var annorlunda. Vi tyckte det som såldes hade lite bättre kvalitet och det fanns lite annat än man var van vid på marknader. Det var konsthantverk samt lokala produkter som vin, marmelad, honung, korv och annat, men man hade också ordnat en mycket påkostad karneval genom byn.
 

Jag hade inga stora förhoppningar på karnevalen eftersom man med åren blir ganska trött på sådant som göteborgare och chalmerist. I Wikipedia kan man läsa ”I flera katolska länder är det karneval under fastlagen, efter orden carne och vale som betyder "kött farväl"..”
Den var emellertid både trevlig och påkostad och gick i mimosans tecken. Vagnarna illustrerade olika platser på jorden där det finns franska inslag. Ett ”kul” inslag var att ett gäng bagare sprutade och kastade mjöl på åskådarna. Det gällde att hålla sig undan men en del blev verkligen inmjölade. En man och hans fru var helt täckta av mjöl; i hår, på glasögon och på kläderna från topp till tå. Dom tog det emellertid med jämnmod och till och med humor, vilket jag inte vet om jag hade klarat. Som plåster på såren följdes den delen av en vagn där fem damer stod med varsitt ”bensinpumpsmunstycke” och fyllde muggar med rödvin som de delade ut till alla tusentals människor som kantade kortegens väg. Kan det vara något att ta över för Chalmerskortegen.

Roquebrun är verkligen värt ett besök för den som besöker södra Frankrike. Även på vintern är det behagligt och vacker och man kan lätt föreställa sig hur det är på sommaren när folk badar och paddlar kanor i floden medan andra klättrar i bergen eller smörjer kråset på restaurangerna. Det får nog bli en tur hit i sommar för att köpa traktens fina viner som tillhör AOC St Chinian och är som alla viner här nere mycket prisvärda.

För övrigt börjar man se tydliga framsteg i arbetet med vinkällaren nu.

Avslutningsvis en liten allvarligare reflektion över det vi hört i dagens Ring P1.

Det är sorgligt hur infekterad frågan om enkönade äktenskap blivit i Sverige. Det splittrar svenska kyrkan, det splittrar Kristdemokraterna och därmed regeringen, det upprör delar av svenska folket och det ger många troende och inte minst präster religiös ångest. Det är så sorgligt eftersom debatten dels är ganska ologisk dels att det finns en så utomordentligt enkel lösning som skulle tillfredsställa alla parter.

Det ologiska är att man trots att man skiljt kyrkan från staten vill tvinga präster i svenska kyrkan att mot sin religiösa övertygelse viga likkönade par, det andra är att man inte ett ögonblick diskuterar hur man skall förhålla sig till andra trosinriktningar som också nekar samma sak. De likkönade kan ju försöka gå till en synagoga eller en moské och försöka bli vigda så får dom se hur det går för jag förutsätter att det även finns judar och muslimer som är homosexuella. I en demokrati med trosfrihet måste det väl rimligen vara en fråga för varje trossamfund att själva bestämma sin tro även om den inte anses som politiskt korrekt. Detta givetvis så länge det inte bryter mot allmän lag eller orsakar skada på tredje person som frågor om omskärelse, barnäktenskap och sådant. Särbehandling avseende personer med avvikande trosuppfattning eller övertygelse kan knappast räknas in för då skulle ju Moderaterna tvingas anta aktiva socialdemokrater som medlemmar och synagogorna tvingas döpa barn till pingstvänner – men man kanske inte döper barn inom judendomen när jag tänker efter? Ni förstår nog resonemanget i alla fall.

Jag vill påpeka att jag själv inte är medlem i svenska kyrkan eller något annat samfund så jag talar inte i ”egen trossak”. Visst är det underligt att man från statens sida skall kräva av, och kanske till och med lagstifta om att, ett samfund skall gå emot sin tro i en så viktig fråga. Det skulle vi knappast tycka var trosfrihet om det hände i en annan trosfråga i ett annat land.

Lösningen finns redan i flera länder däribland Frankrike. Man skiljer på det religiösa äktenskapet och det juridiska. Katolska kyrkan eller någon annan kyrka, har inte rätt att juridiskt viga par, det kan bara den civila myndigheten göra. Alla bröllop i Frankrike sker således i två steg; först går man till den civila myndigheten och blir vigd juridiskt, sedan går man till den kyrka man tillhör och får äktenskapet välsignat av sin Gud – eller åtminstone av Guds företrädare på jorden. Det kan vara en moské eller kyrka eller synagoga eller vad man nu tror på.

Det verkar som man glömt att ta bort den juridiska vigselrätten från kyrkan när man skiljde den från staten i Sverige. Att göra detta skulle ju lösa problemet i Sverige för alla. Staten kan lagstifta om hur den civila myndigheten skall förhålla sig till personer med samma kön – och det verkar det ju finnas relativ enighet om idag - och varje religiöst samfund kan bestämma hur de skall förhålla sig. För de som vill vigas religiöst är det då bara att finna ett samfund, eller enskild präst, som accepterar enkönade äktenskap och på så sätt är de då likställda med andra par juridiskt och även fått välsignelse av sin kyrka. Voilá!

Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel