Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

måndag 18 oktober 2010

Om romer, pensioner och RyanAir och andra vinklade sanningar

Nybyggd resandeboplats
Alla svenska media rapporterar nu om strejkerna i Frankrike mot Sarkozys pensionsreform. Man berättar att det handlar om att han vill höja pensionsåldern från 60 till 62 år. Det finns emellertid en del komponenter i detta som man inte hör så mycket om i Sverige. En är att man i Frankrike kräver 40 års intjänandetid för att man skall få full pension. Jag tror att det är 30 år i Sverige. En annan sak man sällan nämner är att 60 år är den absolut högsta pensionsåldern i Frankrike. Många statligt anställda grupper kan gå i pension vid 50 eller 55 års ålder. Det är dessa grupper som oftast går i spetsen för strejkerna och utan dom skulle strejkerna bli ganska uddlösa. Det är lokförare och andra anställda på järnvägen och vissa andra mycket privilegierade statligt anställda grupper som har strategiska positioner som gör deras strejker mycket kraftfulla. Att man kan gå i pension som militär, polis, lokförare eller konduktör vid så unga år trots att man inte har gjort sina intjänandetid beror på att man är fri att ta ett nytt bättre betalt jobb och fortsätta tjäna in nya pensionspoäng om man vill. Dessa otroligt förmånliga villkor vill naturligtvis de offentliganställda inte förlora, medan presidenten anser att det inte är rimligt att personer som helt och hållet betalas genom skatt från andra medborgare skall ha det så mycket bättre än genomsnittet.

RyanAir har i dagarna beslutat att stänga sin enda hub i Frankrike - den i Marseilles. Skälet är en konflikt mellan franska staten och RyanAir om var personalen skall betala skatt och sociala avgifter. Franska staten och de franska fackföreningarna hävdar att personalen skall betala sin skatt i Frankrike. Michael O'Leary anser att de skall betala sin skatt på Irland eftersom Ryanairs plan är irländskt territorium. RyanAirs chef anser att han till fulla följer EU-reglerna i det här fallet, men har beslutat att stänga hubben enbart på grund av hotet om rättslig prövning. Han vet nämligen att han kommer att förlora eftersom EasyJet försökte med samma sak och dömdes att betala 1,4 miljoner euro i böter och 200 000 euro i ideellt skadestånd till facken i Paris. Han kommer nu att dra Frankrike inför EU-domstolen. Man kan undra vad han gör om han förlorar i EU-domstolen. Skall han lämna Europa i sådant fall? För oss kan det emellertid bli en fördel eftersom flera av de rutter som läggs ned måste omdirigeras till andra sydfranska flygplatser och då hoppas vi på Beziers som ligger nära oss.

En annan rapportering som varit fyllig i Sverige är hur man utvisar rumänska romer ur Frankrike. Med all rätt har många EU-länder protesterat mot dessa massutvisningar, men det finns lite mer att säga om Romernas situation i Frankrike. Om jag förstått rätt har EU-länderna protesterat mot Frankrike, inte mot utvisningarna i sak, utan mot det faktum att man gjort dem i grupp. Varje EU-medborgare måste nämligen - och det gällde även för oss när vi flyttade hit - bevisa att man kan försörja sig för att få vistas i landet mer än de 90 dagar som turiststatus tillåter. Man måste således pröva varje individ var för sig och det har inte skett med de rumänska romerna. Ett inslag i Dagens Eko visade emellertid att många unga romer från Rumänien hade blivit avvisade ett flertal gånger och fått sina 3000 kronor och fri hemresa av franska staten vid varje tillfälle.

Entrén till resandeboplats i Lezignan
Ett annat förhållande som man inte talar så mycket om i Sverige är att Frankrike normalt har oerhört många fler romer än vad Sverige har och att de i de flesta fall är väl integrerade i samhället. I vår del av Frankrike är det romska inslaget mycket markant. De allra flesta är bofasta och har hederliga så kallade fria yrken. De dominerar ofta marknader och liknade där de säljer blommor, hantverk eller frukt och grönt. De försörjer sig också ofta genom renovering av saker som dom samlar på sig eller som andra har kasserat. Mycket av de gamla smidesdetaljer och byggdetaljer som man behöver kan man finna på marknaderna där de säljs i renoverat skick av romer. Många är också sysselsatta i olika serviceyrken och det stora flertalet är som sagt väl integrerade i samhället.

Det finns givetvis också ett antal romer som fortfarande är resande. Ofta slår dom ned sina bopålar på övergivna kommunala tomter eller annan överbliven mark ofta nära soptippar där dom kan ägna sig åt sakletning. Dessa läger är ofta inte särskilt vackra att skåda för andra och det är en del av dessa som myndigheterna nu rivit på ett brutalt sätt. I de flesta fall ser emellertid kommunerna mellan fingrarna när det gäller dessa bosättningar när det gäller de resande som kan försörja sig och är skrivna i landet.

Vad man inte talar om är att alla kommuner runt där vi bor iordningställer speciella boplatser för resande. Det är de som Aftonbladet hänvisar till att "romerna har hänvisats till asfalterade parkeringsplatser". Vad Aftonbladet inte vet är att dessa områden visserligen är asfalterade, men också planterade med skuggande träd. Varje boplats har parkeringsplats för husvagn samt bil, Till platsen hör en mindre byggnad per familj där man har hygienutrymmen samt kök i klass med vad man har på en välutrustad campingplats. Tanken är att familjerna skall bo i sina vagnar men utföra alla andra hushållsgöromål i det tillhörande huset. Detta är ett sätt för kommunerna att bringa lite ordning och ordna acceptabla hygieniska förhållanden i det tillfälliga boende som resandefolket föredrar framför att vara bofasta.

Jag kan inte hjälpa att jag jämför med vad svenska staten gör för romerna idag. På sextiotalet var aktiviteten en annan. Då ordnades på några platser i landet zigenarskolor som skulle göra det möjligt för de vuxna zigenare som inte kunde läsa och skriva att utbilda sig. Själv arbetade jag som lärare och min mor som husmor vid zigenarskolan i Skrekarhyttan i Bergslagen. Det var en vacker herrgård som tjänade som internatskola för ett antal zigenska familjer under deras utbildning. Under den tiden fick vi flera vänner bland eleverna och bland den zigenska befolkningen i Sverige. Vi fick också lära oss mycket om den zigenska kulturen och på vilka sätt den skiljde sig från vårt eget invanda tänkande i olika frågor. Min mor har fortfarande kontakt med några av dessa före detta elever och deras vänner.
Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel