Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

söndag 31 oktober 2010

Franska ungdomar är artiga - åtminstone dom som inte bränner bilar

Jag har berättat om hur barn i Frankrike uppför sig på restaurang. Det är fantastiskt att höra hur en hel familj med två barn på kanske 8 och 12 tillsammans diskuterar menyn på restaurangen eller hur barnen får välja sina egna favoriter i stånden på marknaden. Än mer förvånande är vilken avancerad smak de franska barnen har när det gäller mat.

Nu är inte det här så konstigt eftersom mat är oerhört centralt i den franska kulturen och även barn som har föräldrar som inte är lika intresserade får sin kulinariska uppfostran i förskolan. Förskolan börjar vid 2 års ålder i Frankrike och eftersom det är en obligatorisk förskola så är den gratis. Där får alla barn lära sig att en måltid består av förrätt, huvudrätt och dessert och är lagad med omsorg. Inte underligt att mat är ett intresse och vurm som skär rakt över klassgränserna i Frankrike.

En annan sak som förundrar oss är hur artiga barnen och ungdomarna är i Frankrike. Givetvis har det att göra med att fransmännen i gemen är mycket artiga. I vår by hälsar man på alla man möter på gatan, hälsar i alla affärer och etablisemang man går in i och säger god dag och önskar "god aptit" till dom som sitter vid bordet bredvid på restaurang. Man känner genast igen en utländsk turist i byn eftersom dom tittar bort utan att hälsa. Nu hälsar naturligvis inte alla på varandra överallt. I större samhällen hälsar man på dom som man möter i sitt närområde och i sitt hus. Man är emellertid mycket noga med att be om ursäkt om man bara är i närheten av att inkräkta på andras område på gator, i affärer och andra ställen där man möts.

Hur lär man då barnen detta beteende? Givetvis ser dom hur föräldrarna gör och härmar. Idag stod jag utanför huset och grejade med en palm vi har i en kruka. Det kom två mor-farföräldrar med sitt lilla barnbarn. Han kan ha varit ungefär två år gammal. Jag tittade upp eftersom jag hörde en liten röst som upprepade frasen "Bonjour monsieur" på långt håll. Jag reste mig givetvis och sa "Bonjour monsieur-dame" som man drar ihop det till. Just när de passerade vände sig den lille parveln återigen och tittade på mig och upprepade "Bonjour monsieur" och jag svarade honom och frågade hur han mådde. Nöjd fortsatte han tillsammans med de stolta morföräldrarna.

Jag minns från min egen barndom när det ansågs påfluget av barn att tilltala äldre. Då skulle man vara så osynlig som möjligt om man var väluppfostrad. Min erfarenhet är att det inte alls är så numera enligt tidens svenska uppfostran, men frågan är hur man hittar balansen mellan att vara utåtriktad och fortfarande vara artig och trevlig och visa respekt för andra. Åtminstone vår erfarenhet av franska barn och ungdomar är att man lyckats ganska bra här. Jag upplever att barnen och ungdomarna vill agera som vuxna väldigt tidigt här.

Vi själva har lärt oss mycket, men det tog emot i början att hälsa på helt okända människor. Nu är problemet det omvända. När jag promenerade i villakvarteren runt där dottern bor i Göteborg hälsade jag på människor som jag mötte eller som stod utanför sina hus. Många hälsade tillbaka med pannan i djupa veck för att komma på var/om de träffat mig förrut, andra tittade på mig med misstänksamhet och ignorerade mig. Helt plötsligt kom en joggare springande och stannade och pratade med mig - han var emellertid utlänning så honom kunde man ju inte räkna med. Troligen hade han inte gått kursen i kuturell anpassning ännu.
Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel