Det finns alltid ytterligare en vingård som gör fantastiska viner

På väg hem från stranden härom dagen bestämde vi oss för att åka in till vingården Château Gaussan Kozine för att köpa vin inför vår midsommarfest. Fast vingården bara ligger ett par kilometer från oss har vi aldrig varit där. Vi har emellertid ofta druckit deras viner. Vår favoritrestaurang vid Narbonne Plage har deras viner både på flaska och karaff. Det är otaliga karaffer av deras rosévin som vi druckit genom åren. Första gången vi kom i kontakt med deras vita vin var hos den fantastiske kocken Franck Putelat i Carcassonne som ståtar med en stjärna i Guide Michelin. Att den närmast mytomspunne stjärnkocken Gilles Goujon på sin trestjärniga restaurang i Fontjouncouse serverar deras vin och att han valde ett rött vin från Gaussan Kozine när han fick äran att komponera menyn på Charles Trenesfestivalen förra året gör ju att man är nyfiken.

Förväntningarna var ganska stora när vi svängde in på vägen mot vingården. Vi väntade oss något imponerande, kanske inte i stil med Château l'Hospitalet, men ändå något mer än det vi fann. Det var svårt att avgöra om vi kommit rätt när vi kom fram till en gård. Vi stannade och frågade en medelålders man i baseballmössa som blygt bekräftade att vi kommit rätt och att det gick för sig att köpa vin. Det verkade inte som om det kom någon varje dag och handlade på gården. Han insåg ganska snabbt att vi inte var fransmän så han skiftade temporärt till perfekt engelska, men övergick till franska igen när han förstod att vi förstod.

Efter lite hämtande av nycklar och lite prat hamnade vi i det allra heligaste, nämligen där vinet lagrades och blandades. Ett litet bord och en pytteliten vinkyl skvallrade om att det också var här man smakade av. "Ville vi smaka" undrade han försiktigt, men med en lite spjuveraktig glimt i ögat. "Jodå, det hade vi ju tänkt." Han hade ett vitt vin, ett rosévin samt fyra röda. Inte så imponerande som vi förväntat oss. Rosévinet fanns bara på flaska. Rosévinet både på flaska och BiB och de röda på flaska. BiBen var bara innanpåsen med tryck. Inget fjäsk här inte.

Det vita vinet är ingenting mindre än en delikatess. Det är en ren Sauvignan Blanc som är något av det fruktigaste jag smakat - helt oemotståndligt enligt min gom. Rosévinet har vi druckit så många gånger så det behövde vi inte slösa tid på. De röda vinerna baseras på den traditionella druvan Carignan, med inblandning av Syrah och Grenache. Det "enklare" rödvinet  hade en mjukhet som både jag och min fru uppskattade mycket. Min favorit var Cuvée Anna som hade lagrats på gamla ekfat för att få precis lagom mycket vaniljsötma. Det var ett 2005 vi provade och det var väldigt mjukt, fullt av aningen syltiga, röda bär och en underbar doft. Hans dyraste vin var gjort på 100% Carignan som är typiskt för regionen. Vi provade en årgång 2005 som var långt ifrån färdigt. Framträdande mjuka tanniner och massor av röda frukter, som inte riktigt hade förenat sig ännu. Jag tror det behöver åtskilliga år till och då kan det bli något alldeles extra. Vinet som Gilles Goujan hade valt - Cuvée Les Glycines - hade han inte tappat på flaska ännu så det får bli vid nästa besök.

Nästa besök blir snart eftersom han helt i stil med sin opretentiösa inställning inte tog kort och vi hade inte kontanter för att köpa det vi ville ha. Vi frågade honom om det ovalinga namnet på vingården. Han berättade att han var ryss, därav namnet Kozine - Gaussan är det större området kring klostret med samma namn. Eftersom hans franska var helt utan brytning kunde man inte gissa hans ursprung. Våra amerikanska vänner kunde dessutom intyga att hans engelska gjort att dom trodde han kom från Californien.

Vinerna är Corbièresviner, men fast gården ligger bara 300 meter från Villemajou, där de bästa Boutenacvinerna skördas är hans viner mycket annorlunda jämfört med Corbières Boutenacviner, även de gjorda på huvudsakligen Carignan liksom hans prestigevin. Medan ett Boutenacvin är oerhört kraftigt, med karaktär av mörka frukter som får en syltig karaktär vid lagring är dessa viner, 300 meter bort med en annan jordmån (ockrafärgad sandsten), dominerade av röda bär som gör att vinerna är aningen lättare till sin typ. Ändå tror jag att de skulle platsa på Systembolagets hylla där det står "Kraftiga röda".

Man blir verkligen imponerad av dessa små odlares yrkesskicklighet. Tråkigt nog får sällan de svenska vinälskarna prova viner av den här typen eftersom produktionsvolymerna är alltför små för att Systembolaget skall vara intresserade. Nu bryr sig odlarna här nere inte om det för dom säljer slut på dessa pärlor till regionens restauranger. I många fall får man "hänga på" för att få en låda att lagra i källaren. Ganska många lådor hittar också vägen till England, Holland och USA, medan Canada med sitt monopol, liksom Sverige, är mer intresserade av vad jag kallar "mjölkcentralsviner" eller mer korrekt sådana från stora Cave Cooperative där druvorna från alla odlare i området blandas samman till något som med nöd kan sägas ha den karaktär som avses från regionen.