Sommarens höjdpunkt är när barnbarnen kommer på besök, men det känns ansvarsfullt. Det är så mycket man måste tänka på nu för tiden. Vad kan dom äta som är hälsosamt för dom? Hur skall man skydda dom mot alla farligheter som finns? Vi har skaffat grindar för trapporna, försöker skaffa rätt sorts barnstolar både för bil och måltider, städa bort alla farligheter och förbereda så gott det går. Hur gör man med solen - hur skyddar man barnen för den. Har dom mössor med sig, solglasögon av rätt typ, solskyddskräm med hög skyddsfaktor. Hur förfar man på stranden? Vågar man låta dom bada? Är vattnet rent? Har någon kissat i sanden? Frågorna är oändliga och farorna ännu fler.
Det slår oss helt plötsligt hur det var när vi var små på 40-talet och faktiskt även när våra barn var små på 70-talet. Ändå var det nog på 70-talet det började lite smått bland sk. "medvetna" föräldrar. När vi växte upp fanns inga barnstolar - faktiskt inte ens säkerhetsbälten, vi åt allt och ofta sådant vi inte borde äta, vi lämnades vind för våg att leka, cyklade på vägar och gator, hade aldrig hjälm, sprang närmast nakna i solen, använde inte solskydd, badade med kompisarna i sjön och älven, fiskade, simmade, rodde, sprang ute i skogen så vi knappt hittade hem, provade om skogens bär gick att äta, klättrade i träd och uppför bergsluttningar, åt vår mat på giftigt glaserade tallrikar och drack och åt saker som ingen skulle ge sina barn idag (fett, socker, salt), hade kniv att tälja med, lekte krig (utan kniv), gjorde kemiska experiment och var oftast helt utanför vuxnas kontroll. Dessutom hittade vi på saker som faktiskt rent objektivt sett var farliga även med den tidens mått mätt. Ändå överlevde vi i alltför stort antal så den unga generationen kan kalla oss för proppen och önska att vi vore färre.
Underligt nog minns jag inte att vi var särskilt sjuka eller olycksdrabbade, sällan överviktiga, uttråkade eller deprimerade, men det måste vi ju ha varit.
Man kan fundera över hur kul det är med fullständig kontroll och fullständig trygghet när man växer upp.
2 kommentarer:
Jag tror inte ni behöver oroa er, barnbarnen överlever nog i era goda händer ;=). Lite gott bonnasundförnuft så ordnar det sig.
Ps Håller med dig om att jogga är en farlig sport. Antar att fransmän därför helst inte utövar någon sport över huvudtaget, och möjer sog med att titta på Tour de France...
Vi får hoppas att fransmännen inte dopar sig lika mycket som de tävlande när dom ser på sin favoritsport.
Vad gäller barnbarnen så tänker vi följa ditt råd och slappna av.
Skicka en kommentar