Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

torsdag 23 juni 2011

Sanningen kommer ändå alltid fram

I midsommartid
Så här i midsommartider har jag äntligen bestämt mig för att "komma ut" med min skamligaste hemlighet. Min familj och mina mest intima vänner har känt till det länge och mina föräldrar insåg, till sin sorg, tidigt hur det var fatt med mig. Om ni kunde ana vilka knep jag har tagit till under åren för att dölja min egenhet och hur jag hoppats att det svenska samhället skulle bli mer överseende till personer som jag. Nu har det ju inte blivit så utan det har bara blivit värre med åren. Min egenhet har orsakat ett allt större utanförskap i det svenska samhället och det är därför så skönt att numera bo i ett land där man är mer tolerant och mångsidig i sin syn på sådana här saker.

JAG TYCKER NÄMLIGEN INTE OM SILL - jag kan faktiskt inte äta sill!! Nu är det sagt och det känns skönt att ni vet om ni någon gång skulle vilja bjuda mig på middag eftersom det undanröjer mycket pinsamhet för alla parter. Det är inte bara smaken jag ogillar, jag blir faktiskt sjuk av att äta viss mängd sill. Tråkigt nog har det visat sig att samma sak händer om jag äter mycket av en av mina favoriter - sniglar. Nu är det inte bara majessill - kronan i det svenska sommarköket - som jag inte klarar utan alla släktingar, som ansjovis, sardeller och sardiner. Ett par bitar inlagd strömming med senapssås som kamoflerar smaken och rikligt med nypotatis kan jag klara, vilket har räddat mig många gånger från  skammen att inte vara normal.

Ni kan tänka er hur min uppväxt har varit. En riktig karl äter sill och dricker nubbe och därmed basta. Jag måste väl erkänna att ibland under Chalmerstiden fick jag kompensera med snapsar och sjungande för att de andra grabbarna inte skulle märka något, men hur tusan klarar man den obligatoriska Jansson på nattkröken. Nu säger ni säkert att det där är väl inget problem. Säger ni ja. Min vän och tidigare doktorand som är uppfostrad som muslim har gett upp sin tabu mot fläsk. Det gjorde han när han insåg att nästan allt inklusive godis innehöll saker utvunna ur gris i Sverige. Det är samma sak med sill och dess släktingar. Det är inte nog med att det skall tillsättas i allehanda trevliga maträtter som patéer, köttbullar, såser och annat utan dessutom uppfinns ständigt nya djävulska anrättningar. Tänk er när man är på 50-årskalas i Nora och den obligatoriska smörgåstårtan kommer fram. Man tar en rejäl bit och stoppar in i munnen varefter den kommer upp på studs. Det var matjestårta - en av Bergslagens delikatesser numera. Idag hörde jag det senast på Meny i P1 - ansjovisglass!! Jo det är sant. Hacka ansjovis, blanda med grädde, gelatin och hackad gräslök och frys. DELIKAT!? Låter gott sa min fru?!  Räcker det inte med sillbullar med korintsås, undrar jag.

"Har du någonsin smakat", är den obligatoriska frågan från svenskar. Om jag har smakat?! Man vill ju passa in och vara en viril svensk man bland andra män. Däremot behöver inte varken svenska män eller svenska kvinnor smaka på ostron när dom kommer på besök. "Sånt kan man ju inte äta", konstaterar dom bara.

För något år sedan hände det lyckliga att jag mötte en frände på en middag. Det var en indisk-brittisk kvinna. Som så många indier var hon vegetarian, men älskade fisk, liksom jag. Hon berättade att hon kunde känna minsta spår av sillfiskar av alla slag hur maskerat det än var och hon kunde inte heller svälja ned det. Om hon åt det i viss mängd i någon ätbar form blev hon sjuk.

Kanske finns det fler där ute som har samma handikapp - hav förtröstan - det finns åtminstone två till på jorden.
Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel