Antrekåå och chevréost - svenska specialitéer

Vi har två speceriaffärer och en slaktare i vår lilla by. Det är den äldsta av dessa speceriaffärer som är intressant eftersom den har funnits där "i alla tider". Innehavarinnan är något yngre än vi och hon har en mycket allsidig service till alla. Hennes öppettider är 08.00 - 12.30 och 17.00 - 19.30 alla dagar - och då menar jag verkligen alla dagar. Till "hjälp" i affären har hon sin man. Han är pensionerad från renhållningen i byn och har som uppgift att se till att inte frysboxen välter. Jag tror det är det han gör i alla fall för jag har bara sett honom stå lutad mot den med armarna i kors. Han håller emellertid sin hustru sällskap varje dag under hela öppettiden, utom under vinskörden.

Till kunskapen om byn hör att innehavarinnan är den mest förmögna av alla byns innevånare. Det är främst i form av ärvda vingårdar, men inte heller så lite på grund av de stora påslag som en liten affär på landsbygden, i en by befolkad av äldre änkor utan bil, kan ta ut på alla varor.

Vidare berättas det att hon och hennes man en gång lär ha besökt Carcassonne 35 kilometer bort, men det är inte helt bekräftat. Hennes lilla butik är, trots hennes bristande kunskap om världen utanför, den absolut bästa informationscentralen i byn. Än mer förvånande är att det är centrum i livet för alla utlänningar som bor i byn, mer eller mindre permanent. man skulle kunna tro att ett par med så lokala vyer skulle vara misstänksamma mot invandrare och utlänningar, men i det här fallet är det tvärtom. Det spelar ingen roll vilket språk man talar så nog kan man få hjälp här. Hon lyckas göra sig förstådd och förstå de mest underliga försök att tala franska eller tolka frågor på norska, svenska, engelska och tyska. Det är hon som främst lär oss hur man uttalar franska på den lokala catalanskinspirerade dialekten.

De två ungdomarna från New Orleans som jag berättat om tidigare fick för sig att de ville ha en bit getost, men hade ingen aning om vad detta hette på franska. Efter otaliga försök på engelska tog sig mannen för att bräka som en get och teckna horn med fingrarna i pannan. "Ah, du chèvre", utbrister den hjälpsamma damen. Allt detta gör damen med ett oföränderligt pokerface, som ju inte gör saken mindre rolig.

Hon fixar också med hjälp när dörrar gått i baklås, rör läcker, tvättmaskiner pajat, elen strejkar och mycket annat. Jag begriper inte hur många av våra vänner som inte kan ett ord franska lyckas förklara så komplicerade saker för henne, men på något sätt dyker det upp en hantverkare efter en halvtimma - vilket givetvis alltid är en kusin av något slag.

Härom dagen berättade jag om fransmännens uppfattning om hur man uttalar utrikiska ord. Jag kan ju berätta att det inte är stort bättre när vi är på besök i Sverige. Även där blir man gärna rättat för sitt uttal. "Kan jag få två skivor antrekått (entrecôte) säger jag hos slaktaren. Antrekåå, ja tack!, svarar expediten, med en pedagogisk betoning på det långa å-et i slutet. Eftersom, just den dagen, mitt vänliga jag hade tagit överhanden över tendensen att vara "messerschmitt", så avstod jag från att be om två fläskkååletter. Helt utan min förskyllan kom emellertid denna timida inställning att sättas på prov omedelbart när jag också vill ha en bit chävr (chèvre). "Chevréost var det ja tack", svarar expediten, med samma utstuderade tydlighet på sista e-et. Jag inser genast mitt misstag när jag ser på den textade skylten att det faktiskt heter chevré.

Tänka att inte fransmännen ens vet vad deras egna ostar heter.