Kamp för demokrati i ett grannland

Det är svårt att inse att det pågår enorma politiska omvälvningar i flera av våra grannländer. Jag har inte riktigt fattat än att vi i södra Frankrike faktiskt inte har särskilt långt till Nordafrika. Det ligger faktiskt närmare än Sverige gör. Folket i dom här länderna gör uppror för att få den demokrati som vi tar för självskrivet i vår del av världen. Det som oroat mig och varit orsak till ganska mycket funderingar är vad som menas med demokrati egentligen.

Om vi frågar oss så har vi givetvis uppfattningen att ett demokratiskt samhälle är ett samhälle där alla får fri tillgång till information, drägliga livsbetingelser och fri möjlighet att tycka, yttra sig och organisera sig. Samtidigt fokuserar vi på demokrati mest som ett regelsystem där det enda som behöver uppfyllas är vissa spelregler för hur fria val skall gå till. För oss är det självklart att dessa spelregler automatiskt leder till det goda samhället. Att bara människor får välja fritt så väljer dom rätt. Visserligen kom Hitler till makten genom fria demokratiska val och nynazistiska partier har idag framgång i flera demokratiska val i hela Europa.

Nu är det emellertid så att i dessa nämnda fall är det väljare som faktiskt har haft tillgång till information, som har haft möjlighet att organisera sig, möjlighet att yttra sig och framför allt människor som kan ta till sig information eftersom dom kan läsa och skriva. I sådana fall är det visserligen beklagligt att folk tycker så "tokigt", men det tillhör de risker som man får ta i ett demokratiskt samhälle.

Vi hoppas nu att det går att införa demokratiska val i de Nordafrikanska länderna och att de resulterar i ett liberalt modernt samhälle, men riskerna för det motsatta är stora även om spelreglerna för valen blir oklanderligt demokratiska. Frågan är om en minoritet av unga twittrande, bloggande, facebookande och engelsktalande människor kan stå emot en majoritet av fattiga, djupt religiösa analfabeter i ett demokratiskt val. Mat på bordet och frälsning är gåvor som är svåra att motstå om det bara krävs en röst i valurnorna som motsprestation. Vi vet att Saudiska prinsar med obegränsade mängder oljepengar redan idag finansierar stor del av muslimsk terrorism och religiös utövning i världen och att Iran med sina tillgångar inte är särskilt intresserade av en liberal demokrati i regionen. Tillsammans kan dom garantera befolkningen både mat på bordet och evig frälsning.

Frågan, som jag funderar på, är om man kan säga att det är demokratiskt att genom formellt demokratiska val införa diktatur. Gör man det inte lite enkelt för sig då? Borde man inte kräva att valen bygger på att människorna har grundläggande fri- och rättigheter och att det finns processer som gör att även dom som inte kan läsa och skriva kan ta till sig en allsidig information och därmed göra ett medvetet fritt val. Kort sagt att dom har möjlighet att förstå vad dom röstar på.

Det  kan inte vara rimligt att det enda vi kräver av demokrati är att det följer en procedur. Olof Palme påpekade en gång i ett tal att många av världens största övergrepp, orättfärdigheter och grymheter varit resultat av demokratiska beslut.

Det kanske är omvärldens viktigaste insats att hjälpa till att sprida kunskap och medvetenhet om valmöjligheterna för folket i de här länderna så inte religiösa fundamentalister får tolkningsföreträde och därmed, för oöverskådlig tid, kan avskaffa alla demokratiska fri- och rättigheter. Visserligen kan vi inte erbjuda frälsning, men kanske vi som motvikt/komplement kan erbjuda mat för dagen, utbildning, medborgerlig information och annat som hör till ett demokratiskt samhälle.

Bild från: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=101&artikel=4321246