Är det viktigare vem som säger saker än vad dom säger?

Det är mycket intressant att inse hur viktigt det är att veta vem som säger saker snarare än vad en person säger. Det här illustreras kanske tydligast i programmet Ring P1 med Pia Sjögren. Hon har en ganska tydlig besserwisserattityd till de flesta som kritiserar det bestående och etablerade och påpekar gärna att hon har läst på just detta och således vet bättre.

I dag, på morgonen, ringde en man med spansk accent som dessutom var ganska upprörd. Han försökte säga att vi svenskar inte skulle förhäva oss och tro att vi hade lösningar på allt för resten av Europa. Speciellt vår alkoholkultur hade irriterat honom, där vi inte förmår skilja på alkohol som måltidsdryck och alkohol som berusningsmedel. Han framför ett antal påståenden, som att det bara är i de nordiska länderna där nykterhetsrörelser har ansetts behövas, att i Medelhavsländerna inte föräldrarna anser sig behöva predika nykterhet för sina barn eftersom det inte är ett problem och ett antal andra fakta som vi som bor i Medelhavsområdet känner väl igen. Givetvis betonar Pia Sjögren den svenska "sanningen" att det är bara Sverige som vet hur man handskas med alkohol och refererar till sin svenska statistik att 15-åringar i Spanien dricker mer alkohol än svenska. Problemet är bara att det är skillnad i att dricka alkohol i form av ett halvt glas vin blandat med vatten till måltiden och att dra i sig hela veckoransonen på fredagkvällen och somna i ett dike. Dessutom hör man ofta från fransmän att dom inte dricker alkohol - bara vin till maten. Alkohol för sydlänningar är nämligen starksprit, inte måltidsdryck. De enda onyktra personer jag sett sedan jag flyttade till Frankrike är icke fransmän och definitivt inte ungdomar.

Nu till denne "tokige spanjor" som inte visste vad han talade om, vilket tydligt framgick av Pia Sjögrens respons. Jag råkar känna denne José Ramirez. Han är en av de mest intressanta filosofer och samhällsforskare jag känner till i Sverige. Jag har haft förmånen att samarbeta med honom i flera sammanhang och han har opponerat på mina doktoranders arbeten. Han har dessutom under en tid av sitt liv varit aktiv kommunpoitiker, han har skrivit ett stort antal intressanta filosofiska- och vetenskapsteoretiska böcker och är aktiv på nätet i retorik- och filosofifrågor. Han har emellertid ett problem. Han är mycket sydländsk i sin framtoning och hetsar lätt upp sig långt utöver vad som i Sverige anses passande, speciellt om han möter okunniga och fåniga argument där det är uppenbart att hans opponent inte är påläst eller har tänkt igenom sina argument. Visst, han är kontroversiell, både för sin framtoning och sin totala avsaknad av politisk korrekthet, vilket båda är dödssynder i Sverige i allmänhet och i akademia i synnerhet.

Det får mig att fundera en del över hur svenskar bemöter osvenska individer. Många av dom som ringer till Ring P1 är invandrare och behärskar således inte svenska språket lika perfekt som en Arvika- eller Ystadsbo. Givetvis stämplas dom då som lite knepiga, säkerligen okunniga och dessutom politiskt inkorrekta. Troligen är flertalet av dom både kloka, högutbildade, erfarna och/eller intelligenta personer, även om dom hetsar upp sig på ett osvenskt sätt.