IKEA - utsugare eller tillgång för Sverige?

Jag har märkt att det pågår något sorts drev mot Ingvar Kamprad och IKEA i Sverige för närvarande. Jag har läst inslaget i Uppdrag granskning som upprört människor och det är givetvis intressanta uppgifter om hur Ingvar Kamprad utnyttjat alla möjligheter att behålla den långsiktiga kontrollen över sitt imperium. Eftersom IKEA av professionella skäl alltid har intresserat mig som företag har jag följt företaget under åren och både lyssnat till och läst Ingvar Kamprads tankar om hur han skulle bygga sitt företag.

Ingen behöver väl tvivla på att Ingvar Kamprad är en rasande skicklig företagsledare som vet hur man värnar om sitt företag. Det är därför viktigt att konstatera att de som intervjuats i Uppdrag granskning säger att Ingvar kamprad har utnyttjat alla möjligheter inom lagens gränser att utveckla sitt företag, dvs. behålla kapital inom företaget för dess utveckling och behålla kontrollen över dess utveckling. I artikeln får man detta att låta som motsatsen, dvs olagligt eller åtminstone omoraliskt, fastän det inte är ett dugg annorlunda än vad våra kronjuveler Volvo, SAAB, Ericsson och andra gör ständigt för att öka vinsten. I dessa fall med, många gånger, mer tveksamma skäl.

Just att behålla kontrollen och att skaffa och återföra kapital till företaget för utveckling är centralt. Detta är viktigt för att ett företag skall ha en långsiktig positiv utveckling och inte ägna sig åt kvartals- och klippekonomi. Det finns ett vedertaget sätt att skaffa kapital för utveckling i ett företag. Det är att introducera det på börsen. Samtidigt som detta ger kapital händer emellertid något annat - grundaren/ägaren förlorar kontrollen. Stora aktieägare som idag inte har något intresse av företagets utveckling utöver att ge kortsiktig avkastning får inflytande i styrelsen. Dessa ägare är dessutom inte bara ointresserade av företagets långsiktiga utveckling, dom är också oftast helt okunniga om branschen. För dom är det bara värdepapper i den sk. "portföljen". Om det visar sig mer lönsamt på kort sikt att sälja företaget till kineser eller multinationella intressenter så gör man det.

Det är precis detta vi sett inom svensk industri under de senast decennierna. Volvo är ett bra exempel. Kvartalet efter man haft den största vinsten någonsin kom den ekonomiska krisen och efterföljande kvartals resultat sjönk kraftigt. "Tvärstopp" sa VD och genast skulle det bli massuppsägningar. Alla som är insatta i industri och bilindustri i synnerhet vet att bilar blir äldre och bilar behövs ständigt. Detta betyder att efter en tid med låg försäljning kommer en tid då man säljer mer än någonsin. Den tiden har kommit nu enligt resultatrapporter från Volvo, Scania och andra. Detta visste naturligtvis alla insatta, men för aktieägarna var det inte intressant. Man såg dels möjlighet att göra sig av med personal, dels var man inte intresserad av vinster om ett år för då hade man bytt sina Volvoaktier mot aktier i läkemedel eller IT.

Detta hot såg Ingvar Kamprad tidigt hos andra svenska företag och bestämde sig för att hans företag skulle inte fuskas bort av giriga aktieägare som bara ägde IKEA-aktier för kortsiktiga klipp. Han ville bygga ett livsverk och för det behövde han ha kontroll över kapitalet och därmed utvecklingen av företaget. Nu är möjligheterna i Sverige ganska begränsade vad gäller företagsformer som uppfyller dessa krav. Holland har emellertid de mest förmånliga reglerna för affärsdrivande stiftelser i Europa. Detta är skälet till att nästan alla internationella intresseorganisationer som vill bedriva affärsmässig verksamhet är skrivna i Holland.

Troligen skulle vi ha betydligt fler blomstrande "svenska" företag idag om fler hade följt Kamprads exempel eller om Sverige hade gett möjligheter för bildande av affärsdrivande stiftelser med Holland som modell. Vi hade då sluppit alla dessa kortsiktiga rofferier som vi ser i modern svensk industri pådrivna av giriga aktieägare och okunniga styrelser som är mer intresserade av att bygga upp sina egna pensionsfonder än företagets fortlevnad och utveckling.

Skälen till att jag alltid har intresserat mig för IKEA är flera:

Man har från att vara ett företag som sålt billig god produktutformning till vanliga människor - ibland på gränsen till plagiat - utvecklats till att bli ett ledande designföretag i världen där alla begåvade unga produktdesigners idag vill ha jobb.

Man var vidare långt före de flesta företag i världen att inse att man måste vara en del av det land man verkade i - att ge något tillbaka och ta sitt sociala ansvar. Detta insåg IKEA på den tid då när man talade för helt döva öron om dessa saker bland "riktiga" affärsmän.

IKEA har behållit den gammaldags inställningen att man bygger företag på sikt och måste ta dalar och toppar i utvecklingen. Detta var naturligt under den tid som de stora svenska företagen, som idag är världsberömda, byggdes upp av framsynta personer, men idag är det nästan bara IKEA som har denna "ålderdomliga" inställning.

IKEA är idag tillsammans med ABBA de absolut dominerande ambassadörena för Sverige i världen, oavsett vad man tycker om dom. Man kan inte gå en hel dag någonstans i världen idag utan att höra en ABBA-låt eller läsa skönlitteratur utan att stöta på namnet IKEA titt och tätt i miljöbeskrivningarna. Båda dessa har blivit världsbegrepp som ger inkomster och goodwill till Sverige av astronomiskt värde.

Jag menar att det är högst otroligt att vi skulle ha ett världsomspännade IKEA idag om det hade förblivit ett svenskt aktiebolag. Om det hade existerat hade det med all sannolikhet varit ägt av något multinationellt företag eller kinesiska staten och inte hade centrum för verksamheten legat i Småland inte. Absolut säkert är att det aldrig hade funnits ett IKEA-varuhus i Haparanda!