google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: Inte bara överlevnad utan också kultur, historia och romantik google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

torsdag 27 juni 2013

Inte bara överlevnad utan också kultur, historia och romantik

"När du blir äldre och behöver sjukvård kommer du väl att flytta hem?”, är en kommentar som man ofta får från svenskar när man berättar att man bor i Frankrike. När Ingvar Kamprad meddelade att han vill flytta hem till Småland och bo nära sin släkt och återuppleva sin barndoms miljöer var det många som fällde samma kommentarer. Han flyttade hem för att ta del av den fina svenska åldringsvården och gama åt sig svensk ålderspension hette det.

Man undrar lite hur man lyckats hjärntvätta ett helt folk så till den milda grad till att ha en så verklighetsfrämmande uppfattning om sakernas tillstånd. Att världens fjärde rikaste person skulle åka till Småland för att profitera på den svenska välfärden är ju fullständigt absurt. Lika absurt är det att tro att svensk vård är så outstanding och utländsk vård så usel.

Den intresserade kan läsa World Health Organisations – WHO – senaste utvärdering av medlemsländernas sjukvård. Sverige placerar sig där på 23e plats strax efter Colombia. Norge med sina oandliga resurser kommer på 11e plats, Island på 15e, Danmark på 35e, Finland på 31a Storbritannien på 18e och USA på 38e plats. Bäst sjukvård i världen har Frankrike. Underligt nog lägger USA ned mest pengar per capita – snacka om ineffektivitet.

Min tro är att en avgörande orsak till Frankrikes höga kvalitet är det totala integrationen mellan privat och offentligt som man tillämpar. Jag har nämnt det tidigare, men det förtjänar att upprepas. Den offentliga vården är mycket bra, men den kompletteras på ett ypperligt sätt at privata husläkare, laboratorier och specialistkliniker. Alla är tillgängliga för oss att använda oss av och valet av klinik är fullständigt fritt oavsett var vi bor eller vilka privata resurser vi har. Samtidigt samordnas alla vårdinsatser vi genomgår hos vår husläkare som får alla provsvar och ingrepp beskrivna för sig brevledes från den specialistklinik vi valt. Vi kan heller aldrig söka specialistvård utan remiss från husläkaren. Det är ett effektivt sätt att undvika att saker faller mellan stolarna. En annan effekt av det franska systemet är att det nästan inte existerar några väntetider i vården. Tid hos specialister får man på stört och provsvar på dagen.

Detta kan finansieras tack vare att det offentliga och privata delar på kostnaderna. Viss del av vården betalas av försäkringskassan och resterande av det försäkringsbolag där man tecknat sin ”mutuelle ”– sjukförsäkring. Alla kan teckna en sådan försäkring utan att det krävs hälsodeklaration och försäkringsbolaget får inte ta del av sjukdomshistoria eller kräva insyn i journaler. Detta är förbjudet i fransk lag. Alla provsvar, röntgenbilder och beskrivning av ingrepp lämnas till patienten som får lagra dem i hemmet.

Vi har en ganska omfattande ”mutuelle” som ger oss helt kostnadsfri sjukhusvård, kräver endast ett par hundralappar i patientavgift vid besök hos husläkare, fri medicin och ganska rejäl hjälp till tandvård och glasögon. Det kostar oss ca 1000 kronor per månad, men det kan man stå ut med eftersom vi bara behöver betala ca 12 000 kronor per år i kommunalskatt där vi bor och den statliga skatten är ungefär som i Sverige. Dessutom är det lönsamt eftersom bara min senaste operation kostade nära 100 000 kronor och mina behandlingar för ögonen kostat 10 000 kronor per gång bara i medicinkostnad. 

Man blir inte så sugen på svensk sjukvård när man hör från vänner eller läser i svenska tidningar att patienter nekas vård eller medicin av kostnadsskäl, något som aldrig skulle ens övervägas av den franska sjukvården. I Frankrike har fortfarande läkarna det sista ordet när det gäller vårdinsatser, men i Sverige verkar det vara politiker som bestämmer nivån på vården och vilka människor som det är värt att kosta på adekvat vård.

Nu är det ju inte bara möjligheten att hållas vid liv som styr ens livsval – den brittiska Live and Invest Overseas har rankat Languedoc som en av de mest attraktiva platserna för pensionärer att bosätta sig på på grund av tillgång till ” culture, history and romance”.

För den intresserade:
Akutsjukvärd i Frankrike

3 kommentarer:

Majsan sa...

Mycket intressant att ta del av dina erfarenheter!
Själv har jag bara positiva erfarenheter av svensk sjukvård, men det känns hur bra som helst att läsa vad du skriver om den franska:-)
Tack för det!

Freedomtravel sa...

Intressant inlägg, och ett relativt vanligt tema i utlandsbloggar. Många upptäcker att sjukvården utomlands kan vara mycket bra, och om man är uppväxt med idén om att den svenska sjukvården är bäst blir man kanske förvånad. Jag tror absolut inte att den svenska sjukvården är bäst. Det finns många brister, och det är ju uppenbart bara genom att läsa tidningen ibland eller genom att prata med vänner och bekanta. Men det är också mycket som fungerar väldigt bra! Problemet är att det kan vara svårt att jämföra ibland. Vem är sjukvården bra för? Vem har jobb och får automatiskt olika försäkringar? Vem tycker att det är en bagatell att betala lite extra för försäkring, och vem låter bli? Vilken sjukvård får de rikaste och vilken sjukvård får de fattigaste? Jag säger inte att ett system är bättre än ett annat, men jag säger att det kan vara komplext när man ska jämföra.

Jan Granath sa...

WHO är ju en ganska tung organisation som tar med ganska många aspekter i sin bedömning.