"När du blir äldre och
behöver sjukvård kommer du väl att flytta hem?”, är en kommentar
som man ofta får från svenskar när man berättar att man bor i Frankrike. När
Ingvar Kamprad meddelade att han vill flytta hem till Småland och bo nära sin
släkt och återuppleva sin barndoms miljöer var det många som fällde samma
kommentarer. Han flyttade hem för att ta del av den fina svenska åldringsvården
och gama åt sig svensk ålderspension hette det.
Man undrar lite
hur man lyckats hjärntvätta ett helt folk så till den milda grad till att ha en
så verklighetsfrämmande uppfattning om sakernas tillstånd. Att världens fjärde
rikaste person skulle åka till Småland för att profitera på den svenska välfärden
är ju fullständigt absurt. Lika absurt är det att tro att svensk vård är så outstanding
och utländsk vård så usel.
Den intresserade
kan läsa World Health Organisations – WHO – senaste utvärdering av
medlemsländernas sjukvård. Sverige placerar sig där på 23e plats strax efter
Colombia. Norge med sina oandliga resurser kommer på 11e plats, Island på 15e,
Danmark på 35e, Finland på 31a Storbritannien på 18e och USA på 38e plats. Bäst
sjukvård i världen har Frankrike. Underligt nog lägger USA ned mest pengar per
capita – snacka om ineffektivitet.
Min tro är att en
avgörande orsak till Frankrikes höga kvalitet är det totala integrationen
mellan privat och offentligt som man tillämpar. Jag har nämnt det tidigare, men
det förtjänar att upprepas. Den offentliga vården är mycket bra, men den
kompletteras på ett ypperligt sätt at privata husläkare, laboratorier och
specialistkliniker. Alla är tillgängliga för oss att använda oss av och valet
av klinik är fullständigt fritt oavsett var vi bor eller vilka privata resurser
vi har. Samtidigt samordnas alla vårdinsatser vi genomgår hos vår husläkare som
får alla provsvar och ingrepp beskrivna för sig brevledes från den
specialistklinik vi valt. Vi kan heller aldrig söka specialistvård utan remiss
från husläkaren. Det är ett effektivt sätt att undvika att saker faller mellan
stolarna. En annan effekt av det franska systemet är att det nästan inte
existerar några väntetider i vården. Tid hos specialister får man på stört och
provsvar på dagen.
Detta kan
finansieras tack vare att det offentliga och privata delar på kostnaderna. Viss
del av vården betalas av försäkringskassan och resterande av det
försäkringsbolag där man tecknat sin ”mutuelle ”– sjukförsäkring. Alla kan teckna
en sådan försäkring utan att det krävs hälsodeklaration och försäkringsbolaget
får inte ta del av sjukdomshistoria eller kräva insyn i journaler. Detta är
förbjudet i fransk lag. Alla provsvar, röntgenbilder och beskrivning av ingrepp
lämnas till patienten som får lagra dem i hemmet.
Vi har en ganska
omfattande ”mutuelle” som ger oss helt kostnadsfri sjukhusvård, kräver endast
ett par hundralappar i patientavgift vid besök hos husläkare, fri medicin och
ganska rejäl hjälp till tandvård och glasögon. Det kostar oss ca 1000 kronor
per månad, men det kan man stå ut med eftersom vi bara behöver betala ca 12 000
kronor per år i kommunalskatt där vi bor och den statliga skatten är ungefär
som i Sverige. Dessutom är det lönsamt eftersom bara min senaste operation
kostade nära 100 000 kronor och mina behandlingar för ögonen kostat 10 000
kronor per gång bara i medicinkostnad.
Man blir inte så
sugen på svensk sjukvård när man hör från vänner eller läser i svenska
tidningar att patienter nekas vård eller medicin av kostnadsskäl, något som aldrig
skulle ens övervägas av den franska sjukvården. I Frankrike har fortfarande
läkarna det sista ordet när det gäller vårdinsatser, men i Sverige verkar det
vara politiker som bestämmer nivån på vården och vilka människor som det är
värt att kosta på adekvat vård.
Nu är det ju inte
bara möjligheten att hållas vid liv som styr ens livsval – den brittiska Live
and Invest Overseas har rankat Languedoc som en av de mest attraktiva
platserna för pensionärer att bosätta sig på på grund av tillgång till ” culture,
history and romance”.
För den
intresserade:
Akutsjukvärd i Frankrike
Akutsjukvärd i Frankrike
3 kommentarer:
Mycket intressant att ta del av dina erfarenheter!
Själv har jag bara positiva erfarenheter av svensk sjukvård, men det känns hur bra som helst att läsa vad du skriver om den franska:-)
Tack för det!
Intressant inlägg, och ett relativt vanligt tema i utlandsbloggar. Många upptäcker att sjukvården utomlands kan vara mycket bra, och om man är uppväxt med idén om att den svenska sjukvården är bäst blir man kanske förvånad. Jag tror absolut inte att den svenska sjukvården är bäst. Det finns många brister, och det är ju uppenbart bara genom att läsa tidningen ibland eller genom att prata med vänner och bekanta. Men det är också mycket som fungerar väldigt bra! Problemet är att det kan vara svårt att jämföra ibland. Vem är sjukvården bra för? Vem har jobb och får automatiskt olika försäkringar? Vem tycker att det är en bagatell att betala lite extra för försäkring, och vem låter bli? Vilken sjukvård får de rikaste och vilken sjukvård får de fattigaste? Jag säger inte att ett system är bättre än ett annat, men jag säger att det kan vara komplext när man ska jämföra.
WHO är ju en ganska tung organisation som tar med ganska många aspekter i sin bedömning.
Skicka en kommentar