Resa i Provence – första etappen

 Kan man ha semester som pensionär? Hur det nu är med det så bestämde vi oss för att åka till Provence på några dagar för att undersöka om det är så fantastiskt som alla säger. För oss i Languedoc är det lite irriterande för många svenskar tror att vi bor i Provence - det är vad många tror hela södra Frankrike heter. 

Vi har fått massor av tips om vart vi skall åka - det ena stället lär vara vackrare än det andra säger många. Själva hade vi egentligen bara Aix en Provence på vår lista. Lustigt nog var det nog den platsen som jag var minst imponerad av.

Semestern startade mycket seriöst med födelsedagslunch för vännen Annette på gourmetrestaurangen Saint Claire i Balaruc-les-Bains. Som alltid var det väldigt bra, men det får ni läsa om på min Restaurangguide. Tur att vi bara skulle åka till påvestaden Avignon efter en sådan måltid. Dessutom började resan i regn, men det klarnade upp framåt kvällen.

När vi kom till Avignon trodde vi det var festival eftersom det kryllade av folk och hela gamla staden var avstängd - det var bara vanlig lördag. Eftersom vi bodde mitt i smeten på Hotel du Chateau des Pape var det bara att beblanda sig med resten under kvällen. Dagen efter gjorde vid det som krävdes, dvs. såg påvepalatset och gick ut på den mångomsjungna Pont de Avignon. Påvepalatset var verkligen intressant att se och som avslutning hade man en skulpturutställning av det mer ovanliga slaget. Framför allt var det verk av den belgiska konstnärinnan Berlinde de Bruyckere som var avvikande för att inte säga ganska äcklig.

En positiv sak var att vi båda fick pensionärsrabatt på inträdet till påvepalatset och bron.  I Frankrike är man inte så indiskret att man kräver leg, här litar man på vad folk säger.

Nästa dag bar det av till lilla orten l'Isles-sur-la-Sorgues, som är en känd antikvitetsstad. Lite som Pezenas i Languedoc. Där var det stor antikmarknad och kryllade av folk. Vi insåg att "folk" i Provence betyder utlänningar - tyskar, belgare, holländare, kineser, amerikaner, engelsmän och ryssar, men inte särskilt många fransmän. Ändå är det inte säsong än. Man blir lycklig över att bo i Languedoc när man upplever hur resten av världen har tagit över en hel region. Inte undra på att de Gaulle upprördes av det på sina landsmäns vägnar.

Därifrån åkte vi några få mil till Saint-Remy-des-Provence. Där bodde vi på det utmärkta familjehotellet Le-Castelet-des-Alpilles. Saint Remy var en mycket vacker plats med små gränder med massor av butiker. På kvällen åt vi en mycket god och prisvärd middag på restaurang Bistrot Decouverte.

 

På vägen mot vad vi trodde var resans höjdpunkt besökte vi Baux-des-Provence. Orten har fått sitt namn efter de stora bauxitgruvorna. Bauxit är en grå ganska trist sten som man utvinner aluminium ur genom elektrolys - en av världen mest energikrävande processer. Lyckligtvis ligger den processen någon annanstans. Byn är nämligen bedårande vacker med ett stort slott och en väldigt liten by. Utsikten är vacker och det finns massor av restauranger och butiker. Utbudet är lite som i Carcassonne. Här åt vi en mycket god lunch på restaurang Hostellerie de la Reine Jeanne.

Jag kostade på mig en ny hatt - en riktig höjdarhatt. Det var en Panamahatt från Stetson - expediten och min fru tyckte den passade mig perfekt. Svindyr var den, men jag kostar inte på mig så mycket i klädväg så det må vara hänt. Dessutom måste jag ju ha hatt hela tiden när solen skiner så då gäller det att vara fin.

Nästa anhalt blir Aix-en-Provence, men det återkommer jag om.

RÄTTELSE 19/6: Som Matthieu påpekar nedan är det naturligtvis så att mineralen bauxit fått sitt namn av orten Baux-de-Provence, inte tvärtom.