google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: Hjalmar – le chat Viking google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

tisdag 4 juni 2013

Hjalmar – le chat Viking

Jag är en kattmänniska. Det innebär inte att jag inte gillar hundar – jag är tvärtom väldigt förtjust i hundar också och pratar alltid några ord med de lösa hundar som springer omkring i byn. Det är bara det att jag föredrar katters personlighet och så är dom mer praktiska. Man kan lämna en katt ensam ganska länge förutsatt att den kan gå ut och in och får mat varje dag av någon vän. Hundars psyke klarar inte det lika bra.
Faktum är att jag hade en stor collie som hette King som min barnvakt när jag just hade lärt mig gå. Vi bodde på landet precis intill en trafikerad landsväg, men mina föräldrar behövde aldrig oroa sig. King visste precis var jag fick tulta omkring och inte och vek aldrig från min sida.

Nu skall jag emellertid berätta om vår katt Hjalmar. Han föddes av sin förvildade moder tillsammans med sina fem syskon i en ficka i väggen i vårt uthus i Björboholm för 13 år sedan. Halva kullen hade en far som var bondkatt och den andra halvan var avkomma av en rasren Birma på vift i underklassen. Ett av syskonen var en perfekt Ragdoll, medan Hjalmar själv är en typisk svensk bondkatt av den kraftigare sorten. Sådant kan visst hända även bland människor, men hindras av att vi inte är lika promiskuösa som katter – umgänget med de två fäderna måste nämligen ske inom en mycket snävt tidintervall.

Jag valde Ragdollen, som fick namnet Champis och vårt äldsta barnbarn valde Hjalmar som fick namnet Alma eftersom vi trodde han var en hon.  Att det kan vara knepigt att avgöra könet på kattungar insåg jag när min arbetskamrat berättade att hennes katt fått tre ungar. ”Det var ovanligt få”, sa jag. ”Jag tycker det är ganska bra av en kastrerad hankatt”, sa hon. Katten hade nämligen kastrerats av en veterinärstuderande i bekantskapskretsen när katten var liten. Man undrar vad hans skar bort.

Hur som helst hade vi lärt Alma att lystra till sitt namn så det fick bli Hjalmar, som lät nästan likadant. Det finns stora skillnader i beteende hos hundar och katter, men en del beror på uppfostran. Båda våra katter har vi lärt att lystra till sina namn och dom kommer omedelbar om man ropar in dom på kvällen. Hjalmar har också alltid varit en sällskapskatt. Han hade för vana att springa i vägen för mig när jag arbetade i trädgården och följde mig ”som en hund” var jag gick. Numera älskar han att vara på terrassen, men bara om vi är där med honom.

Han känner också väl igen vår bil på motorljudet. Så snart vi svänger upp på torget kommer han ut ur sin kattlucka för att hälsa. Det lustiga är att det bara tog några dagar efter det vi bytte bil innan han kände igen den nya.  Han har också ett begränsat ordförråd på svenska – alla till hans egen bekvämlighet. Räkor, godis, terrassen, källaren, kom då och lite annat, funkar fint beroende på humör.

Något som alltid förundrat mig är katters sätt att kommunicera. Han kan jaga bort en antagonist bara genom att stirra. De två kan stirra på varandra i evigheter till inkräktaren sakta backar undan. Det gör att katter sällan slåss – dom resonerar om saken på sitt ordlösa sätt. Samma teknik använder han på oss – när han vill något så sätter han sig framför oss och enstirrar tills vi blir så frustrerade att vi ger upp och följer med honom dit han vill och gör det han önskar.

Vår Ragdoll Champis var också en personlighet, som trots sitt milda sinnelag och mindre imponerande yttre var han den som bestämde av de två. Tråkigt nog blev han sjuk för ett par år sedan så han finns inte längre.

Jag vet att det finns vänner på Internet som är riktigt trötta på alla husdjursbloggar som finns och översvämmar cyberrymden. Jag kan förstå det för det blir ganska enahanda. Hoppas emellertid att ni skall stå ut med den här texten – den är ett undantag.

4 kommentarer:

Elisabeth sa...

En underbar kattbetraktelse - den förtjänar utrymme i cyberrymden!

Majsan sa...

Så roligt att hitta din blogg!!
Jag kommer ev att emigrera till Frankrike under nästa år.....*hoppas*

Jan Granath sa...

Hoppas allt går vägen så det blir så!

Ulla sa...

Underbara och underfundiga - det är katterna :-)