Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

söndag 30 maj 2010

Promaude - mat och hantverksmässa

Nu har vi varit på en av de årliga evenemangen här hos oss - Promaude. Man kan väl säga att det är en mässa för lokala produkter och aktiviteter. I år var den större och bättre än den har varit tidigare och tallskogen där den går av stapeln var full av stånd av alla de slag. Här finns givetvis mängder av mat och dryck och massor av hantverksprodukter, smide, stenhuggare, träsnidare, smycken, konst och mycket annat. Det finns också en avdelning för djurskötsel och jordbruk där man kan köpa grisar, höns, pärlhöns och ankor - alla levande. Där kan man rida på åsnor, beundra traktorer och andra jordbrukmaskiner eller kanske åka karusell. En hel avdelning försöker sälja solpaneler och andra energiprodukter och på ett enormt stort område har man antika lekar och spel för barnen att använda helt gratis till akompanjemang av folklig katalansk musik eller blåsorkester.

En av dom roligaste sakerna att se på är Agility för hundar i olika klasser. Hundarna är jätteduktiga och springer oftast som skållade råttor genom hindren. Det stora problemet är emellertid mattarna som inte alls hinner med. Det är ju inte så lätt för en ivrig hund att veta vart han skall springa när matte kommer flåsande två hinder bakom. Då står hunden där och väntar - i bästa fall. I sämsta fall tar den den väg som verkar roligast. Jag har alltid hört att det är en så bra motions- och bantiningsmetod att skaffa hund, men det kunde man då inte se på dessa mattar.

Annars har vi ett problem som vi inte kan finna någon särskilt bra lösning på. Vi hade sett fram emot att spela mycket golf - på tal om motion. Det har emellertid visat sig besvärligare än vi trodde. Det är svindyrt här i Frankrike. Årsavgifterna ligger på minst 20 000 kronor för ett par och då måste man spela mycket för att det skall bli rimligt. Inom vettigt avstånd från oss har vi bara Carcassonne och den banan gillar jag inte särskilt mycket. Det är inte bara det att den ligger i en annan klimatzon är vår by så man aldrig vet hur vädret är - den har också en början som kan få den tappraste att tappa sugen. Första hålet år ett fullt träslag rakt upp i himlen genom ett mycket smalt pass mellan två trädridåer. Om man missar det minsta förlorar man bollen och det vet man inte förrän man klättrat upp och med en puls på 150 försöker få syn på bollen genom trötthetsdimmorna. Ett sådant hål kan man ju acceptera när man värmt upp den gamla skrotten några hål, men att försöka sig på det som första slag när alla leder och muskler knakar och gnisslar är ett rent lotteri. Eftersom jag tvingas spela på handikapp 10 så är det väldigt tungt att börja rundan med ett streckat hål som det så ofta blir.

Alla andra banor ligger en bit över en timma från oss och det är lite långt om man skall spela ofta. Synd på dom nya fina klubborna vi köpte när vi flyttade hit.
Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel